I teknologins underbara era är jag fortfarande barnsligt förtjust i en så primitiv teknisk pryl som Dymo-apparaten. Ni vet en sån där "mojäng" man använder för att trycka ut bokstäver på plastremsor, för att sedan kunna märka upp både det ena och det andra i hemmet. Fiffigt som attan på alla glasburkar i skafferiet. Att å-ä-ö saknas (iallafall på min variant) kan man ju leva med; linfron, strosocker och rorsocker fattar väl varje människa vad det är!
Det där med glasburkar är förvisso ett trevligt inredningsinslag i skafferiet, men här hemma fyller det faktiskt en viktig praktisk funktion. Det har nämligen hänt att vi haft små fyrbenta besökare på skafferihyllorna, som springer omkring och gnager sönder alla paket med ätbart innehåll. Nu var det i och för sig ett bra tag sen det hände, men fler gratis-ätar-tillställningar tänker vi i allafall inte bjuda på.
Om någon skulle sakna åäö kan du låna min dymo! Älskar!
SvaraRaderaMin man köpte sig en dymo i somras. Han satte etiketter överallt, t om på dymo-apparaten: "dymo"...
SvaraRaderaFast jag håller med - de är väldigt praktiska.
/E