Pannkakor och ranunkel

Efter en timmes promenad runt byn kändes det extra gott att få bänka sig vid TV:n och äta söndagsbrunch. Ett nytt inslag på dagens meny var små tjocka amerikanska pannkakor, efter ett recept jag hittade i senaste numret av Lantliv. Mitt fasta 35 mm objektiv fokuserar dock på den verkliga stjärnan: Äkta kanadensisk lönnsirap, inhandlad på amerikahyllan i mataffären. Oh, my God, så gott!

På köksbordet är det lite vår idag. Där står en vit ranunkel i kruka och får mig att längta ännu mer efter de dagar som komma skall. Nog är det ändå något visst så här i januari, när man vet att man har hela säsongen framför sig. Hoppfullt och förväntansfullt, på något sätt.

Ranunkel är en klar favorit här hemma, men jag har faktiskt aldrig provat på att odla några egna. Är det svårt, månntro?

Resten av dagen ägnar jag nog mest åt lite städ och småplock. Sådant där som man gör dagen innan en ny arbetsvecka drar igång. Det är ändå rätt mysigt, tycker jag. Hoppas ni har en skön söndag också!

Regn och rusk

Det är regn och rusk i "Glesbygd" idag. Förutom en storhandlingsrunda i förmiddags håller jag mig inne idag. Fast jag har handlat både semlor och senaste numret av "Lantliv", så jag klarar mig nog ett tag. Tänk om man skulle unna sig en liten tupplur också...

Tick tack

I röda rummet sitter numera väggklockan, som tidigare satt i gröna rummet. När vitrinskåpet kom upp på väggen där inne, så fick klockan flytta in hit. Den börjar slå exakt på sekunden när min iPhone slår om till hel och halv, nästan som om den vore satellitstyrd. 

En del nattgäster blir galna av klockan och ber oss stänga av den. De står inte ut med vare sig tickandet eller dångandet. Själva hör vi det nästan inte längre, men däremot kan både maken och jag vakna mitt i natten och konstatera att klockan inte slår. Då får man gå upp och skruva upp fjädern med en liten nyckel som ligger innanför glasdörren, och knuffa igång pendylen igen. Tick tack, tick tack, tick tack... Jag tycker det är galet hemtrevligt, det där ljudet. Tryggt, på något vis. Som husets hjärtslag.

Lampa (igen) och träfigurer

I dagsljuset i söndags passade jag på att ta en bild på 80-kronorslampan i dagsljus. Skärmen är i naturfärgat linne, och jag måste faktiskt säga att jag gillar den mer och mer, både tänd och släckt. Foten funderade jag på att måla ett tag, men med facit i hand tror jag att den får vara precis som den är. Fulsnygg är nog den mest passande beskrivningen.

Trägubben och hans sura fru, som brukade stå på hyllan underst på piedestalen, har fått flytta upp i södra fönstret istället. Den lilla tanten är misstänkt lik Lotta i "August och Lotta". Kan det vara hon, tro? Gubben är köpt på Suckarnas gång i Simrishamn för många år sedan. Farbrorn som sålde honom berättade att Hasse Alfredsson hade stått och hållit i honom bara några minuter innan vi kom. Kändispoäng, minsann! Undrar just om han ångrade sig och gick tillbaka, bara för att upptäcka att gubben redan var borta? 

Egentligen var det min svärmor som köpte gubben, men ett halvår senare fick jag den i julklapp, efter att ha gått och klappat på honom varje gång vi var på besök hos henne. Jag tycker att han är alldeles bedårande! Den lilla gumman hittade jag flera år senare på en megaloppis på Malmömässan. De hör som synes inte alls ihop egentligen, men passar ändå på något sätt. Opposites attract, heter det ju, hihi!

Speglar och läshörna

Ett annat smart sätt att reflektera dagsljuset så här års är att hänga upp väggspeglar. På rätt plats blir det ju liksom som att ha ett extra fönster. Hmmm, vi borde ha det på FLER ställen här hemma. Problemet är bara att de väggar där det skulle passa att hänga ytterligare en spegel råkar vara på samma sida som själva fönstren, och ommöblering de luxe vet jag inte om vi har någon lust med.

