Halloween och försvunna renar

Det fanns en tid när jag tyckte det var lite småkul med Halloween. Jag fick prova på riktigt amerikanskt Halloween-firande (både den barnvänliga versionen och partyversionen på ett studenthem) i samband med att jag var barnflicka i USA i början på 90-talet, och det var onekligen en upplevelse. Traditionen i Sverige har ju varit något av en vattendelare under många år, men numera tycks folk iallafall ha fattat att det är just den 31 oktober man ska fira. Idag alltså. Numera kan det lika gärna kvitta för min del, fast jag ångrar lite att jag inte har karvat någon jack-o'-lantern (pumpalykta alltså) i år, för det tycker jag ändå är himla stämningsfullt. Jag får återvinna en bild från 2011 istället. 

För övrigt var jag på vår lokala DBS Schenker-utlämning efter jobbet, för att hämta ut de fina trärenarna jag köpte häromdagen, men trots avisering gick paketet inte att hitta. Hmmm... Jag får prova imorgon igen. 

Höstens färger

Den japanska lönnen bakom uteplatsen är magisk alla tider på året, men färgprakten den stoltserar med just nu toppar nästan allt. Den är av sorten 'Atropurpureum' och planterades sommaren 2014, och sakta men säkert har den sedan växt till sig genom åren. Nu skulle jag tippa att den är cirka 2 meter hög och nästan lika bred. Nog förstår man varför den även kallas blodlönn när man ser den. Och jag kan nästan inte se mig mätt. Kombinationen med det brinnande gula lövverken runtomkring är verkligen magisk. Till och med de knallgula bladen på den vissnande funkian är vackra i sammanhanget. 

Utebordet har gjort sitt för den här säsongen och vilar nu under sin vinterpresenning. Sittbänkarna är inskjutna under bordet, och parasollet lade vi ovanpå bordsskivan innan täckningen. Vi viker alltid in presenningen under de tunga bordsbenen, så allt brukar hålla sig tätt och bra där under. Det står en del krukor kvar på stensättningen och väntar på att bli undanstädade. Jag behöver också gå ett varv och plocka in alla betongprydnader, så att de inte fryser sönder.  

Imorgon vaknar vi till oktobers sista dag, och sedan tar november vid. Med tanke på att det har varit så varmt som 12 grader idag, så kan det förhoppningsvis vara en och annan trädgårdstimme kvar att njuta av innan vintern tar vid på riktigt. Tack för det. 

Vintertid och gamla väckarklockor

Jag utropar härmed vintertidssöndagen till årets i särklass skönaste dag. Man kan sova länge och ändå vakna tidigt, och sedan känns resten av dagen evighetslång. Man hinner avverka en faslig massa grejer och ändå få tid över. Tänk om alla dagar var så. Fast framemot 12-snåret lurade jag mig själv och började förbereda för lunch så smått, när maken plötsligt kom på att vi hade glömt att ställa om köksklockan, hihi! 

På tal om tid, så hittade jag en gammal bild på min samling av väckarklockor. När vi bodde i lägenheten i "Storstad" hade vi dem uppradade på en hylla ovanför sängen. Ingen av dem fungerade, men de var roliga att titta på. Min favorit har alltid varit den kopparfärgade, som kommer från min farmor och farfars hus. Nu ligger hela samlingen i en låda på vinden, vill jag minnas. Kanske jag ska ta ner några av dem igen. 

Ännu skönare kommer vintertiden att kännas imorgon bitti, när väckarklockan ringer 06:10 och kroppen fortfarande är inställd på att klockan är 07:10. Arbetsveckan som kommer blir föredömligt kort, eftersom jag tänkte ta lite höstlovssemester torsdag-fredag. Fredag redan på onsdag kväll, alltså. Livet deluxe. 

Storstädning i bastustugan

Oktoberlördag med uppehållsväder föranledde storstädning av bastustugan. Det var välbehövligt, kan jag säga. Bastulavar har skrubbats, fönster har putsats, papperskorg har tömts, mattor har ristats, sängkläder har vädrats, golv har sopats och skurats och alla invändiga ytor och lister har torkats av. Nu doftar det så gott, så gott. Och när vi drar igång bastun imorgon kan vi njuta extra mycket av att börja skita ner allt igen, hihi!

