Ljus och gröna växter

Det blev så himla mörkt om kvällarna när adventsbelysningen och julljusen försvann. Jag hade plockat undan alla batteridrivna ljus också, men ångrade mig och satte fram några av dem igen, fast i lite mer säsongsneutrala ljusstakar. Det är ändå bra mysigt när det lyser ute på glasverandan om kvällarna. Så får det nog vara ett tag till i vinter. 

Snön på bilderna är numera ett minne blott. Det har regnat bort under dagen, och nu är vi tillbaka i det fuktiga vintervädret som brukar vara skåningarnas lott i livet så här års. Trist, får jag nog säga att jag tycker. Snön gör ju trots att tillvaron lite ljusare, och jag föredrar absolut den torra vinterkylan före råkall fukt. Men det är bara att bita ihop. 

Nu vill jag storstäda och göra lite vårfint här hemma. Det skulle dessutom behövas lite nya krukväxter i fönstren. Om jag inte missminner mig, så brukar det vara 50% rabatt på gröna växter på Blomsterlandet så här års, så det får kanske bli en sväng dit i helgen. En ny snittblomsbukett får det nog också bli på fredag. Det är så man överlever januari, februari och mars. 

Julgransplundring

Tjugondag knut dansas julen ut. Det är sedan gammalt. Fast här hemma i byn hämtade Lions granar redan i lördags, så vår egen gran får vi köra till återvinningen själva. Oftast har vi slängt ut granen tidigare, men i år blev det inte så. Jag klädde av den nu i kväll, och nu står den kvar i hörnet i all sin nakenhet i väntan på att bli förpassad ut i snön. Det var en himla snäll gran vi hade i år. Den har inte barrat ett endaste dugg, iallafall inte fram till ikväll när jag började riva i grenarna. Det känns nästan lite vemodigt att ta bort den, för nu blev det så mörkt och tråkigt i hela vardagsrummet. Fast snart kommer läslampan ner från vinden igen, och då blir det nog lite bättre. Dessutom behöver jag inte sitta i sängen och läsa om kvällarna längre. Som om det vore en negativ nödlösning, hrmm...

När jag packade ner alla julgransdekorationer för en stund sedan, konstaterade jag att jag faktiskt har plats för mer grejer i julgranslådan. Hur gick det till? Är det en magisk låda med oändligt utrymme på insidan? Man kan nästan tro det. Det innebär hursomhelst att jag kan ägna merparten av 2026 åt att utöka min samling av gamla julgranskulor i glas. Tänk, vilken lycka!

Köldknäpp och klokskap

Imorse när vi vaknade var det -16,6 grader kallt ute, och innan vi ens hade hunnit äta upp frukosten hade temperaturen sjunkit till under -17. Snacka om köldknäpp. Det är faktiskt inte ofta det är så låga temperaturer i Skåne, så man kan lugnt säga att vi är ovana. Långkalsongerna ligger inte redo i översta byrålådan, om man säger så. Raggsockar lyckades jag iallafall rota fram ur en korg. Tur man har rumpvärme i sitsen på bilen. Fast jag fick skrapa rutorna både utvändigt och invändigt...

Tidigare år har vi fått byta hängrännorna i tid och otid, eftersom de blev uttryckta av is från taket så fort det kom rejält med snö. Nu känns det skönt att våra nya snörasskydd gör sitt jobb, även om jag fortfarande förhåller mig lite skeptisk till deras estetiska värde. Ibland fattar till och med jag att det praktiska får komma i första hand. Man blir visst klok på gamla dar, hihi!

30 år senare

Vistelsen i Lund bjöd verkligen på många fina återseenden. Redan vid lunch igår stämde jag träff med två av mina allra käraste vänner från studenttiden. Jag har träffat dem båda sedan dess, men det var första gången på 30 år som vi var samlade alla tre på samma ställe. Det mynnade ut i en tretimmarsbrunch med både pocherade ägg och mimosa på Love Coffee på Clemenstorget. En härlig uppvärmning för fortsättningen på helgen. 

På eftermiddagen checkade jag in på Hotell Concordia, där flera andra utomsocknes gamla kursare redan hade samlats, och ännu fler kära återseenden blev det framåt kvällen, då resten av gänget anslöt för middag på restaurang Talevski i Stadsparken. Oj, vilken härlig kväll det blev. 

