Hemmasöndag

Jag har haft en riktig hemmasöndag, då jag inte har varit utanför grindstolparna på hela dagen. Ja, knappt utomhus överhuvudtaget faktiskt, undantaget den korta promenaden till och från bastustugan för söndagens traditionsenliga bastubad. Tidigare på dagen såsade jag i morgonrock ända fram till lunch, då jag fick ett ryck och storstädade i sovrummet och i röda rummet. Det behövdes kan jag säga, för det var kopiöst dammigt överallt där. Jag dammtorkade, putsade fönstren invändigt, duschade alla blommor, dammsög både golv, väggar och tak och avlutade med att skura golven med linoljesåpa. Så nu är det iallafall rent i halva huset. Dagen har också innehållit två OS-guld och en rejäl laddning spaghetti och köttfärssås. Nu har jag matlådor för fem dagar på kylning på glasverandan, tänk vilken lyx. 

I hörnet med monsteran ställde jag en pall som bord när vi tog bort granen i början av året, men det känns som en tillfällig lösning. Vi har provat att ha lite allt möjligt där genom åren, men hittills har ingenting känts 100% rätt. Vi har kommit på att det nog skulle vara fint med ett bordslågt hörnskåp av något slag, gärna ett riktigt gammalt sådant. Typ nederdelen på ett tvådelat allmogehörnskåp, om ni förstår hur jag menar. Vi ska spana runt lite på loppisar och antikaffärer i vår, så får vi se vad vi hittar. Det måste iallafall vara något som är flyttbart, för annars har vi ingen bra plats att ställa julgranen. Ve och fasa, hihi!

Hej Österlen!

Maken hade ärende till Simrishamn igår, så jag passade på att ta en semesterdag och åka med. Vi gjorde en liten minisemester av det hela och checkade in en natt på Hotell Svea nere i hamnen. Om sommaren kryllar det av folk i Simrishamn, men vintertid är det verkligen ett stillsamt ställe. Precis vad vi var ute efter. 

När vi är i Simrishamn brukar vi alltid äta lunch på Börje Olssons skafferi, och det gjorde vi även igår. Där serveras det en medelhavsinspirerad lunchbuffé med soppa, paj, kallskuret, sallader, smakrika röror och såser och goda ostar. Hur fräscht som helst, och verkligen jättegott. Det var isande kalla vindar ute, men vårplanteringen i fönstret där vi satt var verkligen inspirerande. Så fint att plantera upp en hel vårrabatt på det här sättet. Det vill jag också göra. 

Medan maken hade möte, strosade jag på stan på egen hand. Jag kikade in i en och annan butik och värmde mig med caffe latte på Café Kagan. Så skönt att bara vara ledig och inte ha några som helst måsten eller tider att passa. På kvällen åt vi god middag på hotellet, och redan vid 19:30 låg jag i pyjamas i sängen och åt godis och tittade på TV. Semester när den är som bäst.

Vi körde inom Sankt Olof på vägen hem idag. Där ligger det en mytomspunnen kyrka från 1400-talet, som fortfarande är en populär vallfartskyrka. En bit från kyrkan ligger Sankt Olofs källa, dit folk kom förr i tiden för att offra pengar för att få hjälp av helgonet. Även i modern tid samlas besökare här på Sankt Olofs dödsdag den 29 juli och offrar en slant till helgonet. Någon källa gick dock inte att se idag, för hela landskapet var översnöat av en halvmeter snö. Det sägs att det snöar i sidled på Österlen, och den här delen av Skåne har verkligen drabbats hårt av både gula och orangea vädervarningar under januari och februari.

Ett besök på Tribo Antik i Brösarp är obligatoriskt, när man har vägarna förbi. Där finns alltid så himla mycket fint att titta på, från allmoge till retro, och allt är så fint ordnat i butiken. Det är en riktig antikaffär, så det är inte loppispriser på något, men vi har gjort ett och annat prisvärt inköpt här under åren. De brukar också alltid finnas med på antik- och samlarmarknaden i Degeberga varje sommar, om man inte har möjlighet att ta sig ända ner till Brösarp.

