Blommor, väskor och skänk

Nybakat surdegsbröd och en bukett fräscha blommor hör helgen till. Efter att ha plockat upp ett rykande varmt levain-bröd på byns fantastiska bageri, slank jag inom byns finaste lilla blomsteraffär (ja, vi är verkligen bortskämda med förträfflig företagsamhet här i "Glesbygd") och pekade ut godsaker till ännu en ljuvlig vårbukett. Den här gången blev det olvon (snöbollsbuske), en milt gul fransk tulpan, rosa videkissar, en magnoliagren, eukalyptus och några ormbunksblad. De gula solbollarna räddade jag från förra veckans bukett.

Jag köpte också några fjäderklädda små bollar, som jag tänker hänga i påskriset. Fast de hade nog varit fina att hänga på magnoliagrenen i buketten också, så de kanske hamnar där till att börja med. 

Jag har klickat hem ett set med två fina korgväskor från danska House Doctor. "Strandväskor" stod det på beskrivningen, men jag tänker att de kan passa fint att ha till vardags också. Det är alltid bra med lite större väskor i en modell som rymmer både kamera, vattenflaska, solglasögon och annat sådant som man vill ha med sig på sommaren. En av dem får bli handväska och en får bli utflyktsväska. (För utflykter hoppas jag verkligen att vi ska kunna göra den här sommaren.)

Bild från House Doctor

Under eftermiddagen har jag pysslat nere i källaren, där vi har ställt skänken jag köpte på Marketplace tidigare i veckan. Den är djup och bra och slukar både stora grytor, riskokare, våffeljärn, glassmaskin, bakbunkar, termosar och allt annat sådant där man inte behöver ha framme till vardags. Jag rensade ut i snedskåpet också och ställde sedan in alla mina finaste vaser där. De som inte fick plats hamnade i en loppiskasse.

Nu ser det för jäkligt ut både inne i hydroforrummet och i tvättstugan, för det var där jag ställde in alla grejer som blev över. Jag vet inte hur många kassar med tomma bra-att-ha-glasburkar det blev, men de får ligga kvar där tills dess att köket är klart och vi ser vilka vi vill använda i skafferiet där. Sen får de som blir över göra de ratade vaserna sällskap i den där loppiskassen. 

Vaxad och klar

Som jag skrev redan igår, så dekorvaxade vi vår nya platsbyggda bokhylla igår. Efter att ha testat lite olika grejer på ett par överblivna träskivor, så bestämde vi oss faktiskt för att återanvända samma system med dekorvax och hårdvaxolja från Osmo som vi använde på hallgolvet för 1,5 år sedan. (Löjligt dryg burk, det där!) Nyansen heter "Valnöt" och är precis så där mittemellan-brun som vi ville ha den. Just den träfärgen går igen på flera ställen här i röda rummet; både i den framtagna träväggen vid dörren och i bokskåpet (som inte innehåller några böcker, utan makens samling gamla spel) och byrån som står utanför bild. Hårdvaxoljan kom på efter frukost idag, och nu har vi en hyllhörna som knyter ihop rummet på ett alldeles förträffligt sätt!

Vi fick klura lite på hur vi skulle göra med bakstyckena, som är tillverkade i plywood. I obehandlat tillstånd sög de nämligen åt sig dekorvaxen betydligt mycket mer än det mer solida träet i hyllplan och allmogelister, vilket gjorde att nyansskilladen blev väldigt stor. Efter konsultation i två olika färgaffärer, så kom vi fram till att det egentligen funkade med vilken olja som helst. Vi testade först med paraffinolja, men efter att ha laborerade på spillbitarna i köket, så kom vi fram till att det faktiskt blev allra snyggast med vanlig hederlig olivolja. Det kanske låter helt galet, men vi körde faktiskt på den lösningen, och det blev både bra och billigt (47 kronor!). Plywooden blev aningen "flammig" ändå, eftersom den är så ådrad i sin yttextur, men det kommer inte att synas speciellt mycket när böckerna väl kommer på plats.

