Juldukning

I linneskåpet hittade jag den fina handbroderade julduken, som utan tvekan var förra årets allra bästa loppisfynd. Jag grävde fram den i en tyghög i en loppisbutik på Hallandsåsen i december förra året, och jag vill minnas att jag bara gav 40 kronor för den. Hur är det ens rimligt för så fint hantverk? Jag längtar redan till jul, när jag ska få duka bordet med den igen. För jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer att hitta något finare och juligare. 

Det där med juldukning är ju alltid rolig att gå och fnula på. Jag gör lite olika år från år, beroende på vad jag känner för just då. Ett år körde jag med stora runda knäckebröd som bordstabletter och vedklabbar som ljusstakar mitt på bordet. 

Gröna dukningar funkar ju även på julen, i synnerhet i kombination med rött. De broderade servetterna på bilden här nedan är också ett kärt loppisfynd, men jag har tyvärr bara fyra stycken, så de kommer bara fram de gånger vi inte är så många runt bordet. Glasen på hög fot med scalloperad kant är också loppisfyndade. De är verkligen jättefina, men svåra att dricka ur om man inte bara smuttar, för rätt som det är rinner musten längs hakan...

Ett år dukade jag med en mönstrad duk från Lagerhaus. Den har jag faktiskt bara använt en gång, men den kanske kan få komma fram redan nu till advent. Jag tänker att vi kommer att hinna spilla på många dukar innan julafton, så det är nog bara bra att jag har mer än en att byta med, hihi!

I år blir det nog som sagt en favorit i repris på julafton med den fina broderade duken på den första bilden. Kanske med de fina tygservetterna jag köpte på H&M Home för ett par veckor sedan. Jag får fnula vidare på det där. 

Julmarknader x 3

Lördagen före första advent har det blivit lite av en tradition för mig att köra runt mellan flera olika julmarknader här i närområdet. Det brukar vara små mysiga marknader med lokala utställare, och det bästa är att de ligger så nära att jag brukar kunna klämma in alla tre på bara en timme eller två. En av dem är julmarknaden på Sjögård i Tydinge. Här dukas det upp till marknad i en härligt julpyntad lada, och har man inte kommit in i adventsstämning innan, så gör man det garanterat efter ett besök här. 

I Stenhuset i Östanå är det årlig julmarknad i regi av det otroligt driftiga byalaget. Förr om åren har jag både köpt goda hembakade kakor och fina och mycket prisvärda dörrkransar på den här marknaden, och jag hoppas på en repris i år. Stenhuset i sig är väl värt ett besök. Jag vill påstå att det är en av de finast byggnaderna i kommunen. Det uppfördes 1781 som sädesmagasin för Wanås gods och ser ut som ett gammalt hus från den engelska landsbygden. 

I Kvistalånga är det julmarknad för andra året i rad (eller kanske tredje?) på loppisstället Kärt och cirkulärt. Här får man hänga på låset när det öppnar, för sen säger det bara svisch och sen är godbitarna borta. Vill man tjuvkika på utbudet i förväg, så kan man göra det på Instagram.

Det är onekligen härligt med småskaliga julmarknader. Och extra härligt är det att de är så nära, för sen vill man ju hem och fortsätta adventsstöket. Fast i år har jag gjort slag i saken och lagt in en semesterdag på fredag, så nu blir det gott om tid för stök ändå. Där hade jag tur när jag tänkte, hihi!

Är det ute med rustikt?

"Är den rustika trenden över?" frågar jag Microsofts AI-assistent Copilot.

På två sekunder kommer svaret: "Nej, den rustika trenden är inte över, men den har utvecklats. Istället för den överdrivet lantliga farmhouse-stilen har vi sett en övergång till en mer förfinad och balanserad stil som kallas Rustic Modern Revival." 

Minsann. Vi är alltså inne i en inredningstrend som kombinerar rustik design med minimalistisk modern stil. Så nu vet vi det. Fast jag ska inte skriva i "vi"-form, för jag själv är alldeles bestämt inte inne på någon minimalistisk linje. Jag skulle kunna byta namn till Fröken Prylmaja vilken dag som helst...

