Liten loppisutflykt

Maken och jag startade lördagen med en liten loppisutflykt till Osby, där Lions årliga storloppis gick av stapeln på förmiddagen. Dessförinnan hade vi hunnit titta in på en av välgörenhetsloppisarna här hemma i byn, och på vägen hem från Osby passade vi även på att köra en liten omväg via Lönsboda, där vi hittade ytterligare två lördagsöppna loppisbutiker. Fyra loppisar, alltså. 

Den långsmala trälådan med handtag tror jag kan bli fin att sätta terracottakrukor i, och de små trämåtten kan man ha till mycket. Tunnan och repen blir med största sannolikhet trädgårdsrekvisita. Det runda flätade föremålet på bilden här ovanför är en gammal bikupa, som också kallas halmkupa.  Den köpte vi i Tyringe redan förra helgen. Inte för att vi tänker skaffa några bin, men den är ju dekorativ i sig och kul att ha i trädgården. 

Vackert blå axveronika hittade jag på mataffären i Lönsboda. Jag köpte tre plantor, som jag planterade i en gammal murarhink och satte i min loppisfyndade korg. Det blev fint!

En plåtburk från Upsala Ättiksfabrik (som blev Slotts senare) är lite kul att ha, med tanke på att jag faktiskt är Uppsala-flicka från början. Vem i hela världen köper 5 kilo senap? Burken måste vara något som levererades till restauranger och korvkiosker förr i tiden. Här hemma kan den nog förvandlas till cornflakesburk, skulle jag tro.

På eftermiddagen fick jag ett ryck och grävde lite grann, för att göra plats för en av mina 'Wim's Red'-hortensior, men det får jag visa en annan dag. Nu kastar jag mig i soffan och tittar på ett nytt avsnitt av "Mindhunter" på Netflix. Sååå spännande!

Bang en boomerang

Efter midsommarhelgen 2018, gjorde jag en ny rabatt vid uteplatsen. Jag utgick från de två 'Duchesse de Montebello'-rosorna, som redan fanns där, och grävde sedan lite på känsla. När jag var klar hade jag gjort en boomerangformad rabatt, som jag sedan fyllde med fynd från den årliga plantskole-rean och sådant jag redan hade hemma i krukor och pallkragar. Jag kände mig så nöjd med resultatet, fast det såg så där fjuttigt ut som nyplanterade rabatter tenderar att göra. 

I sommar har jag varit ganska dålig på att fotografera i den här delen av trädgården, eftersom det har varit roligast att fokusera på vad som hänt dag för dag runt badstugan, men här är iallafall en alldeles nytagen bild på hur min boomerangrabatt ser ut idag. Förvisso lite överblommad och vildvuxen, nu så här i slutet av sommaren, men nog får man säga att den verkligen har tagit sig på ett år. Anisisopen växer så högt att det lilla prydnadskörsbärsträdet nästan försvinner!

Bäst av allt just nu är ändå vidjehortensian, som verkligen både har blivit tät och fin i formen. Med tanke på att den både har blivit uppgrävd från sin ursprungliga plats och dessutom tillbringat vintern 2017-18 i en pallkrage, så glädjer jag mig extra mycket över att den fortfarande är på gott humör. 

Och om någon undrar vart kopparbaljan på den översta bilden har tagit vägen, så kan jag meddela att den fortfarande är där. Någonstans mellan anisörten och malörten, hihi! 

Livskvalitet med stort "L"

Hur avslutar man en varm sensommardag på bästa sätt? Med ett avkopplande bastubad! "Galningar!" tänker nog många nu, men det är faktiskt vansinnigt skönt att basta även i varmt väder. Det gör något med kroppstemperaturen, så att man blir härligt sval efteråt. Från början var det egentligen maken som var den stora bastuälskaren av oss två, men nu älskar jag den där tvagningsritualen minst lika mycket som han.  

För en liten ritual är precis vad det är. Vi tar med oss varsin öl, bastar i flera omgångar och sitter på lavarna och småpratar om ditten och datten. Mellan varven går vi ut och svalkar av oss i duschen vid planket. Det är nästan något meditativt över allt det där. Absolut livskvalitet med stort "L".

