Puh!

Jo tack, det stormade bra rejält i natt. Jag vaknade vid 2-snåret, och sen var det svårt att somna om igen. En del tycker kanske det är lite småmysigt att ligga i sängen och lyssna på när vindarna viner, men när det tar i så där så det knakar i hela kåken tycker jag mest att det skapar oro och stress. Man ligger där och nästan väntar på dunsen av ett träd som välter eller kraschen av en glasruta som går sönder. Periodvis kändes det om om hela stugan skulle släppa från marken och flyga iväg. Sen somnade jag iallafall om, och när jag vaknade hade vinden nästan mojnat och senare på förmiddagen dansade solkatter in över väggarna i köket. Puh!

Den enda konsekvensen av stormen den här gången tycks vara att strömbrytaren till vår vattenpump i källaren slog av sig själv någon gång under natten. Lite nojig hinner man allt bli när man går på toa i ottan och inser att vattnet inte rinner som det ska, men det var gudskelov bara att slå till brytaren igen och se på medan pumpen jobbade och trycket ökade i hydroforen. Puh igen!