En av mina trädgårdsfavoriter har alltid varit kärleksörten. Den för en ganska anonym tillvaro under större delen av sommaren, men när den blommar i höstsolen påminns man sannerligen om varför man gillar den. Namnet kärleksört har den visst fått för att den användes för att förutspå om kärleken skulle hålla eller inte. Om man hängde upp plantorna i taket och de vände sig mot varandra, så var det ett gott tecken på att kärleken husfolket emellan skulle hålla för evigt, och det motsatta om de vred sig ifrån varandra. Tänka sig.
Ganska sent under sommaren flyttade jag ett gäng plantor från en tunna i köksträdgården, delade dem och planterade sedan alla i grupp, strax innanför träportalen ner till bastustugan. Just det där att sätta många på samma ställe gör verkligen hela skillnaden. Vilka sorter jag har vet jag inte exakt, men en del av plantorna har lite mörkare blad.
Ytterligare ett gäng plantor står i en stor zinkbalja på uteplatsen. Jag satte dem där redan förra sommaren, och jag får nog ändå säga att de var ännu snyggare då, för då var de mer kompakta och formade liksom en enda stor "kudde". I år har stjälkarna skjutit iväg på höjden och blivit lite rangliga och glesa. Jag ska nog hitta ett bra ställe att gräva ner dem på istället. Då slipper jag dessutom tänka på vinterförvaring.
Det finns ju kärleksört med mörkt purpurfärgade blad också; 'Purple Emperor' tror jag bestämt att den heter. Och så 'Matrona', som får mer bronsrostfärgade blad. Jag känner starkt att jag borde ha ett stort gäng av varje sort. Det får nog bli ett av trädgårdsprojekten på att-göra-listan för säsongen 2020. Eller hinner man redan i år, tro? Det borde ju vara rea på plantskolorna snart, hihi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!