Fågelperspektiv

Nu när det är byggställningar på huset, får man ju passa på att klättra lite och spana in trädgården från ovan. Inte för att det har regnat massor, men de senaste dagens småskurar har ändå gjort sitt för grönskan. Allt känns så otroligt lummigt nu. Gräset har inte blivit klippt på 14 dagar, men det är först de senaste dagarna som det har dragit iväg på höjden. Jag plockade bort krukorna som jag hade ställt vid sidan av uteplatsen, och det blev roliga "prickar" i gräset. Som en soltatuering.

Doften i trädgården från alla buskar som blommar just nu är helt fantastisk. Jag kan inte minnas att både syrenerna, snöbollsbuskarna och paradisbuskarna har blommat så galet mycket som de gör nu. Och samtidigt, dessutom. 

Jag passade på att fotografera de nya plåtdetaljerna på skorstenen. Plåtslagaren har liksom klippt kanterna som eldslågor som slår upp på teglet, och det ser så himla läckert ut. Från marken syns det inte lika bra, om man inte står en bra bit ifrån med kikare, och det gör man ju inte. 

Idag har det varit marknad i byn. Jag gick en liten runda på förmiddagen, men var hemma lika snabbt igen. Det var inte mycket att ha, men jag köpte iallafall med mig tre obligatoriska godisremmar, som jag sedan snaskade i mig under eftermiddagen. Sura smaker, så klart. 

På bilden här ovanför framgår det med tydlighet var problemområdet med tråkig gräsmatta är. Där vill jag gräva bort grässvålen och göra en rabatt av istället. Det tror jag alldeles bestämt blir ett projekt framöver. Om inte annat måste jag ju ha någonstans att plantera allt jag alldeles säkert kommer hem med från rean på Oppmanna plantskola efter midsommar, hihi!

Pioner och regn

Mina pioner i planteringarna runt uteplatsen blir rejälare och frodigare för varje år som går. Knopparna är som läckra lollipops och väntar på att slå ut vilken dag som helst. Sex plantor kommer att leverera en blomning som blir helt galen. Vilken dröm. Två andra pioner på framsidan av huset har nästan blommat över, men de står varmare och mer skyddade och slår därför alltid ut mycket tidigare än de andra. 

Vi har fått några rejäla regnskurar de tre senaste dagarna, och det känns verkligen att trädgården girigt suger i sig de livgivande dropparna. Det doftar så gott ute. Nu blir det fint väder imorgon igen, men regnet ser ut att återvända redan på söndag. Det känns befriande, för det började kännas en smula oroligt att allt skulle torka bort redan innan midsommar. Man minns ju hur det var sommaren 2018, och det vill man inte uppleva igen. 

Ludwig Späth 2.0

Min flerstammiga syren med det makalöst osmidiga namnet 'Andenken an Ludwig Späth' har klarat vintern bra. Jag planterade den i början av juni 2025, och även om den fortfarande är väldigt spinkig och kort i rocken, så blommar den iallafall fint. Och oj, så gott blommorna doftar. Jag längtar tills den lilla busken blir ett knotigt flerstammigt träd, fast det lär ju dröja några år. Men den som väntar på något gott...

Idag har byggställningarna kommit upp på gavlarna, och fönstren på norrsidan är redan inplastade. Det ser ut som tjock dimma när man tittar ut, och imorgon lär det bli likadant på södersidan. Fast den här gången handlar det ju inte om så många dagar, så vi står ut utan att knota. Jag är så lycklig över att detta blir gjort innan semestern. Förhoppningsvis kan vi stoltsera med ett nyputsat hus och nyputsade fönster till midsommar. 

På lördag sammanfaller nationaldagen med en av årets två traditionella marknadsdagar här hemma i byn, så vi tänker nog mest hålla oss i krokarna. Det ska bli fint väder på lördag, så lite trädgårdshäng ska det nog också kunna bli. Jag har en del krukor som ska planteras, och sen finns det ju alltid andra saker att påta och plocka med. Det blir mysigt. 

Here we go again

Imorse ringde muraren och meddelade att de ska börja sätta upp byggställningar på gavlarna imorgon, och när vi kom hem efter jobbet var ställningarna levererade. Nu går vi alltså in i den sista fasen av den stora renoveringen av Solhäll, som började i höstas med takbyte, isolering av vind, byte av vindsfönster, nedtagning av eternit och putsning av gavelspetsarna. Det som är kvar nu är att spruta på finputsen, som blir samma ädelputs som den vi redan har på huset. Eftersom det är 18 år sedan vi putsade om huset, har vi kommit överens med muraren om att spruta om hela fasaden. Dels finns det en del fläckar och skavanker som vi vill få bort, dels är det ju bra om hela huset får samma nyans. 

Imorgon åker alltså ställningarna upp, och sen ska en del partier täckas med plast innan putsen kan sprutas på. Har vi tur blir allt klart i nästa vecka. Och sedan går vi i mål med hela det stora renoveringsprojektet. Hurra, vad bra! 

