Imorse glömde jag faktiskt helt bort att titta, för på morgnarna är jag alldeles för disträ. Men när jag svängde in på uppfarten efter jobbet kunde jag konstatera att de nymålade fönstren ser väldigt mycket prydligare ut. Röd järnoxid är betydligt rödare röd än den brun-vinröda nyansen vi har haft som accentfärg på huset tidigare, men sedan verandadörrarna målades om i just röd järnoxid, så känns det självklart att våga mer färg även runt fönstren. Det är ju dessutom en försvinnande liten yta det handlar om. Än så länge är det bara här på norrsidan det är ommålat, men planen är naturligtvis att det ska bli samma runt alla fönster.
Nu framgår det dock ännu tydligare hur gräslig ovandelen av huset är. Där putsen tar slut sitter det gamla eternitskivor, som inte har målats om på 15 år. Färgen har verkligen bleknat med åren, och nu är den mer i ton med ytan på skivad men fortfarande ostekt blodpudding, hihi! Under eterniten skymtar vi att det finns stående träbrädor, och kanske är det på det sättet vi borde återställa gavlarna den dagen det blir dags. Drömmen vore annars att putsa fasaden hela vägen upp. Detta är dock inte ett projekt som står högst upp på att-göra-listan, för vi har mer akuta saker att ta tag i först. Och säga vad man vill om eternit, men när den sitter på plats som den ska (vilket den trots allt gör), så fyller den onekligen sin funktion.
När jag bläddrar i inredningstidningar kan jag ibland avundas folk som efter bara några år som husägare kan uppvisa smakfullt färdigrenoverade kåkar. Där ligger vi verkligen i lä, maken och jag. Jag kan inte ens säga att vi medvetet "skyndar långsamt" för att hinna "känna in huset". Det har bara blivit så att saker får lov att ta tid. Man ska ju hinna leva också. Och med ett hus är det ju lite som ett förhållande, där man lär sig att älska även skavanker och egenheter. Solhäll har fortfarande gott om de sistnämnda egenskaperna, men jag tänker ofta att det är just det som är charmen. Och den vill man ju faktiskt inte renovera bort.
Alltså det var en väldigt bra beskrivning av den röda färgen, exakt så är den! ;)
SvaraRaderaKlokt att skynda långsamt, jag brukar ofta förundras över hur folk kan renovera klart sina hus på ett par år... och det är inga dåliga renoveringar heller, puh! Sen har de tre små barn också, och bjuder ofta in till stora middagar... Jag förstår inte hur folk gör!? Vi renoverade i 20 år i vårt hus, hade ständigt nåt projekt, när man var klar i ett rum såg rummet bredvid inte bra ut....
Kram Gunilla
Folk i inredningstidningar är nog miljonärer, hihi! 😊
RaderaOch visst är det renoveringens baksida att allt som INTE är renoverat plötsligt ser extra sjavigt ut...
Det blev verkligen fräscht runt fönstrerna. Fint med rött tycker jag.
SvaraRaderaTack, ja lite färg blir man glad av.
Radera