Så här på årets allra sista dag vill jag passa på att tacka alla er som har tittat in här under året som gått. Det är allt bra fint att veta att ni finns där ute och gör cyberrymden till en trevligare plats. Hoppas ni vill slå följe med mig även under året som kommer.
Gott slut på 2025 och gott nytt 2026! 💚
Så börjar det bli dags att summera ännu ett år. Hur kommer man att minnas 2025 när man tittar tillbaka? Kanske som ett år av krig och konflikt. Ett år då demokratin sakta men säkert har börjat nedmonteras i länder vi never in a million years hade förutspått. Ett år av klimatkris och extremväder. Som året då Ozzy Osbourne dog och Sverige fick en kulturkanon. Vill man ens minnas allt det där? Nja... Jag navelskådar lite istället och tittar på saker jag personligen kommer förknippa det här året med.
Jag kommer minnas 2025 som året då vi äntligen gjorde slag i saken och tog tag i det stora och kostsamma projektet med att byta tak, isolera vinden och plocka ner eterniten från gavlarna. Projektet påbörjades egentligen först i september, men upptog även större delen av sommaren, då vi ägnade åtskilliga timmar av semestern åt att tömma vinden, rensa, slänga, sälja, skänka och stuva undan grejer. Sen levde vi instängda av byggställningar i över en månad, och periodvis hade vi varken tak eller gavelväggar, men allt det där har vi redan glömt. Nu när allt är klart njuter vi av resultatet, både praktiskt och estetiskt. Och framförallt njuter vi av att värmen stannar inne i huset och inte går rakt ut genom ett oisolerat tak.
2025 blev det första året på länge då jag faktiskt uppfyllde mitt nyårslöfte: Att läsa minst tolv böcker. Lösningen för mig blev att lära mig lyssna på ljudböcker, något jag tidigare var av den fasta övertygelsen att jag inte klarade av. Jag insåg dock den enorma vinsten i att kunna läsa samtidigt som jag jobbade i trädgården, och att de två sysslorna faktisk inte behövde konkurrera med varandra om min lediga tid. Det krävdes en del träning med lite mer lättsmält litteratur i början, men innan sommaren var slut hade jag redan uppnått de där tolv böckerna. Under hösten har jag inte hunnit läsa med samma frekvens, men två böcker till har det iallafall blivit. Här är hela listan, varav de grönmarkerade var titlar jag fann extra läsvärda:
Årets fjortonde (och förmodligen sista) bok blev August-prisvinnande "Vitön" av Bea Uusma. Jag hade egentligen tänkt vänta tills ljudboken kommer ut i slutet av januari, men jag kunde inte hålla mig så länge, utan köpte boken under ett besök på C4 Shopping häromdagen. Precis som den första boken om ingenjör Andrées polarexpedition ("Expeditionen - min kärlekshistoria") visade sig "Vitön" vara en riktig bladvändare. Jag läste ut hela boken mer eller mindre i ett enda svep under gårdagen, med enstaka pauser för mat och toalettbesök. Läsupplevelsen förstärktes av de många foton, diagram, tabeller och illustrationer som finns i boken. Formgivningen är gjord av Lotta Kühlhorn, och hela konceptet är enormt aptitligt för ögat. När jag lyssnade på "Expeditionen" på BookBeat fanns det en länk till en hemsida med liknande illustrationer, men eftersom jag körde bil större delen av tiden kunde jag inte ta del av detta förrän efteråt, och då var det inte riktigt samma sak.
Ni minns säkert adventskalendern, som min snälla hemliga tomte smög hit och lämnade strax före 1 december. Fram till julafton har jag haft glädjen att få öppna ett litet paket varje morgon, och de har innehållit så mycket roligt. Allt från godsaker till strumpor till servetter. Tänk så bortskämd man kan bli. I flera av paketen har det varit vackra mässingshängen i mörkröda band, så nu har jag en hel liten samling.
Julgodis har funnits med som tradition under hela mitt liv. När jag var liten gjorde mamma och jag marsipangrisar med rumpor doppade i choklad Eller "mandelmassenassar" som vi kallade dem lite så där på låtsasdanska. Mina farföräldrar brukade alltid skicka med farmors hemmagjorda knäck, brända mandlar och ischoklad i sina julklappslådor, och hemma hos mormor och morfar fanns det också alltid mängder av godsaker att stoppa i munnen till jul. Begreppet "gottebord" tillkom dock först när jag träffade min man, som har växt upp i Skåne och Småland. Det verkar vara en mer sydsvensk benämning på företeelsen att samla allt julgodis på ett och samma ställe. Här hemma flyttar gottebordet runt på lite olika ställen år från år, men ofta tjänstgör det lilla vita bordet i gröna rummet. Så även den här julen.
Det har blivit en vana att duka julaftonsbordet på lillejulaftons kväll. När julaftonsmorgonen väl kommer är det så mycket annat som ska förberedas, så det är skönt att ha dukningen klar. Sen är det ju en himla rolig aktivitet också. I år var det nio personer som skulle rymmas runt ett bord som i bästa fall rymmer åtta. Men finns det hjärterum, så finns det som bekant stjärterum. (Eller "Asarum" som vi sa när vi körde förbi där igår. Jisses, sicket avdankat gammalt skämt...) Två av de yngre förmågorna fick helt sonika klämma ihop sig på den ena kortändan, och det gick ju bra det med. Vi satte fram en extra stol, när det var dags att sätta sig till bords för att äta.
Nu har vi julat i dagarna två. Igår här hemma på Solhäll med makens sida av familjen och idag i Karlskrona med mina föräldrar. Det har ätits god mat, pratats, fikats, lekts en och annan lek, skrattats och gåtts åtskilliga rundor fram och tillbaks till gottebordet. Nu är glasverandan fylld av julbordsrester, så någon "Vad ska vi äta idag?"-diskussion behöver maken och jag inte ha under resten av året. Var och en kan äta vad den vill, helt enkelt. Tänk så praktiskt. Och så skönt, för nu vill man ha så lite planerad tid som möjligt i mellandagarna.
