Pigge Lunk

Vilken skön kväll det har varit. När jag kom hem från kören vid 20-snåret kände jag inte alls för att gå in, utan tog mig en liten kvällsrunda i trädgården. Jag insåg ganska snart att jag inte var ensam. Det prasslade i de torra fjolårslöven i buskarna på det där sättet som det gör när man har sällskap av en igelkott. Och den här gången var det inte bara en, utan två. Så speciellt sociala var de inte, varken mot mig eller mot varandra, för det var helt uppenbart att de helst bara ville spankulera runt på egen hand. Den ena drog iväg in i kirskåldjungeln bakom ladan och klättrade uppför kullen mot grannarna i norr, medan den andra pinnade iväg på helt motsatt håll. Jag hann in och hämta kameran och mötte sedan upp den lilla krabaten när den kom ut ur ett buskage på framsidan. Jag fick stoppa maken som kom körande hem från ett kvällsmöte, så att den lilla kotten kunde korsa uppfarten och ta sig in i syrenhäcken längs tomtgränsen. 

Nu känner jag mig riktigt upprymd och avslutar min dag gnolandes på Gösta Knutssons gamla barnvisa tonsatt av Lars Erik Larsson: "Pigge, Pigge, Pigge Lunk är så fridsam och så snäll. Trivs när dagen blir till kväll. Nosar, sniffar, snusar, fnyser. Helst när solen inte lyser. Det gör Pigge, Pigge Lunk." Hoppas de inte var på tillfälligt besök. Välkomna igen, små vänner! Man blir glad av igelkottar i sin trädgård.