Jag hittar alltid så fina julgranskulor här, och det gjorde jag den här gången också. Den lilla grönvita klockan är min favorit. Fast alla tre höll på att stryka med på vägen hem, då maken lyfte in tunga matkassar i baksätet och nästan krossade dem...

Under perioder då vi jobbar, reser vi nästan alltid bort en fredag till en lördag, så att man har en ledig dag kvar när man kommer hem också. Det känns alltid så skönt, och idag är inget undantag. Nu kan jag gå hemma och skrota och plocka, och ändå känna att jag har gjort något kul på min lediga dag. Jag börjar med att packa in mina fina julgranskulor i bubbelplast och packa ner dem i jullådan på vinden. Sen blir det kanske en liten tupplur på eftermiddagen. Man sover så gott till ljudet av OS på TV. 

Vinter på riktigt

Först vaknade jag vid 5-snåret imorse till ljudet av snöplogen som körde utanför på gatan. Då behöver man inte ens lyfta på gardinen och titta ut för att fatta att det har snöat under natten. Sen somnade jag om och vaknade vid 6-tiden av att pannan i källaren larmade igen. Då behöver man inte ens titta på termometern för att fatta att det är rejält kallt ute. När jag väl kom upp, kunde jag konstatera att det hade kommit strax under en decimeter nysnö, och att det var -14,5 grader kallt ute. Det blev både islandströja, mammakorv och rejäl toppluva på väg till jobbet. Härligt, ändå. Ska det vara vintermånader, så kan det ju lika gärna vara vinter på riktigt. Och snön i kombination med strålande sol är verkligen den ultimata ljusterapin, till och med fast man måste vara inomhus större delen av dagen. 

Imorgon är jag ledig, hurra! Då ska jag ut och pulsa i snön och känna in vintern på riktigt. Kanske blir det till och med lite bloggtystnad, så att jag får låta min trötta hjärna detoxa lite från alla digitala intryck. Klarar man det en hel dag, tro? Det lär ni märka. 😊

Flaskljusplanta och skitiga fönster

Den lilla flaskljusplantan ('Plecantus ernstii') från sensommarens besök på Bäckaskogs slott lever och frodas i köksfönstret. Den har härligt ludna blad, som dessutom luktar riktigt gott. I höstas blommade plantan med långa lila stänglar, och nu över vintern har den växt till sig och blivit riktigt tjock om stammen. Nästan som ett litet träd. Jag tycker den är så himla trevlig i all sin enkelhet. Den skulle nog egentligen behöva planteras om i en större kruka, men jag gillar den där looken av patinerad terracotta som ser ut att komma raka vägen från ett gammalt växthus. "Placeras i halvskugga/skugga" står det på nätet, men här står den i ett söderfönster, och det har ju gått hur bra som helst hittills. 

På tal om fönster, bilden visar med all tydlighet i världen hur skitiga fönsterrutor vi har just nu. Men det är ju inte direkt läge för fönsterputsning, när det är så smällkallt ute som det är. Vilken tur vi har, hihi!

Utvändiga målarprojekt

Efter höstens utvändiga makeover med nytt tak och putsade gavlar, finns det fler utvändiga projekt att ta tag i. Ett av dem är att snygga till träpanelen och vindskivorna på vår lilla utbyggnad på baksidan. Ni vet, den som går under namnet "smatten". Den vita färgen flagnar betänkligt, och inte blev det bättre av att jag gick loss på väggen med högtryckstvätten förra året. Det var ett effektivt sätt att få bort gröna alger, men det visade sig vara ett minst lika effektivt sätt att ta bort färgen också. Vi behöver skrapa träet och måla om det, och när vi gör vi det blir det helt klart med linoljefärg. Vi har Ottossons "Gräddvitt" på träpanelen och fönstren på glasverandan på framsidan, så det vore ju trevligt att fortsätta på samma tema här. Piprankan klättrar på en spaljé, som nog bara går att skruva loss och vika ner. Och ja, bilden här nedanför är gammal och visar det gamla plåttaket, inte det nya.

