Är det ute med rustikt?

"Är den rustika trenden över?" frågar jag Microsofts AI-assistent Copilot.

På två sekunder kommer svaret: "Nej, den rustika trenden är inte över, men den har utvecklats. Istället för den överdrivet lantliga farmhouse-stilen har vi sett en övergång till en mer förfinad och balanserad stil som kallas Rustic Modern Revival." 

Minsann. Vi är alltså inne i en inredningstrend som kombinerar rustik design med minimalistisk modern stil. Så nu vet vi det. Fast jag ska inte skriva i "vi"-form, för jag själv är alldeles bestämt inte inne på någon minimalistisk linje. Jag skulle kunna byta namn till Fröken Prylmaja vilken dag som helst...

När shabby chic-stilen var som störst, myntade maken begreppet "shabby fake". Jag tänker att den stilen iallafall ligger bakom mig. Med åren har jag "förfinat" min inredningssmak åt ett mer autentiskt rustikt håll. Jag går fortfarande mer än gärna på loppis, men har blivit mer kräsen med vad jag släpar hem. (Nåväl, med ett och annat återfall...) Numera går jag helst i mer renodlade antikaffärer, när tillfälle till det bjuds. Möbler och bruksföremål i allmogestil står alltid högt upp på önskelistan, men även importerad utländsk vintage kan kännas lockande ibland. Som ett krus eller en gammal snidad träskål från något land vid Medelhavet.

Nog är det ändå så att ens inredningsstil präglas av hur man bor. Och nu bor vi ju i ett skevt litet hus från slutet av 1800-talet, där det skulle vara fruktansvärt malplacerat med modern minimalism. Vilken tur, hihi!

Friskushibiskus

Tänk att min rosa hibiskus fortfarande lever. Jag minns inte exakt hur länge jag har haft den, men det är nog minst två år iallafall. Den har blivtit riktigt grov i stjälkarna, och kanske är det hela receptet för dess fortsatta överlevnad. Den känns både tåligare och stadigare än tidigare och är inte alls lika känslig för förflyttning som den var i början. Och bäst av allt: Den producerar nya knoppar och nya blommor så gott som hela tiden. En riktig friskushibiskus, helt enkelt.

Friskus är inte bloggerskan, för hon är hostig och har lite ont i halsen. Men vad är väl en bal på slottet. After all, tomorrow is another day. 

Bukett, lådor och loppis

Efter jobbet igår hämtade jag en ny bukett på byns finaste lilla blomsteraffär. Ni minns kanske att jag fick ett "klippkort" på fyra buketter av maken när jag fyllde år i augusti, så jag kan i princip bara glida in och peka på allt som är vackert i kyldisken och sedan gå därifrån utan att betala en enda krona. Det är så vansinnigt lyxigt. Jag kan nästan inte tänka mig en bättre födelsedagspresent till någon som mig. "Du får hålla koll på budgeten," säger jag till floristfröken F, men ibland känns det nästan som att det inte finns någon sådan. 

Det här är bara min andra bukett. Jag har medvetet valt att vänta med att lösa ut dem, eftersom vi har haft det så himla rörigt inne i huset under vinds- och takrenoveringen. Den som spar, hon har. Och det är kanske nu i november man behöver blomsterfägringen som allra bäst. 

Den här gången utgår hela buketten från två olika sorters kvistar med någon sorts "kottar" på och en kvist med vinröda bär. Det blev dessutom två olika sorters krysantemum, en kvist med fjärilsranunkel och sedan rejält mycket utfyllnad i form av eukalyptus, bok och några riktigt mörka tuppkamliknande kvistar. Kommer jag någonsin tröttna på den här stilen med rufsiga buketter? Jag tror inte det. 

Idag roade maken och jag oss med att besöka tre olika loppisar, men vi köpte faktiskt inte en enda sak. Men att titta på julpynt på loppis är verkligen ett sant nöje, även om man inte köper någonting. Sen åkte vi hem och tömde hela gröna rummet på lådor, så imorgon har jag det stora nöjet att kunna börja städa av ordentligt där inför adventshelgen. Jag har dessutom lyckats med konststycket att hitta både adventsstakar och jullådor allra längst in i ladan, så nu är jag redo för det riktiga adventsstöket på fredag och lördag i nästa vecka. Jag kan knappt bärga mig. 