Vi är jättenöjda med resultatet! Hyllan ser ut som om den har stått där i årtionden, och det märkliga är att rummet nästan känns luftigare nu än vad det gjorde tidigare. Ja, det känns nästan som om vi ökade takhöjden lite grann. (208 cm är annars inte så mycket att skryta med...) Nu väntar vi, om än en smula otåligt, på att hårdvaxoljan ska torka, så att vi kan börja flytta ner våra böcker från vinden. Vilken fröjd!

Det där vitrinskåpet...

Planer och drömmar är det inte ont om i huvudet på fröken Grön, men det är inte alltid hon får tummarna ur och gör slag i saken. Som det där hemmabyggda vitrinskåpet hon har tjatat om i flera år... Fönstren som inhandlades för en mycket billig penning i Simrishamn för två somrar sedan fick dock komma in på återbesök i gröna rummet en dag. Man vill ju liksom se hur det skulle kunna bli.

Nog skulle väl det här kunna bli ett alldeles förträffligt vitrinskåp? Förvisso högre än den hylla som står där nu, men ack så rymligt och bra för alla pryttlar och allt porslin (köpt, fått, ärvt och loppat) som vi (jag) har samlat på oss (mig) genom åren. 

Jag tänker mig skåpet i en varm, ljusgrå nyans som liknar den som redan finns på ett par av fönstren. Kanske i någon vacker linoljefärg, om jag har tålamod till det. Några av fönsterhakarna skulle kunna få vara kvar som stängningsanordning. Hur svårt kan det vara att snickra ihop en stomme med hyllplan? Med spontat bakstycke och kanske en tjock fin träskiva som topp? Eller kanske till och med en egengjuten betongskiva? Tillräckligt svårt för att jag ska dra mig för att sätta igång. Jag är ju så himla dålig på exakta millimetrar...

Nu står fönstren ute i ladan igen och mitt pampiga hemmabyggda vitrinskåp får fortsätta att vara en fantasi ett tag till. Det är ju makalöst att jag aldrig får tummarna ur...

Mojäng och mussäkra burkar

I teknologins underbara era är jag fortfarande barnsligt förtjust i en så primitiv teknisk pryl som Dymo-apparaten. Ni vet en sån där "mojäng" man använder för att trycka ut bokstäver på plastremsor, för att sedan kunna märka upp både det ena och det andra i hemmet. Fiffigt som attan på alla glasburkar i skafferiet. Att å-ä-ö saknas (iallafall på min variant) kan man ju leva med; linfron, strosocker och rorsocker fattar väl varje människa vad det är!

Det där med glasburkar är förvisso ett trevligt inredningsinslag i skafferiet, men här hemma fyller det faktiskt en viktig praktisk funktion. Det har nämligen hänt att vi haft små fyrbenta besökare på skafferihyllorna, som springer omkring och gnager sönder alla paket med ätbart innehåll. Nu var det i och för sig ett bra tag sen det hände, men fler gratis-ätar-tillställningar tänker vi i allafall inte bjuda på.

Skåp på plats

Det smärtar min fotografheder att erkänna det, men allra bäst bilder just nu blir det faktiskt med mobiltelefonkameran. Nåväl, här kommer bilder på linneskåpet, som kom på plats i tisdags. Det står rakt fram när man kommer in i tvättstugan. (Att golv, tak och väggar lever sitt eget liv här nere i källaren framkommer nog tydligt på bilderna...)

Storleksmässigt passade skåpet in jättebra på väggstumpen till vänster om fönstret. Smedens gamla köksbord fungerar som avlastningsbord än så länge, och den gröna gamla mangeln är mest där för att jag är såååå förälskad i den!

I tisdags kväll tillbringade jag åtskillig tid med att sortera allt gammalt sänglinne och alla dukar i olika modefjånger som vi har lyckats samla på oss genom åren. Det som blev kvar fick gott och väl plats inne i skåpet. Det är till och med plats kvar!

Den ostajlade versionen är mer som på bilden här nedan. Rören i taket är toppen att hänga galgar med tvätt på! Strykbrädan står redo att användas, fast den får i ärlighetens namn inte komma fram speciellt ofta...

Ännu ett steg i rätt riktning mot ett välorganiserat hem! Vi får väl se hur länge ordningen varar, hehe!