Ytterdörren på smatten är målad i en mörkröd nyans sedan tidigare, men jag är sugen på att måla om den i samma järnoxidröda linoljefärg som den vi har på verandadörrarna på framsidan. 

Dörren till bastustugan skulle också kunna få samma röda färg, så blir det lite enhetligt. Den mörkröda färgen ser trevlig ut på bild, men börjar bli lite solblekt och tråkig i verkligheten. När färgen mattas av upplever man det nästan som att nyansen drar lite för mycket åt det kalla blåa hållet, och det vill man ju inte ha. 

Vi har dessutom Sveriges fulaste källardörr, som är helt täckt av en slät plåtskiva. Förvisso är det väldigt praktiskt, för det kräver noll underhåll, men det är verkligen inte särskilt estetiskt tilltalande. Vi anar dock att dörren under är ganska murken och ful, men det kan man kanske göra något åt. Det vore ju bra mycket trevligare med en rödmålad dörr här också. 

Och titta, ladan behöver minsann också en ny omgång färg. Det rostiga taket i korrugerad plåt älskar jag precis som det är i all sin skruttighet, men lite ny falu rödfärg på väggarna vore ju inte så dumt. Sen finns det ju alltid fönster och fönsterkarmar som är i skriande behov av lite kärlek... Det blir absolut linoljefärg här också, så att det håller bättre framöver. 

Måla kan vi absolut göra själva. Man ska bara ta tag i det. Men man behöver ju inte göra allt på en gång, utan kan dela upp det på många olika småprojekt. Ett målat fönster är bättre än inga målade fönster alls. Och de där dörrarna är ju egentligen inte så svåra att fixa till. Att måla om den kommer dessutom ge omedelbar effekt, och sådant går jag ju igång på. Känner jag mig själv rätt står jag säkert där med penseln i högsta hugg, så snart det blir lite vårvärme i luften. 

Gyllene soluppgång

Innan jag satte mig i bilen imorse var jag tvungen att stanna till på uppfarten och insupa den gyllene soluppgången. Det är inte ofta vi bjuds på sådana här skådespel så här i Skånes inland, så man får passa på när det väl händer. Det blev en bra start på måndagen. Visst är det charmigt med de små fotspåren i snön? Vem har tassat fram på skaren här, tro?

Så var vi igång med en ny vecka. Den blir kortare än vanligt, för jag tänker unna mig lite sportlov på fredag. Om det blir så mycket sport vet jag inte direkt, men lite lov iallafall. Fint så. 

Svinkallt, solsken och semlor

Med en morgontemperatur på -16,7 var det nästan svårt att föreställa sig att vi vaknade i Skåne, men det gjorde vi ju. Nere i källaren larmade pannan i ren protest, men det brukar den göra när det blir för kallt ute och den vill slå över från luftpumpen till elpatronen. Det är bara att kvittera larmet på en knapp och hoppas att den lugnar ner sig, och det gjorde den också. När solen väl kom fram blev det klarblå himmel och underbart ljust hela dagen. Framåt dagen hade termometern vänt upp till -3. Lagom vintrigt för att jag skulle våga mig på en liten promenix ner till affären och hem igen. Det var faktiskt riktigt skönt ute, men isigt och halt som attan.  

Jag köpte sådana där minisemmelbullar som finns på påse och färdig mandelmassefyllning därtill, så till eftermiddagskaffet blev det semmelpremiär. Maken som har diabetes kör bara grädde på sina, och det går väl bra det också. Florsocker orkade jag inte ens ta fram. 

Sen lunkade resten av dagen på i sakta mak. Man kan säga att vi har helgat vilodagen, och det har varit himla skönt. Imorgon har maken sportlov, men jag tutar och kör vanlig jobbmåndag. Hoppas att det inte är fullt så kallt när jag vaknar då. 

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag började med att vi fick göra ett akut besök på en jouröppen tandläkarmottagning i Kristianstad, där maken fick dra ut en rejält inflammerad visdomstand som plågat honom i ett helt dygn. Det tog en hel timme, och det blev tre stygn i munnen när tanden väl var ute. Och därmed ändrades middagsmenyn nu ikväll från ryggbiff och rödvinssås med fin dukning i gröna rummet till pulvermos och färdiga köttbullar i mysbrallor vid TV:n. Men det var faktiskt väldigt mysigt det med. 

