30 år senare

Vistelsen i Lund bjöd verkligen på många fina återseenden. Redan vid lunch igår stämde jag träff med två av mina allra käraste vänner från studenttiden. Jag har träffat dem båda sedan dess, men det var första gången på 30 år som vi var samlade alla tre på samma ställe. Det mynnade ut i en tretimmarsbrunch med både pocherade ägg och mimosa på Love Coffee på Clemenstorget. En härlig uppvärmning för fortsättningen på helgen. 

På eftermiddagen checkade jag in på Hotell Concordia, där flera andra utomsocknes gamla kursare redan hade samlats, och ännu fler kära återseenden blev det framåt kvällen, då resten av gänget anslöt för middag på restaurang Talevski i Stadsparken. Oj, vilken härlig kväll det blev. 

Vi alla var nästan lika gamla (plus minus ett par år) när vi träffades 1991 som studenter på lärarutbildningen i Malmö/Lund. Vi hade flyttat hemifrån för första gången, och vi blev varandras trygghet när det var långt hem. Från dag ett gick vi gick hand i hand in i vuxenvärlden. Vi levde så nära varandra i 4,5 år, och ingen av oss kan minnas att vi hade någonsin hade några interna konflikter eller inbördes grupperingar. Sedan vi tog examen i januari 1996 har jag stött på några av dem då och då genom åren, och vi håller lite koll på varandra via Facebook, men det var en otroligt speciell känsla att samla nästan hela klassen (75% kom) för en träff i verkligheten. Så fantastiskt att vi bara kunde ta upp tråden 30 år senare, som om ingen tid hade gått alls. 

För flera av oss fortsatte återträffen imorse, då vi åt gemensam frukost tillsammans på hotellet. Ett fint slut på helgen, innan det var dags att skingras och åka hem var och en till sitt igen. Vi lovade varandra att det inte ska behöva ta 30 år innan vi ses igen. Man kan bara hoppas att vi håller det löftet. 

Hemmakontor och återträff

Så var årets första arbetsvecka slut. Den var ju i ärlighetens namn ganska kort, men det känns ganska skönt att ha kommit in i hyfsat normala vardagsrutiner igen. En del av den rutinen är hemmakontor på fredagar, så det har jag haft idag. Att jobba ostört innebär att man kan vara extremt effektiv. Jag betar av högavis med arbetsuppgifter, glömmer ofta att ta rast och dricker kaffe vid datorn. Helgkänslan blir extra ljuvlig när man stämplar ut och alla inkorgar står på noll. Fast ensamarbete mer än en dag i veckan skulle jag inte vilja ha. Jag älskar myllret av människor på min arbetsplats och vill absolut inte vara utan den. Nu får jag det bästa av två världar. Och vid behov händer det ju faktiskt att jag åker till jobbet och jobbar på fredagar också. 

Imorgon ska jag till Lund för en återträff med mina kurskamrater från Lärarhögskolan. Det är ganska exakt 30 år sedan vi avslutade vår utbildning i januari 1996. Herregud... Nog är det lite läskigt att kunna prata om sitt liv i 30-årsperspektiv. Man känner sig ju fortfarande inte en dag äldre än vad man var då. Men hur som helst ska det bli vansinnigt kul att återse alla igen och höra hur livet har blivit för dem. Det blir middag och övernattning på hotell, så imorgon blir det paus här på bloggen. Jag får passa på att önska er alla en trevlig helg. 💚

Trädgårdsresor från soffan

För att undvika slöscrollande och intetsägande TV-tittande på kvällarna har jag börjat gå igenom en gammal hög trädgårdstidningar från källaren. Jag ska göra mig av med dem, för man kan ju faktsikt inte spara hur många gamla tidningar som helst, men jag vill bläddra igenom dem en gång till först. Det är en väldigt rogivande sysselsättning. Ibland river jag ut någon bild som jag vill spara, ibland antecknar jag något i en liten trädgårdsanteckningsbok som jag har i nattduksbordslådan. Som namnen på en massa fina engelska trädgårdar jag vill besöka. Tänk vilken drömsemester att åka runt i England med The Yellow Book och stanna till på en massa open gardens. För att inte tala om alla storslagna slottsträdgårdar. Någon gång, kanske. 

Fint ändå att man kan göra trädgårdsresor hemifrån sitt eget soffhörn. Det bästa av allt med den typen av resande är att man är hemma i ett nafs. Och att man får sova i sin egen säng...