Trälåda och tack

Tack snälla ni för alla uppmuntrande krya-på-dig-hälsningar efter gårdagens klagosamma inlägg. Jag svajar fortfarande omkring som en fyllekaja här hemma, men snart ska väl penicillinet göra susen. Fattas bara annat, när det ska bli fint väder framöver och jag längtar efter trädgårdsarbete så att jag kan dö! Får säga att bokstäverna dansar runt på datorskärmen aningen stillsammare idag, så det går nog på rätt håll.

Jag lovade att visa mitt andra loppisfynd från mega-super-duper-loppisen jag var på i USA, och här kommer det: En gammal trälåda, synnerligen praktisk för förvaring av gud-vet-vad...

Den där blågröna nyansen börjar verkligen bli en favorit här hemma; jag har redan en pall, ett brödskrin och en plåtburk i liknande ton, som bryter av fint mot det 50-talsgröna i köket.

Att baxa hem en klumpig trälåda i resväskan visade sig faktiskt inte vara något större problem; bara att fylla den med annat småkrafs som också skulle med hem och lägga i botten på väskan. Att jag sedan klarade invägningen på flygplatsen med sisådär noll grams mariginal är en annan historia...

Plåtburkar

Mina loppisögon spanar alltid efter trevliga plåtburkar. De är perfekta att ha i skafferiet, där det verkligen behövs mussäker förvaring, men minst lika bra att ha i pysselrummet för att hålla ordning på allt småplock.

I den rosa burken samlar jag vackra sidenband och fina snören. Kakförvaringen i tre nivåer slukar hur mycket pysseltillbehör som helst: Glitterlim, stämplar, stämpeldynor och annat krafs. Den blekgula burken längst fram är mitt senaste fynd, så den är faktiskt tom än så länge. Fast det är nog bara en tidsfråga innan den är fylld den också!

Dille på text

Kanske beror det på att jag faktiskt är skolfröken, men jag är så himla glad för kökspryttlar och förvaring med text på! Kärleken började redan när jag flyttade hemifrån och investerade delar av studiebidraget i en svart porslinsskål från Bruka Design med Popcorn skrivet i vitt på sidan. (Popcorn var för övrigt en mycket viktig del av kostcirkeln när man var student, så skålen blev minsann väl använd.)

Nuförtiden kan man hitta hur många grejer som helst med text på, till nästan inga pengar alls. Vid mitt senaste besök på EKO hittade jag både en fin plåtburk att ha knäckebröden i och en för kex. (Klart man behöver ha sådana i skafferiet!)

De passar för övrigt fint ihop med sockerburken som jag fyndade i Ör för många år sedan. (I vilken jag för övrigt bunkrar "stulet" socker från diverse kaféer och mackar. Kriminella Fröken Grön... Fast köper man kaffe så får man väl tro att några påsar socker ingår i priset...)

Eventuella skafferimöss göre sig icke besvär - i dessa burkar ligger godsakerna i tryggt förvar!

Byrå i garderoben

Ibland händer det saker som liksom är för bra. Som igår, när jag gick till Erikshjälpen för att se om de hade någon liten byrå att ha i klädkammaren. (För övrigt husets ENDA garderob.) Den förra loppisbyrån som stod där gav nämligen upp under julen, då den ena lådan brakade sönder och samman. (Sambon har för många strumpor, tror jag bestämt.)

Jag hann knappt in genom dörren förrän jag snubblade över en byrå i just den storleken jag letade efter. Roligast av allt är att den är målad i exakt samma gröna nyans som våra köksluckor; tänk vilket sammanträffande. På köpet fick jag en matchande spegel med tjock rund trädram, men den var rätt ful så den har hamnat ute i ladan.

Jag bytte de fula träknopparna mot de porslinsknoppar som jag hade satt dit på den gamla byrån. Resultatet blev helt OK; förvisso är det en vanlig ommålad fanérbyrå, men den duger alldeles utmärkt att ha i garderoben. 

Det var skönt att passa på att rensa ut gamla urtvättade underkläder, när jag ändå höll på att stuva om i lådorna. Nu återstår att se hur länge ordningen varar...