Vi skurborstade även den lilla trädäcket utanför dörren. Dit flyttade jag sedan ett buxbomsklot i korg, som  kan få stå på övervintring där. Jag längtar redan till när jag får sätta upp adventsstjärnan i fönstret. Så mysigt! Den lilla träbänken till höger lever för övrigt på lånad tid och kommer nog att braka ihop vilken dag som helst. Det blir spännande att se vem av oss som sitter på den då. 

Badtunnan är tömd på vatten för tillfället, men om det inte blir alltför kallt i vinter, så kanske vi fyller den igen. Det är ju så härligt med ett dopp, när man har kört upp temperaturen i bastun på max och kokat upp kroppen riktigt ordentligt. Lite lövkrattning får det nog bli här en annan dag, men innan alla löv har fallit känns det nästan inte lönt. 

Vi älskar vår lilla bastustuga. Både för funktionen och för känslan den bidrar med på tomten. Vi fnissar fortfarande ganska ofta åt tanken på att det här lilla huset nästan var dubbelt så dyrt att införskaffa än vad boningshuset kostade oss, när vi köpte det 2008. Fast det var ju å andra sidan ett väldigt billigt hus vi hittade, och det har ju kostat oss en del pengar i upprustning sedan dess. Men kul iallafall. 

En tur till soptippen blev det också idag, och efter lunch var jag ute och grejade i trädgården en stund. Nu är alla ihopfällbara utemöbler inställda på vinterförvaring i ladan, och ett körsbärsträd som har stått i kruka på mina föräldrars balkong fick komma i jord i en tom pallkrage. Det finns en del krukor och småplock kvar ute, men det får jag förbarma mig över en annan dag. Nu ligger jag under en filt och äter lördagsgodis. 

Fredagskänsla och julrenar

14:01 hade jag rättat mig igenom varendaste inlämning på vår lärplattform, och då tog jag det säkra före det osäkra och smällde igen jobbdatorn illa kvickt, innan det hann droppa in något nytt. 14:02 och en timme framåt låg jag under en filt i soffan och tittade på "Kardashians" på min privata dator. Det kan också vara så att jag slumrade till lite grann. 15:30 kom maken hem, och 16:30 var ingredienserna till fredagens traditionsenliga tacosallad inhandlade och klara. Nu har vi säckat ihop i soffan och tar en liten siesta innan kocken i köket ropar att maten är klar. (Ack, du ljuva tanke...) Fredagskänslan är total.

På mitt Instagram-flöde stötte jag just på ljuvliga julrenar från Mailegs nya julkollektion i mitt flöde. Jag kunde inte ens sansa mig tre sekunder, innan mitt finger redan hade klickat hem två stycken. Billiga var de inte direkt, men det är ju ändå lönedag idag, och något roligt ska man väl ändå göra för sina surt förvärvade slantar. (Det där med köpskam är ett tramsigt påfund...) Renarna är gjorda i trä och har horn av metall, och de två större har en ljushållare i ryggen. Jag slog till på small och medium. Är de inte vansinnigt söta, så säg? Jag skulle nog ha köpt den stora med, när jag ändå inte hann tänka efter vad jag gjorde, hihi!

Nu ska jag nog gå och meddela kocken i köket att vi vill ha kvällsmaten serverad extra tidigt ikväll. Det kurrar redan i magen på mig, fast jag klämde två varmkorvar med bröd till lunch. Happy Friday, allihopa everybody! 

Rosa bandet 2023

Sedan 1994 har oktober månad varit synonymt med Rosa bandet-kampanjen. För mig har det blivit en tradition att köpa ett band varje år, och det har jag gjort även i år. Jag har aldrig egentligen tänkt på det, men i Sverige säljs två olika rosa band, där intäkterna från det ena går till Bröstcancerförbundet och det andra till Cancerfonden. Det är det sistnämnda som har ny design varje år, och i år firar den här varianten 20 år. Det firas genom att årets band har hela 20 olika designers involverade, alla med någon form av koppling till cancer. Var och en av dem har fått i uppdrag att skriva "Tillsammans mot cancer" för hand, och den som köper bandet får ett unikt utsnitt av detta mönster. 

