Planen idag var att göra ingenting, helga vilodagen och samla krafter inför en ny arbetsvecka. Sen vaknade Alfons Åberg i mig. "Jag ska bara...", ni vet. Och samla krafter kan man ju göra på många olika sätt.
Först blev det välbehövlig gräsklippning. Sen dreglade jag lite över min grushög och alla fina stenar och tänkte att jag nog minsann skulle hitta på ett nytt litet projekt med dem. Jag behövde bara höja blicken för att konstatera att jag hade ett sådant rakt under näsan: Vår anskrämligt fula köksingång...
Vi har börjat använda den här dörren som huvudingång sedan vi flyttade hit permanent. Det är rätt skönt med en ingång där man bara kan klafsa in utan att behöva vara orolig för att lorta ner, och det är nära och bra till kylskåpet när man kommer från affären med sina matkassar. Som ni ser har trappen börjat vittra sönder efter ett par kalla vintrar och behöver egentligen åtgärdas den också, men att börja projekt i rätt ände har ju liksom aldrig varit min grej.
Runt lunch drog jag igång operation utgrävning. Det visade sig att marken här inte var så samarbetsvillig; mycket sten att gräva upp var det... Till slut blev det iallafall äntligen dags att lägga markduk och naturgrus. Längs husgrunden lades stenar och två gamla plattor fick bli ett extra trappsteg i gruset. Vi funderade på att lägga stenkant mot gräset, men valde bort det för att komma åt lättare med gräsklippare. (Köra med trimmer är inte riktigt vår grej...)
Nog får man säga att det blev skillnad till det bättre? På bilden är gruset nyvattnat, det blir ljusgrått när det torkar. Tanken på sikt är att gräva vidare så att gruset fortsätter runt hörnet, men det får bli en annan dag.
Kanske dags att ringa muraren nu, så att trappen blir åtgärdad innan vintern...
