Happy Friday!

Vissa fredagar är mer efterlängtade än andra. Idag är det alldeles bestämt en sådan fredag. Både tempot och arbetshögarna har varit extremt höga på jobbet under veckan, men det är ändå ett billigt pris att betala för möjligheten att få åka på studieresor utomlands på arbetstid. Jag har suttit hemma och jobbat idag och nu är allt avbetat på min att-göra-lista. När jag hade loggat ut firade jag med ett besök på byns finaste lilla blomsteraffär, som jag lämnade med ett knippe ljuvligheter att ha i min stora grönglaserade urna. Ser ni de små gröna ekollonen på den mörkgröna kvisten i förgrunden? Så fina!

Imorgon behöver jag köra in till Kristianstad för att lämna min Fjällräven-jacka på lagning på Naturkompaniet. Jag lyckades pilla sönder kläppen längst ner på dragkedjan redan innan jag åkte till Island, och min provisoriska lagning höll tyvärr inte så länge under resan. Jackan går förvisso att knäppa med knappar också, men man vill ju kunna stänga till den på riktigt när det blåser och regnar. Jag har rotat fram en gammal allvädersjacka som jag kan ha så länge, men jag får erkänna att jag nog har lagt ut lite sedan jag hade den sist...

På mataffären plockade jag åt mig veckans nummer av Leva&Bo, som har jultema. Det är inte en dag för tidigt, hihi! Jag köpte julmust också, så ikväll vet ni vad jag gör. Det är bara skumtomtarna som fattas. Happy Friday, allihopa everybody!

16 oktober x 10

Jag kör en favorit i repris och tittar tillbaka på dagens datum i bloggarkivet. Varsågoda, här kommer den 16 oktober i tio olika versioner. 

Den 16 oktober 2024 hade jag just gjort den lyckosamma upptäckten av en benvedbuske med vackra karminröda bär, som plötsligt stod i tomtgränsen mellan oss och grannen i söder.  Det där hade jag helt glömt bort. Över sommaren gör benveden inte så mycket väsen av sig, men de där bären är ju fullkomligt bedårande på hösten. Står den ens kvar i år? Jag måste ta mig en titt imorgon. 

Den 16 oktober 2023 hade vi besök av en snickare, som var här för att justera två nyrestaurerade fönster på norrsidan. Fönsterbågarna hade varit på lagning på ett lolkalt byggvårdssnickeri, och när vi skulle sätta tillbaka dem kärvade de lite grann. Det där fixade snickaren till. När han väl kom... Det jag annars lägger märke till i bilden nedanför är hur vansinnigt trista de där eternitskivorna faktiskt var. Men nu är de tack och lov ett minne blott sedan ett par veckor tillbaka. 

Den 16 oktober 2022 var vi ute på söndagspromenad i det vackra höstvädret. Promenader var tydligen en söndagstradition på den tiden, vilket vi borde se till att återinföra. Med undantag för Islands-resan har det varit en enormt stillasittande höst för min del. Det har ju inte ens varit läge för trädgårdsarbete. Min kondition är nästintill obefintlig...

Den 16 oktober 2021 var visst också en söndag. Jag var nere i köksträdgården och grejade med lövkrattning, plattsättning och jordslagning av diverse buskar och träd som jag hade haft i krukor över sommaren. Det där har jag inte hunnit göra än i år, men det blir väl tid för det också. 

Den 16 oktober 2020 hade jag köpt vita cyklamen, som jag satte i två loppisfyndade krukor på glasverandan. Jag försökte också redan ut varför det stod "1884" på krukorna och googlade fram tänkbara svar på saker och ting som hände just det årtalet. När jag tittar på bilden nu lägger jag mest märke till att verandan fortfarande var orenoverad då. Fin på sitt sätt, men i så mycket bättre skick nu fem år senare. 

Den 16 oktober 2019 gjorde jag ett helt blogginlägg om mitt otvättade hår. Snacka om bloggtorka, hihi!

Den 16 oktober 2018 var jag och mina två malmöväninnor på teatern i Kristianstad och såg musikalen "Singing in the rain". Trevligt med lite kultur på höstkanten. Och teaterbyggnaden i Tivoliparken är ju en upplevelse i sig. Så maffig!