Vilka som står bakom skriften jag har på just mitt band vet jag inte, men några av de som har hållit i pennan är Christine Meltzer, Tareq Taylor, Marie Göranzon, Nour al Refai, Björn Ferry och Amelia Adamo. Du kan läsa mer om Rosa bandet 2023 här: www.cancerfonden.se/rosabandet

Vintertid och VVS

Imorse var det så mörkt när jag körde till jobbet, att jag fick tända utebelysningen för att hitta ut till bilen. Helt klart ett tecken på att det närmar sig vintertid. Vintern som årstid är ju inte direkt min grej, men vintertid passar min dygnsrytm helt förträffligt. Den där extratimmen man får sova på morgonen gör verkligen susen både för kropp och knopp. För en timme extra brukar det nästan bli för mig, eftersom jag brukar skippa den där biten med att stanna uppe en timme längre. Mycket sömn är onekligen en utmärkt överlevnadsstrategi när det gäller att tackla vinterhalvåret. Helst hade jag ju velat gå i ide helt och hållet nu i slutet av oktober, och inte komma fram alls förrän framåt april. Jag ska nog bli en björn i nästa liv. 

Vi har haft VVS-besök här hemma idag, eftersom vår värmepanna i källaren har stått och larmat till och från de senaste två veckorna. Efter lite rengöring, uppsmörjning, trimning, fix och trix, så verkar den fungera som den ska igen. Tänk, det är något nästan jämt... 

Sopor

Klockan 18:00 varannan tisdagkväll och varannan torsdagkväll kommer det ett SMS från renhållningsbolaget med en påminnelse om att det är dags att dra ut soptunnorna till tomtgränsen för tömning morgonen efter. (Ja, varannan onsdagkväll under sommarhalvåret med för den delen, för då är det trädgårdstunnan som ska ut.) I vår kommun har vi fyrdelade sopkärl för att kunna sopsortera så mycket som möjligt, och fördelat på två tunnor blir det åtta olika fack. Det är verkligen superbra. Inomhus har vi sopsorteringsfack under diskbänken för matavfall, brännbart, metall och plastförpackningar. Kartong brukar vi slänga i en papperskasse ute i smatten, och här ute står också en stor korg som vi slänger glas och större saker i och sedan sorterar direkt ute vid tunnorna. Många olika kärl att hålla reda på alltså, men jag tycker faktiskt att det fungerar jättebra. 

Vi har våra sopkärl stående lite halvgömda i buskarna i hörnet på framsidan av ladan och måste dra upp dem till grindhålet varje gång det är hämtning, så det är himla bra med det där SMS:et som påminner oss om det.

 Om vi kommer till skott och fixar till uppfarten i framtiden, så tänker vi oss nog en smidigare lösning. Vi blir ju inte yngre precis, och när det är snö på vintern är det inte helt lätt att dra de där tunnorna över hela uppfarten. I synnerhet inte om vi inte har hunnit skotta...

En lösning skulle kunna vara att smyga in kärlen i ett urklippt "hål" i syrenbuskaget uppe vid vägen, eller kanske snickra ihop en liten inhängnad på en bit av gräsmattan bakom postlådan. Det är ju ändå där vi ställer tunnorna när det är dags för tömning. Man skulle ju alltid kunna plantera något som täckte runt sidorna lite grann. 

Sopor, ja. Inte det roligaste hemmaprojektet kanske, och inte direkt något man går och drömmer om. Men nödvändigt. Och jag är trots allt glad att jag bor i en kommun som faktiskt är bäst i Sverige på avfallshantering. 79 kg restavfall ligger långt under riksgenomsnittet, som är 148 kg per person. (Siffror från 2022.) Heja "Glesbygd", säger jag.

