Pudersnö, tulpaner och mer källarstädning

Det har fallit lite fjunig snö under dagen, så nu är det faktiskt lite pudervitt ute. Vi har inte jättekallt, men tillräckligt för att kylan ska kännas så där behagligt torr som är betydligt trevligare än det vanliga fuktiga skånska vintervädret. Det tackar vi för. 

Det står en ny tulpanbukett i den fina gröna IKEA-vasen. Egentligen står den inne på matbordet i gröna rummet, men där har maken suttit och rättat mattediagnoser hela dagen, så det var inte så fotovänligt där om man säger så. Och det är ju dessutom ett faktum att fotoljuset är bra mycket bättre ute på glasverandan så här års. Den här veckan har tulpanerna sällskap av knoppiga körsbärskvistar, bärig eukalyptus och silvriga olivblad. Jag valde olikfärgade tulpaner. Jag tycker färgskalan är så vacker med rosa och persikofärgade toner. 

Efter lunch fick jag ett ryck och fortsatte greja nere i källaren. Det blev så tillfredsställande fint och ordningsamt i pannrummet och pysselrummet under julledigheten, så nu vill jag ha ordning och reda överallt. Jag strök nytvättade örngott och kökshanddukar och stoppade in dem i linneskåpet, och sen gick jag loss på färghyllan som står i pumprummet och organiserade upp den. Jisses, så mycket gamla intorkade burkar och penslar jag hittade där. Och spindelnät... Den där grovdammsugaren vi köpte var verkligen en bra investering. 

Vi behöver även få lite bättre ordning på verktyg, skruv och diverse batteriladdare i källaren, men det får bli en annan dag. Man ska ju ha något roligt att göra imorgon också, hihi!

Fotoroulette och fotofunderingar

Härförleden fick jag ett meddelande om att mitt lagringsutrymme på iCloud håller på att ta slut, och att jag måste uppgradera det om jag vill behålla alla bilder i mitt bibliotek på dator och mobiltelefon. Alternativet är annars att frigöra utrymme. Dags att börja överföra bilder till min externa hårddisk, med andra ord.  Det har jag inte gjort på över två år... Jag har börjat så smått, men över 3000 bilder tar sin lilla tid att organisera. Jag vill nämligen gärna kunna hitta vad jag söker rimligt enkelt, så jag gör mappar med år och undermappar med olika namn. Just nu känns det som ett evighetsprojekt, men samtidigt är det lite kul att gå igenom alla bilder. Och på hårddisken finns det bilder från de senaste sex åren samlade. Ska vi köra en liten fotoroulette och se vad det blir? 

Den första slumpmässiga bilden kommer från mappen märkt "2020". Det är augusti i kökträdgården. I pallkragarna ser det ut att växa tomatplantor, vit purpurklätt och säkert något mer. Planket in mot komposthögen finns inte, utan jag har bara satt upp två vikväggar i pil från Rusta mellan tre stolpar. Hassel och slån bildar en frodig grön vägg mellan oss och grannen, att jämföra med bilden jag visade häromdagen, där det är helt öppet efter sommarens förebygga-ytterligare-stenras-aktion. Nog saknar jag det där gröna lite grann, men det växer väl upp igen vad det lider. 

Bild nummer två kommer från mappen märkt "2021". Det är februari, och maken och jag har kört ner till Haväng mellan Brösarp och Kivik för att promenera. Pandemin har bjudit på en lång tid av isolering, och även om vi har varit ute en del, så har vi helt missat att E22:an är ombyggd söder om Kristianstad. Det finns en ny avfart söderut mot Österlen och Ystad, som vi missar helt. Vi får köra ända till Linderöd innan vi kan vända. Vi skrattar åt eländet. På Haväng skiner solen över isflaken i strandkanten. Vi andas frisk luft och vädrar bättre tider. 

I mappen märkt "2022" har jag slarvat med undermapparna, men jag ser på bilden att det måste vara vår. Jag har köpt franska tulpaner och stoppat ner några små rosafjuniga vippor, eukalyptus och spireakvistar som sällskap. På väggen på glasverandan hänger någon slags smidesgrunka att hänga grejer på. Jag minns att jag köpte den på antikladan i Gottåsa mellan Älmhult och vägskälet mot Alvesta. Den är charmig, men har aldrig riktigt hittat sin plats här hemma. Den är numera förpassad ut i ladan. Jag kanske ska leta reda på den och göra ett nytt försök. 

