Under en timmes fri lek i Stockholm i lördags befann jag mig plötsligt på MOOD-gallerian och läckra butiken Leila's General Store. Det är ju verkligen en sådan där butik där man drabbas av akut habegär och känner för att köpa precis allt man ser i hela affären. Och helst en i varje färg!
Men plötsligt när jag stod där och dreglade som mest - och så när hade börjat planera hur jag skulle kunna smuggla med så mycket som möjligt i resväskan hem - drabbades jag av en uppvaknande insikt: Jag bakar ju så gott som aldrig, och inte lägger jag timvis med köksarbete på avancerade trerättersmenyer heller. Köpekakor och pulvermos ställer inte direkt några krav på svindyra amerikanska bakformar och färgglada ballongvispar. Hmmm...
Så himla tråkigt livet kan vara när verkligheten kommer ikapp en och förnuftet träder in. Historien slutar med att jag iallafall kom hem med två nya decilitermått i emalj i resväskan. Ett i varje färg! Nu kan jag minsann laga mitt pulvermos ståndsmässigt. Ett mått till pulvret och ett till vattnet, hihi!
FOTNOT: Inga havreflingor kom till skada under framställningen av detta blogginlägg.
Puh så skönt att flingorna inte kom till skada! ;) Tror tvärtom de mådde ganska bra i det där fina decilitermåttet! Vill också ha!! Har också varit där i hennes affär en gång, och drabbades också av "villhaallt-syndromet! Och eftersom jag ville ha allt så bidde det ingenting, jag kunde ju inte bestämma mig helt enkelt, ja så kan det också gå...
SvaraRaderaHa det gott!
Men du är ju fantastiskt duktig på att baka, så du har iallafall en bra ursäkt för eventuella inköp i ovan nämnda butik! :-)
Radera