Finglas, loppisskåp och ärvd kista

I det bruna väggskåpet i gröna rummet har vi samlat våra "finglas". I skåpet finns en blandning av ärvt, fått, köpt och loppat. Vi har glas i några av de andra skåpen också, men här står de vi använder mer sällan. Jag menar, hur ofta använder man konjakskupor och likörglas? Här hemma är det iallafall försvinnande sällan. 

Igår serverade vi iallafall Pimms i de tunna fina grogglasen, som är arvegods från makens farföräldrar. Allt smakar godare när man dricker ur dem, inte minst iskall julmust på julen. När jag skulle sätta tillbaka dem idag, så insåg jag att flera av glasen i skåpet var i skriande stort behov av diskning. De hade liksom blivit frostade av imma och damm, så det var bara att plocka ut dem och bära bort dem till diskbaljan. Nu är de gnistrande rena och fina igen, och hyllorna har också blivit avtorkade.

På ett av hyllplanen står två champagnekorkar, som är ett minne från vår vigsel på Rådhuset i Lund 2013. Den lilla flaskan har jag grävt upp här hemma i trädgården. Den är nog inte så gammal, men jag låtsas att det är ett fynd från en arkeologisk utgrävning, hihi!

Lisa Larsons ljuvliga Pippi-figur får också bo i skåpet, för jag är så rädd att någon (förmodligen jag själv) ska slå omkull henne om hon står framme. Henne fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 40 år, och jag håller henne så kär. Det finns fortfarande ingen bokkaraktär jag älskar så mycket som som Pippi. Det fanns en lång period i min barndom då jag till och med identifierade mig så mycket med henne att jag kallade mig själv för Pippi i förnamn, när jag svarade i telefonen. Och jag har ju till och med fått ett handskrivet brev från självaste Astrid Lindgren, där hon adresserar mig som "Pippi". Det är så fint.  

Man kan tro att skåpet och kistan hör ihop, men det gör de faktiskt inte. Kistan kommer från makens farmors barndomshem i Jämtland, medan skåpet är ett 100-kronorsfynd från en annars allmänt sunkig källarloppis. Det är ofta på just sådana ställen man gör de allra bästa fynden, fast man brukar onekligen få besöka många sunkiga källarloppisar innan de väl dyker upp.

Idag har jag för övrigt en allmänt dekadent och slapp dag. Jag sov länge och låg sedan kvar i sängen och drack kaffe och åt syltgrottor med passionsfruktssylt till frukost. Det kan vara så att jag pillade i mig en överbliven pekannötsmazarin och en halv päronbiskvi till eftermiddagskaffet också. Ja, ni hör ju. Men jisses så skönt och välbehövligt det är med sådana dagar ibland. Bäst av allt är att den faktiskt inte är över än. Nu lägger jag mig på soffan och bläddrar i årets "bookazine" från tidningen Lantliv. Mys!