Efter duschen sitter vi alltid en stund på bänken utanför stugan och bara gottar oss, innan vi går in i bastun igen. Sitter där och känner oss så himla nöjda med allt vi har hunnit ställa iordning runt stugan den här sommaren, som vi har drömt om att göra ända sedan den dagen i december 2017, då grunden blev gjuten. 

Sen, när maken går in i förväg för att duscha av sig på riktigt i badrummet, blir jag alltid sittande en stund extra i kvällssolen på den där bänken. Och i det ögonblicket känner jag mig så himla rik. 

I famnen på en dahlia

Det finns visst humlor som inte lever så länge. Ängshumlorna till exempel, där både honorna och hanarna bara lever i ungefär 28 dagar. Tänk att en enda kort sommarmånad kan rymma ett helt liv. Lite vemodigt, på något sätt. Men vackert ändå. 

Ännu mer poetiskt är det att humlan på bilden fick uppleva sin sista sekund i livet i den allra vackraste av omgivningar: I famnen på en dahlia. Och där sitter han kvar än. Lite vemodigt, på något sätt. Men vackert ändå. 

Lite mer Sofiero

Den största behållningen med lördagens besök på Sofiero var ändå när vi strövade runt i slottets fasta trädgårdar. Här finns nämligen flera stycken med lite olika tema, och alla är de precis lika fina och välskötta. Allt känns lite arts-and-crafts-inspirerat, med en blandning av formklippt/tuktat och yvigt/färgglatt. 

Många av årets perennrabatter gick i mörka, mustiga och klara färger, vilket kändes väldigt nytt och fräscht. Min favorit Monty Don hade säkert använt termen "jewel garden" om han hade sett det. "Juvelträdgård", så fint ändå!

Sofiero har en speciell trädgård för dahliablommor av alla tänkbara sorter. Rabatterna i den delen är verkligen maffiga, med MÄNGDER av samma sort i en och samma rabatt. Det var svårfotograferat i det starka solljuset och måste upplevas i verkligheten för att den rätta wow-effekten ska infinna sig. Jag bjuder istället på en närbild av min klara favorit, som nu seglar upp som etta på min önskelista inför nästa år: 'Otto's Thrill'. Fullt utslagna ser blommorna ut som rosa varianter av den populära 'Café au lait'-dahlian, med de största och maffigaste blommorna man kan tänka sig.

Även i år finns det en gång som är helt kantad av krasse. Detta förälskade jag mig i redan för två år sedan och funderade på att kopiera hemma i min egen trädgård, men det har inte blivit av än. På bilden ser man inte riktigt hur frodigt och läckert detta faktiskt är, men det kan jag lova att det är.

Sofiero är onekligen en plats man gärna återvänder till. Nästa vår skulle jag vilja försöka ta mig hit när det blommar i rhododendron-ravinerna. Jag kan tänka mig att det är helt storslaget!

Ingen odlare precis

När det gäller trädgård, skulle jag absolut inte kalla mig själv för odlare, Jag är nog mer en "trädgårdsscenograf", om det finns något som heter så. Sommaren 2019 har jag nästan inte odlat någonting ätbart mer än tomater, men av den varan har det å andra sidan blivit desto mer. Utöver i tre pallkragar har jag hela växthuset fullt av tomatplantor. 

Jag gick som bäst och undrade varför tomaterna i växthuset inte ville mogna någon gång, när min sommarlovsledige make erkände att det hade de visst gjort. Under flera veckor. Och hamnat rakt ner i magen på honom.Tur att han har börjat jobba nu, hihi! Chilifrukterna vågade han iallafall inte ge sig på. Dem tänker jag försöka torka och göra chili flakes av, men i övrigt är vi inte några storkonsumenter av chili här hemma. 

Jag erkänner att jag mest har haft min enda chiliplanta för den vackra blomningens skull. Exakt vilken sort detta är förtäljer inte historien, men nog skulle det kunna vara en 'Vampire'?

I växthuset satte jag även en köpt planta djungelgurka för första gången, men det är inget jag känner att jag behöver upprepa kommande somrar. De små frukterna är väldigt vackra att titta på, men ganska träiga och beska i smaken, om man inte plockar dem medan de är pyttesmå. Ganska intetsägande, får jag nog säga. 

