Portabel lampa i hallen

I den lilla hallen innanför glasverandan är det så mörkt om vinterkvällarna. Det hänger en taklampa där, men i övrigt finns det inga andra eluttag, så några myslampor kan vi inte ha. Under ett besök på IKEA idag hittade jag en portabel batteridriven lampa som jag tyckte var riktigt fin, och den visade sig bli lika fin hemma. 

Lampan heter 'Tvåmastad', men formen får mig snarare att tänka på en kungsängslilja än en båt. Foten är mässingsfärgad och kupan är i opalvitt glas, och det ingick också en liten LED-lampa. Om man vill kan man använda laddningsbara batterier, för det finns ett USB C-uttag på foten. Mycket fiffigt. 

Min lilla utflykt till IKEA föranledde att jag helt missade de svenska OS-medaljerna under eftermiddagen. Oj, vilken härlig start på olympiaden! Att det är deltävling nummer två av Mello ikväll hade jag helt glömt. Man får väl zappa lite mellan kanalerna. 

Snöskottning och OS-invigning

Det kändes onekligen rätt gott att inte behöva sopa fram bilen och köra till jobbet imorse. Det behövde däremot maken göra, och jag tyckte nästan lite synd om honom. Det var knappt plogat ute så tidigt på morgonen, så det tog honom längre tid än vanligt att komma fram. Själv behövde jag inte ens klä på mig, utan kunde börja arbetsdagen i pyjamasbrallor. Olika falla arbetslivets lotter.

När jag var färdigjobbad stämplade jag ut för veckan och gav mig ut för att skotta snö. Det är i ärlighetens namn inte speciellt ofta man behöver göra det här nere i Skåne, så man kan faktiskt kosta på sig att tycka det är riktigt roligt. Vi köpte dessutom en ny extra lätt snöskyffel från Fiskars i höstas, och den gör processen bra mycket lättare än den klumpiga varianten vi ärvde med huset. Vilken tur att den rostade sönder. 

Vi har en rejält lång trottoar på framsidan av tomtgränsen, men jag hade tur och kom ut till en mer eller mindre färdigskottad sträcka, för någon på kommunen hade redan varit där och kört med en liten miniplog ända från marknadsplatsen uppe i backen och hela vägen ner till kyrkan. Fast det är inte mer än rätt, för när den stora plogbilen kommer vräker den upp superhöga vallar över hela trottoaren, och de är nästan helt omöjliga att skotta. 

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid de murputsade gavlarna. Lyckan över att slippa se den eländiga rödmålade eterniten är total varje gång. Tänk så fint det kommer att bli framåt sommaren, när den färgade finputsen kommer på. Då måste vi få tummarna ur och göra något åt den fula luftpumpen också, för den är verkligen en eyesore. 

Ikväll lutar det åt att vi slötittar på OS-invigningen och äter gurkstavar och dipp. Med snön ute blir det nästan lite sportlovskänsla. Och jag får nog träningsvärk imorgon av skottandet idag. Tänk vilken atlet man känner sig som. Det är ju nästan så att man hade platsat i OS-laget, hihi!

Snön faller

"Snön faller och vi med den. Snön faller nog länge än, har jag på känn." Eller hur var det Ulf Lundell skaldade i slutet av 70-talet? De där raderna sitter man ju hur som helst och gnolar på nu, när det yr snö utanför fönstret och SMHI har utfärdat en gul varning över hela Skåne. Fast det där med varningar tar vi med en nypa salt numera, för av förra veckans gula varning blev det faktiskt inte så värst mycket i praktiken. Det känns hur som helst bra att jag kan köra hemmakontor istället för skåpbil imorgon bitti. 

Vi har tittat på smygstarten av OS i curling ett par kvällar i rad, och jag tycker nog faktiskt att det ska bli lite mysigt nu när de riktiga OS-sändningarna drar igång i helgen. Det är ändå något speciellt med vinter-OS. Det bästa av allt är att man slipper vara med själv, hihi!

Minusgrader, mörkgrönt krus och mys-TV

Mammakorven jag köpte i lördags har verkligen inte suttit fel den här veckan, då det har fortsatt att vara minusgrader och blåsigt. Våra bilar står ute dygnet runt, så man behöver vara varmt klädd både när man kör till och från jobbet. Jag pendlar i cirka 15-20 minuter i vardera riktningen, så bilkupén brukar vara uppvärmd lagom till det är dags att parkera och kliva ur. Typiskt.

Jag hittade ett mörkgrönt krus i portugisisk keramik för 100 spänn på en reahylla i en butik jag besökte härförleden. Glaseringen ser nästan ut som skalet på en vattenmelon, både i meleringen och i nyanserna. Jag tänkte att den nog kan bli fin med något trevligt i, men så långt har jag inte kommit än. Mimosa kanske. Eller en ormhasselgren. Det sistnämnda vet jag att jag har någonstans i ladan. Jag får väl rota fram den någon dag när jag behagar trotsa kylan och mörkret.