Den 16 oktober 2017 var en måndag och jag hade visst haft en riktig rivstart på veckan. Körövningen hade blivit inställd, så jag låg hemma i soffan och tittade på "Mindhunter" på Netflix. Jag minns att jag tyckte den var bra. 

Den 16 oktober 2016 hittade jag en uggla i en låda med blandade saker från min farmor. Det är en sparbössa från Gabriel, och jag minns den från när jag var liten. Sedan den här dagen står den i vitrinskåpet i gröna rummet. 

Den 16 oktober 2015 hade jag en vansinnigt söt Saintpaulia Taita i köksfönstret. Den kan dock inte ha levt så länge, för jag har inget minne av den alls...

Den 16 oktober 2025 finns det just inte så mycket att säga om, mer än att jag har en trave trevliga tidningar att ta mig an. Jag ska nog ta med mig dem och krypa till kojs tidigt ikväll. Fint som snus. 

Snart i mål

Det var länge sedan jag fotograferade något inomhus här hemma. Sedan vi tömde vinden och renoveringen drog igång har det mest bara varit rörigt, så inspirationen har inte varit på topp direkt. Det finns ju inte heller något speciellt att visa. Vi har grejer mest överallt, och huset känns både byggdammigt och fullt av spindelväv. Nu börjar jag få lite abstinens efter färska snittblomsbuketter, såpskurade trägolv och fri utsikt genom fönstren. Fast det här ser faktiskt ut att vara den sista veckan med byggställningar, och det återstår inte mycket mer än detaljer av renoveringen. Så skönt att vi snart går i mål. 

Till helgen ska vi passa på att måla vindskivor och takfot en gång till, medan vi fortfarande når upp utan problem. Men sen får det nog bli tid för lite städning och inomhuspyssel också. Och redan till fredag ska jag nog se till att beställa den första av mina fyra födelsedagsbuketter. Nu vill jag återta mitt hus, både från byggdamm och spindlar. 

Fyra tips

Utöver våra skolbesök hann jag och mina kollegor med en hel del andra aktiviteter under vistelsen på Island. Här kommer fyra tips för framtida islandsresenärer:

Hallgrímskirkja står mitt i centrala Reykjavik och är verkligen ett riktigt landmärke i staden. Den 74 meter höga kyrkan invigdes så sent som 1986, men byggnationen påbörjades nästan 40 år tidigare. Det är en kristen kyrka, men samtidigt byggd för att efterlikna Tors hammare med handtaget uppåt. En fin blinkning till den isländska historien, får man säga. Kyrkan är verkligen en upplevelse utöver det vanliga, både invändigt och utvändigt. Man kan ta hiss och trappor upp i tornet, varifrån man ser ut över de färgglada plåttaken på husen runtomkring. Statyn framför kyrkan föreställer Leif Eriksson, sannolikt den första europén som landsteg i Nordamerika. 

Perlan är ett museum som ligger högt upp på en kulle med utsikt över hela Reykjavik. Det är ett interaktivt museum, där man både kan se ut över staden från ett observationsdäck, gå runt i en 15 grader kall isgrotta med tunnlar, uppleva norrsken på en 360-graders filmduk i ett planetarium och färdas ner i en aktiv vulkan via immersive experience-teknologi. Ett helt otroligt museum. Kanske rentav ett av de bästa jag har varit på.

Blue Lagoon är ett geotermiskt spa som ligger i ett lavafält nära Grindavík, söder om Reykjavik. Det är känt för sitt mineralrika, turkosa vatten som håller en behaglig temperatur på 37-40 grader och har utsetts till ett av världens 25 underverk av tidskriften National Geographic. Vattnet i lagunen kommer från underjordiska källor och innehåller mineraler som kisel och svavel. Det här är förmodligen Islands allra största turistattraktion, och bussarna går hit i skytteltrafik. Periodvis har lagunen varit stängd för besökare på grund av dess närhet till aktiva vulkaner. Ett utbrott den 22 november 2024 förstörde hela parkeringen, och idag har man byggt upp en 15 meter hög vall runt lagunen för att leda bort eventuellt framtida lavafloder. Ett besök här är svindyrt, men onekligen en once-in-a-lifetime-upplevelse. 