Maken fick en paprikaplanta när han fyllde år, och den står också inne i växthuset. Den har fyra stora gröna paprikor på grenarna, så nu väntar vi bara på att de ska bli röda, innan vi skördar dem. Köttfärsfyllda paprikor är för övrigt min bästa grönsak, hihi! 

Jag gräver igen!

Jag klippte gräset idag och muttrade som vanligt över allt jag var tvungen att flytta från gräsmattan på baksidan av smatten. Där står bland annat ett litet cafébord med tillhörande stolar alldeles under fönstret. Marken är dessutom så ojämn och sluttande (som på så många andra ställen i vår trädgård), så det har varit svårt att ställa bordet så att det inte lutar antingen i sidled i eller framlänges. 

I flera års tid har jag tänkt att jag ska gräva bort en del av gräset och lägga något annat underlag där istället. Plattor och trädäck är definitivt överkurs, för då måste man gräva ur och markbereda mycket mer, och då blir det genast ett mycket större projekt. Men med en grushög på uppfarten och ett paket markduk i ladan, så var ju saken biff på några timmar. 

Närmast husgrunden lade jag grus redan för några år sedan, så mycket av jobbet var redan gjort. Allt jag behövde göra var att gräva bort lite grässvål i en halvcirkelform. 

Jag sprayade formen jag ville ha med chockrosa (!) sprayfärg, som jag hittade på målarhyllan i källaren. Men sen ändrade jag mig och gjorde den lite mindre när jag väl grävde, så strecken jag aldrig grävde bort syns fortfarande lite grann i gräset. Det klipper jag bort nästa gång gräsklipparen är ute. 

Det ser kanske lite fjuttigt ut, mer som en månskära än en halvcirkel, men jag gjorde det lätt för mig och grävde bort gräset fram till där det börjar slutta i framkant. Ska jag utvidga den på sikt, måste jag terrassera här också, och det varken orkade eller ville jag just nu. I ärlighetens namn tror jag att det räcker så här. 

Längs husgrunden växer det daggkåpa, hjärtbergenia och lavendel. Det som klättrar upp på väggarna är två 10 år gamla kaprifolplantor, som aldrig riktigt har gillat att stå här. I år blommar det några stackars blommor högst uppe i topparna, men i övrigt är både stammar och grenar helt kala. För ett par år sedan klippte jag ner dem helt, och då kom de igen och var fina ett par månader, men sen blev de risiga igen. I höst åker de nog ner helt. Visst hade det varit fint med pipranka här? 

Jag har flyttat hit några korgar med grönska så länge, bland annat en av mina tre 'Whizard of Oz'-dahlior från uteplatsen. Den är även ditställd för att kamouflera det utanpåliggande elröret, som leder ström ner till bastun. 

En bukett från köksträdgården får bidra med lite kontrastfärg. 

Grus direkt mot gräs, utan att lägga någon form av mellankant, finns det säkert många åsikter om, men min erfarenhet är att det faktiskt funkar bra. Det gör inte mig någonting om gräset växer över kanten lite grann sen. Det mesta går ju dessutom att snygga till med gräsklipparen, och nästa gång jag klipper gräset behöver jag inte ta bort någonting. Så bra!

Jag älskar dagar som dessa, när jag får vara ute i trädgården precis HELA dagen och greja! Imorgon börjar en ny arbetsvecka, men förhoppningsvis blir det lite sköna sommarkvällar, så att man får skrota runt i trädgården när man kommer hem. Jag har fler projekt som jag går och klurar på...

Den stora trädgårdsfesten 2019

Redan strax efter 10 i förmiddags svängde jag in på parkeringen vid Sofiero slott, och strax därefter anslöt mina två glada Malmö-väninnor. Det var ju nämligen dags för 2019 års upplaga av Den stora trädgårdsfesten! Även vädret var på gott humör och bjöd på högsommartemperatur och strålande sol från en klarblå himmel. Det där med strålande sol är inget vidare för fotografering, men här kommer iallafall ett litet bildsvep. 

Temat för årets idéträdgårdar var uppenbarligen återvinning. Det planterades i gammalt loppisporslin och i gamla loppismöbler av olika slag, och tjejerna på OdlingsTV hade förvandlat en gammal husvagn från 1973 (inhandlad på Blocket) till ett rullande växthus. Ett smart sätt att frakta alla sina frösådder till sommarstugan! Den här gamla bilen tillhörde också ett av de charmigare inslagen. 

