Primula

En av vårens sötaste små vänner är utan tvekan primulan. Så många härliga färger det finns! Just nu står ett klargult exemplar på köksbordet och lyser upp min tillvaro. Men lika söt som den är, lika hopplös är den att hålla i liv, iallafall för mig.

Efter att ha frågat runt lite grann har jag insett att man nog får betrakta primulan som en bukett tulpaner: Härlig så länge den varar, men ack så kortlivad. 

Jag får nog investera i en ny nästa vecka!

Utmanad

Jag har fått en utmaning från Tina med bloggen The Shed och från Marina med bloggen Marinas Trädgård. Den går ut på att fundera lite grann kring det här med bloggande. So here goes... !

1. Hur länge har du bloggat? 
Jag knåpade ihop mitt första trevande inlägg den 13 mars 2009. Anledningen var dels att jag ville dokumentera renoveringen av vårt lilla hus, dels att jag ville hitta ett kul sätt att använda de bilder jag knäppte titt som tätt (redan då). Dessutom kändes det som ett enkelt och behändig sätt att uppdatera släkt och vänner på vad vill höll på med på helgerna på Solhäll (som då var vårt fritidshus). Att någon annan skulle hitta hit och finna intresse i det jag skriver, förväntade jag mig inte alls!

2. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? 
Jag tittar in till de bloggar som ligger länkade i listan här i sidomenyn; en del nästan dagligen och andra lite mer sporadiskt. Listan är inte konstant; nya bloggar kommer till vartefter jag hittar sådana jag gillar. Jag hälsar också på hos alla som lämnar hälsningar här hos mig.

3. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar? 
Jag blir lite osäker på vad som egentligen menas med en dagboksblogg. Är det sådana som bloggar varje dag, eller innebär det att man skriver detaljerat om allt som hänt under dagen? Många av de bloggare jag besöker har nya inlägg varje dag, eller åtminstone flera gånger i veckan, men är inte av så personlig karaktär att man får veta allt som händer och sker i deras liv. (Bloggar med alltför utförliga beskrivningar om privatlivet brukar jag faktiskt undvika, lagom är bäst.)

4. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i bloggen? 
Jag tror i ärlighetens namn inte att så många av mina närmsta vänner läser den här bloggen. De får liksom nog av mig "live", haha! En hel del familjemedlemmar är dock trogna besökare, men alla är nog överens om att bloggen bara visar en ganska begränsad sida av mig. Jag försöker vara personlig, men vill samtidigt vara förhållandevis privat. Allt jag skriver är naturligtvis JAG, men visst finns det mycket jag inte berättar. Vad jag har för krämpor, vardagsproblem och politiska åsikter känns ovidkommande i det här forumet. Bilderna visar inte heller hela sanningen, men delar av den. Vem vill förresten se bilder på mina tvätthögar och dammtussar? - Inte jag, iallafall...

5. Har du hittat en fungerande gräns för hur du vill vara i din blogg, eller tänjs gränsen hela tiden?
En del av svaret finns under den tidigare frågan. För mig är gränserna för vad jag vill publicera tydliga. Jag bloggar inte om allt som händer i mitt liv, utan försöker hålla mig till ett begränsat "tema" (som jag visserligen avviker från ibland). Jag försöker hålla mina familjemedlemmar anonyma, även om de naturligtvis skymtar förbi då och då, och orten där vi bor har jag valt att kalla "Glesbygd", fast det är nog å andra sidan inte helt omöjligt att lista ut var vi bor (om det nu skulle vara intressant att veta).

 6. I vilken utsträckning bloggar du för bekräftelse, tror du?
Visst är det jätteroligt när andra skriver uppskattande kommentarer om mitt hem och mina små projekt, men bekräftelsen man får är väl mer en positiv sidoeffekt av det som var grundtanken med bloggandet från början. (För övrigt tog det flera månader innan någon "utomstående" hittade hit överhuvudtaget, hihi!)

7. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att du fått kontakt med dem via bloggen?
Det märkliga med bloggvärlden är ju att man tycker att man verkligen känner folk! Man "träffas" ju nästan varje dag, och det faktum att man aldrig har träffats fysiskt glömmer man nästan bort. Det är ett mäktigt systerskap som flödar i "Blogglandia"! Jag har bara träffat en "bloggsyster" i verkligheten, men hoppas på fler möten i framtiden!

8. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Min mamma berättade precis om en undersökning hon läst om, där det framkom att bloggandet skapar stress för många. Är det så, så är det naturligtvis inte bra, fast det är inget fenomen jag känner igen mig i. Jag skriver när jag känner för det (vilket tenderar att bli ganska ofta!) eller när jag har lyckats knäppa några bra bilder jag vill visa. Finns det inget jag har på hjärtat, så blir det inte heller något blogginlägg den dagen.

9. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig? 
Nackdelarna är ytterst få och synnerligen hanterbara för min del. Visst kan jag ibland känna lite dåligt samvete över att jag inte alltid hinner "besöka" alla fina bloggvänner så ofta som jag skulle vilja, men å andra sidan är det ju bättre med kvalitet än kvantitet! Trista anonyma påhopp som ibland tycks förekomma här ute i cyberrymden tycker jag vansinnigt illa om, men det är tack och lov inget jag själv drabbats av. Min vrå av "Blogglandia" består snarare av synnerligen varmhjärtade och härliga människor, som peppar och bekräftar andra på ett väldigt positivt sätt!

10. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? 
Jag kommer att blogga så länge jag känner glädje över att göra det. Om det sen innebär att Fröken Grön-bloggen kommer att existera i två veckor till, eller två månader, två år eller till och med längre, får framtiden utvisa.

Utmaningen skickar jag vidare till:

Hannis Hem
Marias Stil
Att Vara Någons Fru
Fröken Fräken
Carros Blogg

Antar ni utmaningen tjejer?
Det vore jättespännande att få höra hur ni resonerar kring detta!

Tulpaner och pors

Årets första tulpanbukett står nu på bordet i gröna rummet. Jag lyxade till det rejält och slog till på en bukett från den lokala blomsteraffären. (Vi har verkligen en underbar liten blomsteraffär i "Glesbygd"!) För 15 kronor mer än de trista tulpanerna på Konsum fick jag en handbunden bukett, som dessutom innehöll några läckra kvistar av pors.

Jag hade inte sett just den här sortens tulpan innan; de ser ut som randiga näckrosor med dubbla kronblad, mörkare inuti än utanpå. Väldigt vackra!

Porskvistarna är som små konstverk i sig, - det bruna bryter av så fint mot de andra färgerna. Om kvistarna håller sig ett tag kan jag bara byta ut tulpanerna och få en lika fin bukett nästa vecka!

Jag älskar tulpaner! De tillhör mina absoluta favoritblommor, och nu under de tidiga vårmånaderna tänker jag baske mig unna mig nya sköna blommor varje vecka. 

"Because I'm worth it", som de säger i reklamen!

Köksgardiner

Idag kvistade mina föräldrar förbi med kålpudding och nya köksgardiner, - kan en ledig fredag bli bättre?!

Gardinerna har mamma fyndat på Pingstkyrkans loppisaffär på orten där de bor, och till det facila priset av 45 kronor blev det kappor både till det stora köksfönstret, det lilla fönstret ovanför vasken och dessutom massor med extra tyg över till framtida projekt.

Grönrutigt passar som handen i handsken i vårt lilla 50-talskök! ((Och ja, köksfönstret är tyvärr precis så skitigt som det ser ut att vara på bilden, fast motljus gör ju inte saken bättre...)

Nästa köksprojekt tror jag får bli att leta mer aktivt efter en liten lampa att hänga ovanför köksbordet. Det fula lysröret som sitter där nu kan man gudskelov se till att redigera bort på bilderna, men i verkligheten sitter det där det sitter...

Murgröna dubbelt upp

Nu har det blivit nya, gröna växter i köksfönstret iallafall. Efter ett hett tips från Dona Blogg, så inhandlades dubbelbågade murgrönor på vår gemensamma ICA Maxi. 35 spänn styck, billigt och bra!

Nu återstår att se om jag lyckas hålla dem vid liv. Jag har enkelbågade dito i röda rummet, och de har (peppar peppar) faktiskt hållt sig vid liv i över ett halvår. Tricket verkar vara att låta dem torka upp lite grann mellan vattningarna.