På den övre bilden skymtar läshörnet vid bokhyllan inne i röda rummet, där jag gärna tillbringar tid om kvällarna. När vi tittar på TV så är det här egentligen makens sida av soffan, men vi får "möblera om" oss då och då. Den trearmade lampan är en av våra allra mesta favoriter här hemma. Den högg maken framför många andra hugade spekulanter på byns antikmarknad för ett par år sedan. Det lönar sig att ha nära till marknadsplatsen!

Jag tycker om att sitta i sängen och läsa också, men där tenderar jag att nicka till, så soffan är egentligen en bättre plats för läsning. Jag har mängder med böcker på min att-läsa-lista, men ofta är jag så trött om kvällarna att jag bara orkar slöbläddra i en tidning. Det blir nog en tidningskväll ikväll också...

盆栽

Ja, den rubriken förstod ni väl allihop? Det står bonsai, och det är precis vad jag passade på att skaffa mig häromhelgen. (Då när det var halva priset på alla krukväxter på Blomsterlandet, om ni minns.) Efter en snabblektion i kinesiska har jag fått lära mig att bon betyder skål och sai betyder växt, och nog blir den ordagranna översättningen ganska logisk när man betänker hur krukväxten faktiskt ser ut. Vilken växtfamilj min lilla bonsai kommer ifrån förtäljer inte riktigt historien, men jag tycker att den är rätt söt i all sin knubbighet. 

Jag får medge att det verkligen var ett spontanköp. Jag blev inte ens avskräckt över det faktum att det stod "Kräver en del vård och omsorg" på etiketten, för är man Lotta på Bråkmakargatan så är man. (Ni vet, när man har en sådan där tänk-jag-kan-nästan-allt-inställning till det mesta.) Det behöver väl inte vara så svårt? Eller? Eftersom jag lever efter devisen att allt man behöver veta här i livet går att läsa på Wikipedia, så körde jag en snabbsökning där och hittade följande goda skötselråd: 

"Bonsaier har alltid bara en framsida, det vill säga, endast en sida som de ska betraktas från. Dessutom är det tänkt att de ska betraktas i ögonhöjd. Det är alltså utställaren av konstverket som bestämmer om det ska betraktas sittande eller stående. En bonsai kan bli flera hundra år gammal. De allra flesta bonsaier ska hållas utomhus. Det innebär att man måste veta hur man ska låta dem tillbringa den kalla vintern. En del inhemska arter (t ex tall och gran) kräver rejäl vintervila i låg temperatur nedgrävda t ex i en rabatt."

Ja, se det där var ju en hel vetenskap. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet? Men för halva priset kan det ju vara värt att chansa. Och om man aldrig försöker, så får man ju heller aldrig veta om man lyckas. Ni läsare kan ju starta en intern vadslagning om ni vill: Hur lång tid tar det för Fröken Grön att ta kål på en bonsai? Jag lovar att återkomma med svaret!

Från snö till tö

I lördags stack jag ut kameran genom verandadörrarna och tog en vinterbild, men redan under senare delen av dagen så började utsikten förändras från vacker snövit backe till blaskigt töblöt asfalt och slaskig gräsmatta. Med andra ord är den här bilden redan passé.

På ett sätt var det skönt att slippa ta på sig den tunga, tjocka "michelingubbejackan" när jag gick till jobbet imorse, men å andra sidan hann jag svära högt många gånger över hur halt det var på väg ner till busstationen i byn. För att inte tala om hur blöt jag blev om fötter och byxben. Nog är vintern lättare att uthärda när temperaturen är kall, luften torr och omvärlden inbäddad i snö? Om det fortsätter så här får jag ta fram gummistövlarna imorgon...

Nystädat sovrum

Igår eftermiddag tog jag äntligen tag i ett projekt som har stått på att-göra-listan alldeles för länge: Att tvätta "kjolen" som hänger ner på sidorna av sängen. Den var inte speciellt vit längre, kan man säga... Efter 90-graderstvätt och torktumling (hängtorka kändes omständligt) blev den skinande ren och dammfri, om än något kortare än tidigare.

När sängarna ändå var framdragna en bit, så passade jag på att ta tag i ett annat projekt som skulle ha gjorts för länge sedan: Att skruva av handtaget på dörren vi använder som huvudgavel. I över 1,5 år har konsekvensen av det där dörrhandtaget varit att den ena sängbottnen (min) har stått en bra bit längre ut från väggen än den andra. Med skruvdragare var jobbet gjort på 2 minuter, så man kan ju undra varför vi har väntat. Men ni vet hur det är när man "bara ska prova" något, som sen förvandlas från en provisorisk lösning till en permanent sådan. Jag är nog lite av en världsmästare på just det...