Den tredje deltävlingen av Melodifestivalen äger rum i Kristianstad ikväll, så det var liv och rörelse där redan på förmiddagen. Jag passade på att gå en runda på stan och spana efter kändisar medan jag väntade, men jag såg inte en enda. Å andra sidan har jag noll koll på vilka som tävlar ikväll. Är det ens några man vet vilka de är? Vi får kolla på TV ikväll. 

Mina gulliga föräldrar swishade pengar till alla hjärtans dag-blommor, så när vi kom hem svängde jag inom byns finaste lilla blomsteraffär och köpte en riktigt fin bukett med vita tulpaner och varmt rosaröda anemoner. Är den inte helt lovely, så säg?

Resten av dagen har vi varit hemma och tagit det lugnt. Fast inte mig emot, för jag älskar ju att bara gå hemma och skrota. Inatt hoppas jag att det inte bara är jag som kan sova ordentligt. 

Fredagen den trettonde

Idag är det fredagen den trettonde. Vad säger ni om det? Är ni vidskepliga och tar det extra försiktigt? Själv är jag född en fredag den trettonde. Förvisso inte i februari, men det känns nästan lite som att jag har födelsedag idag. Jag har en teori om att jag är helt immun mot all eventuell otur som det här datumet eventuellt skulle föra med sig. Om man vore vidskeplig, vill säga. 

Vi har just sett damkronorna hålla Tjeckien stången och gå till semifinal i OS-hockeyn. Det här är verkligen tjejernas olympiad hittills. Girl power! Jag ser redan fram emot längdstafetten, curlingen och skidskyttesprinten imorgon. 

Humanistmatematik och D-vitamin

Vintern håller sig kvar. Jag kan inte minnas när vi hade minusgrader och snö så många dagar i rad här nere i Skåne. Eller glömmer man lätt? Jag konstaterar iallafall att min mammakorv var en himla bra investering. Utslaget på de 12 dagar jag har ägt den och burit den är kostnaden nu nere på 37 kronor om dagen, så innan februari är slut kommer den ju praktiskt talat ha betalat av sig helt. Visst blir man glad av humanistmatematik?

Imorgon ska jag nog gå till apoteket och investera i lite D-vitamin, för det tror jag alldeles bestämt att jag behöver. "Solstrålar på burk, tack." Fast på söndag ska det visst bli riktig sol, så då får jag nog ta på mig den där mammakorven och masa mig ut.

Handgjord brödkorg och fisklukt

Vi är många som sneglar på de fina men galet dyra flätade korgarna i rotting, som har figurerat i inredningsmagasin och på namnkunniga bloggar det senaste året. Ni vet, sådana där från företag som svenska Pick a Poppy och danska Mith Cph. Men 500 spänn eller mer för en brödkorg med scalloperade kanter känns väl ändå lite väl saftigt. Förvisso kanske en handgjord sådan, men ändå. Jag brukar vara duktig på att töja på rimligheten för spontana inköp, men där går nog ändå min gräns för totalt omotiverade investeringar sett till vad man faktiskt får för pengarna. 

I dessa lägen känns det tacksamt att IKEA är så bra på att plagiera modern trenddesign. Under mitt besök i lördags hittade jag ett fullgott substitut i brödkorgen 'Smörfisk', som också är handgjord men bara kostade strax över hundralappen. Den billigare prislappen till trots är det nog iallafall den dyraste brödkorgen jag har ägt, men den är väldigt trevlig att ha stående framme i köket. Maken och jag försöker ha en brödfri period för tillfället, så den här veckan har jag avocado i den istället. 

För övrigt har jag skurat kylskåpet i omgångar tre dagar i rad. Jag tinade nämligen lax i kylen natten mellan lördag och söndag och slarvade visst med att knyta till påsen ordentligt. Det satte sina spår, om man säger så. Det är inte varje dag man står och skurar fulla syltburkar, mjukosttuber och filmjölkspaket, suck... Men nu hoppas jag att jag har lokaliserat allt utrunnet spad, så att det slutar lukta fiskfabrik i hela smatten. Annars får vi nog gå ner i tvättstugan och hämta varsin klädnypa.