Nästa bild kommer från mappen märkt "2023". Där har jag inte heller sorterat bilderna, utan alla ligger huller om buller utan datumordning. Inte så smidigt... Dagen när bilden tas har jag planterat årets första penséer, och några av dem har jag hängt upp i luffarsmidesamplar i mirabellen bakom växthuset. Grenarna sträcker sig in över kastanjestaketet, så krukorna hänger inne i köksträdgården. Amplarna köpte jag när konkursförvaltaren för Hittarps Handelsträdgård i Glimåkra sålde ut allt i alla lager för inga pengar alls. Den enes olycka - den andres lycka, eller hur är det man säger?

"2024"-mappen är bara delvis fylld än så länge, men slumpen landar på en bild från maj, då jag besöker Lesbos i Grekland. Jag bor i staden Mytilini tillsammans med mina kollegor under fem dagar i samband med ett Erasmus-projekt, som jag har halkat in på mer eller mindre på ett bananskal. Jag har inga direkta förväntningar, men det blir en fantastisk resa på så många sätt. Varje dag passerar vi ett ruckligt gammalt hus, som jag fantiserar om att köpa och bosätta mig i när jag blir pensionär. Den tanken kan roa mig fortfarande ibland. Jag skulle nog passa som grekisk tant. 

Mappen märkt "2025" är inte heller klar, men när jag klickar på måfå dyker det upp en bild från glasverandan. Den knallgröna ljusstaken i keramik är ett loppisfynd för året, och jag har hittat en rolig tändsticksask med en tupp i en låda här hemma. Ja, bara så. Inte mer. 

Det slår mig hur sällan jag tittar på mina gamla bilder. Det gör jag nästan bara när jag letar efter något speciellt. Förr i tiden framkallade man foton och gjorde fina album att bläddra i, men det gör man aldrig nuförtiden. Iallafall inte jag. Å andra sidan är det en himla skillnad mellan en analog filmrulle som rymde 24 eller 36 bilder och en digitalkamera som tar 3000 bilder i ett nafs. Kommer alla de där digitala bilderna ens finnas kvar i framtiden? Det räcker ju att den där hårddisken kraschar, och så är allt borta. Fast med tanke på att jag nästan aldrig tittar på bilderna, så kanske det inte spelar någon roll. Det är nästan lite ledsamt att man tänker så. Hur tänker ni?

Luktärter

Två år i rad har jag hoppat över egen sådd av luktärter och köpt färdiga plantor i april-maj. Inte för att det är svårt att så luktärter, utan av ren bekvämlighet. Jag finner i ärlighetens namn inget direkt nöje i försådder överhuvudtaget. Det är mest meckigt att behöva passa på småplantor med vattning och omskolning, och så känns det mest opraktiskt och skräpigt att husera dem inomhus innan man kan ställa ut dem. Fast häromdagen hittade jag en hel kasse tomma toarullar i källaren, som jag uppenbarligen har sparat någon gång för just det här ändamålet. Då tänkte jag tanken att jag nog kanske ändå ska ge mig på att dra upp egna luktärtsplantor i år. Och man kan ju faktiskt kallså luktärtsfrön, som mer eller mindre får sköta sig själva utomhus tills det blir varmt nog för dem att sätta fart. 

Ja, så får det kanske bli. En liten påse kan det få bli iallafall. Och sen kan jag komplettera med färdigköpta plantor också, om jag tycker att jag behöver fler. För luktärter vill man ju absolut inte vara utan. 

'Pelarbjörk'

Redan för en vecka sedan tipsade mina föräldrar mig om en grön vas på IKEA, som de tyckte att det stod mitt namn på. Jag gick in på hemsidan och konstaterade att så var fallet. Vasen heter 'Pelarbjörk', har den där perfekta celadongröna färgen som jag älskar och påminner ganska mycket om Upsala Ekeby-keramiken jag samlar på. Jag tänkte att en sådan får det nog bli nästa gång jag har vägarna förbi Älmhult. 

