Gräsklippning och njutbar tid

Det har varit en otippat somrig dag i "Glesbygd". Förvisso med nattfrost, och förvisso inte lika varma temperaturer som förra helgen, men synnerligen njutbart. Jag började morgonen med kaffe och ett avsnitt av "Tyst vittne" på mobilen i sängen, men när det började värmas upp utomhus blev det trädgårdstid större delen av dagen. Gräsklipparen grävdes fram ur ladan för första gången i år, och den gjorde sedan ett välbehövligt jobb. Nu ikväll är det så där härligt prydligt i hela trädgården, som det alltid blir när gräset är nyklippt. 

Under kvällen har det redan hunnit snöa ner nya kronblad från både päronträdet och äppelträdet. Trädgården ser ut som ett sagoland. Varje år så här års tänker jag att man borde ta semester i maj, men det funkar oftast inte så bra i min bransch. Men man får njuta extra mycket av den lediga tid man har. Imorgon ska jag fortsätta göra det. 

Fasadtvätt och myror

Jag började dagen med ett besök hos tandhygienisten. Det är en lagom lång promenad på en sisådär 500 meter, så det var snart avklarat. Sen körde jag lite hemmakontor, medan fasaden blev tvättad. Så skönt att det är gjort, för nu är vi ett steg närmare putsning. Kanske redan i slutet av maj, säger muraren, men jag är glad om det iallafall blir gjort till midsommar. Sen är alla större utomhusrenoveringsprojekt som kräver hantverkare helt klara för den här gången, och vi kan själva måla om grunden och snygga till fönstren under sommaren. 

Igår kväll upptäckte jag att vi hade en hel motorväg av myror upp på bordet i gröna rummet. Det var uppenbarligen de blommande äppelkvistarna i vasen som lockade, men frågan är varifrån de kom. Helt klart utifrån, för de var verkligen hur många som helst. Fem myror är onekligen fler än fyra elefanter. För att inte tala om femhundra myror... Nu har vi satt ut puckar och slängt ut den gamla buketten. Men titta där, jag har redan smugit in en ny. Trädgårdstulpaner verkar inte vara lika lockande för de små krypen. Eller så är de upptagna med att mumsa i sig den förgiftade kleggan i de där myrpuckarna. Förlåt, men vad skulle ni in här och göra?

Nu väntar en än så länge helt oplanerad helg. Jag älskar ju som bekant sådana. Att få strutta runt i pyjamas långt in på förmiddagen och sedan greja med något litet hemmaprojekt. Gräsklippning känns som en lockande aktivitet. Jag har redan lagt gräsklipparölen på kylning. 

Nya glajjor

Som ni kanske minns var jag hos optikern härförleden. Jag lånade hem en massa bågar, men kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag faktiskt ville ha som vardagsbrillor. Däremot hittade jag ett par som jag beställde som terminalglasögon att ha på jobbet. Som kommunalanställd blir man sponsrad med sådana glasögon, men bågarna man fick välja mellan var bara för trista, så jag betalade mellanskillnaden och valde ett par på eget bevåg. Det är ett par runda metallbågar från märket Fleye Copenhagen i en modell som heter 'Robin'. Färgen kallas green blue wood på företagets hemsida, men jag skulle säga att de är riktigt mörkt turkosa i ett spännande matt material som nästan har lite träfinish. Superläckra! Jag hämtade dem idag, och när jag kom hem bad jag min kompis Berit att agera modell. Nu vill hon inte lämna tillbaka dem...

Jag behöver skaffa nya vanliga glasögon också, men jag ska kika runt lite mer innan jag bestämmer mig. Det finns ju en uppsjö av roliga bågar nuförtiden, så det är baske mig inte lätt att välja vad man vill ha. Ska man se snäll ut? Trendig? Rolig? Sofistikerad? Kulturtantig? Jag får väl återkomma med en rapport längre fram, men nu kommer jag iallafall ha de coolaste terminalglasögonen i hela arbetsrummet. Om bara Berit lämnar dem tillbaka...

Triss i trädgårdsbilder

När jag parkerade på uppfarten efter jobbet idag hade solen gått i moln, så då passade jag på att föreviga det lutande päronträdet i full blom. Varken maken eller jag kan minnas ett år då det var så många blommor som i år. Tror det att det håller på att dö, kanske? Gräset växer också till sig, så det får nog bli en sväng med gräsklipparen i helgen. 

Under helgen som gick fortsatte jag vårstädningen i planteringarna runt bastustugan. Den röda bänken på den norra gaveln av stugan är faktiskt den sittplats jag frekventerar mest i hela trädgården. Dels är den i skugga större delen av dagen, dels är det så himla mysigt att sitta lite undangömd här och titta ut över den nedre delen av trädgården. Jag gillar fortfarande "pollarna" som jag slog ner förra året. De fyller ingen som helst praktisk funktion, men bidrar med lite struktur och bryggkänsla i all sin enkelhet. I år ska jag nog slå ner fler sådana längs kanten på andra sidan stugan. Det är inte ett speciellt tidskrävande projekt, och är man extra lat kan man till och med be att få dem tillsågade när man köper dem. Sådana småjobb gör vår lokala bygghandel ofta utan extra kostnad, om de har tid över.

Det börjar också bli dags att ge Putte lite nytt vatten att bada i. Man kan inte tro det när man ser henne, men hon är en extremt tung dam, så det är alltid makens jobb att lyfta henne. Hon heter Putte för att det stod på lappen när vi köpte henne en gång i tiden. Kanske var det en felmärkning, men namnet har stannat kvar. 