Solljus, lite vårkänsla och OS-medaljer

När solljuset silade in i stugan i söndags, drabbades jag nästan av glädjefnatt. Det har ju varit så himla lite dagsljus under så lång tid. Det blev en liten promenix för att tanka D-vitamin, men det var rejält kallt ute, så större delen av dagen var jag faktiskt inomhus och grejade. Man vill ju göra vårfint där man kan nu, även om man fattar att det är bra mycket vinter kvar. Jag bytte till en grön- och vitrandig duk på matbordet i gröna rummet och pysslade om mina gröna växter lite grann. Det krävs inte mer än så för att man ska bli lycklig. 

Veckans tulpaner kommer från Lidl, men är inte mindre trevliga för det. Körsbärskvistarna hänger med för tredje veckan i rad, men mer utfyllnad än så hade jag inte att tillgå den här gången. Annars är jag ju vanligtvis väldigt glad för buketter som blir lite "rufsiga". 

Jag är fortfarande väldigt nöjd med den gröna IKEA-vasen, som blir riktigt maffig att ha mitt på bordet. Där uppe på vitrinskåpet skymtar min samling av celadongrön keramik från Upsala Ekeby, och nog flörtar det nya med det gamla. Lite grann iallafall. 

De tre skidmedaljerna idag missade jag helt, eftersom jag var "inne i en bubbla" under större delen av arbetsdagen. Tänk om det kunde vara som på 70-talet, då man fick ledigt från lektionerna när Ingemar Stenmark körde sina lopp. Jag ska nog föreslå det för vår rektor imorgon, hihi! 

Ikväll sitter jag iallafall bänkad framför curlingfinalen. Att det blir medalj där med vet vi ju redan. Det återstår bara att se vilken valör det blir. Heja Sverige!

"Besök i ett hus där tiden stått stilla"

Härförleden fick vi oväntat besök från två grannar, som bor en bit längre upp på gatan. De höll på att rensa i sina gömmor och hade hittat en utriven artikel från Norra Skånes Tidning daterad 1 mars 2007, som de ville ge oss. Den handlar nämligen om vårt hus. När artikeln skrevs, stod Solhäll obebott sedan några månader tillbaka, efter att den gamle smeden som bodde här hade dött. Han hade testamenterat både huset, allt lösöre, smedjan på andra sidan gatan och ytterligare ett proppfullt hus längre ner i backen till Hembygdsföreningen. Dagen då artikeln skrevs hade "Antikrundan"-profilerna Knut Knutson och Bo Knutsson, samt programledaren Anne Lundberg, kommit på besök till Solhäll för att ta en titt på alla antikviteter som fanns här. Vi har sett bilder från besöket tidigare, och även sekvensen som sedan kom med i ett avsnitt av "Antikrundan" på TV, men artikeln har vi inte sett förut. "Besök i ett hus där tiden stått stilla" är rubriken. Så roligt att läsa!

"Jösses. Häftigt. Helt otroligt. Reaktionerna låter inte vänta på sig när Antikrundans inspelningsteam från SVT steg in i det lilla huset. Något liknande får man sällan uppleva, inte ens som antikexpert," står det i ingressen. Och man kan ju förstå deras reaktioner, när man ser hur det faktiskt såg ut. Bilden här nedan är tagen i det som är vårt matrum idag, även kallat gröna rummet här på bloggen, och lika fullt var det i alla andra rum.

Antikexperterna kom fram till att det var jättefina saker, men kanske inte längre så efterfrågade på antikmarknaden. Det går ju trots allt mode även i antikviteter. Alla grejer såldes sedermera på en stor auktion på idrottsplatsen här i byn, sommaren 2007. Vi har fått höra att sakerna inte inbringade så mycket som Hembygdsföreningen hade hoppats på, men sett till mängden prylar så blev det nog en slant ändå. 