När shabby chic-stilen var som störst, myntade maken begreppet "shabby fake". Jag tänker att den stilen iallafall ligger bakom mig. Med åren har jag "förfinat" min inredningssmak åt ett mer autentiskt rustikt håll. Jag går fortfarande mer än gärna på loppis, men har blivit mer kräsen med vad jag släpar hem. (Nåväl, med ett och annat återfall...) Numera går jag helst i mer renodlade antikaffärer, när tillfälle till det bjuds. Möbler och bruksföremål i allmogestil står alltid högt upp på önskelistan, men även importerad utländsk vintage kan kännas lockande ibland. Som ett krus eller en gammal snidad träskål från något land vid Medelhavet.

Nog är det ändå så att ens inredningsstil präglas av hur man bor. Och nu bor vi ju i ett skevt litet hus från slutet av 1800-talet, där det skulle vara fruktansvärt malplacerat med modern minimalism. Vilken tur, hihi!

Friskushibiskus

Tänk att min rosa hibiskus fortfarande lever. Jag minns inte exakt hur länge jag har haft den, men det är nog minst två år iallafall. Den har blivtit riktigt grov i stjälkarna, och kanske är det hela receptet för dess fortsatta överlevnad. Den känns både tåligare och stadigare än tidigare och är inte alls lika känslig för förflyttning som den var i början. Och bäst av allt: Den producerar nya knoppar och nya blommor så gott som hela tiden. En riktig friskushibiskus, helt enkelt.

Friskus är inte bloggerskan, för hon är hostig och har lite ont i halsen. Men vad är väl en bal på slottet. After all, tomorrow is another day. 

Bukett, lådor och loppis

Efter jobbet igår hämtade jag en ny bukett på byns finaste lilla blomsteraffär. Ni minns kanske att jag fick ett "klippkort" på fyra buketter av maken när jag fyllde år i augusti, så jag kan i princip bara glida in och peka på allt som är vackert i kyldisken och sedan gå därifrån utan att betala en enda krona. Det är så vansinnigt lyxigt. Jag kan nästan inte tänka mig en bättre födelsedagspresent till någon som mig. "Du får hålla koll på budgeten," säger jag till floristfröken F, men ibland känns det nästan som att det inte finns någon sådan. 

Det här är bara min andra bukett. Jag har medvetet valt att vänta med att lösa ut dem, eftersom vi har haft det så himla rörigt inne i huset under vinds- och takrenoveringen. Den som spar, hon har. Och det är kanske nu i november man behöver blomsterfägringen som allra bäst. 

Den här gången utgår hela buketten från två olika sorters kvistar med någon sorts "kottar" på och en kvist med vinröda bär. Det blev dessutom två olika sorters krysantemum, en kvist med fjärilsranunkel och sedan rejält mycket utfyllnad i form av eukalyptus, bok och några riktigt mörka tuppkamliknande kvistar. Kommer jag någonsin tröttna på den här stilen med rufsiga buketter? Jag tror inte det. 

Idag roade maken och jag oss med att besöka tre olika loppisar, men vi köpte faktiskt inte en enda sak. Men att titta på julpynt på loppis är verkligen ett sant nöje, även om man inte köper någonting. Sen åkte vi hem och tömde hela gröna rummet på lådor, så imorgon har jag det stora nöjet att kunna börja städa av ordentligt där inför adventshelgen. Jag har dessutom lyckats med konststycket att hitta både adventsstakar och jullådor allra längst in i ladan, så nu är jag redo för det riktiga adventsstöket på fredag och lördag i nästa vecka. Jag kan knappt bärga mig. 

På hemmaplan

Det kom mer snö i natt. När klockan ringde imorse, var jag glad att jag slapp skotta fram bilen och köra på moddiga vägar till jobbet. Istället kunde jag bara hoppa i fårskinnstofflorna och öppna mitt hemmakontor. Det är skönt att ha en arbetsdag i veckan då man får sitta osminkad och ostörd och bara jobba undan saker. Att stänga locket om datorn när man är klar och vara hemma och ledig i samma sekund. Jag känner tacksamhet över förmånen att kunna välja att ha det så nästan varje fredag. 

Vi har inte bokat in något mer än att bara vara hemma den här helgen. Här finns fortfarande en hel del småprojekt och högar att dra i, så sysslolösa blir vi nog inte. Men jag älskar ju det där småstökandet på hemmaplan, så för mig är det rena rama drömhelgen.