Tre år senare

Det är lätt att bli hemmablind och glömma hur saker och ting har sett ut tidigare. Då är det tur att man har sitt bloggarkiv, så att man kan backa i tid och erinra sig om de förändringar som faktiskt har skett och det jobb man faktiskt har lagt ner. Igår roade jag mig med att titta igenom gamla blogginlägg från coronasommaren 2020, då vi lade hela semestern på att göra iordning baksidan och norra kortsidan av bastustugan. Norrsidan av stugan vette mot det som vi kallade "moraset", eftersom det bara växte sly och annat mög där. Gullris, till exempel, och kirskål. Åh, all denna kirskål...

Vi röjde och grävde, röjde och grävde. Med sprayfärg sprayade vi upp en ungefärlig kontur för hur stor yta vi skulle gruslägga, men sen freestylade vi ändå lite vart eftersom. Lutningen på slänten fick liksom bestämma hur det blev. 

Några små nivåskillnader i marken justerade vi med kantsten, och maken baxade dit ett gäng jättestora stenbumlingar som legat "på vänt" sedan vi rev den gamla kökstrappan på baksidan 2013. Sedan lade vi markduk med gårdsgrus från husväggen och en bit ut. Grus är verkligen världens bästa quick fix för den otålige trädgårdsarkitekten. (Undertecknad tillhör ju som bekant den sorten.) 

Sommaren 2023 såg samma vy onekligen ganska annorlunda ut. Det här gattet är nästan min favoritplats i hela trädgården idag. Jag älskar att sitta på den nya röda bänken med en kopp kaffe och bara insupa hur fint allt har växt till sig. 

Nog är det lite vemodigt ändå att sommaren 2023 har nått sitt slut. Man har gått där och väntat och längtat så länge, och plötsligt är det bara över. Men det är ju det som är det bitterljuva med att ha trädgård. Och innan man vet ordet av sitter man där på bänken med sitt kaffe igen. 

Inomhuspyssel och höstens första brasa

Ännu en gråtrist dag i "Glesbygd" har föranlett inomhuspyssel hela dagen. Jag har tvättat täcken, städat badrum, lyssnat på "Röda vita rosen"-podden, gått en sväng med dammsugaren, rensat bort lite lösa prylar från vinden och tittat på hela dokumentärserien om Coleen Rooney-rättegången på Disney+. (En härligt snaskig historia. Ingen är så bra på skandaler som engelsmännen.) Och så har jag tänt höstens första brasa i spisen. Det blir så varmt och gott i hela stugan på bara några vedklabbar, och dessutom är det ju så rackarns mysigt när det sprakar där bakom glaset. 

Jag är inne i en konstig period då jag tycker det är riktigt meditativt att städa. Är det friskt? Fast det är kanske bara ett ålderstecken...

Sushilunch, vinterjacka och bastubad

Tack och lov vaknade vi inte med någon större baksmälla efter Babets gästabud, fast hon härjade på rätt bra under natten. En del grejer hade blåst omkull i trädgården, men värre än så var det inte. Mot löfte om sushi lurade jag med mig maken till C4 Shopping i Kristanstad vid lunch, för jag tänkte att jag skulle handla mig en ny vinterjacka innan alla storlekar tar slut. Both missions accomplished. Alla nöjda, alla glada.

I skymningen drog vi igång bastun, fast det bara är lördag. Vår bastudag är ju annars oftast på söndagar, men idag kändes det extra behövligt i det ruggiga höstrusket. Jag tände ljus både inne och ute för extra stämning i mörkret. Det var nog första gången på ett halvår, tror jag. Mysigt!

Nu är man så där härligt mosig som man blir efter en timme i bastun. Och ren så det förslår. Dags att ta täcket och krypa upp i soffan och invänta kvällens engelska deckare.  

Babets gästabud

Idag blev det inte så mycket flextid över när jag väl var klar på hemmakontoret, men några minuter extra helg lyckades jag iallafall få till. Och helgen började med ett besök på byns finaste lilla blomsteraffär, där jag hämtade det ljuvaste fång med nerine och klematis med kvistar med mörkröda höstlöv och eukalyptus av olika slag. En riktigt ljuvlig juvelbukett. 