Gamla fönster

Nu när jag fått en idé i skallen vill jag som vanligt helst att det ska vara färdigt på en gång. Jag hann knappt avsluta gårdagens inlägg förrän jag stod uppe på vinden och rotade efter de där grönmålade fönstren som jag pratade om. Tänkte att jag iallafall skulle ta ner ett par bara för att kolla hur det skulle kunna bli om man använder fönster som vitrinskåpsdörrar.

Det kan nog bli bra, eller vad tror ni? Fast kanske inte just de här fönstren, som faktiskt redan har ett uppdrag som vinterinnerfönster uppe på vinden. (Men vi är dåliga på att sätta i dem...) Jag måste säga att jag faktiskt gillar färgen, hehe!

Jag får inspektera utbudet i ladan lite mer; misstänker att fönstren där är av liknande modell. Dessutom finns det ett byggvårdsställe två byar söderut, som jag vet har en del gamla fönster. Det blir förvisso inte lika billigt som att använda vad vi redan har, men det är alltid roligt att titta. 

Well, well, vi får väl se vad det blir av detta...

Typ ett sånt här...

Jag grunnar vidare på det där med vitrinskåp, som står högt upp på önskelistan för 2012. Lågt och brett ska det vara, så att det passar där jag tänkt ha det, inne i gröna rummet. Jag googlade lite bilder för att hitta vad det är jag egentligen vill ha; jag menar typ ett sånt här:

... som visst såldes på auktion i Borlänge under sommaren. (Tänk, faster M och kusin J, ni kunde ha fått åka dit och ropa in det till mig!)

Sen måste jag erkänna att tanken på att bygga ett eget lockar mig mer och mer. Jag blir jätteinspirerad när jag kikar in hos Tina och ser allt fint hon fixar ihop på egen hand; titta bara HÄR och HÄR! Är hon inte makalös, så säg? 

Tänk om jag också skulle våga mig på ett litet snickarprojekt... Vi har ju faktiskt en hel del gamla spröjsade fönster i ladan som man skulle kunna använda. De är förvisso inte så snirkliga och fina, men skulle säkerligen kunna bli riktigt fina som skåpdörrar. Några av dem är till och med grönmålade, hehe! Fast hör och häpna, den här gången tänker jag mig nog mer något antikgrått.

Lördagsrutin och sockerlåda

När vi inte bodde permanent på Solhäll utan bara kom hit på helgerna, så hade vi en skön lördagsrutin: Efter frukost promenerade vi alltid till Erikshjälpen och en annan loppisaffär som finns här i byn. Sen gick vi till affären och köpte nybakade chiabatta, gott pålägg och en bunt tidningar, för att sedan återvända hem och bara päsa resten av dagen. 

Idag har vi just en sådan lördag! Vid 10-snåret promenerade vi iväg hemifrån för att spana fynd. På det sista loppisstället hittade vi en stor sockerlåda, som kan vara bra att ha till mycket. (Den är dock aningen för lång för att kunna tjänstgöra som vedlåda i det gröna rummet.) Färska chiabatta med gott pålägg och mycket kaffe väntar till lunch, och sen ska vi bara göra ingenting. 

Vi får nog se till att upprätthålla vår sköna lördagsrutin lite oftare. - Det är dagar som den här man lever för! 

Tvättmedelsburkar

För tillfället (och säkerligen ett tag till) har vi världens sunkigaste tvättstuga. Maskinerna står i det största rummet i källaren, som även härbärgerar den gamla oljetanken. Tanken är att tanken ska bort (kunde inte låta bli den formuleringen, hehe!) nu när vi inte värmer huset med olja längre. Att ta ut den gör man dock inte i en handvändning och absolut inte på egen hand. 

Drömmen är att fixa till hela rummet när tanken är borta, göra en trevlig tvättstuga och kanske till och med en hörna för badkar (som är det enda jag saknar från lägenheten i "Storstad"). Tills vidare är det enda trevliga här nere mina nya fina tvättmedelsburkar från Lyckliga Hildur i Kristianstad:

Burkarna säljs med små skopor i plåt som passar perfekt för att ösa upp tvättmedlet med. Sköljmedlet har jag hällt över i en sedan länge urdrucken fransk lemonadflaska. Lite roligare att tvätta blir det allt om man har fina saker runtomkring sig!