För att komma upp i rätt höjd, så har vi ställt dörren ovanpå gamla gatstenar, som är staplade två och två på tre ställen längs golvlisten. Sängmadrasserna kilar sedan fast dörren mot väggen, så någon fastskruvning har vi inte behövt göra. Smidigt när man vill dra fram sängarna och dammsuga väggen bakom gaveln. (För det gör vi ju så ofta...) Jag gillar när det är mycket filtar, fårskinn och kuddar i sängen. Lakan och överkast kommer från IKEA, fårskinnen från olika marknader och filtarna från Norrgavel och Klippans Yllefabrik. Varma go'a filtar är en livsinvestering som gärna kan få kosta lite extra. (Undrar om man kommer undan med ett "fryslortavdrag" i deklarationen?)

Jag hade nästan glömt alla tidningshögar som jag har smugit in under sängen i olika omgångar. Först var det en hög, sedan två, sedan tre, sedan fyra... Det är ju helt galet så många tidningar det blir på ett år! Och det är ju ännu galnare när man betänker hur svårt det är att göra sig av med dem...

Jag har redan flera lådor med gamla tidningar nere i pysselrummet i källaren, men en låda till kan man väl alltid ha. nu hittade jag en tom trälåda som stod ute på glasverandan, där den tjänat som julmustförvaring över julhelgen. AB Necken Halmstad står det på kortsidorna. (Googlar man på det får man fram att det var en gammal "läskedrycksfabrik". Vilket härligt substantiv!) Den blir perfekt att ha de nyaste tidningarna i; de där som man fortfarande vill bläddra i innan de hamnar i källaren eller i grannens brevlåda.

Iris Lights-slingan får hänga uppe året runt. För säkerhets skull står det en liten bordslampa på fönsterbrädan också. Mycket ljus ska det vara! Farbrorn som bodde i huset före oss satte in fönsterbrädor av marmor, vilket jag är himla glad för, för det är så himla snyggt. (Det hade vi nog dessutom aldrig kostat på själva, hihi!) De rejäla golvplanken är också en av de allra bästa sakerna med vårt hus. De återkommer både i röda rummet och gröna rummet.

Just den där hörnan bakom stolen är ganska tradig och svårmöblerad, med alla utanpåliggande vattenrör och alla dammiga sladdar. Oftast är både stolen och väggkrokarna helt belamrade av kläder, men så måste det ju få vara. (Fast när bikinin hänger kvar sisådär ett halvår efter senaste användning kan man ju börja fundera...)

Nysorterat, nydammat, nytvättat och nydammsuget; nu kan man unna sig att ligga i sängen och läsa tidningar och bara njuta ett tag framöver! Fast det brukar tyvärr inte dröja särskilt länge innan det är dammigt och rörigt igen...

Lördagsbrunch

På helgerna äter vi ofta brunch. Jag är inte direkt någon frukostmänniska, utan ligger hellre och drar mig länge på helgmorgnarna, så för mig är det perfekt att äta en kombinerad frukostlunch istället. Vanligtvis brunchar vi på söndagar, men idag kunde vi inte hålla oss ända till imorgon. 

Min nya kompis SMEG har visat sig vara helt perfekt när det gäller att framställa smarriga smoothies. Vaniljyoghurt, banan, frusna bär efter behag och en skvätt flytande honung blir riktigt mumsigt!

Den senaste tiden har jag fått pippi på färsk ananas, och på brunchbordet passar det in så himla bra med något syrligt och läskande.

Jag skär helst ananasen i stora chunks, som vi äter direkt ur skålen. Idag serverade jag bitarna i en mintgrön skål från Gustavsberg, som jag hittade för 5 kronor samtidigt som jag köpte lampan i gårdagens inlägg. Jag köper alltid pastellfärgat köksporslin när jag hittar delar på loppis. Udda grejer bildar en finfin helhet, bara man håller sig till ett färgtema.

