Två ljuvliga antikloppisar i trakten

I helgen hann jag svänga inom två favorit-antikloppisar här i trakte: Kärt och Cirkulärt i Kvistalånga och Färlövs Prästgård i Färlöv. Den förstnämnda har inte haft öppet sedan i julas, men i lördags bjöds det på loppis med påskmarknad. Det var knökfullt på gårdsplanen redan innan öppning, och med julmarknaden färsk i minnet var det inte svårt att förstå varför. Det är så mysigt i Alexandras lilla sidobyggnad, och utbudet är både perfekt kurerat och prisvärt. Jag kom hem med två tallrikar till tallrikshyllan; en grönmöstrad i porslin från engelska Wedgewood och ett handgjort i keramik märkt "1983" på baksidan. 

Jag köpte också en plåtbricka från England med härligt trädgårdsmotiv. Den blir bra att servera kalla drycker på i trädgården i sommar. 

Hos Ing-Marie i Färlöv är det öppet varje torsdag och lördag-söndag så här års. Hon har sin butik i flera rum i en av ladugårdsbyggnaderna som hör till den gamla prästgården, och jag kan nästan inte tänka mig en mysigare lokal att husera en antikaffär i. Det sprakar alltid en brasa i en djup gammal bakugn och stilla jazzmusik i högtalarna. Jag har gjort många fynd där under åren, och igår kom jag därifrån med två gamla flöten i grönt glas att ha i något av alla trädgårdens vattenbad i sommar. 

Ett danskt lerkrus fick visst också följa med hem. Jag har snöat in lite grann på den där lite fulsnygga beigegula tonen och imperfekta uttrycket som glacyren har. Min rustika period är definitivt inte över. Mer allmoge åt folket!

Två ljuvliga antikloppisar helt i min smak, och definitivt två tips för er att skriva upp på utflyktslistan, om ni har vägarna förbi Skåne i sommar. Jag har länkat till båda, så att ni hittar dit. 

Fjärilsranunkel

Jag har haft delar av samma helgbukett i nästan tre veckor, men i fredags var det dags att införskaffa en ny. Som vanligt styrde jag kosan mot byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet, där halva nöjet är att hänga vid blomsterkylen en god stund och välja och vraka. Där fanns mängder av jättefina färdiga vårbuketter, men mina ögon föll ganska omgående på en hink med höga och buskiga fjärilsranunkler i en nyans som jag nästan inte kan beskriva. Blommorna ser nästan ut som nejlikrot i storlek XXL. 

Det såg så maffigt ut med alla blommor i den här hinken i kylen, så jag bestämde mig på rak fot för att inte blanda upp med fler sorter. Några kvistar smalbladig eukalyptus fick det iallafall bli för lite extra stadga och utfyllnad. Jag har hört flera trendspaningar som menar att eukalyptus i buketter är ute. Vilken evinnerlig tur att man inte är trendkänslig. För mig är det grönrufsiga nästan viktigare än blommorna. Ofta väljer jag utfyllnaden först, och sen fyller jag på med blommor.

Jag googlar på "fjärilsranunkel" och får upp så många fina sorter att jag nästan smäller av. Man kan visst köpa knölar på flera ställen, och det ska visst inte vara så svåra att odla dem heller. Hmmm... Blir detta den nya trenden efter dahliahysterin? 

Från ett annat perspektiv

Idag har det klippts buskar med grannarna på baksidan. Mycket av det som står på vår sida ser vi ju inte riktigt, eftersom det är "baksidan" av vår trädgård. Det är dessutom den delen av trädgården som vi inte har gjort i ordning än, och som vi inte vistas i så mycket. Däremot är det grannarnas utsikt dagligdags, både från uteplatsen och inifrån huset. Sett från deras håll ligger vår tomt nästan en hel meter högre, eftersom marken sluttar. Den gamla stengärdet fungerar som en slags stödmur mellan tomterna. Den är mycket högre och finare från deras sida, men de översta raderna sten syns även från vår sida. Jag älskar de där mossiga stenarna och kan nästan inte tänka mig något vackrare. Jag passade på att ta en bild från grannarnas sida, för det är ju inte ofta man ser Solhäll från det här perspektivet. 

Skatorna har byggt ett gigantiskt fågelbo uppe i mirabellen. (Ser ni det på bilden här ovanför?) De sneglade lystet på rishögarna som samlades på gräsmattan. Vi fyllde ett helt släp, som de snälla grannarna kör till tippen på måndag. Nu är man ju sugen på att fortsätta greja i den här delen av trädgården. Att röja upp det sista av "moraset" står ju faktiskt högst upp på årets trädgårdsprojektlista, och nu kan man säga att startskottet har gått.

Vårkrukor och wienerbröd

Titta så fina soptippkrukor jag har på verandatrappan. Ni vet, sådana jag har tagit från den där förträffliga varsågod-och-ta-en-kruka-hyllan på vår lokala återvinningsstation. I krukorna har jag stoppat ner narcisser och påskliljor, som slog ut på absolut nolltid under veckans vårväder. Det blir ju extra varmt och gott mot verandadörrarna, för där ligger solen på hela dagarna. Den aprikosfärgade narcissen är en trevlig ny bekantskap. Jag vill minnas att den heter 'Apricot Whirl'.

