Resultatet av grävabstinens

Mot slutet av semestern drabbades jag av akut grävabstinens. Jag har haft två stora projekt på önskelistan och bestämde mig för det minsta av dem: Att gräva bort gräsmattan (mer rätt: mossmattan) och runda av hörnet bakom uteplatsen. Det ser inte mycket ut på bilden, men det är ett ganska stort område, som dessutom sluttar neråt ganska rejält mot buskaget och den gigantiska buxbomen. Sluttningen blev ännu brantare när vi grävde för uteplatsen, och sedan dess har det mest fått växa igen längst ner. 

Marken var ganska full av rötter, så jag fick gräva ganska djupt för att få bort allt. Jag började redan i början av veckan och har grävt lite grann varje dag. Det har varit varmt, så jag har jobbat i shorts och foppatofflor. Ni kan ju gissa hur mina fötter har sett ut i slutet av dagen, hihi!

Eftersom marken sluttar fick jag terrassera lite grann, precis som jag gjorde med planteringen runt snäckdammen förra sommaren. Jag körde vidare på samma tema och köpte rabattkant i trä på rulle, som jag sedan bankade ner utan större problem i den nygrävda jorden. Planteringsmässigt hade jag först planer på både det ena och det andra, men till slut bestämde jag mig för att börja med att samla ihop sådant jag redan hade hemma. Det visade sig vara ganska mycket... 

Jag grävde upp två rhododendronbuskar från en pallkrage, en hängsälg från tunnan vid bastustugan och en superstor 'Diabolo'-spirea från en koppartunna på baksidan. I krukor hade jag ett buxbomsklot, en ormbunke, två silvergröna hostor, en 'Bonfire'-hortensia och en 'Runaway Bride'-hortensia (som inte är planterad på riktigt än, utan bara utställd i sin kruka). Jisses, man kan ju nästan tro att jag har en egen plantskola...

Den lilla hängsälgen har stått på tillväxt i tunna i 6-7 år. Den överlevde en ganska rejäl nerklippning under en torr sommar för några år sedan, då jag nästan trodde att den höll på att dö. Stammen är inte jättehög men tillräckligt för att skapa lite höjd i planteringen. Jag har inga marktäckande perenner än, så jag baxade hit ett stort fågelbad i betong för att täcka jordytan lite grann så länge. Det var populärt bland småfåglarna, som både kunde ta sig ett bad och äta sig mätta på mask i den nygrävda jorden hela kvällen igår. Snacka om höjden av festlig lördagkväll. 

Som ni ser på bilden här nedanför är det bara den översta delen av terrasseringen som är iordninggjord. Delen längst ner är tom än så länge, och längst ner i hörnet har jag faktiskt inte ens grävt klart. Den här delen är bara synlig när man står nere i "grottan" och tittar, så det kan vänta. Vad det blir här får vi se, men det får bli ett annat projekt helt enkelt. Här får jag nog ändå planera lite mer, för här är det nästintill regnskugga från de omgivande buskarna och träden. Kanske blir det bara sten eller en gång av täckbark, så att man kommer åt att klippa buskaget bakom. 

För att vara en man-tager-vad-man-haver-plantering blev det ju ändå faktiskt ganska bra. Nu saknas bara lite perenner och marktäckare som väver ihop allt och gör så att det inte ser så tillrättalagt ut. Jag måste också fixa till en snyggare övergång mot gräsmattan. Men det får också bli en annan dag, för nu är semestern slut. 

Bok nummer nio

Jag fortsätter skörda framgång i min litterära boot camp. Nu är sommarens nionde bok avslutad; den sjätte som ljudbok på Bookbeat. Den här gången blev det "In i labyrinten" av Sigge Eklund, som jag valde av samma anledning som jag valde Alex Schulmans romaner: Sannolikheten för att jag ska klara av att lyssna utan att tappa koncentrationen ökar, om jag väljer något bekant. Sigge Eklund läser nämligen boken själv, och jag brukar lyssna på hans och Alex podd varje fredag. 

Romanens utgångspunkt är elvaåriga Magdas försvinnande. Hon är ensam hemma medan föräldrarna äter middag på en närliggande restaurang, och när mamman kommer hem för att titta till henne är hon borta. Misstankarna riktas snart mot föräldrarna själva, främst pappan. Perspektivet i boken skiftar mellan mamman, pappan, en av pappans anställda och dennes sambo. Som i en pusseldeckare väver författaren ihop händelser som hänger ihop, utan att man riktigt förstår hur förrän på slutet. 

Jag tyckte att det var lite svårt att komma in i berättelsen i början. Händelserna är inte linjärt skildrade, och det tar ett par kapitel innan man får grepp om vilka personerna är och vad det är som faktiskt har hänt. Fokus ligger på fördjupade karaktärsporträtt, och emellanåt förstår man inte riktigt poängen med det. Men efter ett tag slukas man upp av berättelsen och då kan man inte sluta läsa. Efteråt läste jag diskussionstrådar om boken, och på många ställen får Sigge Eklund kritik för att slutet är alldeles för otydligt. Där håller jag inte alls med. Jag tycker snarare att han får ihop berättelsen på ett riktigt läckert sätt. För mig är det här sommarens hittills bästa bok. 