Och i januari 2008 såldes Solhäll, efter att ha stått osålt och obebott under en längre tid. Man kan ju undra vilka galningar som tänkte att det var en bra affär att investera i det här gamla rucklet, hihi!

Fönsterspegel och sovrumsdrömmar

Jag har tagit ner den stora inramade Manhattan-kartan i sovrummet och satt upp en gammal fönsterspegel där istället. Den sitter förvisso på samma sida som det riktiga fönstret, men den speglar dagsljuset fint ändå. Jag minns att min mor och jag letade gamla spröjsade fönsterbågar en sommar i början av 90-talet och hamnade på landet utanför Karlskrona hemma hos en gubbe, som hade hela uthuset fullt av gamla fönster. Jag skrapade färg, slipade och oljade, och lät sedan en glasmästare sätta in speglarna. Sedan dess har fönstret suttit i sovrummet i min första lägenhet i Malmö, i hallen i vår andra lägenhet i Malmö och nu senast nere i tvättstugan här på Solhäll. Nu får det alltså sitta i sovrummet, iallafall tills vidare. 

Jag är så sugen på sovrumsrenovering, för ytskikten här är verkligen sorgligt sjaviga. Vi tapetserade en fondvägg och målade resterande väggar 2008, när Solhäll var ett fritidshus. Då var vi inte så himla noga, utan ville mest fräscha upp snabbt för att ha någonstans att sova. Ett år drog vi om den utanpåliggande elen, och då blev det en del revor där väggen möter taket. Nu känns rummet mer slitet än någonsin. Jag drömmer om trätak och kanske pärlspont eller en bröstpanel kombinerad med trevlig tapet på väggen. Vi skulle dessutom behöva isolera de två ytterväggarna, för mellan tretexskivorna och putsen på utsidan finns det ingenting i nuläget. (Har vi hört den förut? The story of our house...) Däremot har kallraset från vinden upphört sedan vi isolerade där uppe, och det är ju iallafall en bra början. 

Kan vi få till en sovrumsrenovering redan 2026, tro? Fast först ska vi låta hantverkarna slutföra putsningen av gavlarna, och så får vi erkänna att vi är himla sugna på att färdigställa vinden invändigt med klädda väggar och tak. Vi får väl se i vilken ordning vi tar saker. Att det finns saker att göra är iallafall ett som är säkert. Men det är väl också tjusningen med att bo i ett gammalt hus. Man blir aldrig klar. 

Portabel lampa i hallen

I den lilla hallen innanför glasverandan är det så mörkt om vinterkvällarna. Det hänger en taklampa där, men i övrigt finns det inga andra eluttag, så några myslampor kan vi inte ha. Under ett besök på IKEA idag hittade jag en portabel batteridriven lampa som jag tyckte var riktigt fin, och den visade sig bli lika fin hemma. 

Lampan heter 'Tvåmastad', men formen får mig snarare att tänka på en kungsängslilja än en båt. Foten är mässingsfärgad och kupan är i opalvitt glas, och det ingick också en liten LED-lampa. Om man vill kan man använda laddningsbara batterier, för det finns ett USB C-uttag på foten. Mycket fiffigt. 

Min lilla utflykt till IKEA föranledde att jag helt missade de svenska OS-medaljerna under eftermiddagen. Oj, vilken härlig start på olympiaden! Att det är deltävling nummer två av Mello ikväll hade jag helt glömt. Man får väl zappa lite mellan kanalerna. 

Snöskottning och OS-invigning

Det kändes onekligen rätt gott att inte behöva sopa fram bilen och köra till jobbet imorse. Det behövde däremot maken göra, och jag tyckte nästan lite synd om honom. Det var knappt plogat ute så tidigt på morgonen, så det tog honom längre tid än vanligt att komma fram. Själv behövde jag inte ens klä på mig, utan kunde börja arbetsdagen i pyjamasbrallor. Olika falla arbetslivets lotter.

