Bok nummer nio

Jag fortsätter skörda framgång i min litterära boot camp. Nu är sommarens nionde bok avslutad; den sjätte som ljudbok på Bookbeat. Den här gången blev det "In i labyrinten" av Sigge Eklund, som jag valde av samma anledning som jag valde Alex Schulmans romaner: Sannolikheten för att jag ska klara av att lyssna utan att tappa koncentrationen ökar, om jag väljer något bekant. Sigge Eklund läser nämligen boken själv, och jag brukar lyssna på hans och Alex podd varje fredag. 

Romanens utgångspunkt är elvaåriga Magdas försvinnande. Hon är ensam hemma medan föräldrarna äter middag på en närliggande restaurang, och när mamman kommer hem för att titta till henne är hon borta. Misstankarna riktas snart mot föräldrarna själva, främst pappan. Perspektivet i boken skiftar mellan mamman, pappan, en av pappans anställda och dennes sambo. Som i en pusseldeckare väver författaren ihop händelser som hänger ihop, utan att man riktigt förstår hur förrän på slutet. 

Jag tyckte att det var lite svårt att komma in i berättelsen i början. Händelserna är inte linjärt skildrade, och det tar ett par kapitel innan man får grepp om vilka personerna är och vad det är som faktiskt har hänt. Fokus ligger på fördjupade karaktärsporträtt, och emellanåt förstår man inte riktigt poängen med det. Men efter ett tag slukas man upp av berättelsen och då kan man inte sluta läsa. Efteråt läste jag diskussionstrådar om boken, och på många ställen får Sigge Eklund kritik för att slutet är alldeles för otydligt. Där håller jag inte alls med. Jag tycker snarare att han får ihop berättelsen på ett riktigt läckert sätt. För mig är det här sommarens hittills bästa bok.