Bildkälla: IKEA

Sen visade det sig att en kollega på arbetsrummet skulle dit redan igår kväll, och hon var snäll och köpte en till mig. När jag kom till jobbet imorse, stod den på mitt skrivbord och väntade. Och ja, den är jättefin. Jag har redan flyttat över veckans tulpanbukett, och den står nu som maffig centerpiece på matbordet i gröna rummet. Och tänk så fint i sommar med dahlior, som på bilden. Jag behövde egentligen inte alls en ny vas, men ni vet hur det blir ibland. Jag var ju iallafall ståndaktig och köpte inte en enda blomkruka på Blomsterlandet i fredags, hihi!

Våren inom en

Två eftermiddagar i rad har jag stått med mina kollegor och tittat ut genom fönstret strax före hemgång vid 16:30 och hänfört konstaterat att det fortfarande är dagsljus ute. Ljuset har återvänt! Helt plötsligt bara så där, som över en helg. Man blir ju nästan gråtfärdig av lycka. Rent vetenskapligt är det väl inte direkt någon sensation, för vintersolståndet inträffade ju för nästan en månad sedan, men känslomässigt är det lika drabbande varje år. Man känner hur våren börjar spira. Inte riktigt på riktigt än, men inom en. Och samtalsämnena på kafferasterna har redan börjat glida över till beställning av dahliaknölar och inköp av fröpåsar. Jodå, vi är många trädgårdstanter på jobbet. 

Igår bjöds det på sprakande norrsken över stora delar av Skåne, men maken och jag hade inte riktigt fattat galoppen och missade därmed hela föreställningen. Vi får väl sticka ut näsan en stund ikväll och se om vi kan se något, men dessvärre ser det ut att vara lite disigt ute. Tur att man kan njuta av andras bilder i flödet på sociala medier. 

Trädgårdsprojekt 2025

När jag ser tillbaka på det, så känns 2025 som något av ett mellanår i trädgården. Jag hade inga större omvälvande projekt, utan grejade mest med småsaker. Ett ganska stort projekt blev det iallafall att gräva bort grässvålen och runda av hörnan för att fullborda cirkelformen runt den stenlagda uteplatsen.Jag har tänkt på alla möjliga planteringslösningar för den här hörnan genom åren, men det slutade med att jag i princip bara samlade ihop buskar, träd och perenner som redan fanns hemma i pallkragar, tunnor och krukor. Vi får väl se hur det tar sig, när det får växa ihop lite. 

En quick fix, som jag hade funderat på att göra länge, blev att slå ner några trästolpar längs planteringskanten nere vid bastustugan. Det tog inte många minuter, och resultatet blev faktiskt riktigt trevligt. Jag älskar att det ser ut som bryggpållar.

Jag röjde upp runt de underbart sammanflätade stammarna på mirabellträdet bakom växthuset. Det här kan vara något av det vackraste vi har i trädgården, och det vill man ju framhäva. Jag planterade in murgröna, astilbe och ormbunkar av olika slag och lade ut stenar i olika storlekar. Även här slog jag ner en bit av en gammal trästolpe, inspirerad av mitt tidigare projekt vid bastustugan. Den här gången hittade jag en bit av en tjock gammal träbalk ute i ladan. Det blev liksom ordnat och naturligt på samma gång.

När vi ändå är inne på temat stolpar, så fick fågelstugan från Wildlife Garden en ny sådan redan i början av säsongen. Då gick jag också loss på den muterade spireahäcken med min nya elektriska sekatör. På bilden här nedanför ser man tydligt hur långt ut den var tidigare, men den var verkligen i behov av föryngring. Jag ska försöka hålla efter den lite bättre framöver, och i min optimism lade jag en ny stenkant av naturstenar vi redan hade hemma. 

Jag har drömt om att skaffa ett silverpäron bra länge, och förra sommaren gjorde jag slag i saken utan att ha någon som helst planteringsplan för ett sådant. Det hamnade helt sonika i en stor trätunna nere i köksträdgården. Det är för övrigt min andra trätunna av just det här slaget. De är inköpta på lågprisvaruhuset Jem&Fix, och för 679 kronor får man säga att de faktiskt är riktigt prisvärda. På handelsträdgårdar kostar de ju oftast det tredubbla och mer än så. 