The Icelandic Phallological Museum är något så knasigt som världens största (och kanske enda) penismuseum. Här finns över 200 exemplar från alla tänkbara sorters djur, från små hasselmöss till stora valar, men också ett och annat mänskligt exemplar. Roligast är bronsavgjutningarna av det isländska handbollslandslaget som vann OS-brons i Beijing 2008. (Där kan man verkligen prata om laguppställning, hihi!) Och vilket tema det är på prylarna i museets gift shop kan ni ju räkna ut själva. Kanske inte ett museum för den mest pryda, men faktiskt både intressant och humoristiskt. 

I fredags åkte vi på en heldagsutflykt med buss, som bjöd oss på flera riktigt fantastiska naturupplevelser. Men det får jag berätta mer om en annan dag. 

På vid gavel

Ni minns kanske hur gavelväggarna såg ut efter att eternitplattorna hade tagits ner. Det var så glest mellan brädorna att det såg ut som väggarna på en fallfärdig lada. Verkligen inte mycket att fästa skivor och puts på, så vi gav byggarna klartecken för att ta ner det gamla träet och regla upp helt nya väggar. Under min vecka på resande fot skickade både maken och snickaren SMS med bildrapporter på hur renoveringen fortskred. När jag fick bilden här nedanför kände jag mig plötsligt extra glad att jag inte var hemma, hihi! Uttrycket "på vid gavel" kan ju knappast få en mer konkret betydelse än så här.

Fast senare samma dag kom det en betydligt mer betryggande bild. Isoleringsskivor hade satts upp utvändigt, och även de nya fönstren hade kommit på plats. Vi valde samma modell som på de gamla fönstren, men det blev en budgetvänlig variant med fuskspröjsar. I den bästa av världar kan man få allt man vill ha oavsett kostnad, men i verkligheten får man kompromissa ibland. (Ganska ofta, faktiskt...) Kanske inte så snyggt inifrån, men utifrån ser det faktiskt helt OK ut, och det är trots allt ett vindsutrymme som inte ska inredas. Iallafall inte just nu. 

Idag har väggen isolerats invändigt, och det har förberetts för ventiler. På utsidan är det förberett för putsning med något slags nät på skivorna. Det var dock minusgrader inatt, så vi får hoppas på lite mildare väder under dagarna som kommer, så att putsen torkar.

Ja, ni förstår ju att vi redan har börjat drömma om vad vi skulle kunna göra av utrymmet uppe på vinden. Det har verkligen öppnat upp för helt nya möjligheter och har hur mycket potential som helst, men nu slutför vi en sak i taget. Det får i så fall bli ett senare projekt och framförallt en senare budget.

På hemmaplan igen

Vid 01:30 inatt klev jag innanför dörrarna på hemmaplan, efter 6 alldeles fantastiska dagar på Island. Hemresan gick via Kastrup och tåg till Hässleholm, där jag hade ställt en bil hos en av mina kollegor. Jag är rejält mosig idag, med en svullen hjärna som fortfarande går på högvarv för att bearbeta alla intryck. Vistelsen var verkligen helt underbar. Vi har hunnit med så många olika saker, alltifrån studiebesök till rekreation till kultur till naturupplevelser. För att inte tala om alla härliga människor vi har träffat. Jag får berätta lite mer i detalj framöver, men summa summarum kan jag säga att detta är ett land jag redan längtar efter att få upptäcka vidare någon dag. 

När vi kom körandes med flygbussen in mot Reykjavik i måndags var vårt första intryck att det var en ganska liten stad. Stadskärnan består mest av låghus, varav många är äldre trähus. Att det ändå är en storstad med fyrfiliga motorvägar och mängder av nybyggen blev vi varse dagen efter, då vi tog bussen ut till den förort där skolan vi skulle besöka låg. Det är en expanderande stad med cirka 246.000 invånare, vilket är ungefär 65% av befolkningen i hela landet. 