Det är betydligt svalare luft i omsättning nu, men det känns nästan bara skönt när man ändå måste vara inomhus hela dagarna. Jag är fortfarande lite i valet och kvalet om jag ska börja köpa hem lite blommor att sätta i alla tomma krukor, men jag tror ändå att jag avvaktar lite till. Imorse hade vi bara två grader på termometern, och det kan nog bli minusgrader igen nattetid. Men det är ju inte så att jag är sysslolös i trädgården. Det finns fortfarande gott om vårstädning kvar att göra. 

Vårlökar och slukhål

Påskens överblommade lökväxter i kruka slänger jag oftast in i ladan när blomningen är över. Planen är naturligtvis alltid att plantera ut lökarna i trädgården till hösten, men det är inte alltid jag kommer ihåg att göra det. Mer än en gång har jag hittat helt intorkade lökar, som jag får kassera. Det beror nog mest på att ladan tenderar att vara lite grann som ett slukhål. Saker man stoppar in där bara försvinner. Fast i år har jag minsann blommande påskliljor vid päronträdet. De har undgått ett bistert öde, eftersom jag planterade ut dem medan de fortfarande var "in the green" direkt efter påsken förra året (eller året dessförinnan) och lät dem vissna ner helt på plats i rabatten. 

Att plantera lökväxterna i halvvisset tillstånd är nog en smartare lösning för en disträ och glömsk trädgårdstant som undertecknad. Jag ska nog samla ihop vårens sparade lökar och göra likadant med dem. Om jag kan hitta dem i ladan, vill säga... 

I full blom

Pang bom, så står alla fruktträd i full blom. Och det är så ögonbedövande (se där, ett nytt ord) vackert att man nästan trillar baklänges. På framsidan har vi två körsbärsträd med vita blommor. Jag tänker varje år att vi borde ha ett rosablommande körsbärsträd också, men dithän har vi inte kommit än. Fast de vita är makalöst vackra de också. Både maken och jag håller tummarna för att det blir rejält med körsbär i år. Så där som det blev sommaren 2024, när vi satt på en stege uppe i kronan och halvt mumsade ihjäl oss. Förra året blev det inte ett enda bär...

De knotiga grenarna på det gamla äppelträdet blommar i rosa och vitt. Så ljuvligt! Man kan nästan inte se sig mätt. Igår klippte jag till och med av några grenar och tog med in för att sätta i vas. Äpplen får vi varje år, fast i lite olika mängd. Vad sorten heter förtäljer inte historien.

Vackrast av alla är nog ändå blommorna på det lutande gamla päronträdet. De är vita med mörkt rosaröda ståndare och pistiller i gulgrönt. Och hela trädet är alldeles fullt. Jag ska försöka få till en vettig bild där man ser hela trädet, men det är extremt svårfångat när det är för starkt ljus ute. 

Ikväll ska jag som vanligt på körsång, men först måste jag ta mig en liten runda i trädgården och njuta av de blommande träden. Man får passa på så länge det varar. Underbart är som bekant kort. 

Bord på prov

Bordet jag spontanköpte på Marketplace i förra veckan har stått ute under en presenning i väntan på beslut om vad vi ska göra med det. Fast det är ju inte så bra att det står utomhus och blir fuktigt, så idag gav vi oss på att försöka flytta upp det på vinden så länge. Trappan upp dit visade sig dock vara för smal, vilket vi också hade misstänkt redan innan. Ska det upp dit får vi ta det genom vindsfönstret, när murarna är här med byggställningar igen. Lösningen blev att ställa in det i gröna rummet så länge. Matbordet vi har där i vanliga fall har nämligen ben som går att skruva av, så det får stå på vinden istället ett tag. 

Det nya bordet är faktiskt inte så tokigt som matbord. Det är 220 centimeter långt och möjliggör fyra stolar på långsidan istället för tre, som vi hade tidigare. Nu har vi inte åtta likadana stolar, så jag ställde dit två av en annan sort så länge. Nackdelen är att bordet är en decimeter smalare på bredden än det gamla bordet, och det är anledningen till varför vi tvekar om det verkligen ska få stå här. Fast i vårt lilla hus kommer man ändå undan med lite nättare möbler. 

Jag provdukade med tallrikar för att se hur mycket som ryms på bordsskivan, och det är faktiskt ganska gott om plats för både porslin och pynt. Buketten är årets första från vår egen trädgård. Den består av spansk klockhyacint, blommande äppelblomgrenar och en kvist från en nyutslagen lönn. Tillsammans med den vitoljade bordsskivan blev det riktigt härlig sommarkänsla i gröna rummet. 

Bordet är superstadigt tack vare att det är stabiliserat med nytt trä både på kortsidan och längs undersidan på långsidan, fast jag tycker att de nya hörnklossarna är alldeles för klumpigt gjorda. Det där borde man väl kunna göra snyggare, kan man tycka. Kanske kan man bara såga till de befintliga hörnbitarna med en figursåg och runda av dem i någon trevlig form. Jag vill också slipa bort vitoljan från underredet och behandla det med någon annan olja eller lasyr, eller varför inte måla det i en trevlig linoljefärgkulör. (Typ grön, hihi!) Vi får väl se var det här bordet hamnar på sikt, men nu får det stå i gröna rummet ett tag, så att vi får suga lite på karamellen. 

Det regnar lite grann ute ikväll, och det luktar så vansinnigt gott. Eventuellt blir det till och med åska senare, och det låter som ett ljuvligt slut på en ljuvlig ledighet. De här tre dagarna har nästan bjudit på lite semesterkänsla, och det har verkligen varit välbehövligt. Men nu är batterierna laddade igen, och jag är redo för en ny arbetsvecka.