Är det Bosse Bildoktorn som ligger där under? 

Klart man ska ha en rökmaskin och en gul badanka i sin trädgårdsdamm!

Och har man ingen stor damm, så kan man ha en miniatyrbadanka i en tekopp. Det blir ett fint litet bad för insekter och små småfåglar. 

Om trädgårdsstolarna har rostat sönder, kan man använda dem som piedestaler istället. Smart sätt att använda  den gamla sitsen som hylla!

Om man vågar ta ut svängarna rejält, så kan man leta efter smådockor på loppis och göra moderna varianter av "garden fairies", som man sedan hänger lite här och där. Kitschigt så det förslår, men rätt kul.

På gräsplanen framför slottet hade det dukats upp en diger buffé av trädgårdsinspiration, både bildligt och bokstavligt talat. Snacka om centerpiece!

Att till och med hitta ett vackert uppdukat bord ute i dammen, kändes helt rimligt i värmen. Så vackert!

När vi kände oss färdiginspirerade av idéträdgårdarna, så strosade vi runt jättelänge i Sofieros ordinarie trädgårdar. Det är så himla vackert överallt, och vi blev kvar ända till klockan 16. Fler bilder från Sofiero blir det alldeles säkert en annan dag. Kanske redan imorgon...

Fredag igen

Så var det fredag igen, hej och hå! Och imorgon kommer sommaren tillbaka, med temperaturer upp till 26 grader i mina krokar av Skåne. Fast själv ska jag ju tillbringa dagen på Sofiero utanför Helsingborg, och där ska det "bara" bli 24 grader, hehe!

Annars börjar jag bli sugen på att ta tag i ett nytt trädgårdsprojekt igen. Det behöver inte vara så stort nödvändigtvis, men det får gärna involvera lite plantering. Och så börjar det bli dags att dra fram gräsklipparen igen, för det var minsann ett tag sedan sist. Men det har ju mest regnat den sista tiden. Kanske det får bli en hemmaträdgårdssöndag på söndag ändå.  

Studiebesök och "studiebesök"

Maken är med som kommunrepresentant på ett vänortsbesök i Danmark ett par dagar. Idag MMS:ade han bilder från ett av de många spännande studiebesöken han får vara med om. Jag kände igen platsen direkt, trots att jag aldrig har varit där i verkligheten: The Norrmans Boutique B&B i Klippinge på södra Själland. Det här stället har ju varit väldigt hajpat i både media och sociala medier det senaste året, och visst förstår man varför. 

Anna och Lars Norrman, som driver stället, är ju faktiskt från Sverige. Ni minns dem kanske från TV-programmet "Husdrömmar" för några år sedan, då man fick följa renoveringen av deras tidigare hus på Strandvejen norr om Köpenhamn. Med sitt nya B&B-projekt har de vunnit pris som "Årets iværksetter" (typ "årets entreprenör" på svenska) i kommunen Stevns, och jag kan tänka mig att det är med anledning av det som maken hamnade där idag. 

Själv lyxade jag till det med ett "studiebesök" på IKEA i Älmhult efter jobbet. Det resulterade i en lagerhylla i zink att ha i källaren, tre nya soffkuddar och två korv med bröd. Minsann.

Kanhända svängde jag också inom en lokal plantskola i Älmhult. Kanhända fick jag med mig två stora fina exemplar av havtornsbusken 'Hikul' hem därifrån. Detta kan jag dock varken bekräfta eller dementera...

Och imorgon är det fredag igen. Det är ju galet så snabbt dagarna går. Visst är det något skumt med tid och ålder? Ju äldre man blir, desto fortare går tiden. Nästan lite läskigt, det där. Men fredagar är ju trevliga, så jag klagar iallafall inte på det. 

Krans, kofta och ytterligare en trädgårdsdag

Jag fick en så vacker liten höstkrans av en härlig person på mitt jobb idag. När jag kom hem, trädde jag i ett läderband och hängde upp den på glaset till vitrinskåpet i gröna rummet. Tack, snälla S! Titta så fint det blev!