Sen blev det en runda inom mataffären, där vi bunkrade godsaker till kvällen. Och på stående fot bestämde jag att det var dags att smyga ner årets första jultidning i kundvagnen. Jag får även erkänna att jag redan har sökt både på "gamla julgranskulor" och "tändsticksfår" på Tradera. Och jag skäms inte en sekund för det. Det är ju faktiskt bara två månader kvar till jul, hihi!

Ikväll är vi inbjudna till Babets gästabud. (Nästan en tjusig filmreferens där, men annorlunda stavning.) Deltagande verkar inte vara det minsta frivilligt. Hon har påbörjat sin hejdundrande fest där ute, och efter bara någon timme har hon redan lyckats välta både ett bord och en bänk. Läge att hålla i hatten, alltså. Här blir det nog åka av. 

Gult är kult

Jag har invigt min loppisfyndade vas från Älmhult med en knippe spretiga höstastrar från trädgården. Just den där dämpade gula färgen som glasyren på vasen har tilltalar mig. Vad kallar man den? Vetegul? Senapsgul? Smutsgul? Kärt barn har många namn. Vasen passar hur som helst fint ihop med ljuset som redan stod på bordet och den gulrutiga kudden i kökssoffan.  

Gult är en härlig höstfärg, helt enkelt. Fast i vårt kök återkommer den faktiskt stora delar av året. Det är en sådan fin komplementfärg till den varmgröna färgen på skåpsluckorna. 

Jag har fortfarande ett oanvänt loppistyg, som jag fortfarande inte har gett upp tanken på att ha i köket. Även här finns både det gula och det gröna med. Kanske blir det gardinkappor, ändå. Eller överdrag till sittdynan som ligger på kökssoffan. Eller soffkuddar. Hade det varit tillräckligt mycket, hade jag kunnat ha det som draperi i hallen, men det räcker det inte till. Jag kanske ändå ska baxa fram symaskinen och tota ihop något i helgen. Fast det kommer säkert att ta mig halva dagen bara att trä tråden på rätt sätt...

Imorgon kör jag hemmakontor fram tills jag har betat av veckans sista arbetsskörd. Det kan nog ta sin lilla tid, men jag unnar mig alltid att stämpla ut när allt på att-göra-listan är avbockat på fredagar. Det känns himla lyxigt att jag är hemma i samma sekund som jag stämplar ut. Det är som att bli teleporterad från jobbet till hemmet på rekordfart. Eller lite som "Beam me up, Scotty", om ni vet vad jag menar. Jag är visst miljöskadad av för mycket passivt Star Trekk-tittande..

Hallen på framsidan

Mitt nästa hemmaprojekt är att ordna ett nytt draperi att sätta upp på insidan av pardörrarna mellan glasverandan och hallen. Just nu hänger det ingenting där, eftersom jag tog ner allt när vi renoverade ute på glasverandan, men tidigare hade jag en vanlig svart gardinstång från IKEA med två omsydda dukar (juldukar, hihi!) från Jysk som draperier. Det är skönt att kunna dra för här om vintern när det blir lite dragigt, så jag skulle vilja hitta ett lite tjockare tyg. Kanske vore det mysigare med något i lite mörkare färg också, nu så här på vinterhalvåret. Rummet har ganska neutrala färger, så färgmässigt kan det funka med nästan vad som helst. Fast grönt är ju alltid trevligt. 

Jag sneglar också lite på att hitta en mer gammaldags gardinstång. En rundstång med knoppar i mörkbrun bets vore ju en dröm. Fast just den på den lånade bilden här nedanför har en stång som är för lång, och dessutom kostar den en bra slant. Man borde ju kunna göra en själv med rundstav i valfri längd (kan Ernst så kan väl jag) och knoppar från loppis. Undra om jag inte redan har liknande knoppar någonstans i mina gömmor, som jag hade tänkt göra trädgårdsprydnader av. Hmmm, det blir till att leta i skåpen i helgen. 

