Målning, trädgårdsbukett och bastu

Jag hittade en gammal loppislåda med två fack, som stod bortglömd i källaren. Den var trären, men inte byggd av något vidare fint trä, så jag tog mig friheten att måla om den. Mest egentligen för att jag var sugen på att måla något. Jag blandade ihop en egen mix av grågrön och zinkvit linoljefärg, men jag tyckte att den blev för kall och hällde i en skvätt Hastingsgrå också. Vi får väl se om jag nöjer mig där. Jag vet inte ens vad jag ska ha lådan till än, men det där brukar ju lösa sig. 

Idag har jag också tagit mig an det sista omålade fönstret på norrsidan. Det var verkligen en sorglig syn med flagnande färg, alger och spindelnät. Man kan nästan tro att vi aldrig har målat om här tidigare, men det har vi faktiskt. Det är bara det att det var väldigt länge sedan... Och en norrsida är ju en norrsida. 

Ett gäng entimmespoddar senare (tre avsnitt av P3 dokumentär) var allt skrapat, slipat, målat och klart: Vit gräddton på fönsterbågarna och järnoxidröd (samma som på verandadörrarna) på karmen och plåten. Nog blev det skillnad, ändå? Jag passade på att måla det första fönstret en tredje gång, så det är helt klart nu. Iallafall utvändigt, för insidan har jag faktiskt inte tagit. Där är den gamla färgen helt okej, så det får faktiskt vara som det är tills vidare. 

Jag belönade dagens arbete med att plocka in en jättebukett från trädgården. Det finns ingen som helst estetisk tanke i det här arrangemanget. Jag har snarare kört på deviserna "man tager vad man haver" och "more is more", men det blev fint iallafall. 

Det låter ju helt galet i värmen, men vi har faktiskt söndagsbastat ikväll. Det var så himla skönt att få svettas ut slipdamm och svett och att få saltskrubba kroppen och befria den från döda hudceller. Nu är man redo för en ny arbetsvecka. Imorgon ska det kanske till och med komma lite regn. Det ser jag fram emot.