Norrvikens trädgårdar

Idag bjuder jag på en bildkavalkad från gårdagens besök på Norrvikens trädgårdar, som ligger alldeles strax utanför Båstad. Jag har kört förbi där så många gånger och tänkt att jag måste göra ett besök där någon gång, men det aldrig blivit av. Det tog jag igen med råge under fem timmar igår, och jag var helt uppfylld av min upplevelse när jag kom hem på kvällen. Varning för bildbomb, alltså. Scrolla raskt förbi, om ni inte är intresserade, hihi!

Norrvikens trädgårdar grundades av hortonomen och pomologen Rudolf Abelin 1905. Här bodde han med sin familj, och 1920 öppnade han sina trädgårdar för allmänheten. Han kombinerade inhemska växter med arter han samlade på sina resor och var nytänkande för sin tid. Idag ägs Norrviken av ett familjeägt fastighetsbolag, som har renoverat både trädgårdar och byggnader i Rudolfs anda. Själv ligger han begravd på ägorna på en plats som kallas Minnenas dal. 

Precis som namnet antyder finns inte bara en trädgård att beskåda på Norrvikens trädgårdar, utan flera olika stilträdgårdar. De bär namn som till exempel Romantiska trädgården, Renässansträdgården, Barockträdgården och Japanska trädgården. Min favorit var Vattenträdgården med vy upp mot det lilla vita vattentemplet på åsens sluttning. Det var en av de sista stilträdgårdarna som Rudolf Albelin anlade, och den är inspirerad av renässansens italienska vattenträdgårdar. 

Strax under det lilla templet porlar ett litet vattenfall ner i dammar, som sedan faller i rännilar ner för sluttningen. Trädkronorna bildar tak och det blir som att sitta i en magisk grön grotta. Här är små stenbänkar utplacerade, och jag lovar er att man blir sittande här länge. Så andaktsfullt och meditativt. Eftersom jag hade turen att komma lite efter högsäsong kunde jag sitta här ensam en god stund. 

Vägen upp till templet kantas av hortensia i olika blåa toner. Jag gissar att trädgårdsmästarna som jobbar här använder något slags "Färga mig blå"-preparat, för hur får man annars så här blåa hortensior?

Inne i Sagoskogen dök det upp spännande vita figurer lite här och där. Och ännu blåare hortensia. 

På flera ställen ledde små stentrappor och grusgångar ner i en slags ravin. Där nere hittar man bland annat Japanska trädgården. 

Inne i huvudbyggnaden pågår just nu utställningen "In the weave of creation" med några av Sveriges mest nyskapande formgivare. Frida Jonsvens brudklänning i återbrukat material får 10 av 10 poäng av mig. Bröllop på Norrviken verkar för övrigt vara väldigt populärt. Igår förbereddes det för fullt för en utomhusvigsel med vita stolar och fantastiska blomsterarrangemang. En stråkkvartett övade på eftermiddagen, vilket verkligen var en angenäm upplevelse när man strosade runt. 

På flera ställen finns det stora vackra viktorianska växthus, som jag tror har tillkommit på 2000-talet. I ett av dem var det dukat för bröllopsmottagning med vita dukar. Det är nog inte billigt att gifta sig här...

På den Österländska terrassen hittade jag en sval och skön stenpaviljong, där jag kunde gå in och sätta mig och vila ostört en lång stund. Stråkkvartetten övade på gräsmattan precis intill, så det kändes nästan som att få en privat konsert.  De spelade "A thousand years" från slutscenen i den första "Twilight"-filmen. Ni vet, den när Bella och Edward dansar i den lilla upplysta träpaviljongen. Det var verkligen jättefint.

En bro på ett ställe blir en spännande tunnel på ett annat ställe. 

Gröna portaler och formklippt skapar verkligen känslan av att man rör sig i en slottsträdgård. 

Norrviken är dock inte ett slott i ordets rätta bemärkelse, även om den stora byggnaden, som heter Villa Abelin, ger det intrycket. 

Dahlior i milda färger dök upp i många rabatter. 

Varje parkträdgård med självaktning måste naturligtvis ha ett eget påfågelhus. De här krabaterna satt mest och putsade fjädrarna i värmen, men nog är de vansinnigt ståtliga. Iallafall de två herrarna. 

På Norrviken finns det både en inredningsbutik, en chocolateria, ett café och en restaurang. Jag åt dagens fångst på Orangeriets uteservering. Kolja med bönor, syrad silverlök, kapris och rökt smör, och därtill kokt potatis, hembakat bröd och vispad färskost och mousserande äppelmust med rabarber. Det smakade himmelskt, kan jag lova. 

Hasse "Kvinnaböske" Andersson (som bor nästgårds) har fått ge namn till en speciell trädgårdsdel för barn. Kanske är det rentav så att han har varit med och utformat den också. Jag övervägde att ta en selfie som morot, men avstod. 

I bigården bor bina ståndsmässigt i vackert snickrade bikupor. Lokala företag kan sponsra en bikupa, som ett led i arbetet mot biologisk mångfald. Belöningen blir 25 burkar honung att ge till medarbetare och samarbetspartners. En kul idé. 

Vilken otroligt härlig dag jag fick. Jag tror det var bra tajming att komma dagtid en vardag i augusti, för det var faktiskt inte alls speciellt mycket folk. Kanske var det också det varma vädret som bidrog till det. Folk låg nog på stranden istället. 

Norrvikens trädgårdar besöker jag väldigt gärna igen, kanske andra tider på säsongen för att se hur det ser ut då. Jag tror det är väldigt fint på våren, när rhododendron och alla fruktträd blommar. Och vet ni, jag åker gärna ensam nästa gång också. Det var så otroligt fint att bara få ägna sig åt sin egen upplevelse, utan att behöva ta hänsyn till andra. Det borde man göra oftare.