En tur till civilisationen

Imorse när jag kom upp för att hämta mitt morgonkaffe badade hela köket i sol. Så ljuvligt! Det var verkligen inte igår. Det blåste dock som attan ute, så någon promenadlängtan drabbades jag inte av. Jag tog min kopp och återvände en stund till sängen istället. Det gör jag å andra sidan varje lördag. 

Sen tänkte jag att det ändå vore trevligt med en liten tur till civilisationen, så jag tog mig en runda till  C4 Shopping i Kristianstad. Jag behövde fylla på både det ena och det andra både i sminkväskan och badrumsskåpet, och där finns allt man behöver samlat på ett och samma ställe. Jag passade också på att bunkra saltskrubb till bastun på Rituals, och sen slog jag till på en chokladbrun "mammakorv" som var nedsatt med 50%. Den blir varm och skön i den skånska snålblåsten. Jag passade på att handla mat och tulpaner på CityGross innan hemfärd. Kvistarna i förra veckans bukett får hänga med en vecka till. 

Ikväll gör vi som alla (?) andra och tittar på Mello. Om sanningen ska fram är vi inte superengagerade, men vi slötittar iallafall lite. Man kan ju alltid bläddra i en tidning och slöscrolla lite samtidigt. Och äta dipp och grönsaksstavar, mums!

Körsbärsblom och snö i sidled

För ett par veckor sedan satte jag ett knippe körsbärskvistar i vatten i mitt gröna krus i hallen, och nu har knopparna slagit ut. Utomhus kommer det ju att dröja flera månader än, men inomhus blev det verkligen omedelbar vårkänsla. I södra Japan börjar sakura-säsogen redan i januari, så lite på riktigt är det ju ändå. Vore det inte en dröm att uppleva den japanska körsbärsblomningen på plats någon gång i livet? Men det tycker väl miljontals andra människor också, så man kanske ändå gör bäst i att hålla sig därifrån på våren. 

Jag hade hemmakontor fram till strax efter klockan 15, men den flexade jag ut och tog helg. Maken handlade på vägen hem från jobbet, så jag har faktiskt inte varit utanför dörren på hela dagen. Det har blåst och yrt snö i sidled, så jag är faktiskt glad att jag slapp gå ut. 

Ikväll tittar vi på finalen av "På spåret" och kanske något avnitt av andra säsongen av "A Thousand Blows" på Disney+. Vad som händer eller inte händer imorgon återstår att se. Känner jag inte en liten aning loppissug komma krypande? Eller kanske sug efter en liten sväng till Kristianstad? Eller kanske en kombination av dem båda? Det är verkligen rafflande dagar jag bjudet på här på bloggen, hihi! To be continued...

Att gå i ide för en stund

December var en intensiv månad både arbetsmässigt och socialt, så i januari har jag medvetet försökt planera in så lite aktiviteter som möjligt. Det är skönt att få rejält med egentid hemma om kvällar och helger. Tid både att fixa småprojekt och att vila hjärnan lite grann. Göra IQ-befriade grejer som att ligga i soffan och klämma alla tre avsnitten av Take That-dokumentären på Netflix i ett enda svep eller att lyssna på Alex&Sigge-poddar från 2018. Det är lite som att unna sig att gå i mentalt ide för en stund, och det är himla skönt. 

Imorgon väntar hemmakontor, och efter det ännu en oplanerad helg. Den sista i januari. Orkar jag bli mer aktiv i februari, tro? Nja... Det vågar jag inte lova. 

En tamarind och några nya ord

En av de nya krukväxter som har hittat hem till Solhäll under januari är en liten tamarind. Det är egentligen ett träd, vars frukter pressas och bland annat används till HP-sås, Worcestershiresås och som smaksättare i pad thai. Spännade! Fast nu köpte jag den inte av några kulinariska anledningar, utan för att jag tyckte den var så himla fin. Bladverket är så skirt och fint. Bladen är pinnata, vilket betyder att varje blad består av många små bladpar längs en mittnerv. Kul med nya ord. 

Det står på etiketten att plantan kan bli ett 20 meter högt träd med åren, men det tror jag nog inte att jag förväntar mig. Som planta lär den ändå vara hyfsat lättskött. Den tycker om att få dagsljus minst 6-8 timmar per dag och jämn bevattning, och det ska jag nog kunna ombesörja. En rolig egenskap är att den "stänger" sina blad på kvällen. Det gör den som skydd mot vätskeförlust och kyla, och ute i det fria är det också ett försvar mot växtätande insekter och djur. Det är ett naturligt beteende som kallas nyktiasti. Se där, ett nytt ord till. 

"Syrligt," sa räven om tamarinden. 

En annan sak som gör tamarinden speciell, är att den är den enda arten i sitt släkte. Monotypisk heter det. Oj! Triss i nya ord. Visst är det härligt att man kan lära sig något nytt varje dag?