Om någon undrar över julstjärnornas öde, så kan jag meddela att de är förpassade till ett mörkt hörn i ett annat rum. Nu går jag och hoppas på att de ska självdö, så att jag slipper ha dåligt samvete för att jag slänger dem fast de fortfarande är så fina...

Loppisstakar

Min lilla samling av spraymålade loppisljusstakar växer så sakteliga. Som jag berättat förr, så köper jag 10-kronorsvarianter i mässing och sprayar dem med matt, svart färg. Den värmebeständiga sortens färg är oftast mattast och snyggast, och allra billigast har jag hittat den på CityGross (av alla ställen). Där kostar en normalstor sprayflaska bara 49 kronor.

De två stakarna i mitten på bilden här nedanför är de senaste i samlingen och inhandlades på Erikshjälpen förra lördagen. Ofta har den här typen av stakar rätt schyssta former, och de blir riktigt läckra i svart!

Snyggt blir det också att samla alla i grupp, på ett och samma ställe. För tillfället huserar mina på det lilla vita bordet i det gröna rummet. 

Hur stor samlingen ska bli vet jag inte riktigt, men någon till kan man nog klämma in. Om inte annat tänkte jag försöka hitta några som varierar lite mer i längd, - antingen lägre eller högre.

Äpplet-stolar

Lördagsturen till Malmö igår blev synnerligen lyckad, inte minst med tanke på att vi äntligen hittade stolarna vi letat efter sedan i somras: Sex stycken klassiska Äpplet-stolar med skinnsits. Vi hittade dem på Claeshallen, som är en av Malmös största antikaffärer. Fantastiskt ställe, med bra utbud och hyfsat rimliga priser. (Oftast...)

Jag torkade av stolarna och oljade dem igår kväll, och de blev verkligen jättefina. Passade på att olja matbordet med tillhörande löstagbar klaff, när jag ändå var igång. Till vardags brukar vi inte ha klaffen ditsatt, så det kan hända att två av stolarna hamnar på vinden framöver.

Matbordet är egentligen lite för modernt (köpt för att passa i lägenheten i stan), men väldigt gediget. Jag gillar att skivan är gjord i ett enda helt ekstycke, och inte i sådan där "lappteknik" som används på många moderna ekbord och skivor. Med en duk på så snart oljan har torkat, så smälter det in lite bättre med den övriga inredningen.

Känner redan att det här kommer att bli min nya blogghörna!

Krukväxtlängtan

Tack för den fina responsen på gårdagens inlägg, - det är tur att man har bloggkompisar med lite humor, fast det förutsatte jag nästan redan från början!

Dagens dilemma: Jag har fortfarande två vita julstjärnor kvar i köksfönstret, som fortfarande är de tätaste, grannaste julstjärnor jag någonsin har haft. Jag har inte riktigt hjärta att bara slänga dem, men vem vill ha julstjärnor i januari? - Inte Fröken Grön, iallafall. Nu är jag jättesugen på en tur till blomstermarknaden för att insupa lite vårtrender och för inhandling av lite nya fräscha plantor att ha här hemma. Det får nog bli en prioriterad punkt på helgens program.

På den översta hyllan i tallrikshyllan satte jag två små hjärtan-på-tråd innan jul, och de växer och frodas så fint; - rankorna har börjat snurra sig runt själva tallrikspinnen, och jag låter dem hållas. Jag är överhuvudtaget väldigt svag för små plantor i små krukor, som man kan ställa lite varstans, och köper ofta två eller tre likadana. Just dessa krukorna kommer från Lyckliga Hildur i Kristianstad. 

På det nedersta hyllplanet har jag pillat ner en taklök från en juluppsättning i ett nubbeglas av tenn. Tyckte det kändes onödigt att slänga den lille stackaren, bara för att övriga blommor hade blommat över. Jag gillar suckulenter och hade pippi på sådana ett tag, när vi bodde i lägenheten. De är ju i regel snälla och tjurar inte om de inte får vatten på ett tag, och så gillar jag att de är lite tjocka och saftiga i utseendet.