Vi alla var nästan lika gamla (plus minus ett par år) när vi träffades 1991 som studenter på lärarutbildningen i Malmö/Lund. Vi hade flyttat hemifrån för första gången, och vi blev varandras trygghet när det var långt hem. Från dag ett gick vi gick hand i hand in i vuxenvärlden. Vi levde så nära varandra i 4,5 år, och ingen av oss kan minnas att vi hade någonsin hade några interna konflikter eller inbördes grupperingar. Sedan vi tog examen i januari 1996 har jag stött på några av dem då och då genom åren, och vi håller lite koll på varandra via Facebook, men det var en otroligt speciell känsla att samla nästan hela klassen (75% kom) för en träff i verkligheten. Så fantastiskt att vi bara kunde ta upp tråden 30 år senare, som om ingen tid hade gått alls. 

För flera av oss fortsatte återträffen imorse, då vi åt gemensam frukost tillsammans på hotellet. Ett fint slut på helgen, innan det var dags att skingras och åka hem var och en till sitt igen. Vi lovade varandra att det inte ska behöva ta 30 år innan vi ses igen. Man kan bara hoppas att vi håller det löftet. 

Hemmakontor och återträff

Så var årets första arbetsvecka slut. Den var ju i ärlighetens namn ganska kort, men det känns ganska skönt att ha kommit in i hyfsat normala vardagsrutiner igen. En del av den rutinen är hemmakontor på fredagar, så det har jag haft idag. Att jobba ostört innebär att man kan vara extremt effektiv. Jag betar av högavis med arbetsuppgifter, glömmer ofta att ta rast och dricker kaffe vid datorn. Helgkänslan blir extra ljuvlig när man stämplar ut och alla inkorgar står på noll. Fast ensamarbete mer än en dag i veckan skulle jag inte vilja ha. Jag älskar myllret av människor på min arbetsplats och vill absolut inte vara utan den. Nu får jag det bästa av två världar. Och vid behov händer det ju faktiskt att jag åker till jobbet och jobbar på fredagar också. 

Imorgon ska jag till Lund för en återträff med mina kurskamrater från Lärarhögskolan. Det är ganska exakt 30 år sedan vi avslutade vår utbildning i januari 1996. Herregud... Nog är det lite läskigt att kunna prata om sitt liv i 30-årsperspektiv. Man känner sig ju fortfarande inte en dag äldre än vad man var då. Men hur som helst ska det bli vansinnigt kul att återse alla igen och höra hur livet har blivit för dem. Det blir middag och övernattning på hotell, så imorgon blir det paus här på bloggen. Jag får passa på att önska er alla en trevlig helg. 💚

Trädgårdsresor från soffan

För att undvika slöscrollande och intetsägande TV-tittande på kvällarna har jag börjat gå igenom en gammal hög trädgårdstidningar från källaren. Jag ska göra mig av med dem, för man kan ju faktsikt inte spara hur många gamla tidningar som helst, men jag vill bläddra igenom dem en gång till först. Det är en väldigt rogivande sysselsättning. Ibland river jag ut någon bild som jag vill spara, ibland antecknar jag något i en liten trädgårdsanteckningsbok som jag har i nattduksbordslådan. Som namnen på en massa fina engelska trädgårdar jag vill besöka. Tänk vilken drömsemester att åka runt i England med The Yellow Book och stanna till på en massa open gardens. För att inte tala om alla storslagna slottsträdgårdar. Någon gång, kanske. 

Fint ändå att man kan göra trädgårdsresor hemifrån sitt eget soffhörn. Det bästa av allt med den typen av resande är att man är hemma i ett nafs. Och att man får sova i sin egen säng...

Överraskande bokpaket

I måndags när jag kom hem efter årets första jobbdag väntade ett paket på köksbordet. Jag blev överraskad, för jag väntade inte på något, och ännu mer överraskad blev jag när jag såg innehållet: Två signerade böcker och ett jättefint handskrivet kort från författaren Simona Ahrnstedt. Vi har haft lite mailkontakt tidigare, så jag visste att hon läser min blogg ibland, men det här hade jag ju absolut inte förväntat mig. Hon skriver att hon vet att jag gillar att läsa, och därför får jag hennes två senaste böcker. Så otroligt snällt, och så roligt!

Det här är en serie om Charlie, som blir oskyldigt dömd och förlorar allt. När hon kommer ut bestämmer hon sig för att hämnas på den som satte dit henne. 

En blandning av spänning, hämnd och kärlek låter ju helt klart som en bra garanti för sköna lässtunder i vinter. Tusen tack, Simona! Det här blir en fin start på läsåret 2026. 💚