Skärmdump från carlshaga.se

Det är egentligen inte bara draperiet som behöver bytas i den här lilla genomgångshallen. Jag skulle vilja fixa till både tak och väggytor, som består av slitna och illa satta tretexskivor just nu. Dessutom är det två helt olika sorters träplank på golvet, och hyllplanen lever också på lånad tid. Det här är ett svårt rum att möblera, med hela fem dörröppningar: En till vinden, en till klädkammaren, en till gröna rummet, en till röda rummet och ovanpå det pardörrar ut till glasverandan. Fast det hindrar ju inte att man kan göra det lite fint här ändå. 

Den här renoveringen är förmodligen inte något som står på agendan inom en överskådlig tid. Men visst är det kul att drömma lite. Jag börjar nog med det där draperiet ändå. 

Nattfrost och glassrea

På spegelhyllan i badrummet står årets sista dahliaknoppar i en liten vas med vatten. Jag klippte av dem i söndags, och att de är de absolut sista vet jag med säkerhet, för i natt kom höstens första riktigt rejäla nattfrost och tog kål på de blommor som var kvar ute. Jag klippte ner allt när jag kom hem efter jobbet och slängde sedan ner hinkar och krukor med både jord och knölar i vedkällaren. Tömma bort jorden och lägga knölarna på tork i papperspåsar får jag göra till helgen, när jag har mer tid och ork. 

Kvällens sysselsättning är redan given. Det var nämligen halva priset på all Ben&Jerry's-glass i mataffären, när jag kom dit efter jobbet idag. Glassförsäljningen är måhända säsongsbetonad, men glasskonsumtionen på Solhäll är definitivt inte det, hihi!

Windows 2.0

Hur vet man att Jesus var hantverkare? Jo, för nu har man suttit och väntat på honom i nästan 2000 år, och han har fortfarande inte kommit. Ungefär så kände jag när klockan närmade sig 10 imorse och snickaren fortfarande lyste med sin frånvaro. "Cirka 8" kan visst betyda många olika saker. Ett telefonsamtal senare dök han iallafall upp. En ung trevlig kille, som bad tusen gånger om ursäkt, skyllde på att det var måndag och sa att han tyckte att min trädgård var vacker. Inte kunde man fortsätta vara sur då. Efter en hel del hyvlande, skruvande och bankande fick han de nya fönsterbågarna på plats, och innan han åkte härifrån målade han dessutom om de delar av bågarna där träet tittade fram igen. Nu slipper vi masoniten, fast nog är det lite förargligt att jag inte målade om båda fönstren när jag ändå var igång. Nåväl, vad är väl en bal på slottet. Något ska man väl ha att göra nästa år också. 

Och ja, eternitskivorna och vindskivorna upptill på husgavlarna är precis lika ledsamma i verkligheten som de ser ut att vara på bild. Solblekta nyanser och flagnande färg i kombination med grönalger lär nog aldrig bli trendigt. Drömmen är att ta bort eterniten och putsa huset hela vägen upp till nock, och det gör vi kanske också en dag. När vi har kommit så långt ner på prioriteringslistan. Och när vi har vunnit på lotto.

Loppisfynd från Älmhult

På loppisrunda i Älmhult i sällskap av två riktiga loppisrävar var det ju lögn i helsike att ens försöka komma hem tomhänt. (Som om jag kan skylla ifrån mig på någon annan...) Det faktum att det var billigt underlättade ju inte heller. Det som är bra med att gå på loppis med mina väninnor är att vi tittar efter helt olika saker. Ingen konkurrens om grejerna, alltså. Min vana trogen ställde jag in min loppisradar på grönt och den där rätta smutsgula nyansen. Det resulterade i en gul vas från Upsala Ekeby och en grön porslinsgrunka som ser ut som en stor frökapsel. 

Vad den sistnämnda har för användningsområde vet jag inte riktigt, men jag tyckte den var lite småkul. Jag gissar att det är en ganska nyproducerad grej, för saker i den stilen har varit ganska poppis de senaste åren. Upptill har den hål, så man kan nog använda den som vas om man vill. Fast jag tänker nog mest bara låta den stå som den är. Jag anar redan nu att den kommer att hamna i en loppiskasse framöver, hihi!

