Julgran och midvinter

Redan före lunch körde vi till en gård i grannbyn söderut för att införskaffa årets julgran. Vi har handlat våra granar på samma ställe flera år i rad nu, och även i år fanns det många fina exemplar att välja på. Vi valde som vanligt en rödgran, för de doftar godast och känns mest genuina. Maken får agera måttstock. Om granen är 187 cm hög går den in utan problem och det blir en decimeter kvar till tak. 300 spänn för en gran är 200 kronor billigare än i Malmö, kan vi konstatera efter ett telefonsamtal med svärmor och Amerika-svägerskan. 

Efter lunch hämtade jag ner min samling av gamla julgransdekorationer från vinden och skred till verket. Det mesta i mina lådor är udda, men tillsammans blir det en fin helhet. Jag hänger upp kulorna med metallhängare från ICA Maxi, vilket jag måste säga är smidigt som attan. Jag lyckades dock krascha två kulor innan jag var klar. Så kan det gå när man är oförsiktig, men känner jag mig själv så hittar jag säkert nya kulor att fylla på samlingen med under loppisåret 2025.

Över toppen trär vi alltid min barndoms ängel, som är inköpt på varuhuset Wessels i Uppsala 1976. Jag hade den som julpynt i mitt rum när jag var liten, men nu är det en självklar tradition att låta henne pryda toppen på granen. Hon blir lite gulare för varje år som går. 

Varför ha en julbock under granen, när man kan ha en juluggla? Den köpte maken till mig i en inredningsaffär i Malmö för många år sedan, och sedan dess sitter den under granen varje jul. Det stora dilemmat är att förvara den musfritt resten av året... Tur att vi har tvättlinor på vinden, som man kan lägga upp saker på. 

Ikväll har vi firat midvinter. 10:20 idag inföll vintersolståndet, vilket innebär att solen stod som lägst på norra halvklotet då. Det innebär också att vi från och med nu går mot ljusare tider. Det känns ju verkligen som något man vill fira, och det gör vi också varje år.  

Vi lagade god middag, korkade upp en flaska vin och tände mängder av ljus i gröna rummet. Jag lade oasis och mossa i min fina loppisfyndade terracottakruka med öron och stack i tio smala vita ljus, som jag hade gömt undan på vinden efter förra årets januari-rea. Den som spar, hon har. Så vackert!

Nu börjar julstämningen verkligen infinna sig i stugan. Jag har redan kopplat bort hjärnan från allt vad jobb heter och njuter av att gå runt hemma och småplocka och pyssla. Någon julstress känner varken maken eller jag, för det finns egentligen inga måsten. Vi gör bara sådant vi tycker är roligt. Jul blir det ju ändå, oavsett vad man gör och inte gör.