Lemonadlåda

Min svärmor har en väninna som lever under inredningsparollen: "En sån där kan jag göra själv." Väninnan verkar dessutom faktiskt applicera sin devis på det mesta, oavsett om det gäller att snickra, sticka eller att kakla kök, och ju mer jag tänker på det, desto coolare tycker jag att hennes intällning är!

I höst har jag vid flera tillfällen - både i inredningsaffärer, tidningar och bloggar - stött på de läckra lemonadlådorna från House Doctor och tänkt att jag skulle vilja ha en sådan.

Bild lånad från Bagaren och Kocken

Däremot är jag inte lika ivrig att betala det som står på prislappen... Så vad gör man då? - Man gör som svärmors väninna och konstaterar: "En sån där kan jag göra själv!"

Igår hittade jag en hemmasnickrad liten CD-hylla på Erikshjälpen för 10 kronor, som jag målade om med utspädd vit färg (vanlig vattenbaserad lackfärg från byggvaruhuset). Sen tog jag fram mina gamla pappschabloner från Panduro Hobby och "duttade" på gråsvart färg ("Anis" från Alcro) som jag hade kvar från ett annat projekt.

Nu blev ju inte resultatet House Doctor precis, men helt OK ändå.

Den kan iallafall bli piffig att förvara julmusten i på julbordet. Och bäst av allt: De 349 kronor som originalet kostar minus de 10 kronor som min låda kostade (plus några kronor för en färgskvätt) lämnar ju pengar kvar till annat!

Ompackning

På vår hyfsat stora råvind står mängder med flyttkartonger som kom med i flytten från "Storstad", men som av olika anledningar inte blivit uppackade. Vissa grejer kommer att förbli nerpackade ett bra tag till, andra säkerligen för evigt. 

Men så finns det ju sådana där saker som man behöver veta exakt var man har, som glödlampor, nål och tråd, skoputsargrejer och städsaker. Dem har jag börjat leta rätt på och packa om i mindre IKEA-boxar, som får stå lite mer lättillgängliga.

För extra ordning och reda tog jag fram min QuicKutz (stansverktyg) och fixade till passande bokstäver. Lätt som en plätt att bara klistra på med vanligt limstift! - Rätt propert dessutom, om ni frågar mig.

Måste få avsluta med att tacka för all positiv respons och uppmuntrande kommentarer på gårdagens inlägg. Jag blir alldeles varm, ska ni veta!

Tidskriftsamlare

När vi flyttade från "Storstad" slängde jag mängder med gamla inredningstidningar som jag hade samlat på mig genom åren. De äldsta jag sparat var nästan 10 år gamla, hmmm...

Jag bestämde mig dock för att spara alla tidskriftsamlare (vanliga vita från IKEA), även om de såg lite slitna och skraltiga ut. - Jag känner mig själv och vet att tidningshögen kommer att växa igen, och den är redan på god väg.

När jag idag ändå var i farten och gjorde namnskyltar till sambons arbetsplats, så stansade jag ut lite extra bokstäver och gjorde snabba etiketter:


Tidskriftsamlarna ser fortfarande lite luggslitna ut, men nu blev det lite ordningssamt iallafall.

Bokstäverna är stansade med en s.k. QuicKutz-tång, och alfabetet heter Blossom och inhandlades för en billig penning på Tradera förra året.


Tidskriftsamlarna ska få flytta ner i mitt pysselrum i källaren. När jag har ett...

Ordning och reda

I min strumplåda brukar kaos härska. Speciellt tilltrasslade trumpbyxor brukar ha en tendens att förpesta livet för en stressad Fröken Grön om morgnarna, och vem vill starta dagen med en harang av svordomar?

But no more!

Jag inhandlade vanliga "zipperbags" på förbrukningshyllan i mataffären, och sim salabim:

"Gud, vad du är lik farmor", säger min mamma ibland. Det gör hon nu med!