Den sista pallkragen på plats

Imorse sov jag som klubbad, efter att ha suttit uppe alldeles för länge igår kväll och tittat på alla avsnitt av dokumentären om Kylie Minogue på Netflix. Hennes ungdom under 80-90-talet var även min, och det var nästan som att göra en tidsresa från soffan. Nostalgi deluxe. Därför hann klockan alltså bli ganska mycket, innan jag kom ut i det vackra sommarvädret idag. Jag började med en snabb utflykt till Jem&Fix i Osby för att köpa två nya pallkragar och ett gäng jordsäckar, men sen återvände jag hem för att ta tag i den sista pallkragen i köksträdgården. Den hade stått längst av alla, och det tog faktiskt längre tid än jag trodde att gräva ur den, för den var helt full av rötter. 

Stolpar och armeringsnät hade jag redan hemma, och att sätta upp det tog nästan ingen tid alls. Jag kom på att jag hade fyra rostiga "kakelplattor" med årstidernas namn, som jag kunde sätta upp i armeringsnätet. Sen bytte jag plats på näten, för att det blev bättre balans med fyra plattor på pallkragen som står i mitten och en platta på pallkragarna som står på sidorna. Det gick snabbare att byta armeringsnäten än att ta ner alla plattor och sätta upp dem igen, för jag har bara fäst dem med vanligt trädgårdssnöre på stolparna. När jag ser bilden här ovanför tänker jag att jag nog ska flytta ner de ensamma plattorna en ruta. Precis som det spelar någon roll, när luktärterna tar över. 

Om det fina vädret fortsätter imorgon, tar jag nog fram hinken med falu rödfärg och drar på ett par lager både på de gamla och de nya pallkragarna. Sen har jag melonplantor att plantera i växthuset, tobaksblommor att plantera i kruka ocn de där klematisplantorna som väntar på att planteras ut i trädgården. Gräsklippning står också på schemat. Sicken tur att det är söndag imorgon. Jag helgar vilodagen med trädgårdsarbete, för det är utan tvekan det vilsammaste man kan göra. 

"Lektioner i kemi"

Medan jag planterade lite krukor efter jobbet idag, lyssnade jag klart på "Lektioner i kemi" av den amerikanska författaren Bonnie Garmus. Jag fick den rekommenderad av två olika kollegor på jobbet och tyckte att den lät charmig, och eftersom det gick snabbt att komma in i berättelsen fortsatte jag lyssna.

I romanens centrum står Elizabeth Zott. Hon är en extremt kompetent kemist, men hon har flera försvårande omständigheter att navigera runt i livet: Hon är kvinna, hon är ateist, hon vill absolut inte gifta sig och hon försöker göra karriär under tidigt 60-tal, då kvinnor fortfarande helst ska vara hemmafruar eller på sin höjd skriva maskin och koka kaffe. Elizabeth är dock inte det minsta intresserad av att spela med i 60-talets könsroller och religiösa skenhelighet, och trots att hon ständigt motarbetas av den mansdominerade värld hon verkar i, vägrar hon att anpassa sig och falla till föga. Den enda som ser henne som en jämlik är den högt ansedda forskaren Calvin Evans, som blir hennes soul mate och stora kärlek. Men säg den lycka som varar för evigt. Genom en rad oväntade händelser hamnar Elizabeth som programledare för tv‑programmet "Middag klockan sex", där varje avsnitt blir som en lektion i organisk kemi. Producenter och recensenter rasar, men publiken älskar det, och kvinnor över hela USA börjar inse att livet bjuder på fler möjligheter än att föda barn och vara någons fru. 

Det här är onekligen en udda historia. Charmig, rapp, dråplig, smart och tankeväckande på samma gång. Jag tänker flera gånger att stilen påminner lite om John Irvings böcker, som jag läste på 1980- och 90-talet. Det är lite samma typ av annorlunda karaktärer och skruvade händelser som vävs ihop till en sammanhängande historia. Det hör ju inte direkt till vanligheterna att man berättar delar av historien ur en hunds synvinkel, men Bonnie Garmus får det att kännas helt naturligt. 