Ägg, bacon, juice och kaffe måste man också ha. Jag tror nästan att jag skulle kunna äta bacon sju dagar i veckan. Det är löjligt gott! Vår brandvarnare larmar nästan varje gång vi steker det, hihi! Så går det när det är lågt i tak och man inte har någon köksfläkt.

Oftast brunchar vi framför TV:n, med "Vinterstudion" i bakgrunden. Bättre helgkänsla än så här blir det nästan inte!

80-kronorslampa

Hurra, nu lyser min 80-kronorslampa! Med lite verbal coachning från maken (som av en händelse råkar vara tekniklärare) lyckades jag byta från ojordad till jordad stickkontakt alldeles på egen hand. Kanske inte den mest fackmässiga lösningen, men väldigt smidigt.

"Du, den var rätt ful", säger maken. "Det skiter jag i", säger jag. (Vi är alltid mycket kärleksfulla mot varandra, hihi!) Tja, det kanske inte är den snyggaste lampan i världshistorien, men är man i akut behov av ljus så är man. Nu får den stå där ett tag.

Råda bot på mörkret

När adventsstakarna försvann blev det onekligen mörkt inne i stugan. Ute i trädgården är nätet med smålampor fortfarande tänt, och trädet på glasverandan drar jag mig också för att ta bort. Det får lysa ett tag till, helt enkelt.

Jag är sugen på att fylla alla fönster och vrår här hemma med fler smålampor, för att råda bot på mörkret. En second-hand-lampa inhandlades efter jobbet idag, men jag måste byta kontakten innan den går att använda. Kanske ska jag måla om foten också innan den fastnar på bild.

Nog vill man tro

Hemma i vår backe är det allmänt känt att det bor en tomte under vår lada. Ibland ser man en liten luva där i fönstret, och vissa dagar står dörren på glänt. Grannbarnen pratar med honom genom väggen på långsidan ibland, och min man sätter alltid ut gröt till honom på julafton som tack för året som gått. Kanel och en stor smörklick vet vi att tomten gillar på sin gröt. Den här julen åt han minsann upp hela portionen i ett nafs! Skålen var alldeles renslickad när vi tog in den igen på juldagens morgon.

Nog vill man tro på riktigt att det bor en liten hustomte under ladan. En liten tomte som pysslar om både folk och fä. Fast vi som bor här i backen tror inte på tomten. Vi VET att han finns!

Väderblogg

Man kan ju tro att det här har blivit en väderblogg, men vad annat finns det att skriva om så här års? Igår kväll blev världen vit igen, och även om det inte är så himla kul att köra bil i det här väglaget, så har jag ändå kommit fram till att jag faktiskt uppskattar snön. Allt blir ju så mycket ljusare, och så gillar jag det där dämpade ljudet som lägger sig som bomull över tillvaron. Det bästa av allt är att temperaturen så gott som alltid kryper uppåt nollan när det är snö på gång. Ikväll är det bara en minusgrad på termometern. Det gillar vi!

Jag kom hem först i eftermiddag och tog några rundor med snösläden och salthinken. Riktigt meditativt, får jag säga. Nu kan jag krypa upp i soffan med gott samvete och stanna där resten av kvällen.

Inte min grej

Ni norrlänningar klagar på hur det känns när det är 32 grader kallt. Ni skulle bara känna hur det känns när det är 17 grader kallt i Skåne... DÅ är det KALLT! (OBS! Uppenbar pastisch på en töntig gammal reklamfilm.)

En gång upplevde jag 42-gradig kyla i Klippiga bergen. Det är inget jag längtar efter att göra igen, kan jag säga. Kyla är helt enkelt inte min grej. Som vanligt vill jag helst bara gå i ide när det är vinter och komma fram lagom till våren. Kan man be att få bli en björn i nästa liv, tack?

SMEG

Jag körde en liten runda idag. Målet var att handla lite nya krukväxter på Blomsterlandet, men jag passade på att kika in på lite andra butiker också, när jag ändå var ute och rörde på mig. Jag gick in på en av de större elkedjorna för att se om de hade någon radio till vårt kök, men jag hittade ingen jag ville ha. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände, men plötsligt stod jag i kassan med en gudomligt snygg cremefärgad blender från SMEG. 