Egentligen har jag belagt mig själv med tallriksförbud, men fyra små assietter kan man ju alltid smuggla in i något skåp. Motivet var ju så bedårande med krokusar och videkissar. Om jag någon gång ska göra en tatuering (vilket jag inte ska), så ska den se ut så här. 

Och min vana trogen kommer jag alltid hem med något småtramsigt. Den här gången förälskade jag mig i en saltströare i form av en liten dam i grön hatt. Kan det vara en liten Goebel-figur, tro? Hon passar iallafall fint in i Oktoberfest-temat, eller hur?

Ja, så blev det. Nya loppisfynd igen, alltså. Jag är obotlig, helt enkelt. Fast jag har  faktiskt alltid en loppiskasse stående här hemma, där jag stoppar ner saker som jag tröttnar på. De kanske kan bli fina loppisfynd för någon annan sen. För nog är det sant som det är sagt: Den enes skräp är någon annans skatt.

Hej Älmhult!

Vid 11 kom tåget från Malmö in på perrongen vid stationen i Älmhult och släppte av mina väninnor. Jag hade just parkerat och stod och väntade i blåsten tillsammans med en trevlig herre och hans katt. Han skulle resa och hälsa på sin syster i Herrljunga, sa han. 

På torget framför kommunhuset hälsade vi på Carl von Linné. Om han höll en blomma eller en fjäril i handen blev jag aldrig riktigt klok på, men han var iallafall mer intresserad av den är av oss. 

Vi började dagen med en loppispromenad med stopp på Pingstkyrkans Second Hand, Prästbackens Antikhandel och Rörums Retro. Vi tajmade vädret väldigt bra, för regnskurarna kom medan vi var inomhus. Det blev en del små fynd, men dem får jag visa en annan dag. Jag har iallafall kommit till insikt om att jag någon gång i livet borde bli ägare till tekoppar i Pyros gröna serie. Så himla fina! Det får jag skriva upp på min önskelista. 

Lunch intog vi på en asiatisk restaurang. Det var riktigt fräsch mat, men den vitlöksmarinerade biff var ändå tallrikens absoluta höjdare. Den får jag dock dras med resten av dagen, och alla i min närhet också, hihi!

På eftermiddagen hängde vi på IKEA Museum, där vi både fick prova på att spetta digitala stenar och kärna digitalt smör. Det var jobbigt som tusan, kan jag lova. Tur att det fanns sköna möbler från olika decennier att sitta och vila upp sig i efteråt. Eller ligga i, för den delen. Det var ett väldigt trevligt museum, får jag säga. Och gratis kaffe i restaurangen ingick i entrébiljetten. Helt klart ett vinnande koncept.

Klockan hann bli en bra bit efter 17 innan vi var klara, och 17:24 tog väninnorna tåget tillbaka till Malmö igen. Själv passade jag på att svänga inom IKEA-varuhuset, innan jag styrde kosan hemåt. Jag köpte hotellkuddar och örngott och tog en snabbtitt på julavdelningen. Lite i tidigaste laget kanske, men ändå lite kul. 

Sen blåste jag hem till "Glesbygd" igen. Hotellkuddarna ska det minsann provsovas på redan ikväll, så nu har jag slängt örngotten i tvättmaskinen. Jag får äta lite ostkrokar så jag håller mig vaken tills de har hunnit torka, hihi!

Latmaskmat och lördagsplaner

Fredag igen. Här började fredagkvällen i köket med lite matlagning för latmaskar i form av klar-att-steka-gyros. Vi åt den med sallad och grillad halloumi, och det smakade faktiskt inte så dumt. Nu tittar maken på "Star Trekk" och jag sitter bredvid i soffan och knackar ihop några rader här på bloggen. Mest för att önska er en trevlig start på helgen. 

Imorgon har jag en playdate inbokad med mina två Malmö-väninnor. Vi ska sammanstråla i Älmhult och bland annat gå på IKEA-museet. Tänk att jag bor så nära och aldrig har varit där. Det ska vara en trevlig upplevelse har jag hört, så jag får säkert anledning att återkomma med en recension. 

