Höstfägring utanför glasverandan

Det var onekligen dags för lite höstfägring i krukorna vid glasverandan. Jag köpte ljung på IKEA redan förra helgen, och den stoppade jag ner i urnan som står på en gammal betongpiedestal vid sidan av trappan. Jag vet att folk har delade åsikter om den där "stolpen", men själv tänker jag att det faktiskt kan vara något av mina bästa loppisfynd någonsin. 300 kronor för båda delarna tillsammans. Det får man väl ändå kalla ett kap. Närmare slottsparkkänsla än så kommer vi inte på Solhäll, hihi! Urnan klarar man att lyfta ensam, men piedestalen flyttar man inte på i första taget. 

Efter jobbet idag tittade jag in på byns finaste lilla blomsteraffär och köpte en jättestor kruka med silvertrassel. Den passade helt perfekt i den tomma terracottakrukan, som redan stod på trappan. Det latinska namnet på växten är 'leucophyta brownii' och den härstammar ursprungligen från Australien. Den här sorten brukar hålla sig fin länge under hösten och klarar faktiskt någon minusgrad. Vinterhärdig tror jag dock inte att den är, iallafall inte om den blir kvar utomhus hela vintern. Man kanske kan försöka ha en i växthuset eller i källarfönstret under vintern, eller linda in krukan med juteväv och ställa den intill en husvägg under takutsprång. Fast jag brukar vara slarvig med att komma ihåg sånt där...

Pumporna i terracotta hittade jag i ladan. Ofattbart att jag inte ens behövde leta i röran där inne, men plötsligt händer det. Även de är ett gammalt loppisfynd, och de har stått på verandatrappan i oktober förr om åren också. Jag behöver nog inte säga att vi inte använder den är ingången så ofta. Annars hade det ju blivit svårt att öppna verandadörrarna när man skulle gå in och ut. Ja, svårast ut faktiskt, för dörrarna går ju utåt. 

Om någon undrar över "pinnarna" på verandataket, så är det snörasskydden som skymtar lite grann. Vi är fortfarande i valet och kvalet om de ska få vara kvar där, för verandataket sluttar inte så brant som det stora taket. Utbyggnaden på baksidan (a.k.a. smatten) har ett liknande tak, och där monterade vi aldrig upp några snörasskydd alls. Det funkade bra ändå i vintras. Men på verandan får de sitta kvar en vinter till, så får vi utvärdera till våren om vi tycker att de behövs. Tiden då vi fick köpa nya hängrännor stup i kvarten vill vi trots allt inte ha tillbaka. Ibland får det praktiska och ekonomiska gå före det estetiska, helt enkelt. Det fattar till och med Fröken Grön.