Imorgon väntar en tur till Malmö. Fika och shopping med två härliga väninnor står på programmet, hurra! Kanske hinner jag en sväng förbi ILVA och Plantagen innan det är dags att köra tillbaka hem. Fast jag känner mig själv: Jag är alltid överoptimistisk inför ett besök i stan och tror att jag ska hinna göra så mycket. Sen blir jag trött och får lågt blodsocker och vill bara köra hem, haha!

Ha en skön fredagkväll!

Mad Men

Sambon och jag har fallit pladask för TV-serien "Mad Men". Vi fick DVD-boxen med första säsongen med oss hem från svärmor i julas, och har nu även snart hunnit avsluta säsong två, som införskaffades så snart eftertexterna hade ebbat ut på säsong ett. Känner jag oss rätt inhandlas säsong 3-boxen redan till helgen! (Har ni Kanal 9 så kan ni följa säsong 4 på TV nu.)

Helt klart känns den här serien nyskapande, fast handlingen utspelar sig under tidigt 60-tal: Fräscha nya skådespelaransikten, ett berättartempo som verkligen låter handlingen ta tid, kvinnliga rollfigurer som får lov att se ut som riktiga kvinnor, och inte minst kostym och rekvisita som är helt FABULOUS!!! 

Åhh, vad jag vill vara med i den serien! - Vad hade man inte gett för att få ta på sig en av Betty Drapers fantastiska klänningar, eller för att få svepa fram genom kontorslandskapet i rött hår och höga klackar, likt Joan Holloway. Jag hade till och med kunnat tänkt mig att vara präktiga Peggy Olsen, bara jag fick vara med!

Till nästa säsong som spelas in (vilken blir nummer fem i ordningen) tänkte jag kontakta serieförfattarna och komma med ett förslag om en ny, spännande karaktär. Hon skulle kunna se ut ungefär så här:

Vad hon ska heta? - Miss Green, så klart!

Myrsine

Jag har alltid varit förtjust i myrten, men har sedan länge insett mina begränsningar och gett upp hoppet om att klara av att hålla liv i en. Inspirerad av flera andra bloggare har jag istället investerat i en liten myrsine, som liknar myrten men som enligt ryktet ska vara betydligt tåligare.

Bladen är tjockare än på en myrten, och den norrländska expediten i blomsteraffären lovade att den nöjer sig med relativt sparsam vattning. Vi får hoppas att hon hade rätt! Snäll var hon iallafall, för hon skickade med mig lite krossad svart granit, fast jag var snål och inte köpte någon kruka av henne. (Hade redan en hemma som jag ville använda.) Sånt gillar man!

Pippifåglar

Småfåglarna har inte synts till mycket i vinter, trots att vi både har satt ut en havrekärve och hängt upp talgbollar. Kanske sitter de och kurar någonstans, i väntan på bättre tider. Jag har dock fixat till ett annat fågelinslag i trädgården: Pingviner i plåt!

Det är ganska många år sen jag fick syn på de små liven, i en numera nedlagd inredningsaffär i Trelleborg. De var ett sådant där typiskt impulsköp, där jag liksom inte riktigt hann med själv förrän jag satt på bussen hem med en stor påse vid fötterna och undrade: "Vad ska jag med dom här till?"

Fast jag tycker nog ändå att de är ganska oemotståndliga! I många år stod de på golvet i vardagsrummet i lägenheten i "Storstad", - inte helt lättplacerade, men definitivt ett kul inslag. När vi flyttade till Solhäll i somras hamnade de i källaren, men härom dagen släppte jag ut dem på "vädring" i snön. 

Där kan de få stå och hänga i en snödriva, tills det blir dags för dem att flytta till kallare breddgrader. (Eftersom pingviner inte kan flyga, så får jag väl fixa färdtjänst åt dem...)

Skopa

Så blev det äntligen dags för en liten loppisrunda i lördags. Årets första fynd blev en gammal skopa, som ser ut att komma från en speceriaffär eller liknande. Kanske har någon använt den att ösa karameller med, en gång i tiden?

(Visst är väl det där havregrynspaketet ovanligt fotogeniskt? Vet att det inte var länge sen det var med på foto här på bloggen, men det är ju så vansinnigt snyggt. Förpackningarnas Linda Evangelista!)

Till våren tänkte jag ha skopan ute vid planteringsbordet och ösa jord med, när jag planterar mina blomkrukor.