Drömmiga dahlior

Jag svär över mina dahliaknölar när jag ska börja förplantera dem på våren. Det är mycket jobb med det. Och jag svär ännu mer över mina dahliaknölar när jag ska dra upp dem för vinterförvaring på hösten. Det är ännu mer jobb med det. Men nu när de blommar som bäst är jag himla glad över att jag har gjort allt det där jobbet. För oj så fina de är, och vilka ljuvliga buketter jag kan plocka. 

Sniglarna har gått hårt åt alla dinner plate-dahlior, så av dem ser det tyvärr inte ut att bli så himla mycket i år. Däremot levererar de nya sorterna, som jag beställde från en nätshop i våras. Även om de tallriksstora blommorna bidrar med wow-effekt, så får jag säga att de mindre varianterna faktiskt är mer lätthanterliga och användbara. Jag har planterat ut nästan alla i pallkragar i köksträdgården, som mer är en blomstergård i år. Låt oss ta en närmare titt på några av favoriterna. 

'Jowey Nicky' är en pompondahlia som får ljuvligt runda blommor med dragning åt det laxrosa hållet. Mittpartiet är violett. Stjälkarna är stadiga och långa, och det vill man ju gärna ha i sina buketter. 

Mest perfekt honeycomb-formad av dem alla är 'Cornel Bronze'. Kanske är detta rentav den finaste av allihop. Den är varmt aprikosfärgad och också mycket stadig. 

Jag är glad att jag skaffade en gul sort, som kontrast mot de mer rosa tonerna. Den heter 'Sweet Suzanne' och producerar flest blommor av alla just nu. Tvestjärtarna har tyvärr gått hårt åt bladen...

En härlig kontrast är också de mörkröda dahliorna, som jag fick av en bekant förra sommaren. Jag vet inte vad den här sorten heter, men den är också ytterst blomvillig. Stjälkarna är lite tunnare och behöver stöttas för att inte vika sig i pallkragen. 

'Linda's Baby' är ny för i år. Jag såg den i buketter redan förra året och kände instinktivt att jag måste ha den, och nu när den blommar förstår jag ju varför jag kände så. Den är faktiskt inte helt olik tidigare nämnda 'Jowey Nicky', om man ska vara ärlig, men inte lika violett i mitten.

'Wine-eyed Jill' är en övervintrad favorit från förra året. Hon är både rosa och gul, men tyvärr inte så blomstervillig hemma hos mig i år. Det blir bara en blomma åt gången, vilket jag i och för sig tror beror på att jag var dålig på att toppa plantorna under tillväxtfasen. 

'Salmon runner' är lika chockrosa som min Takano-overall var på 80-talet, hihi! Den har tjockast stjälkar av allihop och är verkligen en riktig show-stopper i köksträdgården. 

En nackdel med att ha dahlior i pallkragar och inte en och en i krukor är att det är lite svårare att hålla koll på bevattningen, särskilt när det både är varmt och blåsigt ute. Det är svårare att blöta igenom jorden i en torr pallkrage än i en torr kruka. Jag har ett par sorter till, men de blommar inte än. Men det räcker gott och väl ändå, kan man ju lugnt säga. 

I oktober står jag väl där och svär över mina dahliaknölar igen. För att inte tala om i mars-april nästa år, när det är dags att börja väcka liv i dem igen. Men jag får bara bita ihop. Utan blommande dahlior på sommaren vill jag ju absolut inte vara. 

Hej Malmö!

Idag tog vi oss en liten tur till Malmö, där vi mötte upp med svärmor för lunch. Den intogs på Laziza på Baltzarsgatan, där det serverades libanesisk buffé. Alldeles förträffligt gott, måste jag säga. Svärmor och jag hann även med ett besök på Gudrun Sjödén, där jag köpte en skogsgrön långkofta. "Men du har ju redan en grön långkofta," konstaterade maken. "Ja, men inte en sån här grön långkofta," sa jag. Så var det med det. 

Sen blev det kaffe hemma hos svärmor i Rörsjöstaden. Jag passade på att kika ut på den fina bakgården, som är som en hemlig trädgård mitt i stan. Vilken underbar oas! Och så roligt att det finns utrymme för trädgårdskreativitet även för människor som bor i lägenhet i storstan. När vi bodde i Malmö (a.k.a. "Storstad") hade vi också tillgång till en makalöst fin bakgård med klätterrosor, fläderbuskar och blommande körsbärsträd. Fast inget av det fina var min förtjänst. Jag hade noll trädgårdsintresse på den tiden, men hade iallafall vett att njuta av allt det vackra som en grupp trädgårdskunniga grannar skapade. 

Imorgon vaknar jag till sommarens sista semesterdag. Nog känns det lite vemodigt ändå, men jag får säga att jag faktiskt känner mig utvilad, framförallt mentalt. Kanske klämmer jag in någon semesterdag till under augusti, om det blir fint väder. Jag ska iallafall börja med att njuta lite extra av morgondagen. 