Ett annat projekt blev att fylla pallkragarna med dahlior. Nu blev det inte riktigt i alla, men i flera. Jag beställde hem flera nya sorter, framförallt bolldahlior och dekorativdahlior, som funkar fint att använda till snitt i buketter. Resultatet blev helt OK, men jag var nog alldeles för dålig på att toppa plantorna, för de blev lite långa och rangliga. Nu vintervilar knölarna i en låda i källaren.

Alla trädgårdsprojekt är inte frivilliga. Under sommaren började stensättningen som håller upp höjdskillnaden mellan oss och två av granntomterna att ge vika efter vårens myckna regnande. Det resulterade i gemensamma insatser då vi helt sonika fick såga ner flera trädliknande buskar, vars stammar och grenar tryckte ut stora stenblock som rullade ner till grannarna på baksidan. Inte så kul, och allt annat än säkert. Vi passade på att ta ner det mesta som växte i hörnet i köksträdgården, för det vi först tänkte lämna kvar såg bara glest och konstigt ut. Nu får det växa upp på nytt igen, men nog är det lite ovant att det är helt öppet nu. 

En bra grej som jag kom på förra sommaren var att jag kunde sätta ett litet strandparasoll intill däcksstolen vid gårdspumpen. Där är det gassande sol större delen av eftermiddagen, men med ett parasoll blir det plötsligt riktigt angenämt att sitta där och läsa. Jag tror överlag att jag ska försöka bli bättre på att faktiskt sitta stilla och utnyttja alla fina sittplatser i trädgården. Klarar jag det, månntro?

I slutet av augusti blev jag sugen på lite fina höstblommande perenner. Det fick bli ett litet omtag på halva rabatten vid uteplatsen, där jag planterade buxbom, salvia, solhattar och höstanemoner. De två sistnämnda har jag inte lyckats så bra med på andra ställen, men vi får hålla tummarna för att de kommer igen sommaren 2026.

Trädgårdsprojekt blir det säkert också under 2026. Det återstår bara att se vad, för det har jag ingen direkt plan för än. En och annan idé fladdrar iallafall förbi då och då, men de allra bästa idéerna brukar vara de jag fångar i stunden och sätter igång utan att hinna planera så himla mycket. "Trädgårdsdesign på volley" tror jag bestämt att konceptet kallas, hihi!

Grönska på recept

Krukväxterna jag shoppade i fredags bidrar verkligen med vårkänsla i huset. Det känns alltid så fräscht att få in lite frodig grönska. Eftersom det var halva priset på allt, plockade jag på mig ett helt litet gäng. Jag klämde på en och annan kruka också, men insåg till slut att jag faktiskt har en hel hylla full hemma i ladan. Bäst att titta där först. När blev jag så klok?

Myrten är alltid en vill-ha-växt, men samtidigt lite av en chanstagning. Men går det så går det, och går det inte får man njuta av den så länge den varar. Jag har läst att myrten trivs bra i norrfönster, så längre fram i vår får jag kanske flytta den till ett sådant. Just nu står den i västerläge i ett fönster i gröna rummet. Om den överlever till sommaren, kan jag flytta ut den i trädgården. 

Fikusen heter 'Sweetheart', och det förstår man ju när man ser de hjärtformade bladen. Vilken fin krukväxt! Att bladen är variegerade är extra trevligt så här års, för det lyser verkligen upp lite extra. 

Jag köpte även en ros i kruka att sätta på köksbordet. Den rosa färgen är ljuvlig, och just det här exemplaret är härligt buskigt. Trädgårdskänslan är total. 

Till köket blev det även en kruka rosmarin. Den fungerar i matlagningen, men jag erkänner att jag köpte den mest för den goda doftens skull. Lever den i vår, kan jag gräva ner den i köksträdgården. 

För mig är årets första kvartal en enda lång och seg startsträcka i väntan på våren, men med lite grönska inomhus blir tillvaron ändå drägligare. En billig investering i ens välmående, helt enkelt. Tänk om man kunde få grönska på recept? Det borde nästan ingå i högkostnadsskyddet, kan man tycka.