Två små ljusstakar hittade jag också, men de står på tork nere i källaren efter att ha fått en omgång svart sprayfärg, så dem får jag visa vid ett annat tillfälle.

Hello lunch

Det bästa med att vara vuxen är att man får göra som man vill. Om man dessutom råkar vara ensam hemma så behöver man inte ens skämmas över det man gör. Som igår, när jag åt marängsviss till lunch.

Tur att ingen behöver veta, hihi!

Ledig fredag

Ledig dag idag. Så lagom att jobba 3,5 dagar i veckan! Det märks dock ganska tydligt att jag inte är van att vara bland så många människor, för efter fyra dagar på det nya jobbet så har jag lyckats dra på mig halsont och snuva. Så går det, när man har levt som en eremit hela hösten, haha!

Här hemma är det definitivt dags för städning. Prylar ligger lite huller om buller, disken hopar sig i köket och travar med smutstvätt ligger och väntar. Det är nog tur att vi bor i ett gammalt hus med självdrag och stora golvspringor, för några dammråttor har jag iallafall inte sett till än, fast jag anar att de finns där.

Julgardinerna i köket åkte precis ner och ersattes av de gamla vanliga rutorna i gult/grönt/vitt. Jag har tröttnat lite grann på dem och längtar efter något nytt, så jag blev glad när mamma ringde och berättade att hon köpt köksgardiner till mig för 45 kronor på Pingstkyrkans loppis. Hon ska sy om dem till mig, så att det även blir en kappa till det lilla fönstret ovanför vasken. Hon är snäll hon, min lilla mamma. Och världsmästare på gardiner!

Det mesta känns tråkigt att fotografera just nu, när ljuset är så dåligt. Får väl avsluta med att bjuda på en gammal bild som visar hur välstädat röda rummet kan vara. Förhoppningsvis kommer det att se ut så innan dagen är slut. (Fast utan julgrejer, då...)

Tänk att jag inte har varit på Erikshjälpen sedan förrra året! De undrar nog var jag har tagit vägen... Tror jag ska gå dit imorgon med mitt nya arbetsschema och förhandla om nya öppettider, hehe!

Ängeln i rummet

För ett tag sedan berättade jag om vårt "andaktsrum", d.v.s. badrummet. Ett av de "sakrala" inslagen där inne är en liten vit plastängel som sitter och ber ovanpå badrumsskåpet. Hon har suttit där länge, och jag kan inte riktigt minnas hur hon hittade dit, men hon passar där på något sätt.

"Om du vrider på henne så att hon tittar på dig, så lyser hennes ögon!" sa sambon plötsligt en kväll. Givetvis var jag tvungen att ta kameran med mig, tassa in i badrummet och vrida på den lilla plastfigurinen. Kanske har det inte riktigt fastnat på "film", men nog strålar det ur hennes ögon!

Kanske är hon Solhälls egen lilla skyddsängel, som vakar över oss och ser till så att vi har det bra. Åhh, vad jag vill tro att det är så! 

Nu har jag börjat gnola lite för henne varje gång jag borstar tänderna:

Det bor en ängel i mitt rum

Hon har sitt bo ovanför mitt huvud

Hon gör mig hel

Och hon viskar till mig

Allt det jag säger dig

Det kom ett paket...

... med posten idag, ljuvligt lila och med adressen textad med snirklig, vacker handstil. Det visade sig innehålla det ljuvligaste lilla pappershus man kan tänka sig... 

... med fantastiska, pilliga detaljer både på utsidan...

... och på insidan. Så alldeles underbart!

Kvinnan bakom mästerverket är en kär före detta kollega, som är fullständigt makalös när det gäller att skapa med papper, sax och klister. Kika in på hennes fina blogg här! - Njut, häpna och inspireras!

Tusen tack, Lotta! Det finns ingen som du!

Working girl

Första dagen på ett nytt jobb för fröken Grön, minsann! Efter en skön höst, då jag verkligen fått tillfälle att ladda batterierna och bara vara ledig (även om jag "smygjobbat" ett par timmar i veckan sedan i oktober), så kändes det riktigt bra att få kliva ur sängen imorse och börja något nytt. 

