Grann gran

Jodå, granen kom naturligtvis på plats till slut. Maken lyfte in den med nät och allt och höll i den medan jag skruvade på foten. Så gör vi varje år, och igår gick det ovanligt smärtfritt. Ibland får man nämligen hålla på och trixa ett tag med skruvarna på julgransfoten, innan man lyckas få det hela hyfsat rakt och stadigt. Sen tar det alltid sin lilla tid att klä granen, och där bjuder fortsättningen på traditionen att maken sätter sig i soffan och låter mig härja fritt bland julkulor och glitter. Igår tror jag minsann att det tog en sisådär tre timmar innan jag var helt klar, hihi! Men det är ju så roligt, och man får ju ändå bara göra det en gång per år, så det är bäst man passar på att suga på karamellen. 

Jag sätter alltid upp julgransljusen först; vanliga hederliga julgransljus med glödlampa. När ljusen är på plats klurar jag på vilka kulor som ska få komma upp. Vissa grejer får alltid vara med, men på det stora hela blir det lite olika från år till år. Genom åren har jag nämligen samlat på mig rejält många kulor och dekorationer att välja mellan, och då gjorde jag mig ändå av med flera kassar när vi röjde på vinden förra sommaren. Allra mest älskar jag gammaldags glaskulor i riktigt glas. De har en så speciell lyster i sig, som nya kulor aldrig riktigt får. Det är ett av mina stående loppisspan, och de allra bästa fynden gör man alltid efter nyår, för då brukar julpyntet reas ut för halva priset på nästan alla second hand-ställen. 

I årets gran blev det en salig blandning av kulor, klockor, flugsvampar och kottar. Färgskalan var sober i början, men sen tappade jag konceptet och smäckte på med både det ena och det andra, hihi! När jag trodde jag var klar hittade jag nämligen en ny låda med gamla favoriter, så då var jag tvungen att hänga upp lite till. Och sen hittade jag en ny låda... Glitter blev det faktiskt också till slut. (More is more, som sagt.) De nya metallhängena var verkligen otroligt smidiga, får jag säga. Jag ska aldrig klydda med tråd, snöre och band igen. De roliga små flugsvamparna är nya för i år. Dem hittade jag på Søstrene Grene i Kristianstad. 

Från samma affär kommer också de små vita fåglarna, som sitter vid foten på 6 av ljusen. De har en klämma undertill, så man kan fästa dem ordentligt på grenarna. Så söta! Jag ångrar att jag inte köpte fler, för det hade varit fint att ha en liten pippi vid varje ljus. Jag får väl spana på rean sen, om det finns några kvar då. 

Under granen sitter julugglan och ruggar. Jag fick ta fram sekatören och klippa bort lite nedhängande grenar invid stammen, så att den skulle få plats. Den gröna julgransfoten är ett gammalt loppisfynd. Tidigare hade vi en ännu coolare variant, men på den rostade skruvarna sönder till slut. Jag tänker varje år att det vore smidigt att sätta ner hela foten i en gammal zinkhink, så att man slipper vattna i tid och otid, och så att man slipper ha vatten som rinner över kanten ner på trägolvet. (Som på bilden.) Problemet är bara att alla zinkhinkar vi (jag) äger har hål i botten. Tidigare hade vi en julgransmatta som skydd, men den var så maläten och trasig och ful, så den slängde jag för något år sedan. 

I toppen vakar min barndoms plastängel från Wessels-varuhuset i Uppsala. Hon har blivit lite gul av ålder, men det ger henne bara ännu mer patina. Vid armstödet på soffan brukar jag försöka undvika att hänga så mycket pynt, för det river man ändå bara ner när man sitter med armen på armstödet. Jag ska nog ändå försöka pilla in något längre in mellan grenarna, för jag ser på bilden att det ser lite tomt ut. 

Det här hörnet är helt perfekt att ha gran i, för det är ju trevligt att ha granen i det rum man faktiskt sitter i om kvällarna. Och en klar bonus är det ju så klart att man ser granen från sängen. Maken, som alltid går upp före mig, brukar tända belysningen om morgnarna, så att jag kan ligga kvar i sängen och tindra med ögonen och oja mig över hur mysigt det är med gran. 

Vi har ju lite vagt en plan på att bygga till ytterligare en platsbyggd bokhylla i det här hörnet, när och om vi renoverar röda rummet på riktigt någon gång framöver. Ytskikten är väldigt trötta och slitna, så det skulle verkligen behövas. Men var i allsin dar ska granen stå då? Det tål verkligen att tänkas på. Eller så får vi helt enkelt skippa det där med hylla just där. Jag måste ju kunna ligga i sängen och tindra med ögonen, hihi!