Snö och lyktor

Jodå, nu har det kommit snö på riktigt. En omgång i natt, och sedan ytterligare ett rejält lass under eftermiddagen. Nu är hela världen vit där ute i mörkret. Jag lyxar till det dubbelt upp och eldar både i spisen och i ljuslyktorna på spiselkransen. Så varmt och gott. Lyktorna har jag har samlat på mig lite här och där under det senaste året, vartefter jag har sprungit på färger jag gillar. Ingen av dem kommer från samma märke, men de bildar ändå en trevlig enhet. Nästan alla är dessutom enkla budgetvarianter från ställen som ICA Maxi, EKO-hallen och Blomsterlandet. Det duger alldeles utmärkt för mig. 

Maken fick äran att inviga vår nya snöskyffel, som vi så lägligt införskaffade för bara någon vecka sedan. Den gamla, som vi ärvde med huset, hade trasigt blad och vägde två ton. Den hamnade på tippen när vi rensade i garaget under sommaren. Tur att vi hann komma ihåg att vi skulle köpa en ny.

I väntan på advent

Det börjar onekligen bli dags för att bestämma hurdan adventsljusstake man ska ha i år. Jag gör lite olika från år till år, men ibland kör jag en favorit i repris. Just nu lutar det åt att jag upprepar förra årets variant, som var en rund svart metallskål med inbyggda ljushållare. Ljusen var handstöpta och införskaffade på en julmarknad på Hallandsåsen. Grön mossa är alltid ett måste, iallafall i de varianter som kräver mossa. 

För några år sedan hade jag en annan skålformad variant, där jag stack ner egna ljushållare i oasis. Det är egentligen en låg blomkruka, som numera står på krukhyllan ute i ladan. Kanske jag ska ta den istället?

Utöver grön mossa är paradisäpplen alltid ett måste här hemma till advent. De är så fina att ha precis överallt, både i adventsstaken, i julkransar, i skålar och precis som de är på ett bord, en hylla eller en fönsterbräda. Vissa år köper jag dem styckvis nere på byns finaste lilla blomsteraffär, men i år har jag fått en hel påse som mina föräldrar har plockat. Lovely!

En av mina favoriter är min supertunga betonggris, som bara kräver att man fixar fyra stearinljus och sen är det klart. Om jag inte använder den till adventsljusen, så tar jag fram den ändå och har den som vanlig ljusstake. Den är ju så charmig. 

Lisa Larsons adventsbarn är naturligvis också givna adventsgäster här hemma. Dem samlade jag på mig en och en under 90-talet, och glad är jag för det. Särskilt när jag ser vad de kostar idag....

Nu får julmarknaderna gärna sätta igång, så att jag kan köpa på mig lite fina handstöpta ljus att ha i adventsstaken. Jag har redan span på flera lokala sådana, som går av stapeln lördag före första advent. Sen måste jag ju rota fram mina adventsgrejer från lådstapeln i ladan också... Men det får alldeles bestämt bli ett projekt för en dag med dagsljus.

Chans eller risk?

I morse när jag passerade gränsen till min jobbkommun, så var det faktiskt aningens lite vitt på marken. Inga mängder, men tillräckligt för att det ändå skulle kännas som säsongens första snö. Dagarna framöver finns det en chans att det blir mer, för det är en liten snöflinga på väderkartan både på onsdag, torsdag och fredag. 

Eller ska man vara negativ och istället tänka att det är risk för snö? Fast nog är det lite mysigt ändå. Iallafall så här i början, när det fortfarande är lite nyhetens behag. Och nog bidrar det med stämning, om det är lite vitt på backen till advent. 

Den sjuttonde

När bloggtorkan är total får man bjuda på gammal skåpmat. Idag roar jag mig med att titta tillbaka på året som gått för att se vad jag har haft för mig den sjuttonde i varje månad. 

Den 17 januari var en fredag, och det var jag glad över. Däremot var jag inte så glad över bristen på dagsljus att fotografera i. Lite som nu. I brist på annat visade jag upp min samling stenar, som ligger i trätråget i gröna rummet. Dem plockade jag som reseminne från min Erasmus-resa till Lesbos våren 2024. Är det ens lagligt att plocka sten nuförtiden? Det kanske var tur att jag inte fastnade i tullen...

Den 17 februari drabbades jag av akut trädgårdsabstinens och klickade hem en massa dahliaknölar. Sorten som skulle komma att bli sommarens absoluta favorit var bolldahlian 'Cornel Bronze', som till och med blev finare i verkligheten än på försäljningsbilden. 