Jag kommer att jobba halvtid under våren (lite mer om man räknar de extratimmar jag redan jobbar och som jag kommer att behålla), vilket innebär att det ändå blir mycket ledig tid över till annat. Det allra bästa är att sambon från och med nu kan gå ner lite i tjänst, så att även han får åtnjuta fördelarna av att vi har lämnat storstan för ett liv i "Glesbygd". 

Vilken rikedom, att kunna få ha det så!

Crumpler

På allmän begäran kommer här en närmare titt på min nya fotoväska, som är av modell New Dehli 620 och kommer ifrån det australiensiska företaget Crumpler. Företaget tillverkar väskor i alla möjliga modeller och storlekar, som är handsydda, enormt slitstarka, väldigt funktionella, mer eller mindre vattentäta och dessutom bjuder på läcker, lite rolig design. Prismässigt är de ganska dyra, men å andra sidan har de 20 års garanti; tanken är väl att den väska man köper ska kunna hänga med ett bra tag, vilket ändå känns som ett bra tänk i vårt slit-och-släng-präglade samhälle.

I vårt hushåll är vi bekanta med Crumpler sedan tidigare. Sambon fick ett fodral till sin dator i julklapp för några år sedan (de "skräddarsyr" fodral till Apples datorer), och jag köpte en mindre fotoväska i samband med att vi skaffade systemkamera. Vi har varit jättenöjda med dem!

Med åren har dock behoven förändrats, - jag fotograferar massvis och har så smått börjat bygga vidare på min utrustning, som nu helt enkelt inte får plats i den gamla väskan. New Dehli 620 är en av Crumplers största fotoväskor och är av modell messenger bag. Jag valde färgen pewter brown, som till min stora lycka visade sig vara mer khakigrön än brun. Den har röda detaljer, svarta remmar och är khakibeige invändigt.

Själva kameraförvaringen är en lös insats som lätt kan lyftas ur, om man vill använda väskan till annat. Då blir den en rymlig vanlig bag, som även skulle kunna funka som övernattningsväska eller jobbväska.

Den lösa insatsen är som en vadderad necessär och har ett handtag på locket som gör den lätt att lyfta i och ur väskan. Om man vill kan man bära den med sig som den är.

Insatsdelen har löstagbara "väggar" med kardborrefästen, som man enkelt kan möblera om efter eget behag. (Jag har i nuläget valt att ta bort två "väggar".) Här ryms en hel del utrustning, och man kan lätt lägga ner kameran med objektiv monterat på. Jag har valt en stor väska för att kunna packa ner all utrustning som har med kameran att göra, såväl blixt som objektiv, batteriladdare, sladdar till datorn, extrabatterier och annat plock, så att man har allt med sig på ett ställe.

Anledningen till att jag valde en stor modell var också att jag vid tillfälle vill kunna ta med mig min bärbara dator. I själva "skalväskan" finns ett förstärkt, vadderat fack för datorn. Skönt att slippa en extra väska för den!

Min gamla Crumplerväska får vara kvar. Den rymmer bara kamera och ett objektiv, men kan vara ett bra alternativ om man inte vill släpa allt med sig.

Crumpler har ganska många återförsäljare i Sverige. Jag köpte min väska på Scandinavian Photo, och jämför man priser på just min modell (inklusive frakt) på t.ex. PriceRunner så är de billigast där.

Ja, det här blev ju rena rama reklaminslaget, men eftersom det handlar om ett företag och en produkt som jag verkligen gillar, så känns det faktiskt helt OK. (Andra kanske tycker något annat, men nu råkar ju det här vara min blogg, hehe!) Det finns säkert 100 andra väskföretag som gör minst lika bra produkter, men jag är iallafall väldans nöjd med min nya fina fotoväska!

Semla, slask och superväska

Årets första semla inhandlades idag. Tänkte att jag skulle låta den "modella" lite framför kameran innan jag mumsade i mig den, men vad händer då? Jo, batteriet tar slut efter första bilden, och jag ställs inför följande dilemma:

A) Stoppa in semlan i kylen, medan batteriet ligger på laddning, för att få en bättre bild lite senare.

B) Använda bilden som den är, strunta i att skärpan är kass och mumsa i mig semlan meddetsamma.