Jag började titta på fjärde säsongen av "Familjen Bridgerton" igår, och det var som vanligt lite småputtrigt och alldeles lagom IQ-befriat, så det kanske jag ska fortsätta med ikväll. Tidig sänggång med datorn på magen låter som en bra plan. En lagom dos mys-TV är ungefär allt man orkar om kvällarna nu. Jag ska bara borsta tänderna först, så att jag slipper gå upp och göra det sen. Godnatt på er!

Magstarkt

För många år sedan loppade jag en gammal gjutjärnsskylt med texten "Bakspänning - vidrör ej". Den har flyttat runt på flera olika ställen här hemma, men tänk om man skulle göra slag i saken och sätta upp den inne på toaletten? Vore inte det hysteriskt roligt, så säg? Fast det kanske är lite väl magstarkt...

På tal om magstarkt. Behöver jag ens säga att min absolut roligaste film genom tiderna är "Bridesmaids"? Inget får mig att skratta som den, speciellt inte scenen där den stackars blivande bruden provar brudklänningar och upplever de akuta konsekvenserna av matförgiftning. Film blir inte bättre än så, hihi!

Bara bada bastu

Vi bastade igår, precis som vi gör alla söndagar. Det är en ljuvlig rutin på alla sätt och vis. Renande för både kropp och själ. Ett fint slut på en vecka och en väldigt bra start på en ny. Ibland lyxar vi till det och bastar mitt i veckan också. Det är verkligen livskvalitet. Vedeldad bastu i all ära, men för oss funkar det bäst med en bastu där man bara kan trycka på en knapp. Vi har gjort det enkelt för oss och har en liten bastu med ett eluppvärmt bastuaggregat. Ingen startsträcka, inget förarbete och inte speciellt lång väntetid innan det är varmt. Det ska inte kännas som ett projekt att basta. Det ska bara vara vilsamt och njutbart, och det är det. 

Idag minns vi nästan inte hur det var innan bastustugan fanns, trots att den bara har stått där sedan försommaren 2018. Under mindre än åtta år, alltså. Ni som följde bloggen då minns säkert hur det var under byggperioden. Det som började som planer på enklast möjliga byggsats i trä resulterade i en hel gäststuga i murblock. 

Mellan bilderna skiljer det sju år (den nedre är tagen sommaren 2025), och nog får man säga att det har hänt en del under den perioden. Inte minst när det gäller trädgården runtomkring. Vilket roligt projekt det har varit, och jisses vad tid och arbetskraft det har tagit. Och inte är det klart heller. Men Rom byggdes ju som bekant inte på en dag. 

Livet utan bastu är svårt att tänka sig. Där inne i värmen finns inga måsten. Musklerna slappnar av, tankarna lättar ankar och när man kliver ut efteråt känner man sig nästan lite "nyputsad" både på insidan och utsidan. Lite mer levande än innan. "Ljuvligt," sa Bull.

Bookbeat x 2

Sedan flera år tillbaka har jag ett stående nyårslöfte: Att läsa minst 12 böcker under året. Både fysiska böcker och ljudböcker räknas numera, så jag mjukstartade året med att lyssna på två dokumentära romaner på BookBeat. 

Den första var "Min dotter och mordet i Vetlanda" av Görgen Hellman, som är pappa till en av tjejerna som åtalades för det uppmärksammade mordet på Tove i Vetlanda 2022. Jag såg en intervju med honom på Carina Berg och tänkte att jag ville lyssna på boken. Utan att lägga några värderingar i skuld- och oskuldfrågan var det ett väldigt intressant perspektiv att få veta hur det kan vara för de nära anhöriga till någon som blir åtalad. Det var lite som att lyssna på ett extra långt avsnitt av "P3 Dokumentär", och jag lärde mig mycket om hur en häktnings- och domstolsprocess går till i Sverige.

Bok nummer två blev också en dokumentärroman: "Bortom all kontroll - Marius Borg Høiby och skandalen som skakade Norge" av Kjersti Kvam. Här får man följa hur tre journalister på den norska skvallertidningen Se og Hør nystar upp historien som leder fram till det i nuläget pågående åtalet på 30 punkter mot kronprinsessan Mette Marits son Marius. Det är en berättelse om gränslöst beteende från en ung människa som ser sig själv som orörbar och en omgivning och ett rättssystem som står vid sidan av och låter det hända, redo att sopa saker och ting under mattan. Frågan som ställs är varför ingen satte stopp mycket tidigare, och det kan man verkligen undra. Frågeställningen är onekligen intressant, men boken var stundtals lite långtråkig. 

Så här på februaris första dag har jag alltså redan avverkat två böcker, och det känns ju som en bra start. Nu är jag dock sugen på lite mer skönlitterär läsning, och gärna i vanlig pappersbokform. Jag har flera spännande böcker som ligger i bokhyllan och lockar, så vi får väl se vad bok nummer tre kan tänkas bli.