Fönsterantiklimax

Hur gick det med våra nyrenoverade fönster, undrar ni kanske? (Som om det är intressant för någon annan än oss själva...) Tja, inte så bra som man hade hoppats. Vi provade att hänga upp dem i lördags, bara för att konstatera att inget av dem gick att stänga. Bågarna tog i fönsterkarmen upptill på båda två. Hmmm... Det var onekligen lite av ett antiklimax, men livet i ett gammalt hus är ju som bekant inte alltid en räkmacka.

Fast på måndag morgon kommer snickaren hit och ska greja lite med dem. Förhoppningsvis räcker det att ändra om gångjärnen lite grann. Vi får hålla tummarna för det. Både maken och jag har dock konstaterat att det inte går någon större nöd på oss. De tillfälliga masonitskivorna håller nästan mer tätt än vad fönsterrutorna gör, hihi!

Pippi på skåp

När jag går på loppis sneglar jag alltid på skåp av allehanda slag och fantiserar om vad jag skulle kunna ha dem till och var i huset jag skulle kunna sätta dem. Ju äldre och skruttigare skåp, desto bättre. Som det coola sekretärliknande väggskåpet på bilden här nedan, som jag sprang på på en av byns lokala loppisar tidigare i år. Jag var till och med tvungen att ta en bild och skicka hem till maken med en desperat vädjan. "Skulle man inte kunna ha det någonstans i källaren?" Fast sen kom jag på att vi redan har TRE olika golvskåp och TVÅ väggskåp där nere. Och så några öppna hyllor och hyllplan på det. Suck... Hoppas det hamnade hos någon annan, som också såg dess potential. 

Tre av mina ständiga sökord på Marketplace och Blocket är allmogeskåp, vitrinskåp och väggskåp. Inte för att vi har plats för några nya direkt, men jag överväger alltid möjligheten att byta ut ett redan befintligt skåp mot ett annat. Som det gråa serveringsskåpet i gröna rummet, till exempel. Fast då får det vara något riktigt bra, för jag gillar verkligen det där skåpet, som vi fick av snälla grannar när vi hade huset som sommarstuga och verkligen behövde saker att fylla upp med. (Det behöver vi sannerligen inte nu, hihi!) 

I gröna rummet har vi dessutom två mindre väggvitrinskåp, som jag egentligen inte heller är så sugen på att bli av med. Det största av de två är ett gammalt köksskåp, som jag har målat om och försett med glas i rutorna istället för det sunkiga gamla hönsnätet som satt där tidigare. En gång i tiden har skåpet suttit som köksinredning i ett annat gammalt hus här i byn, och vi ropade in det på en dödsboauktion för åtta år sedan. Storleksmässigt är det egentligen helt idealiskt för vårt lilla hus. Här får man nämligen tänka lågt, grunt, smalt och litet, om inte möblerna ska ta över helt. 

Det andra vitrinskåpet i gröna rummet hänger ovanför den stora kistan. Skåpet och kistan ser ju nästan ut som om de är gjorda för varandra, och med tanke på att det inte skulle gå att fälla upp kistlocket om skåpet var större, så känns det inte läge att byta. I så fall åker kistan också ut, och då ryker mängder av värdefullt förvaringsutrymme. 

Jag har faktiskt hittat en plats där vi skulle kunna klämma in ett till, och det är i hallen på insidan av glasverandan. Där har vi böcker på lösa hyllplan idag, men det blir mest dammigt som det är nu. Vore inte det en superbra plats för ett litet vägghängt allmogeskåp med målade dörrar, så säg? Jag var faktiskt så nära att köpa ett på Marketplace häromdagen, men det visade sig vara någon centimeter för brett. Tur eller otur?

Hur många skåp kan man ha i ett skevt litet hus, egentligen? Många! Husets ytterväggar är så himla dåligt isolerade, så det måste ju bara vara bra att vi täcker väggytorna med skåp. Ordet värmeskåp fick plötsligt en helt ny innebörd, hihi!