盆栽

Ja, den rubriken förstod ni väl allihop? Det står bonsai, och det är precis vad jag passade på att skaffa mig häromhelgen. (Då när det var halva priset på alla krukväxter på Blomsterlandet, om ni minns.) Efter en snabblektion i kinesiska har jag fått lära mig att bon betyder skål och sai betyder växt, och nog blir den ordagranna översättningen ganska logisk när man betänker hur krukväxten faktiskt ser ut. Vilken växtfamilj min lilla bonsai kommer ifrån förtäljer inte riktigt historien, men jag tycker att den är rätt söt i all sin knubbighet. 

Jag får medge att det verkligen var ett spontanköp. Jag blev inte ens avskräckt över det faktum att det stod "Kräver en del vård och omsorg" på etiketten, för är man Lotta på Bråkmakargatan så är man. (Ni vet, när man har en sådan där tänk-jag-kan-nästan-allt-inställning till det mesta.) Det behöver väl inte vara så svårt? Eller? Eftersom jag lever efter devisen att allt man behöver veta här i livet går att läsa på Wikipedia, så körde jag en snabbsökning där och hittade följande goda skötselråd: 

"Bonsaier har alltid bara en framsida, det vill säga, endast en sida som de ska betraktas från. Dessutom är det tänkt att de ska betraktas i ögonhöjd. Det är alltså utställaren av konstverket som bestämmer om det ska betraktas sittande eller stående. En bonsai kan bli flera hundra år gammal. De allra flesta bonsaier ska hållas utomhus. Det innebär att man måste veta hur man ska låta dem tillbringa den kalla vintern. En del inhemska arter (t ex tall och gran) kräver rejäl vintervila i låg temperatur nedgrävda t ex i en rabatt."

Ja, se det där var ju en hel vetenskap. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet? Men för halva priset kan det ju vara värt att chansa. Och om man aldrig försöker, så får man ju heller aldrig veta om man lyckas. Ni läsare kan ju starta en intern vadslagning om ni vill: Hur lång tid tar det för Fröken Grön att ta kål på en bonsai? Jag lovar att återkomma med svaret!