Den 17 mars var en måndag, och maken och jag konstaterade att vi skulle ha satt mitt nyköpta allmogeskåp lite högre upp på väggen, när vi grejade med det dagen innan. "Det där får vi väl fixa till någon dag," sa vi. Den dagen har inte kommit än...

Den 17 april var det skärtorsdag och 20 grader varmt. Jag hade semester och grejade i trädgården hela dagen. Dahliaknölarna  stoppades ner i platspåsar med jord och fick sedan stå på tillväxt på hyllan i växthuset. Både smidigt och platsbesparande.

Den 17 maj skrev jag ett långt inlägg om våra kommande renoveringsplaner för tak, vind och gavlar. Under dagen hade vi haft besök av vår byggare för att se över vad som behövdes göras. Ni som har följt bloggen under hösten vet att det blev ett ganska omfattande projekt innan vi var klara. Det har ju faktiskt bara gått några veckor sedan allt blev klart, men jag har nästan redan glömt hur det såg ut innan. De där eternitskivorna kommer ingen att sakna. Inte den fula parabolen heller...

Den 17 juni förundrades jag över nävan i den stora plåtkrukan nere vid bastustugan. Den kommer igen år efter år, trots att jag inte har bytt jord en enda gång. Just den här platsen är för övrigt ett av de ställen i trädgården som jag är allra mest nöjd med. Sten, grus och grönska är onekligen ett vinnande koncept. 

Den 17 juli hade semestern börjat. Det var smällhett och jag höll mig i skuggan och snyggade till nere vid de sammanflätade mirabellerna. Jag planterade några stora ormbunkar (träjon), som blir naturligt vackra coh inte stjäl showen för mycket från de vackra stammarna. Det helt färdiga resultatet visade upp igen så sent som i förra veckan. 

Den 17 augusti hade semestern varit slut ett par veckor, men det var söndag och jag grävde igen. Den här dagen stod rabattrenovering vid uteplatsen på schemat. Det visade jag visst också i ett inlägg i förra veckan, men blomsterfägring kan man ju titta på många gånger. 

Den 17 september fastnade allmogeskåpet i hallen på bild igen. Jag gläntade på dörren och visade min samling loppisljusstakar. Nåväl, delar av den iallafall...

Den 17 oktober var det fredag och jag hämtade födelsedagsbukett nummer 1 på byns finaste lilla blomsteraffär. Jag fick ju ett "klippkort" med fyra buketter av maken när jag fyllde år, men det har varit så rörigt under renoveringen att jag har avvaktat med att utnyttja det. Jag har faktiskt tre "klipp" kvar, som jag tänker kommer väl till pass nu när vi börjar få lite ordning på oredan i huset. Nästa bukett hämtar jag alldeles bestämt till helgen. 

Den 17 november har varit en kall och stundtals riktigt solig dag, men någon bild på det har jag tyvärr inte att bjuda på. Numera är det ju becksvart när man kör hem, och fotografering är allt annat än lockande. Tur då att man kan bjuda på gammal skåpmat. 

Flitig som ett bi

Jag har haft en heldag med hemmastök. Det där kan ju låta vansinnigt trist, men jag kände mig faktiskt inte alls tyngd av några måsten, utan tog mig an nya småprojekt vartefter andan föll på. Jag målade räcket på vinden en ny runda, tvättade lakan, bäddade rent i sängen, vädrade filtar och mattor, dammtorkade, dammsög och såpskurade trägolven. Flitig som ett bi, minsann. Anledningen till att det mer eller mindre blev en heldag var egentligen inte mängden sysslor och tiden det tog att utföra dem, utan det faktum att jag gjorde helt andra saker mellan varven. Som att titta på dokumentärer på Netflix, äta en halv kebabpizza, mumsa vidare på gårdagens snask och bläddra i trevliga tidningar. En alldeles utmärkt söndag, får jag säga.

Imorgon drar vi igång en ny arbetsvecka. Nu är det bara fem veckor kvar till julledigheten. Och bara två veckor till första advent. Jag kom just på den lysande idén att lägga in en semesterdag fredagen den 28 november, så att man får en hel extra dag till adventsstöket. Så myyyysigt! Ibland har jag tur när jag tänker.