På hemmaplan

Det kom mer snö i natt. När klockan ringde imorse, var jag glad att jag slapp skotta fram bilen och köra på moddiga vägar till jobbet. Istället kunde jag bara hoppa i fårskinnstofflorna och öppna mitt hemmakontor. Det är skönt att ha en arbetsdag i veckan då man får sitta osminkad och ostörd och bara jobba undan saker. Att stänga locket om datorn när man är klar och vara hemma och ledig i samma sekund. Jag känner tacksamhet över förmånen att kunna välja att ha det så nästan varje fredag. 

Vi har inte bokat in något mer än att bara vara hemma den här helgen. Här finns fortfarande en hel del småprojekt och högar att dra i, så sysslolösa blir vi nog inte. Men jag älskar ju det där småstökandet på hemmaplan, så för mig är det rena rama drömhelgen.

Snö och lyktor

Jodå, nu har det kommit snö på riktigt. En omgång i natt, och sedan ytterligare ett rejält lass under eftermiddagen. Nu är hela världen vit där ute i mörkret. Jag lyxar till det dubbelt upp och eldar både i spisen och i ljuslyktorna på spiselkransen. Så varmt och gott. Lyktorna har jag har samlat på mig lite här och där under det senaste året, vartefter jag har sprungit på färger jag gillar. Ingen av dem kommer från samma märke, men de bildar ändå en trevlig enhet. Nästan alla är dessutom enkla budgetvarianter från ställen som ICA Maxi, EKO-hallen och Blomsterlandet. Det duger alldeles utmärkt för mig. 

Maken fick äran att inviga vår nya snöskyffel, som vi så lägligt införskaffade för bara någon vecka sedan. Den gamla, som vi ärvde med huset, hade trasigt blad och vägde två ton. Den hamnade på tippen när vi rensade i garaget under sommaren. Tur att vi hann komma ihåg att vi skulle köpa en ny.

I väntan på advent

Det börjar onekligen bli dags för att bestämma hurdan adventsljusstake man ska ha i år. Jag gör lite olika från år till år, men ibland kör jag en favorit i repris. Just nu lutar det åt att jag upprepar förra årets variant, som var en rund svart metallskål med inbyggda ljushållare. Ljusen var handstöpta och införskaffade på en julmarknad på Hallandsåsen. Grön mossa är alltid ett måste, iallafall i de varianter som kräver mossa. 

För några år sedan hade jag en annan skålformad variant, där jag stack ner egna ljushållare i oasis. Det är egentligen en låg blomkruka, som numera står på krukhyllan ute i ladan. Kanske jag ska ta den istället?

Utöver grön mossa är paradisäpplen alltid ett måste här hemma till advent. De är så fina att ha precis överallt, både i adventsstaken, i julkransar, i skålar och precis som de är på ett bord, en hylla eller en fönsterbräda. Vissa år köper jag dem styckvis nere på byns finaste lilla blomsteraffär, men i år har jag fått en hel påse som mina föräldrar har plockat. Lovely!

En av mina favoriter är min supertunga betonggris, som bara kräver att man fixar fyra stearinljus och sen är det klart. Om jag inte använder den till adventsljusen, så tar jag fram den ändå och har den som vanlig ljusstake. Den är ju så charmig. 

Lisa Larsons adventsbarn är naturligvis också givna adventsgäster här hemma. Dem samlade jag på mig en och en under 90-talet, och glad är jag för det. Särskilt när jag ser vad de kostar idag....

Nu får julmarknaderna gärna sätta igång, så att jag kan köpa på mig lite fina handstöpta ljus att ha i adventsstaken. Jag har redan span på flera lokala sådana, som går av stapeln lördag före första advent. Sen måste jag ju rota fram mina adventsgrejer från lådstapeln i ladan också... Men det får alldeles bestämt bli ett projekt för en dag med dagsljus.

Chans eller risk?

I morse när jag passerade gränsen till min jobbkommun, så var det faktiskt aningens lite vitt på marken. Inga mängder, men tillräckligt för att det ändå skulle kännas som säsongens första snö. Dagarna framöver finns det en chans att det blir mer, för det är en liten snöflinga på väderkartan både på onsdag, torsdag och fredag. 

Eller ska man vara negativ och istället tänka att det är risk för snö? Fast nog är det lite mysigt ändå. Iallafall så här i början, när det fortfarande är lite nyhetens behag. Och nog bidrar det med stämning, om det är lite vitt på backen till advent.