Överraskande bokpaket

I måndags när jag kom hem efter årets första jobbdag väntade ett paket på köksbordet. Jag blev överraskad, för jag väntade inte på något, och ännu mer överraskad blev jag när jag såg innehållet: Två signerade böcker och ett jättefint handskrivet kort från författaren Simona Ahrnstedt. Vi har haft lite mailkontakt tidigare, så jag visste att hon läser min blogg ibland, men det här hade jag ju absolut inte förväntat mig. Hon skriver att hon vet att jag gillar att läsa, och därför får jag hennes två senaste böcker. Så otroligt snällt, och så roligt!

Det här är en serie om Charlie, som blir oskyldigt dömd och förlorar allt. När hon kommer ut bestämmer hon sig för att hämnas på den som satte dit henne. 

En blandning av spänning, hämnd och kärlek låter ju helt klart som en bra garanti för sköna lässtunder i vinter. Tusen tack, Simona! Det här blir en fin start på läsåret 2026. 💚

Nu är glada julen slut

Eftersom vi var lediga idag tyckte maken och jag att det var en god idé att stanna uppe och titta på finalen i juniorhockey-VM. Det var bara ett problem: Den började inte förrän efter klockan 02:00, och vid halv tolv satt vi båda i soffan och sov. Vi börjar bli gamla och orkar inte alls nattsudda som förr... Kompromissen blev att sätta en väckarklocka på ringning när matchen började. Då gick maken upp och satte på TV:n och sen låg vi i sängen och lyssnade i typ fem sekunder, innan vi somnade om igen. Vi vaknade iallafall till liv en stund när segermålet sattes tidigt imorse. Så härligt! Ännu härligare var det att stänga av TV:n och somna om. 

När jag hade sovit ut och tagit mig ur sängen, fick jag ett energiryck och plockade bort allt löst julpynt. Det blev en diger kollektion, som först mellanlandade på köksbordet innan det packades ner i lådorna på vinden. Julgardiner, juldukar, julkuddar och julhanddukar åkte ner i tvättstugan, och alla drössliga julblommor och barrväxter förpassades till trädgårdstunnan. Granen och adventsbelysningen får vara kvar några dagar till, men i övrigt känns det skönt att ha städat ut julen. 

Nu är jag nybastad, ren som tusan, utvilad och redo för tre nya jobbdagar. Det känns fint att terminen smyger igång så försiktigt. 

Twelfth night

På engelska heter trettondagsafton Twelfth Night, och det är ju egentligen en mer korrekt benämning, för idag är det tolv dagar som har förflutit sedan julafton. För mig är trettonhelgen en helg helt utan fasta traditioner. Det är mer en tydlig påminnelse om att julen obönhörligt går mot sitt slut. Det som var gnistrande och stämningsfullt i december känns mest dammigt och stökigt så här i början av januari. 

Men om trettondagen infaller på en vardag (som den gör i år), kan man ju iallafall njuta av en extra ledig dag fast man egentligen precis har börjat jobba. Kanske var det anledningen till att det inte kändes så värst motigt att gå upp när klockan ringde imorse. Sexton dagars julsemester följt av en enda arbetsdag innan man går på ny ledighet känns ju som något man skulle kunna vänja sig vid. Det är kanske det som ska bli min trettondagstradition, hihi!

Ledigheten går mot sitt slut

Julen är inte undanstädad på Solhäll, men den härligt långa julledigheten går mot sitt slut. Imorgon ringer klockan 06:10 och det ska bli vansinnigt spännande att se om jag klarar att pallra mig upp då. De senaste 16 dagarna har jag sovit lika länge som en tonåring om morgnarna... Det blir nog också vissa svårigheter att komma i säng i tid ikväll. Man har ju vänt lite grann på dygnet under ledigheten, och till råga på allt är ju Sverige i semifinal i juniorhockey-VM ganska sent ikväll. Det är nog tur i oturen att det kommer en ny helgdag redan på tisdag, hihi!

Nu ska jag iallafall leta rätt på jobbväskan och jobbnycklarna, ta en dusch och hänga fram rena kläder, så att allt är redo till imorgon. Vi lagade ett stort lass spaghetti och köttfärssås ikväll, så matlådan väntar redan i kylen. Tack och hej, julledigheten!