Nersågat i köksträdgården

Det är rejäla nivåskillnader mellan oss, grannarna i norr och grannarna på baksidan. Våra tomter ligger lite tripp-trapp-trull kan man säga, där vår tomt är "trapp". Dessutom ligger tomten på baksidan lite omlott, så grannarna där har en tomt som gränsar både mot oss och våra grannar i norr. Nivåskillnaderna är uppbyggda med rejäla stenblock, som mer liknar ett upptravat röse än en stenmur. De störtregn vi har haft de senaste åren har luckrat upp jorden rejält, och med tiden har det där röset börjat luta betänkligt ner mot grannarna på baksidan. På det högsta stället har stenarna rasat ner helt, och det är ju lite otäckt. I början av semestern kom vi överens om att börja med att såga ner tjocka busk- och trädstammar, som trycker på de där stenarna. Det gjorde vi idag. 

Det mesta som vi behövde ta bort växte på den högsta nivån hos grannarna i norr, men det blev också en hel del kapat på vår sida i hörnet av köksträdgården, bland annat hassel och slånbär som hade blivit stora som träd. Den stora stubben på bilderna är dock inte ett resultat av dagens arbete, utan är ett minne från en gigantisk alm som vi tog ner redan för 15 år sedan.

Det gick trots allt ganska snabbt att såga ner, packa på släp och köra till tippen. Nu är det helt öppet på baksidan nere i köksträdgården. Det är lite ovant, men å andra sidan kommer det in mer ljus nu än tidigare, och jag tycker faktiskt om att det känns lite luftigare. Buskarna kommer ju dessutom att växa upp igen över tid. Vi har dessutom turen att ha trevliga grannar. 🙂

När vi var klara kunde jag inte låta bli att snygga till lite på vår sida. Jag hade en stor fjärilsbuske i kruka, som jag grävde ner i den tomma hörnan. Bakom den terrasserade jag lite grann med stenar och planterade murgröna som jag också hade hemma. Nu blev det iallafall lite grönt i hörnet. 

Den raserade delen av stenröset gränsar inte till vår tomt, men även på den lägre delen hos oss finns det lösa stenar som behöver stabiliseras. Det får vi titta på gemensamt en annan dag. 

Gräver och grunnar

På förmiddagen körde jag till tippen för att tömma skåpbilen på alla grenar som jag klippte ner under gårdagen. De låg så hårt packade och intrasslade i varandra att jag tömde ut allt i ett enda drag. Mycket praktiskt. Efter lunch fortsatte jag mitt nya lilla grävprojekt, som handlar om att "döda" hörnan till vänster nedanför uteplatsen. Här sluttar marken ganska rejält bort från uteplatsen, och gräsmattan består mest av mossa, eftersom det är skugga här större delen av dagen. 

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt vad jag vill göra här, när jag har grävt klart. Ibland tänker jag att jag bara ska plantera buskar i en halvcirkel som får forma en svängd grön "vägg", som en slags avslutning på det här trädgårdsrummet. Men så har jag en massa fina udda buskar hemma, som jag tänker att jag vill använda. Som hortensian 'Bonfire', som för tillfället står i en kruka utanför ytterdörren. Den köpte jag redan i höstas, och den skulle behöva komma i riktig jord. Dessutom är den redan ganska stor både på höjden och bredden och skulle nog fylla ut fint i en ny plantering. 

Jag har dessutom ett par udda spireor i krukor, som också skulle kunna passa bra att använda här. På innergården vid bastustugan har jag även en hängsälg i en tunna. Den har stått i tunnan i samma jord i 5-6 år och skulle nog må bra av att planteras ut i riktig jord. Jag har även en nyare hängsälg i en kruka, som jag kan använda. Eller så får den ersätta den äldre sälgen i tunnan. 

Vi får väl se vad jag hittar på. Det där är ju ett angenämt problem, och det är ju inte första gången jag freestylar ett trädgårdsprojekt. Det är nog snarare lite av mitt signum faktiskt, och jag älskar att jobba så. Men det är lite grävning kvar att göra, så jag har mer tid att grunna. 

Frigöra ytor

Idag var det äntligen öppet på välgörenhetsloppisen uppe i backen, så vi körde dit två vändor med skåpbilen och lämnade av massvis med möbler, kläder, böcker och grejer. Så befriande att frigöra ytor, både på vinden och i gröna rummet, där en massa kassar har stått på vänt i flera veckor. Det kan nog bli en runda till innan veckan är slut. Vi har en del grejer ute på Marketplace, och om vi inte blir av med dem åker de också iväg till loppis. 

Idag drabbades jag av akut grävabstinens och började så smått ta mig an den trista problemhörnan bakom uteplatsen. Även där vill jag frigöra ytor, kan man säga. Jag kom inte speciellt långt med spaden, men jag har iallafall klippt ur en hel del i buskaget längs vår södra tomtgräns. Där växer det hassel, lönn, syren och gud-vet-vad, och mycket är i behov av rejäl föryngringsbeskäring. Där fanns även en hel del döda grenar, som jag också tog ner. Se där, nu är skåpbilen full igen. Imorgon får det bli en ny utflykt till tippen. Fint att man håller sig sysselsatt på semestern.