I röda rummet sitter numera väggklockan, som tidigare satt i gröna rummet. När vitrinskåpet kom upp på väggen där inne, så fick klockan flytta in hit. Den börjar slå exakt på sekunden när min iPhone slår om till hel och halv, nästan som om den vore satellitstyrd.
En del nattgäster blir galna av klockan och ber oss stänga av den. De står inte ut med vare sig tickandet eller dångandet. Själva hör vi det nästan inte längre, men däremot kan både maken och jag vakna mitt i natten och konstatera att klockan inte slår. Då får man gå upp och skruva upp fjädern med en liten nyckel som ligger innanför glasdörren, och knuffa igång pendylen igen. Tick tack, tick tack, tick tack... Jag tycker det är galet hemtrevligt, det där ljudet. Tryggt, på något vis. Som husets hjärtslag.
Vilken fin klocka! Min mormor hade en liknande och det kändes hemtrevligt och tryggt men på natten kunde det bli lite värre för gäster som sov i samma rum som klockan så mormor fick stanna klockan många gånger och dra igång den på morgonen.
SvaraRaderaNettan :)
Håller fullständigt med dig att det där ticktackandet låter tryggt och hemtrevligt.Det påminner mig om farmors kök där man satt på vintern och kikade ut på fåglarna vid fågelbordet precis utanför i farmors vackra trädgård.
SvaraRaderaJag brukar vakna på natten av att maken gått upp och hans snarkmaskin inte låter - inte fullt så hemtrevligt som din klocka kanske.
Ha det så gott !
Kram/Isa