"Yesteryear"

Böcker som blir snackisar tar jag mig alltid an med en nypa salt. Då blir man inte besviken, och det händer relativt ofta att man faktiskt blir positivt överraskad. En av de här årets mest omtalade böcker är "Yesteryear" av den amerikanska författaren Caro Claire Burke. Det är en bok som är svår att placera genremässigt. På ett sätt är den populärkulturell, på ett annat sätt en dystopisk skildring över vår samtid, och på ytterligare ett sätt något av en modern skräckhistoria. En sak är iallafall säker. Feelgood är den inte. Snarare feelbad. Huvudperson i boken är Natalie Heller Mills, kristen tradwife och influencer, som plötsligt en dag vaknar upp i den verklighet som nybyggarhustru på 1800-talet hon lajvar och glorifierar i sina välproducerade och hårt redigerade inlägg på Instagram i nutid. Växelvis får läsaren följa Natalie i både nutidsvärlden och dåtidsvärlden. Premissen är kul, men Natalie själv är allt annat än kul. Hon är narcissistisk och fullständigt empatilös, så till den milda grad att hon är oförmögen att älska sina egna barn. Dem har hon snarare skaffat som rekvisita för att kunna måla upp en bild av det perfekta föräldraskapet för sina miljontals följare. 

Det tog ett tag för mig att komma in i den här romanen. Efter den första fjärdedelen var jag nära att ge upp, och hade jag läst den i bokform är jag faktiskt inte säker på att jag hade orkat fortsätta. Men den utmärkta inläsningen av Ella Schartner gjorde att jag successivt drogs in i Natalies nät, och plötsligt var jag fast. Jag kände att jag var tvungen att veta var i allsin dar berättelsen skulle landa. Lite som att bevittna en bilolycka och inte kunna sluta titta. Och nog blir det ett skruvat slut på en skruvad bok. Att sätta ord på läsupplevelsen är svårt. Jag vet inte om "positivt överraskad" är rätt sätt att beskriva känslan, för jag vet fortfarande inte riktigt om jag gillar den här boken. Men den har iallafall inte lämnat mig oberörd. Att möta Natalie Heller Mills var lite som att möta Patrick Bateman i "American Psycho" på 90-talet. Hon har definitivt satt sina spår.