En promenad på Alamedan

Idag vaknade jag upp till en kall och krispig dag i Karlskrona. Solen strålade från en klarblå himmel, och för ovanlighetens skull blåste det inte ett endaste dugg. Med Islandströja och varm mössa var jag väl rustad för en sväng på stan med mina föräldrar. Vi promenerade upp längs Alamedan, som är en av de charmigaste gatorna i stan och dessutom gatan med det mest udda namnet. Det är en försvenskning av det spanska ordet alameda, som betecknar ett promenadstråk kantat av träd. En slags allé, alltså. Det som är så annorlunda med just den här allén är att träden växer i mitten och delar upp gatan i två delar. Det lilla brunnshuset från 1859 står i mitten och är ett ljuvligt inslag i gatubilden. 

Jag stannade på EKO-hallen i Fjälkinge på vägen hem. Deras gigantiska julavdelning är onekligen lite av en upplevelse, men några inköp där blev det inte. Däremot snaskar jag för fullt på godis från deras gigantiska godisavdelning. Det är ju ändå lördag, hihi!

Små trädgårdsprojekt 2025

Trädgårdssäsongen 2025 blev något av en mellansäsong i vår trädgård. Inga större projekt genomfördes, men lite småfix här och där blev det iallafall. Ska vi ta oss en titt?

En av sommarens varmaste dagar höll jag mig i skuggan och började helt spontant röja upp runt det lutande mirabellträdet allra längst ner i trädgården. Eller mirabellträden i plural ska det nog vara, för det är två stammar som liksom är ihopflätade. Sagolikt vackert! Jag planterade några ormbunkar, murgröna och några astilbeplantor framtill, och sen fick jag ett ryck och slog ner en avsågad bjälke som jag hittade i ladan som en slags installation. Stråket av mindre naturstenar lade jag dit för flera år sedan, när jag skulle tömma det sista i en stensäck på uppfarten. I all sin enkelhet blev slutresultatet riktigt fint. 

En annan dag snyggade jag till lite grann i en hörna i köksträdgården, där jag ställde en whiskeytunna med ett silverpäron i. Trädet fick sällskap av en liten silvrig rödvidebuske, som jag planterade direkt i marken. Så småningom kom det också på lite täckbark på den fula markduken. 

På framsidan hade min lilla blomsterkornell 'China Girl' strukit med över vintern, så jag grävde bort den och planterade en flerstammig ädelsyrén istället. Än så länge är den spinkig som tusan, men jag älskar ju flerstammigt och tänker att den kan bli riktigt fin när den får växa till sig. 

Som en konsekvens av att nivåskillnaderna i marken har börjat röra på sig mellan oss och två andra grannar, fick vi gemensamt klippa ner en hel del växtlighet mellan våra tomter. För vår del rörde det sig om hörnan längst ner i köksträdgården. Från att ha varit mer eller mindre uppväxt och insynsskyddat där, är det numera helt öppet. Buskaget som växte där behövde å anda sidan föryngringsbeskäras rejält, så det kan nog bli bra nu när det får börja om lite grann. 

Jag gjorde äntligen slag i saken och rundade av den tråkiga hörnan av gräsmattan, där det ändå aldrig växer något gräs. Jag har haft så himla många olika tankar om vad man skulle kunna plantera här, men nu slutade det med att jag tog sådant jag redan hade hemma. Det blev lite av varje, som till exempel en hängsalix, några vita rhododendronbuskar, hortensia, buxbom och lite annat smått och gott. Någon kant framtill har det inte blivit än, men nu får det vänta till nästa säsong. 

Efter ett sensommarbesök på Norrvikens trädgårdar föll jag in i ett skov av inspiration och renoverade delar av rabatten vid uteplatsen med lite ny blomsterfägring. Det blev höstanemoner, solhattar, stäppsalvia och buxbom. Solhattar och höstanemoner har varit lite svåra att övervintra på andra ställen i trädgården, men jag håller tummarna för att det går bättre den här gången. 

Sommaren försvann så märkligt snabbt i år. Fast så där känns det i och för sig varje år. Underbart är onekligen kort här uppe i det kalla norr. Men att trädgårdssäsongen inte varar hela året är ju vad som gör den så ljuv. Och nu har vi en hel vinter på oss att grunna, planera, drömma och längta efter nya projekt nästa sommar. 

Järnek och sockertoppsgran

Adventspyntandet tänker jag inte börja förrän tidigast den 28 november, men det hindrar ju inte att man kan börja bunkra sådant man vill ha då redan nu. För två veckor sedan hittade jag en uppstammad järnek på en av de stora byggvaruhuskedjorna i Kristianstad. Jag tänkte att det var bäst att slå till direkt, för när det närmar sig advent blir det alltid så utgallrat i butikerna. Tänk så fin att ha i en kruka på trappavsatsen utanför ytterdörren på baksidan, eller på trappsteget utanför glasverandan. 

