Vardagsfotograferingen är lika med noll så här års. Inte tog jag så många bilder i helgen heller; därav all gammal skåpmat här på bloggen den senaste tiden. Fast gamla bilder skänker ju i och för sig också glädje, och jag gör ju i ärlighetens namn inte så himla mycket spännande som jag kan fotografera. Det mest rafflande jag har gjort den senaste veckan är väl att storstäda i tvättstugan. Inte så kul för er att läsa om kanske, men för undertecknad är tillfredsställelsen total. Det var mängder av spindelnät att dammsuga både på väggar och i tak, och jag hade högvis med nytvättade juldukar och julhanddukar att stryka och stoppa in i linneskåpet. Jag plockade också bort en hel del grejer, som liksom bara har blivit inställda här, bland annat den gamla mangeln som skymtar på bilden. Den är charmig, men stor och jätteklumpig, och vi har faktiskt aldrig använt den.
onsdag 7 februari 2024
Tvättstugestädning och nostalgitripp
Jag skurade ur badkaret också, för det var välbehövligt. Det är ett stort härligt badkar, som både maken och jag använde flitigt tidigare, men sedan vi skaffade bastu blir det inte alls lika frekventa bad här. Jag kan faktiskt inte minnas när jag badade senast. Förra vintern var ju en mardröm när det gäller elpriserna, så då slösade man ju inte på varmvattnet precis. Men nu när det är rent och fint i hela tvättstugan, så vore det kanske inte så dumt med ett varmt och välgörande dopp någon kväll.
Från det ena till det andra... För er som var med på 80-talet tipsar jag om filmen "The greatest night in pop", som ligger på Netflix nu. Den handlar om inspelningen av välgörenhetslåten "We are the world", som spelades in med gräddan av den amerikanska artisteliten under en enda natt i Los Angeles 1985. I filmen blandas nutida intervjuer med bland andra Lionel Richie, Cyndi Lauper och Bruce Springsteen med autentiska filmklipp från studion den aktuella natten. Jag drabbades av akut nostalgi och drog samma slutsats nu som då: Bruce Springsteen är verkligen "The Boss", både som artist och människa.
Nu ska jag gå och hänga en omgång tvätt och njuta av den nystädade tvättstugan. Fast för att komma dit måste jag först klättra över berget av grejer som jag har släpat ut därifrån, som nu står lite vilsna och övergivna i källarkapprummet i väntan på bättre tider. (Den där gamla mangeln, bland annat.) Den städningen får bli av en annan vecka. Det är dock oklart när. Man får vara glad om det blir i år...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, badkar, vad jag saknar det ibland, speciellt såna här kalla vinterdagar.
SvaraRaderaTack för tipset om filmen, den måste jag se, från en som absolut var med på 80-talet...;)
Filmen var härlig! Nostalgi när den är som bäst. Men med en eftersmak av vemod, eftersom man inser att det var bra länge sedan man var tonåring... 😊
RaderaSäger som ovan. Oj vad jag saknar badkar ibland. Även om vi har bastu, vedeldad så är det ett litet projekt innan man är där. Att fylla ett badkar med värme och skum, det går fortare. Båda är välmående. Kraaam Pia
SvaraRaderaVi tillhör det lata släktet, som valde elektrisk bastu. Vedeldad vore ju drömmen, men vi känner oss själva alltför väl. 😊
RaderaI miss my baths. Must take them up again. 😊
SvaraRadera