Vi landade i en rejäl hagelskur runt lunchtid i måndags, och sedan upplevde vi alla sorters väder utom snö under dagarna som kom. Islänningarna själva säger att vädret på Island är så oförutsägbart att om man inte gillar det, får man bara vänta fem minuter. Det händer att turister ger sig i väg på hajk i bergen i strålande sol och sedan blir överraskade av snöstorm en timme senare. Den frivilliga räddningpatrullen har alltid mycket att göra, och numera är det en rekommendation att man rapporterar sig till dem både före och efter längre vandringar i bergsområdena. Några sådana äventyr gav vi oss dock inte ut på den här gången. Det blev dock en dagstur med buss i fredags, som var så ljuvlig att den förtjänar ett eget inlägg en annan dag. 

Med svenska mått mätt är allt extremt dyrt på Island. Vi hade dock turen att få både flygbiljetten och boendet betalt med projektpengar från Erasmus. Vi bodde på ett lägenhetshotell hyfsat centralt och hade möjlighet att handla och tillaga egen mat på rummen, vilket vi också gjorde alla frukostar och flera av kvällarna. Det var dock rejält dyrt i mataffärerna också. En fet plånbok är alltså att rekommendera för den som vill åka till Island. Det tar dessutom ett tag att vänja sig vid summorna som står på prislapparna. 1000 isländska kronor är ungefär 77 svenska, så man hickar till varje gång man ska betala något. 

Transport med stadstrafiken var dock väldigt prisvärt. En biljett på stadsbussarna kostar bara cirka 8 kronor och är giltig i 75 minuter, så man kan åka på samma biljett om man byter buss. Via en app som heter Klappið kan även köpa biljetter med längre giltighetstid, men vi gjorde det lätt för oss och blippade bara våra vanliga betalkort när vi klev ombord. Med hjälp av Kartor-appen på iPhone eller Google Maps-appen var det extremt lätt att hitta rätt buss och rätt hållplats, och efter bara en dag rörde vi oss över staden som om vi vore lokalbor.

Kul fakta är att majoriteten av alla infödda islänningar mer eller mindre är släkt med varandra, om man tittar bakåt i tiden. I databasen Íslendigabók kan alla isländska medborgare knappa in sitt personnummer och snabbt få svar på hur nära släkt man är med någon. Den funktionen används frekvent av både unga och gamla, för det är ju ett snabbt och smart sätt att ta reda på om det är lönt att satsa på någon man har träffat, eller om det är så att man faktiskt är för nära släkt. Grundtanken verkar vara att det helst ska vara fem generationer eller mer som skiljer. 

Ja, det här blev mest ett huller-om-buller-inlägg, men det är så min hjärna fungerar idag, hihi! Det blir alldeles säkert fler inlägg från Island framöver här på bloggen. Jag har mängder av bilder att gå igenom och redigera, men det tar jag tag i en annan dag. Nu tar jag kväller och stänger datorlocket för idag. 

Hæ Ísland!

Imorgon vid den här tiden kommer jag förhoppningsvis att befinna mig på Island. Fast med tanke på den ständiga risken för vulkanutbrott och den senaste tidens drönarflygningar över flygplatser kan man ju aldrig vara riktigt säker. För att inte tala om flygbolag som går i konkurs... En av dessa tre kan jag och mina medresenärer (tillika kollegor) redan sätta "check" på, för det sistnämnda var ju precis vad som hände oss i onsdags. Planen är iallafall att vi ska tillbringa tre dagar på en skola i Reykjavik och följa det dagliga arbetet där. Vi ska också besöka ett utbildningscenter, som både har en poddstudio och en videostudio för att kunna digitalisera delar av undervisningen. Så spännande! 

Resan sker inom ramarna för ett Erasmus-projekt, precis som vistelsen i Grekland förra våren. Det är verkligen en berikande och lärorik möjlighet att få ta del av hur kollegor i andra länder löser samma uppdrag som det jag och mina kollegor jobbar med i Sverige. Jag har aldrig varit på Island tidigare. Det känns nästan lite exotiskt, och vi har även planerat in att hinna med en del naturupplevelser, innan det är dags att åka hem igen. Nu blir det med största sannolikhet 6 dagars bloggtystnad, men jag hoppas ha desto mer att berätta när jag kommer hem. Hæ Ísland! Hér komum við!