I lördags fick järneken sällskap av en liten sockertoppsgran, som jag hittade på IKEA för 49 kronor. Billigare än så kommer jag inte hitta minigranar någon annanstans, så det fick bli ett köp där också. Nu får dessa två stå och gömma sig lite i smyg på lämpligt ställe i trädgården, innan det är dags för dem för tjänstgöring på riktigt. 

Vi har tänkt ta det lite lugnt med att bära tillbaka vindslådorna som står instuvade ute i ladan, för de står ju egentligen bra där de står. Men nu har jag kommit på att alla jullådor och adventsljusstakar står längst in och säkert längst ner i traven. När vi ställde in allt i augusti kändes advent så himla avlägset, men där hade vi helt klart otur när vi tänkte...

Same same, but different

"Vad tycker du om vårt nya tak?" frågade maken en av grannens tonåringar, som gick förbi ute på trottoaren. "Tja, det ser typ likadant ut som det gjorde förut," blev svaret. Hihi, det gör det ju faktiskt. Och det var ju precis det som var poängen. Vi ville absolut inte förvandla Solhäll till något vi inte kände igen, utan har försökt bevara så mycket som möjligt av det ursprungliga intrycket, fast med förbättrad standard. Same same, but different. liksom. Nu när stuprören är på plats, känns det som hemma igen. 

Hittills har vi mest lagt fritiden på att greja inomhus på vinden, men det behövs lite rejälare finstädning utomhus också. Rabatterna är fortfarande ganska skräpiga, grusgången behöver snyggas till och gräsmattan på framsidan behöver lagas med ny jord lite här och där. Fast det där är inte så många timmars arbete, så det stressar oss inte så mycket. Det blir nog tid till det också, vad det lider. 

Islandströja

Jag har alltid drömt om att äga en riktig islandströja. Ni vet en sådan där tjock handstickad variant med vackert traditionellt mönster och jordnära färger, som man kan ha resten av livet. Jag har kikat lite på sådana både på Tradera och på diverse nätshoppar, men sen har jag alltid tänkt att förr eller senare kanske jag faktiskt kommer till Island och kan köpa en på plats. Och precis så blev det, med ett undantag: Den är inte handgjord. 

I Reykjavik fanns det massvis med affärer som sålde islandströjor, men de som var handgjorda av namngivna isländska stickerskor fanns i princip bara i ett par enstaka hantverksbutiker. De kostade runt 5000 kronor eller mer... Förvisso väl värt vartenda öre med tanke på hantverket, men för 5000 kronor får man ju tänka sig för två gånger. Min slutsats blev helt enkelt att de var för hårda och stickiga, och att risken var alldeles för stor att den inte skulle bli använd så mycket på grund av det. Så jag kompromissade och slog till på en tröja från det isländska outdoors-märket Icewear istället. Den är maskinstickad, men fortfarande av 100% ull, tillverkad på Island och av superfin kvalitet. Framförallt är den bekväm. Och GRÖN! (Ni trodde väl inget annat, hihi!)

Så nu kan man ju säga att jag äger en nästan riktig islandströja. En tjock stickad variant med vackert mönster och jordnära färger, som man kan ha resten av livet. Jag har redan använt den flera gånger under hösten. Den är mjuk och gosig och jättebekväm. Dessutom är den en fin souvenir från en väldigt minnesvärd resa. 

Quick fix

Man gillar ju en quick fix, eller hur? Efter att ha sprungit upp och ner för vindstrappan med grejer mest hela dagen idag, så insåg jag hur vidrigt ful vindsdörren var på insidan. Flammig och smutsig och allmänt sunkig. Det är ju sådant man inte har brytt sig så mycket om tidigare, eftersom man inte direkt har haft så frekventa ärenden upp på vinden. Men nu vill jag att allt ska vara fräscht och fint. Utsidan på dörren var sedan tidigare målad med linoljefärg i nyansen Degebergagrön, precis som garderobsdörren intill och dörrarna till källaren och städskåpet i hallen på baksidan. Ja, panelen ute i smatten med för den delen. Jag hade en skvätt kvar i en burk, och vips så bestämde jag mig för att måla om dörren invändigt.