Snöbollar i juni

Någon gång i vår trädgårds historia gjorde någon det geniala draget att plantera två snöbollsbuskar. Kanske var det rentav två olika Solhäll-ägare, men idag har båda buskarna växt upp till höga träd. Och nu när de blommar, kan jag nästan inte tänka mig något mer underbart. 

 

Det ståtligaste exemplaret står snett bakom uteplatsen på husets södersida. Den busken var ganska risig och spretig när vi tog över huset, så vi klippte ner den rejält och lät kronan börja om. Nu är den rund och fin och alldeles översållad med vita bollar, precis som man vill att den ska vara. 

Exemplar nummer två står på sidan ner mot bastustugan. Den är inte lika fristående som den andra, utan står lite inklämd i ett buskage med en galen forsythia som närmsta granne. Ibland är det svårt att se var den ena slutar och den andra börjar, men nu när snöbollsbusken blommar råder det ingen tvekan om vad som är vad. (Det var det i och för sig inte när forsythian blommade heller, hihi!)

Ikväll var jag ute och knipsade av några grenar för att ta in och sätta i vas. Nu får jag njuta av härligheten både inomhus och utomhus. 

Imorgon och dagarna som följer finns det chans på regn, och både jag och min trädgård håller tummarna för att det verkligen blir så, för det behövs verkligen. Men inte för hårda skyfall, så att snöbollarna smälter. 

Bakom växthuset

Igår städade jag upp bakom växthuset, som var det sista stället där höstlöven fortfarande låg kvar. (Om man räknar bort en del planterade ytor.) Där bakom finns det en liten grusgång in till en plattsättning i skuggan under träden. Där har jag ställt en gammal korgstol från IKEA, och det blir en riktigt mysigt liten sitthörna att sitta på varma dagar när solen gassar. Fast jag sitter ju som bekant inte så ofta... Rhododendron som blommar för fullt intill stensättningen börjar bli gammal. Jag har planterat den själv, och jag vill minnas att det var ganska exakt 10 år sen. Nu fläker den ut sig rejält på bredden, och jag låter den hållas. Det är verkligen en maffig färgklick där inne i grönskan. 

De lutande och ömt ihopslingrade mirabellerna är en av de saker jag älskar mest i hela trädgården. Förra året klippte jag fram stammarna så att de skulle synas mer från sittplatsen. Jag grävde bort en massa kirskål, klippte bort diverse sly och planterade några ormbunkar och astilbe istället. Det blev så fint, och jag blev så nöjd. I år ska jag röja upp från andra hållet, när vi gör iordning den sista delen som är kvar av moraset. 

Bland ormbunkarna intill kastanjestaketet gömmer sig stridsängeln i brons, som jag har "snott" av maken. Jag tänker att hon är trädgårdens väktare och tar hand om allt som inte är välkommet. Mördarsniglar, till exempel. Hon gör ett bra jobb, för det har jag inte sett en enda hittills i år. (Peppar, peppar..) Jag älskar den här lite mer hemliga delen av trädgården. Att vara där är som att vistas i en liten djungel, mycket tack vare ormbunkarna. Det vill jag absolut ha fler av, när det är dags att plantera upp de nya ytorna. 

Nu ska jag traska iväg på vårterminens näst sista körövning, men när jag kommer hem ska jag alldeles bestämt sätta mig en stund i den där korgstolen och bara njuta.

Jordgubbar, nemesia och lite till

Årets första svenska jordgubbar inmundigades till frukost idag. Jag köpte dem i Höör på vägen hem igår kväll, och de smakade himmelskt kan jag lova. Vilken tur att man bor i landet som har världens godaste jordgubbar, och nu tror jag faktiskt inte att jag överdriver. Och vilken tur att jordgubbssäsongen bara har börjat.

Det utlovades regn idag, men det blev ännu en solig och varm försommardag. Jag tvättade tyget på parasollet, och sedan satte vi upp det. Uteplatsen känns aldrig så inredd och mysig som när parasollet är uppfällt. Som ni ser har alla tomma krukor strandat på gräsmattan, men på den stenlagda ytan är det iallafall fint. Än så länge har jag inte införskaffat så mycket sommarblommor, men under säsongens gång brukar det bli fler och fler krukor här. Jag flyttade upp två zinkhinkar med dahlior från köksträdgården, som får fylla ut tomrummet lite grann tills vidare. 

Korgen jag köpte i ett loppistält på Malmö Garden Show var redan tätad med plast invändigt, så jag planterade nemesian direkt i den. Blommorna lär dofta fantastiskt av honung och vanilj, men jag har faktiskt glömt att sniffa på dem. Nemesian kommer ursprungligen från Sydafrika och finns i flera olika färgställningar. Den jag valde har tvåfärgade blommor i en mörkare och en ljusare rosa färg. Efter omplanteringen ser plantan lite tufsig ut, men den sträcker nog på sig snart. 

Jag har just avslutat en vattningsrunda i köksträdgården, där det började bli lite för torrt i pallkragarna. Det var så där så att vattnet lade sig i pölar ovanpå jorden, så jag fick "massera" ner det med händerna. På några ställen vattnade jag med den allra hårdaste strålen, så att vattnet liksom hamrades ner under jorden. Nu får det gärna komma lite regn i veckan.