När jag var färdigjobbad stämplade jag ut för veckan och gav mig ut för att skotta snö. Det är i ärlighetens namn inte speciellt ofta man behöver göra det här nere i Skåne, så man kan faktiskt kosta på sig att tycka det är riktigt roligt. Vi köpte dessutom en ny extra lätt snöskyffel från Fiskars i höstas, och den gör processen bra mycket lättare än den klumpiga varianten vi ärvde med huset. Vilken tur att den rostade sönder. 

Vi har en rejält lång trottoar på framsidan av tomtgränsen, men jag hade tur och kom ut till en mer eller mindre färdigskottad sträcka, för någon på kommunen hade redan varit där och kört med en liten miniplog ända från marknadsplatsen uppe i backen och hela vägen ner till kyrkan. Fast det är inte mer än rätt, för när den stora plogbilen kommer vräker den upp superhöga vallar över hela trottoaren, och de är nästan helt omöjliga att skotta. 

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid de murputsade gavlarna. Lyckan över att slippa se den eländiga rödmålade eterniten är total varje gång. Tänk så fint det kommer att bli framåt sommaren, när den färgade finputsen kommer på. Då måste vi få tummarna ur och göra något åt den fula luftpumpen också, för den är verkligen en eyesore. 

Ikväll lutar det åt att vi slötittar på OS-invigningen och äter gurkstavar och dipp. Med snön ute blir det nästan lite sportlovskänsla. Och jag får nog träningsvärk imorgon av skottandet idag. Tänk vilken atlet man känner sig som. Det är ju nästan så att man hade platsat i OS-laget, hihi!

Snön faller

"Snön faller och vi med den. Snön faller nog länge än, har jag på känn." Eller hur var det Ulf Lundell skaldade i slutet av 70-talet? De där raderna sitter man ju hur som helst och gnolar på nu, när det yr snö utanför fönstret och SMHI har utfärdat en gul varning över hela Skåne. Fast det där med varningar tar vi med en nypa salt numera, för av förra veckans gula varning blev det faktiskt inte så värst mycket i praktiken. Det känns hur som helst bra att jag kan köra hemmakontor istället för skåpbil imorgon bitti. 

Vi har tittat på smygstarten av OS i curling ett par kvällar i rad, och jag tycker nog faktiskt att det ska bli lite mysigt nu när de riktiga OS-sändningarna drar igång i helgen. Det är ändå något speciellt med vinter-OS. Det bästa av allt är att man slipper vara med själv, hihi!

Minusgrader, mörkgrönt krus och mys-TV

Mammakorven jag köpte i lördags har verkligen inte suttit fel den här veckan, då det har fortsatt att vara minusgrader och blåsigt. Våra bilar står ute dygnet runt, så man behöver vara varmt klädd både när man kör till och från jobbet. Jag pendlar i cirka 15-20 minuter i vardera riktningen, så bilkupén brukar vara uppvärmd lagom till det är dags att parkera och kliva ur. Typiskt.

Jag hittade ett mörkgrönt krus i portugisisk keramik för 100 spänn på en reahylla i en butik jag besökte härförleden. Glaseringen ser nästan ut som skalet på en vattenmelon, både i meleringen och i nyanserna. Jag tänkte att den nog kan bli fin med något trevligt i, men så långt har jag inte kommit än. Mimosa kanske. Eller en ormhasselgren. Det sistnämnda vet jag att jag har någonstans i ladan. Jag får väl rota fram den någon dag när jag behagar trotsa kylan och mörkret.

Jag började titta på fjärde säsongen av "Familjen Bridgerton" igår, och det var som vanligt lite småputtrigt och alldeles lagom IQ-befriat, så det kanske jag ska fortsätta med ikväll. Tidig sänggång med datorn på magen låter som en bra plan. En lagom dos mys-TV är ungefär allt man orkar om kvällarna nu. Jag ska bara borsta tänderna först, så att jag slipper gå upp och göra det sen. Godnatt på er!

Magstarkt

För många år sedan loppade jag en gammal gjutjärnsskylt med texten "Bakspänning - vidrör ej". Den har flyttat runt på flera olika ställen här hemma, men tänk om man skulle göra slag i saken och sätta upp den inne på toaletten? Vore inte det hysteriskt roligt, så säg? Fast det kanske är lite väl magstarkt...

