Änglapelargoner och dyngsura badlakan

Jag sprang på änglapelargoner på ett rea-bord på en blomsteraffär. Det fanns bara två kvar, men exemplaren var väldigt täta och fina, så jag snöt åt mig båda. Jag är ju inte direkt någon pelargonkonnässör, så just den här sorten har gått helt under min radar. För mig som gillar småblommigt och lite buskigt är det här verkligen right up my alley. Jag kan förstå varför den också kallas pensépelargon, för blommorna liknar onekligen söta små penséer både i färg och form. 

Änglapelargonerna jag köpte är odlade i Sverige, men jag läser mig till att den ursprungligen härstammar från Storbritannien och att det är en korsning av vildpelargon och engelsk regalpelargon. Den betraktas av många som ettårig, men lär även gå att övervintra om man ställer den svalt. Det är vanligt att bladen är citrusdoftande, och tydligen finns det sorter som även går att använda som snittblomma.

Änglapelargonens fader sägs vara engelsmannen Arthur Langley-Smith, som lanserade sin första variant i Catford, South London 1935. Han lär ha skapat tolv olika varianter, men om de jag har köpt är en av hans sorter vet jag faktiskt inte. Krukorna jag köpte är nämligen helt omärkta, och jag tänkte inte på att fråga i affären. I sommar tänker jag nog ha dem i krukor utomhus, men tills dess dröjer det nog ett bra tag. Änglapelargonen klarar bara temperaturer ner mot 10 grader, så den jag har ställt på glasverandan får jag ta in i hallen ikväll. Det är fortfarande väldigt kalla nätter i "Glesbygd", men även om det bara går ner mot nollan så känns det dumt att chansa.

För övrigt har centrifugeringen slutat fungera på vår tvättmaskin. Jag har nyss stått och vridit ur dyngsura badlakan över badkarskanten. Suck...  Jag googlar problemet och ser att det kan handla om något så enkelt som att filtret behöver rensas eller att avloppsslangen är vriden. Vi får väl börja med att inspektera det.  Fast tvättmaskinen är 10 år gammal, och längre än så kanske man inte kan räkna med att grejer fungerar nuförtiden.