Som det kan bli när hjärnan slutar fungera och ha-begäret sätter in... Löjligt dyr var den lilla manicken, men med min fantastiska matematiska förmåga räknade jag snabbt ut att det var bra mycket billigare att köpa en blender än ett helt kylskåp. Därför kändes det nästan som om jag hade gjort den vinstaffär när jag gick därifrån, haha! Dessutom behövde vi faktiskt en ny blender, eftersom vi har kört slut på den gamla vi hade. Så lite praktisk var jag också.

Nu står SMEG:en där i köket, blank och bullig och fin. Här ska göras exklusiva smoothies, kan ni tro! Vi får dricka dem med andakt...

Tjugotredjedag knut

Tjugotredje dag knut åkte så äntligen julen ut även på Solhäll. Det har helt enkelt inte blivit av tidigare, och i ärlighetens namn har jag faktiskt fortfarande tyckt att det var lite mysigt att få komma hem mörka eftermiddagar och tända adventsstakar och gran. Den sistnämnda hämtades av Lions i förmiddags. Man ställer bara ut den vid vägen och knyter fast en påse med en liten peng. Smidigt!

Jisses vad julgranspynt det blev, när allt hamnade på samma ställe! En salig blandning av gammalt och nytt. Jag vet inte om det syns så bra här ovanför, men det ligger två ton granbarr på glasverandan efter att vi baxade ut granen den vägen. Inne i röda rummet och i hallen har jag redan sopat upp och fyllt en hel påse. Hur många Fröken Grön ser ni på bilden här nedanför, förresten?

Tomt blev det där i hörnet bredvid soffan. Den gamla piedestalen har iallafall hittat tillbaka ner från vinden, och jag snodde en ormbunke från sovrummet att ställa ovanpå.

Krukväxter, ja. Nog är man sugen på lite nytt grönt i fönstren. Jag såg att Blomsterlandet har 50% rabatt på alla gröna krukväxter för medlemmar den här helgen, så det kanske kan passa med en liten utflykt dit under morgondagen. Då kanske man kan börja klämma lite på vårens alla fröpåsar också...

Tulpanens dag

Idag är det visst Tulpanens Dag. Som om man behöver en speciell dag i kalendern för att köpa hem tulpaner, ha! Jag ääälskar tulpaner och ser till att köpa hem nya en gång i veckan utan någon som helst anmodan, så länge det är säsong. 

Helgens bukett består av papegojtulpaner i en läcker rosa nyans, bubbelgumrosa bär på en gren och några kvistar grönt "rufs". För rufs måste jag ha; jag gillar ju när det är lite naturellt och vilt, sådär.

Min gröna hare från Pier 1 Imports i New York har hittat fram igen. (Den har levt i exil nere i källaren sedan första advent.) Att den inhandlades från påskpynthyllan väljer jag att inte låtsas om. En grön hare kan man väl ha året runt? (Det hade jag ju faktiskt förra året...)

Det lilla loppisbordet har jag funderat på att måla om ända sedan jag köpte det för en hel evighet sen. Grått kanske hade varit snyggt mot den vita murstocken? Fast på helgschemat allra först står storstädning. Vi har faktiskt inte kastat ut granen än, men det får nog minsann bli av redan ikväll. Finns det något härligare än att höra granbarren rassla i dammsugarslangen? Det är baske mig den enda gången på året som det är riktigt kul att städa, hihi!

Istid

Snön är nu nästan helt borta här, men det är isigt och halt så det förslår. Jag måste nog leta fram mina broddar. Kallt är det också, men det får man väl räkna med så här i januari.

Snart har årets första hela arbetsvecka nått sitt slut. Det är märkligt det där med tid. Nog går det snabbare och snabbare ju äldre man blir? Det är väl på gott och ont, det där. Men imorgon när det redan är fredag, så kommer det garanterat mest kännas gott!

Mari Simmulson

Helt spontant och utan någon som helst plan ropade jag in ett roligt fat på Tradera strax innan nyår. (Det är sånt som händer när man sitter och slösurfar och har varit ledig alldeles för länge...) Jag har som bekant en viss förkärlek för humoristiska, smått naivistiska och lite tramsiga pryttlar i köket, och det här fatet passar verkligen in på den beskrivningen. Som hämtat ur en dockservis för vuxna, hihi!

Fatet kommer från en serie som heter "Ragu", skapad av den estnisk-svenska keramikern Mari Simmulson (1911-2000) för Upsala Ekeby. Just den här serien är ny för mig, men på Upsala Ekebys hemsida ser jag att den tillverkades under åren 1959-62.

