Förra sommaren planterade jag en koreansk blomsterkornell på gräsmattan lite snett framför huset. Den hade stått planterad i en tunna på uteplatsen två somrar i rad och växt till sig riktigt fint, men den tredje sommaren började den plötsligt ge upp. Att plantera den i riktig jord var alltså lite av en räddningsauktion, men det blev faktiskt också riktigt trevligt med en buske där.
Redan under våren började jag misstänka att kornellen inte hade klarat vintern, för det verkade inte vara liv i den alls. Både stammar och grenar var täckta av silvrig lav, och bara några enstaka ynkliga blad slog ut. Jag inser nu i efterhand att det nog var kört redan vid plantering. Blomsterkorneller gillar inte att stå i utsatta blåsiga lägen, och det var tyvärr precis vad jag bjöd den på här.
Idag grävde jag upp kornellen och ersatte den med en flerstammig ädelsyrén av sorten 'Andenken an Ludwig Späth'. Jag läste mig till att den utvecklas bäst på soliga och öppna platser, och det är ju på pricken vad den får här. Den får purpurlila blommor, som lär vara både väldoftande och populära hos fjärilar och andra pollinatörer. Plantskolan Späth i Berlin tog fram den 1883 till minne av den tidigare ägaren Ludwig Späth, som dog samma år. (Vad gjorde man före Wikipedia, hihi!)
På plantskolan fanns det även andra fina syrénsorter att välja på, men jag valde just den här för att stammarna var så vackert symmetriska, och så tyckte jag att färgen på blommorna var fin på bilder jag googlade. Den beskrivs som purpurröd på vissa sidor och mörklila på andra, men vilket som tror jag blir bra. Det blir trevligt med lite färg. Så här ser den ut på en lånad bild:
Jag planterade i ösregn i eftermiddag, men det är ju faktiskt det bästa tänkbara planteringsvädret. Än så länge är min lilla buske en ganska fjuttig krabat, men den växer nog till sig hyfsat snabbt. Syréner brukar ju inte vara så svårflörtade.
På bilderna ser det ut som att busken står väldigt nära huset, men det är något av en synvilla, för det gör den inte. Jag får ta en bild framifrån någon dag när det inte regnar så himla mycket. På onsdag kanske. Då blir det sol och sommar på riktigt.
Ibland får man bara ge upp. Jag ville ha en blomsteräng i vår sommarstuga. Efter sex års tid får jag inse att vi har en äng med gräs. Inte en blomma i sikte. Det är vad det är. Gräs är också fint.
SvaraRaderaAtt skapa en riktig äng verkar vara något av det svåraste man kan göra i sin trädgård. Men jag håller med dig, - gräs är också fint. 💚
RaderaSynd på kornellen, men syrenen kommer bli jättefin där! Och verkligen tjusig med sina symmetriska stammar. Jag hade en flerstammig syren förut, med ungefär samma lila färg, gillade den men den var gammal och togs tyvärr i en storm.
SvaraRaderaKram Gunilla
Vi får se hur den här klarar sig. Läget där är trots allt ganska öppet och utsatt för väder och vind. Men går det, så går det. 🙂
Radera