Som ni ser är bildskärpan fortfarande kass, så det är nog inte så svårt att lista ut vilket alternativ jag valde. Mums filibabba!

I norra Skåne regnar det idag. Snön smälter undan i rekordfart, och med tanke på hur mycket snö vi faktiskt har, så undrar man ju var allt vatten ska ta vägen. Och vad händer om det slår om och blir kallt igen? Då blir det rena rama rodelbanan ute på vägen!

Vi hämtade ut min fina fotoväska på postutlämningen idag, - den är jättestooooor, rymmer hur mycket som helst och är ännu snyggare i verkligheten. Nu får det bli många spännande fotoutflykter framöver; I'm a very happy camper!

Längtan

Nytt snöfall över Skåne i natt, fast det är iallafall plusgrader ute nu och långkalsongerna får ligga kvar i byrån. Blundar man och vänder ansiktet mot solen så kan man låtsas att det är vår för en stund...

Jag bytte just bild på datorns skrivbord, från isformationerna vid Forsakar mot något mer hoppfullt: Mitt lilla gröna planteringsbord, som jag längtar så efter att få stå och pyssla vid. 

Snälla, snälla våren, skynda dig extra mycket i år!

Vardagsdesign

Jag önskade och fick en Margreteskål i julklapp, - ett härligt exempel på vardagsdesign när den är som allra trevligast. Rejäl, kurvig, stryktålig, färgglad och som pricken över "i" designad av en prins, närmare bestämt Sigvard Bernadotte.

Skålarna finns i alla möjliga färger och storlekar och finns säkert redan hemma hos många av er. Mitt första exemplar (för det kommer med största sannolikhet att bli fler) är en limegrön 2-litersbunke som lämpar sig för all sköns bak och matlagning. 

På loppis håller jag alltid utkik efter färgglada kökredskap, som de här fina gamla plastmåtten:

Tänk, så trevligt köksarbetet blir när det är lite färg på grejerna!

Mysbelysning

Det blev hopplöst tomt och trist när adventsljusstakarna försvann från det gröna rummet, som är vårt matrum. Det är ju fortfarande vinter och blir mörkt så tidigt på eftermiddagarna, så någon form av extra mysbelysning känner jag att man behöver.

När jag ändå var uppe på vinden med jullådan passade jag på att rota fram en bordslampa som vi hade i lägenheten i stan. Skärmen är i brunt, grovt linne och foten i metall och ek; den känns egentligen lite för modern i stuket, men duger  tills vidare för att lysa upp lite i den bortre hörnan.

Det bruna skåpet har varit en "tillfällig" möbel i snart tre år. Både det och IKEA-boxarna fyller visserligen sin funktion (speciellt med tanke på att vi ännu inte har plats för någon riktig bokhylla någonstans), men egentligen drömmer jag om ett lågt gammalt vitrinskåp med vackert spröjsade dörrar att ha här i matrummet. 

Min lilla norrländska chaufför har fått komma fram igen efter jul, - jag är så kär i honom! För tillfället kan han inte bestämma sig riktigt, om han ska stå till höger eller till vänster om lampan.

De gröna blockljusen är tillbaka på plats i de vita plåtstakarna. Som manchetter har jag lindat gröna girlanger med små vita blommor (konstgjorda, naturligtvis) för att skapa lite vårkänsla. De små "broscherna" är ett kul sätt att piffa upp ljusen lite extra.

På det lilla vita bordet under tallrikshyllan har adventsljusen ersatts av mina spraymålade ljusstakar. De har verkligen flyttat runt på en massa olika ställen, men de passar ju så bra precis överallt! Mysigt att tända alla i grupp, - jag hoppas det blir fler under 2011!

Överlag skulle vi nog behöva jobba lite mer med ljussättningen i huset, men det får nog vänta tills vi har haft en elektriker här. Vi har bara ett ynka elurtag i varje rum, och av för många skarvsladdar blir man ju vansinnigt less. Tur att man kan tända stearinljus!