Jag har faktiskt ett Mari Simmulson-fat sedan tidigare, men från en helt annan kollektion. Även det har en figurmålning som jag tycker väldigt mycket om. Det är nog egentligen ett askfat, men jag har det på mitt nattduksbord och förvarar smycken och armbandsur i det.

Ibland är det svårt att förklara varför man fastnar för vissa saker, men Mari Simmulsons stil talar till mig. Det var nog en ganska produktiv kvinna, för hennes keramik dyker upp både på Tradera och på Bukowskis Market med jämna mellanrum, och sakerna är inte överdrivet dyra. Kanske spanar jag efter fler grejer i "Ragu"-serien framöver.

Konserverad sommar

Mitt lilla växthus håller "värmen" förvånansvärt bra. När det var tio grader kallt häromveckan kändes det riktigt behagligt att sitta där inne och kura. Det är nog väldans gediget i sig, men gör nog sitt till att jag bytte ut alla gamla isoleringsremsor mot nya när jag monterade rutorna i somras. Vilken tur att jag var lite noggrann och hade tålamod att låta det ta tid, för en gångs skull!

Isrosor på fönstren blir det, men bara på utsidan. Vilket läckert mönster!

Inne i växthuset känns det nästan som om jag har konserverat sommaren. Mitt livs första myrten står här, fortfarande alldeles livs levande! Jag har ingen aning om hur man övervintrar sådana, och tänkte först att jag skulle ta in den i höstas, men den trivs fortfarande så himla bra här ute att den får stå kvar. När det var plusgrader i december gav jag den en liten skvätt vatten, men annars har den klarat sig bra på egen hand. Rosmarinplantan är också fortfarande grön och färsk. 

Min Grand Award-ros flyttade in hit i slutet av november. Tanken var att jag skulle ställa den på frigolit och svepa in den i något värmande, men det har jag inte heller kommit mig för att göra än. Och tänk, den är ju fortfarande grön och knoppig!

Sekatören ligger framme, redo för arbete. Snörhållaren var ett av förra årets bästa loppisfynd. Den är jag lite kär i, tror jag minsann!

Krukorna med buxbomklot står också här inne och värmer sig. Jag funderar lite grann på om jag ska plantera ut dem till sommaren, men å andra sidan gillar jag att ha dem i krukor. Det är ju så fiffigt att kunna flytta runt dem lite efter behag.

Lite pynt kan man väl ha framme fast det är vinter? Slitna terracottakrukor är ju så himla vackert, och känner jag mig själv rätt kommer jag spana efter fler sådana på loppisarna under 2016.

I taket hänger murgröneklotet kvar; grönt och frodigt det också.

Ja, när man ser den här bilden kan man ju tro att jag inte har plockat ut någonting inför vintern, men det har jag faktiskt. 

Några avklippta buxbomgrenar står fortfarande kvar i den gamla brandpumptunnan utanför. Lite grönska på utsidan är ju ändå trevligt, trots att det bara är januari.

Naturligtvis har jag redan börjat fundera över vad jag ska ha i växthuset i sommar. Drömma är ju liksom halva nöjet! Dock är jag ingen sådan där beställa-via-Impecta-trädgårdnörd, som börjar tokshoppa fröpåsar redan i december, även om jag ibland önskar att jag var det. Snarare handlar jag frön väldigt spontant, bestämmer mig där och då när jag väl står på plantskolan någon gång i april. Vi får väl se vad jag hittar på i år.

Ont i hjärtat

I mina inlägg brukar jag medvetet hålla distans till det som händer i den verkliga världen, men en dag som idag går det inte att producera något klämkäckt här på bloggen. Efter en tragisk händelse på skolan i vår lilla by har livet för alltid förstörts för två unga skolpojkar. För deras nära och kära. För deras klasskamrater och lärare. Hur kunde det gå så långt? 

Att läsa de kommentarer som fullt vuxna människor sitter och kläcker ur sig på den berörda skolans Facebook-sida gör en redan tragisk situation än mer beklämmande. Är det konstigt att det finns barn som mår dåligt i dagens samhälle, när vuxenvärlden ser ut som den gör? Man får ont i hjärtat...