Summa summarum så tycker jag att det här var en trevlig läsupplevelse. Lena Endre gör ett bra jobb som uppläsare, och 14 timmar och 32 minuter känns betydligt kortare än så. Imorgon ska jag koka mina ägg i en halvliter H₂O och äta dem med en nypa natriumklorid. 

AW-grillning och syrener i blom

Trivselgruppen på min arbetsplats anordnade en liten AW-grillning direkt efter jobbet idag. Efter utstämpling åkte vi till ett friluftsområde med grillplats och utsikt över Osbysjön, där vi bara tog det lugnt och hade trevligt tillsammans. Så himla lagom, och så himla fint att bara få hänga en stund under avslappnade former. Vi hade tur med vädret, för det var uppehåll hela tiden, trots att det stundtals var ganska regntunga skyar. 

På hemmaplan njuter jag av att syrenerna har slagit ut. Det blir nästan inte mer svensk försommar än så. Vackrast är blommorna på 'Mme Lemoine', som växer som ett L-format buskage på kanten bakom gårdspumpen. I helgen måste det helt bestämt bli trädgårdshäng för hela slanten, så att jag hinner njuta av härligheten. 

'Million bells'

Redan vid lunch idag bestämde jag och min pendlingskollega att det äntligen var dags att stanna till vid handelsträdgården vi passerar till och från jobbet varje dag. Vi har båda känt att det har varit lite för kallt om nätterna fram till nu, men nu orkade vi inte vänta längre. Det är ett säsongsöppet växthus med egenodlade sommarblommor, kryddor och grönsaksplantor, och dessutom en och annan perenn. Att gå in där är som att komma in i en godisbutik. Det är mycket av allt, och färgerna på sommarblommorna är underbara. Man vill ha en av varje. 

Jag bestämde mig dock för att inte gå helt överstyr, utan se det som ett första besök av många och bara handla lite lagom nu så här i början av säsongen. Det blev iallafall ett gäng minipetunior av sorten 'Million Bells' i två olika nyanser, - en varmt korallrosa och en lite kallare och karamelligare rosa. Det fanns även mängder av storblommiga petunior i alla tänkbara färger, som verkligen såg ljuvliga ut. Min upplevelse är dock att de storblommiga sorterna är svårare att hålla fina om det blir en regnig sommar, för blommorna brukar bli så sladdriga då. 

Jag köpte även ljusrosa blomstertobak och ännu ljusare rosa tvillingsporre. Nu står allt i växthuset så länge, men till helgen blir det krukplantering deluxe. Det ska bli 24 grader varmt på lördag, så någon frostrisk är ju inte direkt överhängande. Iallafall inte den här veckan. 

Grodan Boll och Bä Bä

Djurtemat fortsätter idag. Jag gillar nämligen inte bara igelkottar, utan grodor också. Fast inte verkliga grodor så mycket, utan sådana man kan ha som dekoration lite här och där i sin trädgård. Det är något putslustigt över grodor, som får en att dra på smilbanden när man ser dem. Jag har redan ett par stycken i gjutjärn och plåt, men efter utflykten till Östergötland är min samling utökad med en i terracotta. Den hittade jag på trädgårdshandeln på Löfstad slott, och jag tyckte alldeles bestämt att det stod mitt namn på den. Det tyckte nog han också, för han följde med i bilen utan att knota. 

När jag är i Linköping besöker jag alltid den trevliga inredningsaffären Esq, för där finns det alltid så himla mycket fint att titta på. Prylmajan i mig dreglar över både det ena och det andra, och jag vill ha ALLT. Det är svårt att komma tomhänt därifrån, och den här gången råkade jag visst köpa ett lamm (eller ett får?) från brittiska Quail. Pjäsen är stor nog att fungera som vas, men jag tror jag tänker ha den som redskapskruka bredvid spisen. Så söt!

Med djurtemat fortsätter även temat med att plocka namn från min barndoms sagor och sånger. Således har mina nya kompisar redan fått namnen Grodan Boll och Bä Bä. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli riktigt vuxen. Det är nog kört för mig...