Ser ni förresten att mina rara små tändsticksfår står där inne i skåpet? Jag hade inte hjärta att lägga ner dem i jullådan, när det var dags att plocka undan allt pynt efter nyår. Men några ulliga små får i skåpet kan man väl komma undan med året runt? 

Så mörkt det har börjat bli om kvällarna nu. Jag tillhör ändå den kategori människor som omfamnar hösten, när den väl kommer. Jag gillar lunken man går in i så här års, och september brukar ju dessutom kunna bjuda på en del riktigt fina dagar. Det enda som känns lite meckigt är vad man ska klä på sig, när det är kallt på morgnarna och varmt på eftermiddagarna. Lösningen stavas ofta k-o-f-t-a, hihi! 

Jag såg just att den årliga trädgårdsdagen på Bäckaskogs slott går av stapeln nu på söndag. John Taylor är visst där och gör någon slags scenframträdande i år. Typiskt ändå att det är samma helg som Sofiero. Orkar man åka på utflykt två dagar i rad, tro? Hmmm, det känns tveksamt...

Vår lilla mellanstation

Ute i smatten, som vi kallas vår lilla genomgångsfarstu, samlas både det ena och det andra. Saker som är praktiska att ha nära till hands: Badskor, tändvätska, sekatör och tomma papperskassar. Saker som har mellanlandat och egentligen är på väg någon annanstans: Verktyg som ska ner i källaren, krukor som ska ut i ladan, PET-flaskor som ska till affären och lästa tidningar som ska vidare till grannen. En mellanstation, helt enkelt, och en sådan plats behöver man ju få ha någonstans i sitt hus. 

Idag är det också en mellanstation för färska ägg från några glada höns i Perstorp...

... och för en spontanbukett med dahlia och rosenflockel, som jag var ute och klippte just innan ett kraftigt åskregn brakade loss över nejden. 

Faktum är att smatten är det enda rummet i huset, förutom badrummet, där ytskikten är renoverade riktigt grundligt och efter konstens alla regler. Jag tycker det är Solhälls finaste lilla rum, om man nu kan tycka det om en genomgångsfarstu.

Det där åskvädret försvann lika snabbt som det kom. Till helgen ska sommaren visst komma igen, och det passar så bra, för jag fick just veta att mina väninnor ska ta med mig till Sofiero på lördag som en retroaktiv födelsedagspresent. Där är det nämligen dags för årets upplaga av "Den stora trädgårdsfesten". Hurra, vad roligt!

Färgchock och en och annan färgkrock

När jag köpte några krukor med tvillingsporre i början av sommaren, gjorde jag det i tron att blommorna skulle var rosa. Eller åtminstone ceriserosa. Sen började de blomma och visade sig vara röda. Det finns ändå något i färgkrockarna mellan de röda blommorna i kombination med den chockrosa dahlian och den vinröda acer-lönnen, som tilltalar mig. Galet grällt, men läckert på något sätt. 

I en zinkhink på uteplatsen blommar mina "fådda" luktärtor. De är så där helt perfekt karamellrosa och doftar verkligen helt obetalbart. Det var ett par år sedan jag orkade så egna luktärtor. Tur att man har en snäll granne, som tittar över med överblivna godsaker!

Pelargonerna jag köpte för att de var så billiga på marknaden i början i juni, bidrar också med färgkrock. Blombladen är mörkt chockrosa och stjälkarna är vinröda. Och så en ärggrön kruka som pricken över i. Ser ni förresten hur mossgrönt och fint det har blivit mellan plattorna på uteplatsen? "Ta bort, för guds skull!" finns det säkert en del som tycker. "Aldrig i livet" svarar jag då. Det är ju så fint, så fint!

I köksträdgården för mina zinnior en bortglömd tillvaro, tillsammans med en massa ogräs i ett gammalt baktråg. De är långa och rangliga så här på sensommaren, men får mig fortfarande att le.  Det är verkligen den ultimata snittblomman för små köksbordsbuketter. Nästa sommar ska jag nog så en hel pallkrage full.

Och så solhattarna förstås. Kan man annat än älska åsynen av dessa små rosa solar? De grällaste av de grälla, men precis som med smågodis, så kan man inte sluta "äta" dem. (Med ögonen, så klart.) Jag vill ha FLER!

Ja, färgchockar och färgkrockar är verkligen två ingredienser jag inte vill vara utan i min trädgård.