På tal om magstarkt. Behöver jag ens säga att min absolut roligaste film genom tiderna är "Bridesmaids"? Inget får mig att skratta som den, speciellt inte scenen där den stackars blivande bruden provar brudklänningar och upplever de akuta konsekvenserna av matförgiftning. Film blir inte bättre än så, hihi!

Bara bada bastu

Vi bastade igår, precis som vi gör alla söndagar. Det är en ljuvlig rutin på alla sätt och vis. Renande för både kropp och själ. Ett fint slut på en vecka och en väldigt bra start på en ny. Ibland lyxar vi till det och bastar mitt i veckan också. Det är verkligen livskvalitet. Vedeldad bastu i all ära, men för oss funkar det bäst med en bastu där man bara kan trycka på en knapp. Vi har gjort det enkelt för oss och har en liten bastu med ett eluppvärmt bastuaggregat. Ingen startsträcka, inget förarbete och inte speciellt lång väntetid innan det är varmt. Det ska inte kännas som ett projekt att basta. Det ska bara vara vilsamt och njutbart, och det är det. 

Idag minns vi nästan inte hur det var innan bastustugan fanns, trots att den bara har stått där sedan försommaren 2018. Under mindre än åtta år, alltså. Ni som följde bloggen då minns säkert hur det var under byggperioden. Det som började som planer på enklast möjliga byggsats i trä resulterade i en hel gäststuga i murblock. 

Mellan bilderna skiljer det sju år (den nedre är tagen sommaren 2025), och nog får man säga att det har hänt en del under den perioden. Inte minst när det gäller trädgården runtomkring. Vilket roligt projekt det har varit, och jisses vad tid och arbetskraft det har tagit. Och inte är det klart heller. Men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag. 

Livet utan bastu är svårt att tänka sig. Där inne i värmen finns inga måsten. Musklerna slappnar av, tankarna lättar ankar och när man kliver ut efteråt känner man sig nästan lite "nyputsad" både på insidan och utsidan. Lite mer levande än innan. "Ljuvligt," sa Bull.

Bookbeat x 2

Sedan flera år tillbaka har jag ett stående nyårslöfte: Att läsa minst 12 böcker under året. Både fysiska böcker och ljudböcker räknas numera, så jag mjukstartade året med att lyssna på två dokumentära romaner på BookBeat. 

Den första var "Min dotter och mordet i Vetlanda" av Görgen Hellman, som är pappa till en av tjejerna som åtalades för det uppmärksammade mordet på Tove i Vetlanda 2022. Jag såg en intervju med honom på Carina Berg och tänkte att jag ville lyssna på boken. Utan att lägga några värderingar i skuld- och oskuldfrågan var det ett väldigt intressant perspektiv att få veta hur det kan vara för de nära anhöriga till någon som blir åtalad. Det var lite som att lyssna på ett extra långt avsnitt av "P3 Dokumentär", och jag lärde mig mycket om hur en häktnings- och domstolsprocess går till i Sverige.

Bok nummer två blev också en dokumentärroman: "Bortom all kontroll - Marius Borg Høiby och skandalen som skakade Norge" av Kjersti Kvam. Här får man följa hur tre journalister på den norska skvallertidningen Se og Hør nystar upp historien som leder fram till det i nuläget pågående åtalet på 30 punkter mot kronprinsessan Mette Marits son Marius. Det är en berättelse om gränslöst beteende från en ung människa som ser sig själv som orörbar och en omgivning och ett rättssystem som står vid sidan av och låter det hända, redo att sopa saker och ting under mattan. Frågan som ställs är varför ingen satte stopp mycket tidigare, och det kan man verkligen undra. Frågeställningen är onekligen intressant, men boken var stundtals lite långtråkig. 

Så här på februaris första dag har jag alltså redan avverkat två böcker, och det känns ju som en bra start. Nu är jag dock sugen på lite mer skönlitterär läsning, och gärna i vanlig pappersbokform. Jag har flera spännande böcker som ligger i bokhyllan och lockar, så vi får väl se vad bok nummer tre kan tänkas bli.