Barfota fötter i fårskinnstofflor

350 dagar om året lever jag i mina fårskinnstofflor. Höst, vinter, vår och sommar. Jag nöter på samma par i två år, men sen brukar de vara så slitna och spruckna i sömmarna att de fullkomligt faller isär. För att inte tala om hur nedtrampat och tufsigt fårskinnet på insidan brukar vara. I lördags var det definitivt dags att beställa hem ett par nya, för de gamla var verkligen inte roliga. Jag köper alltid samma modell med höga vikbara skaft, mockasinsömmar på ovanfoten och halkfria sulor. (Man vill ju inte stå på huvudet i källartrappan...) Finns det någon trevlig färg tar jag det, men den här gången blev det ett par mer neutrala i en färg som heter "Stone" på kartongen. De är inte det minsta trendiga, men sköna så det förslår. Jag vet, för de kom redan idag. Det är baske mig inte mycket som slår känslan av barfota fötter i sprillans nya fårskinnstofflor. 

Av snösmockan som förutspåddes igår blev det inte så farligt mycket, iallafall inte värre än tidigare snöfall i vinter. Jag hävdar fortfarande att det är trevligt med snö, om det ändå ska vara vinter. Det blir ljusare ute om dagarna, och omgivningen i januari känns bra mycket fräschare med snö än utan. Vi får väl se hur länge den blir kvar den här gången. 

Historien om ett hörn

Vi väntar på snön som ska komma in över södra Sverige ikväll. SMHI har utfärdat en gul varning över vårt område, men vi har inga planer på några kvällsutflykter, så vi oroar oss inte så mycket. Jag har just tänt en brasa i spisen i gröna rummet och njuter av värmen som sprids i stugan. Vi har så lågt i tak, så det krävs inte många vedträn för att det ska bli varmt. Himla ekonomiskt, får man säga. 

Den uppmurade spisen ser ut som den alltid har stått där, men så är inte fallet. När vi tog över Solhäll i januari 2008 fanns det ingenting i det där hörnet mer än märkliga märken i golvet. Nog såg det ut som att det hade stått något där tidigare, men är det inte en lite konstig form på en kamin eller spis? Och var det inte en konstig placering att den i så fall nästan hade stuckit ut framför dörröppningen in till köket?

Vi slipade golvplanken och tapetserade väggarna, och de två första åren fick hörnet härbärgera min gamla gungstol. Det var i och för sig mysigt det med, men en gungstol tar oändligt mycket plats om man ska kunna gunga i den, och den platsen har vi inte riktigt i det här lilla huset. Dessutom drömde vi om möjligheten att sätta in en kamin i huset, och det här hörnet kändes bäst lämpat för det. 

Våren 2010 kom vi i kontakt med en lokal firma som installerade olika typer av eldstäder. Tillsammans med dem kom vi fram till att det mest lämpliga var att mura upp en murspis och sätta in en braskassett. Lycklig blev jag, som inte ens hade fattat att man kunde få en sådan. Eldsäkra skivor sattes upp på väggarna, ett hål togs upp för en rökgång via en städskrubb in till murstocken och själva spisen murades upp av lecablock. 

Det tog bara några dagar, och vips så hade vi en öppen spis. Ett av våra bättre projekt, om ni frågar mig. Den passar in i huset som handen i handsken, och som pricken över i fick jag en spiselkrans att dekorera efter årstid. Det känns också tryggt och bra att veta att man kan värma upp hela huset även om strömmen går. Vedförvaring har vi i kallfarstun under smatten och den når vi inifrån källaren, så vi behöver inte klä på oss och gå ut för att hämta ved. 

"När vi blir gamla och frusna får vi göra om gröna rummet till sovrum," säger maken, fast där är vi inte riktigt än. Men det händer ganska ofta att jag drar fram en pall och sätter mig framför glasrutan och håller elden sällskap. Inte för att jag fryser alla gånger, utan för att det är så mysigt. 

Källarstädning och kakor till kaffet

En källarhylla med färgburkar, spackel och T-sprit är kanske inte det mest pittoreska man kan visa upp i sociala medier, men det här är vad jag har ägnat flera timmar åt under helgen. Någon före-bild har jag inte att bjuda på, men jag kan intyga att det har rensats, sorterats och kastats rejält. Vi hade en gammal badrumshylla från IKEA, som jag ställde in i hörnet bredvid den redan befintliga lagerhyllan, och den kom väl tillpass där. Verktyg, skruv och spik har också sorterats upp på en annan hylla. Så överskådligt allt blev, när allt som är av samma sort är samlat på samma ställe. Jag känner mig odrägligt nöjd. 

Till eftermiddagskaffet belönade jag mig med att öppna ett paket Milano-kakor från Pepperidge Farm. Dem hade amerikasvägerskan med sig hem till jul, och jag hade alldeles glömt bort dem. Fast om sanningen ska fram, så hade hon med sig TVÅ paket, så ett har jag redan ätit upp. Det här är de godaste småkakorna i världshistorien. Jag lärde mig älska dem under mitt år som au pair i Seattle 1990-91, och när svägerskan kommer hem har jag en stående leverans. Vanligtvis är smaken mintchoklad, men Amaretto Hot Cocoa verkar vara en tillfällig julvariant. Mums, så goda! Fast amerikanska kakor borde man väl bojkotta i nuläget...

Det traditionsenliga söndagsbastubadet var extra välkommet efter källarstädningen, då jag även passade på att dammsuga tak, väggar och golv med grovdammsugaren. Det kändes som om jag hade sågspån, damm och spindelnät över hela mig, huuu... Men nu är jag ren och fin och redo för en ny arbetsvecka.