Soptipp, grävning och kantareller

På förmiddagen idag var vädret ganska trist, så då passade vi på att gå igenom några vindslådor till. Det finns fortfarande en del lådor kvar att titta igenom, en del grejer som ska till loppis och några möbler som vi ska försöka sälja, men vi gör lite då och då för att det inte ska bli så tråkigt. Nu börjar man iallafall kunna skönja ytterväggarna, hihi! 

När vi ansåg oss vara klara för dagen körde vi en sväng till soptippen med skräp, och när vi kom hem var det plötsligt trädgårdsväder. Jag hoppade i trädgårdskläderna och grävde klart det sista i sluttningen ner mot moraset. Stenkanten satte jag redan för flera år sedan, när jag gjorde rabatten som vetter upp mot gräset. Den börjar det också bli dags att gräva om nu... 

Det blir mycket sten att ta reda på när man gräver. De stora stenbumlingarna hamnar lite här och där i rabatten, de mellanstora stenarna passar bra att lägga i den ofärdiga stenmuren och de mindre stenarna slänger jag i en hink, som jag sedan tömmer i en metallkorg bakom växthuset. Vad jag ska ha dem till vet jag inte än, men de kan säkert komma väl till pass någonstans framöver. 

Hörnan bakom växthuset fungerar också som skottkärreparkering för tillfället. Fast till bortforsling av rötter och bortgrävt ogräs använder jag mest min gröna plastbalja med handtag (en s.k. tub trug), för den är lagom tung att tömma direkt i trädgårdstunnan, som står borta på uppfarten. Jag försöker alltid skaka av så mycket jord som möjligt, för den vill man ju ha kvar. 

Ett tag hade jag sällskap av den här lille filuren, men jag hann knappt ta upp kameran förrän han var på språng igen, så han blev lite suddig i konturerna. Det var länge sedan jag såg en ekorre i trädgården, så jag blev glad!

Nu har jag plötsligt en helt tom yta, som väntar på plantering. I det här hörnet är det både torrt och ganska skuggigt, så här får jag nog fundera lite mer på vad jag ska plantera. Blomsterkornellen får leka träd så länge, som vanligt. Den ska inte stå här nere alls, utan väntar på ett annat grävprojekt uppe vid uteplatsen. 

Medan jag grejade i trädgården tog maken en runda till skogen, och kom sedan hem med en påse full av guld: Kantareller! Dem stekte vi i smör och åt till en god köttbit till middag. Jisses, så underbart gott. Och så lyxigt att få äta sig mätt på kantareller.

Vad som händer imorgon återstår att se. Vi tar verkligen dagarna som de kommer och planerar inte så himla mycket. Och vet ni vad? Det är riktigt avkopplande att ha en sådan semester.