Det går ju faktiskt utmärkt att rolla på linoljefärg, så jag hällde upp en skvätt i ett litet tråg och skred till verket. Det tog cirka 6-7 minuter och sen var det klart. Glödlampsljus på foto gör ingen människa glad, men nog ser man skillnaden? När färgen torkar mognar den och blir lite lugnare grön. Vi trivs himla bra med den här nyansen på de andra ställena i huset. Något lager till får det bli om en dag eller två. 

Som ni ser stoppade jag tråget i en plastpåse för att kunna återanvända det. Att man kan göra så har jag faktiskt aldrig tänkt på förut, men jag såg ett Instagraminlägg härförleden där det var en tjej som gjorde så. Det fiffigaste är att man bara kan vända påsen ut och in och sticka ett litet hål i ett hörn och hälla tillbaka färgen som blir över i burken. Mycket smart. 

Vinterfint

Vi tog oss en tur till IKEA i Älmhult idag för att spana in taklampor och lite tänkbara förvaringslösningar till vinden. Jag passade naturligtvis på att spana in årets julkollektion, som heter VINTERFINT. (Ja, mest stora bokstäver. Det är ju något av IKEA:s signum.) Där fanns bland mycket annat fina snittamaryllisar i siden, som såg riktigt trovärdiga ut. Jag slog till på tre stycken att ha som ett stående inslag hela december. Sätter man dem i ett krus med lite riktig eukalyptus eller tallris, så kommer ingen människa se att de är fake. Några egna bilder har jag naturligtvis inte hunnit ta en, så jag lånar helt sonika bilderna till dagens inlägg från IKEA:s hemsida. 

I en av de stylade miljöerna hängde det en superfin liten rottingkrona i design av formgivaren Synnöve Mork. Den var smyckad med hängande juldekorationer och lite grönska, och det såg så väldigt trevligt ut, så jag köpte en. Jag tänker att den kan bli himla fin att hänga över matbordet i gröna rummet till jul. Först hade jag planer på att hitta en smidesring för ljus att hänga där, men vi har ju så himla lågt i tak att det kändes både riskabelt och opraktiskt. Den här lilla kronan är nog mer lagom dimensionerad för vårt lilla hus. Den är fin som den är, men jag ska nog dekorera den lite grann. Fast det där hängande röda äpplet i mitten ska jag nog ta bort, för det tycker jag inte var så fint. 

Vackert julrödrandiga pappersservetter slank det också ner i kundvagnen. Jag köpte ju nyligen fina linneservetter att ha på julaftonsdukningen, men pappersservetter kan man ju ha alla andra dagar i december. Ni kan ju gissa om jag köpte värmeljus också. 

Det fanns mycket annat som var jättefint, som jag inte köpte. Jag hade absolut kunna tänka mig den fina bomullsduken i off-white med en röd rand, men det var nog fler än jag som tyckte att den både var fin och himla prisvärd, för den var tyvärr helt slut på varuhuset i Älmhult. 

Den gröna krukan var också himla fin, men Fröken Grön har ju redan två miljoner gröna krukor i olika utföranden och storlekar hemma, så hon var ståndaktig nog och avstod. 

Finast i hela kollektionen tyckte jag nästan att den röda träljusstaken var, fast någon sådan köpte jag inte heller. Jag har ju som bekant en hel ljusstaksgarderob hemma... 

Det fanns också trevligt julporslin i vitt med en enkel röd rand, som jag klämde lite på men som också fick stå kvar på hyllan. Finast var de rejäla muggarna med polkagrisrandigt öra. Jag ångrar mig nästan lite nu, när jag ser dem på bilden... Jag får kanske skicka tillbaka maken någon dag. Han jobbar i Älmhult och kan nog mutas med en varmkorv eller två, hihi!

"Klädförvaring och lampor då?" undrar ni säkert nu. Well, vi köpte två nätta skenor med fem små riktbara spottar, som kommer att funka fint som takbelysning. De går att sätta upp på en av takreglarna så som det är nu, och de kommer även att funka fint den dagen vi ordnar till ett riktigt innertak. Vi kikade både på klädstänger och små garderober, men suger nog på den karamellen ett tag till. Vi börjar med att sätta tillbaka klädställningarna vi redan har, så får vi se om det blir något annat sen. Det ska vi göra redan idag, men först blir det eftermiddagskaffe. Trevlig lördag på er!