Jag började morgonen hos tandhygienisten. Det är nära och bra dit hemifrån, bara ett par minuters promenad nerför backen. Jag blev röntgad, undersökt, tandtrådad, putsad och fluorsköljd efter konstens alla regler, och det var nästan lika meditativt som att få håret tvättat hos frissan. När jag var klar gick jag raskt över till mataffären och köpte med mig nybakade maple pecan-wienerbröd till förmiddagskaffet. Man fick två till rabatterat pris. "Fint," tänkte jag. "Då får jag ett till kaffet imorgon också." Det får jag inte...

Våren långt upp i näsroten

Idag åt jag årets första utelunch. Förvisso medhavd matlåda på en tråkig asfalterad industribakgård, men iallafall. Det var ljuvligt att hinna få lite sol på näsan på lunchrasten. När jag kom hem på kvällen upptäckte jag att mirabellerna på baksidan har slagit ut i full blom. Jag klafsade raskt ner och stack näsan i en klase blommor, och det doftade alldeles alldeles ljuvligt. Som att dra upp våren långt upp i näsroten. Det måste vara underbart att vara humla och bara få borra in hela sig i allt det ljuvliga. 

I buskaget längs vår södra tomtgräns lyser det blått av scilla. Eller blåstjärna, som den också kallas. Studerar man blommorna på närmare håll, så förstår man varför. Det känns som om det blir fler och fler blommor för varje år som går, och det blir det säkert också. Scillan frösår sig nämligen och sprider sig lätt.

En liten klunga påskliljor har slagit ut vid foten av päronträdet. Det är gamla lökar som jag själv har pillat ner en gång i tiden, och när jag grävde om den här rabatten i somras så pillade jag bara ner dem igen vartefter jag grävde upp dem. Nu står de där, som gula små utropstecken bland gamla höstlöv och vissna perenner. 

Igår hann jag inte med något blogginlägg, för då hade jag och kören jag är med i workshop med efterföljande konsert tillsammans med fantastiska sångerskan, låtskriverskan och musikern Gitte Pålsson. Föreställningen hette "En singeltants memoarer" och innehöll en blandning av monologer och sånger till gitarr. "Jag har en passion för att berätta historier och ackompanjera dem med musik eller tvärtom - göra konserter ackompanjerade av en berättelse," säger Gitte själv på sin hemsida. Det var en underbar föreställning på nästan två timmar (inklusive en kortare paus), med tvära kast mellan skratt och gråt. En jättefin upplevelse att stoppa i minnesbanken. 

Kluvna åsikter

Ni som är trädgårdsintresserade har säkert inte missat att det började en ny säsong av "Trädgårdstider" i förra veckan. Jag tittade naturligtvis, för utbudet av trädgårdsprogram i svensk TV är ju inte översvallande stort precis. Mina åsikter om programmet är dock lite kluvna. Jag älskar Pernilla Månsson Colt, och den nya dansken är väldigt charmig, men jag får erkänna att det är något med den nuvarande inspelningsplatsen som jag tycker känns väldigt oinspirerande. Det duttas lite här och där, men ingenting hänger ihop och det känns inte riktigt som att det finns någon röd tråd mellan projekten. Jag tror faktiskt att det hade varit roligare om de hade jobbat med en mindre trädgård. Kanske till och med en helt vanlig villaträdgård på en helt vanlig villagata. Många av inslagen känns dessutom överdrivet regisserade, och det är inte en förändring till det bättre. Vad säger ni? Tittar ni fortfarande?

Kanske strömmar jag ett avsnitt av "Trädgårdsmästarna" på TV4 Play istället. Där är det tråkiga att alla engelska husträdgårdar mer eller mindre verkar ha samma form och storlek, men nivån på kreativitet och variation från avsnitt till avsnitt är betydligt större. Och så har engelsmännen fattat poängen: Det behövs faktiskt inte behövs några matlagningsinslag som utfyllnad i ett trädgårdsprogram. 

Ögonblicket 20:06

När klockan ringde 06:00 imorse kändes det då rakt inte som någon höjdare med sommartid. Det var fortfarande lite dunkelt ute, och i huvudet på undertecknad med, för den delen. Men belöningen kom nu ikväll, när jag kom hem från körövningen strax efter 20:00 och det fortfarande var ljust ute. Förvisso bara en kort stund till, men iallafall. Jag var tvungen att stanna till i grindhålet och ta en bild med mobiltelefonen för att föreviga ögonblicket 20:06.

Nu väntar tre dagar med härliga temperaturer i "Glesbygd". 15 grader imorgon, 17 grader på onsdag och 18 grader på torsdag. Så alldeles alldeles underbart. Sen blir det visst kallare framåt helgen, men det tar vi då. Nu ska jag njuta av ljusa kvällar om våren i dagarna tre.