Andaktsrum

Badrummet på Solhäll är väl inte direkt ett rum som lämpar sig för några inredningsreportage. När vi tog över Solhäll, så var rummet husets tveklöst sunkigaste och bar sina tydliga spår av den gamla farbrorn som hade bott här innan oss. För att kunna använda det överhuvudtaget så gjorde vi en snabb budgetrenovering. Här ryms inte så mycket mer än det nödvändigaste, och det dessutom i modell mindre, eftersom rummet inte är så stort. Duschkabinen står inklämd rakt framför fönstret, och handfatet är så litet att man blir blöt om fötterna varje gång man tvättar sig i ansiktet.

För att göra något kul av de annars ganska tråkiga våtrumsvävspända väggarna startade sambon ganska omgående ett litet loppisprojekt: Att hitta små änglar, tavlor med bibliska motiv och andra sakrala saker att sätta upp på väggarna. Projektet pågår fortfarande, men redan nu hänger apostlarna, Martin Luther, Kung David och flera olika varianter av Jesus på väggarna här inne.

Synnerligen hädiskt, kanske en del tycker. Men är det någonstans man har tid att sitta och fundera över livets stora gåta, så är det ju här!

Mitt bidrag till vårat lilla "andaktsrum" är lite själslig spis i form av inredningstidningar, som hänger på insidan av dörren i en tidskriftsamlare av luffarsmide. (Tror att någon har smugglat in en och annan sudoku-tidning här också.)

Kanske gör vi en riktig renovering av badrummet någon gång i framtiden, men för tillfället fungerar det alldeles utmärkt som det är. Vi gillar faktiskt vårt lilla badrum!

Julens sista ljus

Nu har jag börjat städa bort julen. Tomtarna har fått återvända till sin vrå på vinden, den torra misteln har hamnat i komposten och julgirlanger och småpynt ligger nerpackade i sina lådor. Men innan jag packar ner ljusstakarna för den här gången, får julljusen brinna en sista gång...

Imorgon tänder jag andra slags ljus i fönstret. Ljus som lyser i mörkret så att våren kan hitta hit!

Swedish Grace

Så sent som på nyårsaftons morgon tände jag julgranen och tänkte att det är allt bra mysigt att ha julpyntet kvar ett tag till. När jag vaknade på nyårsdagen var den tanken som bortblåst... Nu vill jag ha VÅRFINT hemma, både inne och ute! Med tanke på att det är 15 grader kallt och en halvmeter snö kan önskan om det sistnämnda bli något svår att tillfredsställa, så det får väl bli inomhus man får börja.

Med våren kommer drömmar om lite nytt och fräscht här hemma. Nya gardiner i köksfönstret, nya krukväxter och ett stort fång tulpaner på matbordet. Och så har jag så smått börjat drömma om att byta ut vårt lindblomsgröna vardagsporslin från IKEA mot de här:

Vackert, tidlöst porslin från Rörstrand, som heter Swedish Grace och har kommit tillbaka i nyproduktion. Nyansen jag fallit för heter Äng och är (naturligtvis) grön, men den finns i en mängd skira vårfärger som alla är lika tilltalande.  

Kanske saker att önska sig i 40-årspresent till sommaren? (Om jag kan hålla mig så länge, hihi!)

Facit

Minns ni mandelmusselformarna jag köpte på loppis under hösten? Och de grandiosa bakplanerna jag smidde? Hur gick det med det där egentligen? Nja, med facit i hand inser jag tyvärr att det där med "tummakagebak" nog inte är någon framtida karriärmöjlighet för mig... 

Förutsättningarna för ett lyckat bak var minsann de allra bästa; i god tid innan jul skickade min söta farmor sitt gamla mandelmusslerecept och sina allra bästa råd med posten. Dagen innan julafton skred jag till verket, följde receptet till punkt och pricka (minus bittermandeln, som jag "glömt" att handla) och var noggrann med att smörja formarna rejält. Jag tyckte själv att jag "tummade" ut kakorna efter konstens alla regler, men när de sedan kom ut ur ugnen så var de varken speciellt skålformade eller mussellika. Det enda jag egentligen lyckades med var att få dem att lossna bra.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet? Smaken var det iallafall inget fel på, och kamouflerade med lite hallonsylt och grädde så slank de ner bra ändå till Kalle Anka-kaffet på julaftonskvällen. De 6 sista konsumerades faktiskt idag. Så gick det med det nyårslöftet...

På det igen nästa jul, - här ger vi oss inte så lätt!