Tio dåtida 29 april

När blogginspirationen tryter kan man alltid titta bakåt i minnenas arkiv. Låt oss se vad den 29 april har bjudit på de senaste tio åren. 

Den 29 april 2025 blommade visst äppelträdet på baksidan. Det gör det inte idag, så nog kan man dra slutsatsen att våren tar lite längre tid på sig i år. I blogginlägget för ett år sedan skrev jag att det var segt att gå till jobbet, när jag helst av allt bara ville vara hemma och greja i min trädgård. Inlägget hade lika gärna kunnat vara skrivet idag, för det är precis så det känns. Särskilt nu när vädergudarna äntligen behagar oss med lite vårvärme. 

Dagens datum 2024 hade jag stannat till på handelsträdgården jag passerar till och från jobbet. Tanken var att handla hem lite tomatplantor, men jag kom visst hem med nejlikrot också. Den är fortfarande på min topplista över mest älskade perenner. 

2023 skrattade jag gott åt min Keukenhof-inspirerade tulpanplantering, som hade slagit ut i full blom och absolut inte blivit som jag hade tänkt mig. Det som skulle vara 'Copper Image' blev istället en vallmoröd variant av okänd sort. Så kan det gå när man köper billiga lökar på marknad. 

2022 var jag i Amsterdam den 29 april, och 2021 låg jag i säng klubbad av Covid-19, så det blev inga blogginlägg alls det här datumet de åren. 2020 njöt jag iallafall som bäst av tulpanerna som höll på att slå ut i rabatten vid uteplatsen. Så dumt att jag inte satte några lökar i höstas...

2019 fotograferade jag mina försådda zinnior ute på glasverandan. Det där är ju en vansinnigt trevlig blomma att ha i köksträdgården, så i år ska jag nog direktså några frön i en av pallkragarna. För övrigt inser jag att det står ett änglaspel i bakgrunden på bilden. Vad i allsin dar gjorde det där i april? 

2018 var vi på loppisrunda. Ett av stoppen var i Tollarp, där årets första utomhusloppis ägde rum vid Vinterlust. Jag köpte visst en turkosfärgad damejeanne för ynka 5 kronor och en lövkorg för en guldpeng. Riktigt så billigt kommer man nog inte undan på loppisar idag.  

Den 29 april 2017 hade jag precis fått hem mitt fina zinkbadkar. Det hade jag hittat då jag fick hänga med en kollega på besök till en antikhandlares fullproppade förråd utanför Kristianstad. Jag minns att hela magasinet var fullt av trädgårdsantikviteter av olika slag, och att det var en dröm att gå runt där och titta. Min kollega och jag pratade om det för några veckor sedan och kom fram till att vi borde luska rätt på det där telefonnumret igen. 

2016 hade vi besök av kaniner i trädgården titt som tätt, och den här dagen fastnade en på bild på bloggen. Just den här var väldresserad och höll sig till ätbara saker ute i gräsmattan. 

Det är kul att man har sin blogg ändå, för av allt detta mindes jag faktiskt inte särskilt mycket. Den 29 april 2026 kommer inte heller att gå till historien som någon speciellt minnesvärd dag, men den slutar iallafall bra, för nu ska jag provsmaka Otto-glassen med ananassmak, som väntar på mig i frysen. Mums!