Pigge Lunk

Vilken skön kväll det har varit. När jag kom hem från kören vid 20-snåret kände jag inte alls för att gå in, utan tog mig en liten kvällsrunda i trädgården. Jag insåg ganska snart att jag inte var ensam. Det prasslade i de torra fjolårslöven i buskarna på det där sättet som det gör när man har sällskap av en igelkott. Och den här gången var det inte bara en, utan två. Så speciellt sociala var de inte, varken mot mig eller mot varandra, för det var helt uppenbart att de helst bara ville spankulera runt på egen hand. Den ena drog iväg in i kirskåldjungeln bakom ladan och klättrade uppför kullen mot grannarna i norr, medan den andra pinnade iväg på helt motsatt håll. Jag hann in och hämta kameran och mötte sedan upp den lilla krabaten när den kom ut ur ett buskage på framsidan. Jag fick stoppa maken som kom körande hem från ett kvällsmöte, så att den lilla kotten kunde korsa uppfarten och ta sig in i syrenhäcken längs tomtgränsen. 

Nu känner jag mig riktigt upprymd och avslutar min dag gnolandes på Gösta Knutssons gamla barnvisa tonsatt av Lars Erik Larsson: "Pigge, Pigge, Pigge Lunk är så fridsam och så snäll. Trivs när dagen blir till kväll. Nosar, sniffar, snusar, fnyser. Helst när solen inte lyser. Det gör Pigge, Pigge Lunk." Hoppas de inte var på tillfälligt besök. Välkomna igen, små vänner! Man blir glad av igelkottar i sin trädgård. 

Söndag i köksträdgården

Idag har jag hängt i min lilla köksträdgård mer eller mindre hela dagen. Det är som en trädgård i trädgården, och när jag är där låtsas jag att jag har en liten kolonilott. Så här års finns det alltid mycket att göra där, och jag delar upp projekten i portioner. Idag var mitt beting att byta två murkna pallkragar och ersätta dem med nya. Det lustiga i kråksången är att det inte blev där jag trodde, men det visade sig att odlingsbädden närmast kameran på bilden här nedanför var i betydligt sämre skick än den bortersta. Det blev jag varse när jag grävde ur jorden för att få bort en massa gamla fjolårsrötter, för då gav träet i de gamla pallkragarna vika helt. Det var den packade jorden som höll upp dem, med andra ord. 

Jag hade två pallkragar hemma som jag köpte på loppis tidigare i vår, som jag kunde använda. Det är alltid lite trixigt att byta, för man vill ju inte att jorden ska rasa ut på gruset. Jag grävde bort en del, som flyttade till en annan pallkrage så länge, och det som var kvar krattade jag upp som en jordvall på mitten. Jag passade på att jordförbättra med lite ny jord och kogödsel, och sen slog jag ner två stolpar och satte upp ett armeringsnät på samma sätt som på den mittersta odlingslådan. Det blir luktärter här också. Jag kom på att jag hade två fina skyltar, som passade fint att sätta i armeringsnätet. På den ena står det "Gröna fingrar" och på den andra står det "Grönt är skönt". De kommer kanske inte att synas så mycket sen när luktärterna växer till sig, men det dröjer ju ett tag. 

Jag rensade upp och jordförbättrade i ytterligare ett par lådor och sådde zinnia, rosenskära, sockerärter, rädisor och sommarmorötter. Vissa somrar sår jag inte så mycket överhuvudtaget, men i år provar jag igen och ser vad som kommer. I växthuset står det två olika melonplantor och väntar på omplantering. Dem köpte jag lite spontant under mitt besök på Blomstertorget i Linköping. En av dem ska jag nog sätta i en stor kruka i växthuset, men den andra ska nog få komma ut i en pallkrage. Vi får väl se vad som funkar bäst. Om det funkar alls. Meloner kräver ju en hel del värme för att gilla läget. 

Blir det fint väder nästa helg, ska jag måla på odlingslådorna med lite falu rödfärg. Det är snart gjort och gör mycket för att fräscha upp helhetsintrycket. Det skulle dessutom behövas lite mer grus runt lådorna, för det gamla gruset har sjunkit undan ganska rejält under årens lopp. Om vi tar tag i att snygga till uppfarten framöver, ska jag nog beställa lite extra grus så att det räcker hit också. Jag älskar grus! Det är så lätt att hantera och är verkligen en quick fix när man vill göra fint i sin trädgård. Nästan lika smidigt som falu rödfärg.