Snö och lyktor

Jodå, nu har det kommit snö på riktigt. En omgång i natt, och sedan ytterligare ett rejält lass under eftermiddagen. Nu är hela världen vit där ute i mörkret. Jag lyxar till det dubbelt upp och eldar både i spisen och i ljuslyktorna på spiselkransen. Så varmt och gott. Lyktorna har jag har samlat på mig lite här och där under det senaste året, vartefter jag har sprungit på färger jag gillar. Ingen av dem kommer från samma märke, men de bildar ändå en trevlig enhet. Nästan alla är dessutom enkla budgetvarianter från ställen som ICA Maxi, EKO-hallen och Blomsterlandet. Det duger alldeles utmärkt för mig. 

Maken fick äran att inviga vår nya snöskyffel, som vi så lägligt införskaffade för bara någon vecka sedan. Den gamla, som vi ärvde med huset, hade trasigt blad och vägde två ton. Den hamnade på tippen när vi rensade i garaget under sommaren. Tur att vi hann komma ihåg att vi skulle köpa en ny.

I väntan på advent

Det börjar onekligen bli dags för att bestämma hurdan adventsljusstake man ska ha i år. Jag gör lite olika från år till år, men ibland kör jag en favorit i repris. Just nu lutar det åt att jag upprepar förra årets variant, som var en rund svart metallskål med inbyggda ljushållare. Ljusen var handstöpta och införskaffade på en julmarknad på Hallandsåsen. Grön mossa är alltid ett måste, iallafall i de varianter som kräver mossa. 

För några år sedan hade jag en annan skålformad variant, där jag stack ner egna ljushållare i oasis. Det är egentligen en låg blomkruka, som numera står på krukhyllan ute i ladan. Kanske jag ska ta den istället?

Utöver grön mossa är paradisäpplen alltid ett måste här hemma till advent. De är så fina att ha precis överallt, både i adventsstaken, i julkransar, i skålar och precis som de är på ett bord, en hylla eller en fönsterbräda. Vissa år köper jag dem styckvis nere på byns finaste lilla blomsteraffär, men i år har jag fått en hel påse som mina föräldrar har plockat. Lovely!

En av mina favoriter är min supertunga betonggris, som bara kräver att man fixar fyra stearinljus och sen är det klart. Om jag inte använder den till adventsljusen, så tar jag fram den ändå och har den som vanlig ljusstake. Den är ju så charmig. 

Lisa Larsons adventsbarn är naturligvis också givna adventsgäster här hemma. Dem samlade jag på mig en och en under 90-talet, och glad är jag för det. Särskilt när jag ser vad de kostar idag....

Nu får julmarknaderna gärna sätta igång, så att jag kan köpa på mig lite fina handstöpta ljus att ha i adventsstaken. Jag har redan span på flera lokala sådana, som går av stapeln lördag före första advent. Sen måste jag ju rota fram mina adventsgrejer från lådstapeln i ladan också... Men det får alldeles bestämt bli ett projekt för en dag med dagsljus.

Chans eller risk?

I morse när jag passerade gränsen till min jobbkommun, så var det faktiskt aningens lite vitt på marken. Inga mängder, men tillräckligt för att det ändå skulle kännas som säsongens första snö. Dagarna framöver finns det en chans att det blir mer, för det är en liten snöflinga på väderkartan både på onsdag, torsdag och fredag. 

Eller ska man vara negativ och istället tänka att det är risk för snö? Fast nog är det lite mysigt ändå. Iallafall så här i början, när det fortfarande är lite nyhetens behag. Och nog bidrar det med stämning, om det är lite vitt på backen till advent. 

Den sjuttonde

När bloggtorkan är total får man bjuda på gammal skåpmat. Idag roar jag mig med att titta tillbaka på året som gått för att se vad jag har haft för mig den sjuttonde i varje månad. 

Den 17 januari var en fredag, och det var jag glad över. Däremot var jag inte så glad över bristen på dagsljus att fotografera i. Lite som nu. I brist på annat visade jag upp min samling stenar, som ligger i trätråget i gröna rummet. Dem plockade jag som reseminne från min Erasmus-resa till Lesbos våren 2024. Är det ens lagligt att plocka sten nuförtiden? Det kanske var tur att jag inte fastnade i tullen...

Den 17 februari drabbades jag av akut trädgårdsabstinens och klickade hem en massa dahliaknölar. Sorten som skulle komma att bli sommarens absoluta favorit var bolldahlian 'Cornel Bronze', som till och med blev finare i verkligheten än på försäljningsbilden. 

Den 17 mars var en måndag, och maken och jag konstaterade att vi skulle ha satt mitt nyköpta allmogeskåp lite högre upp på väggen, när vi grejade med det dagen innan. "Det där får vi väl fixa till någon dag," sa vi. Den dagen har inte kommit än...

Den 17 april var det skärtorsdag och 20 grader varmt. Jag hade semester och grejade i trädgården hela dagen. Dahliaknölarna  stoppades ner i platspåsar med jord och fick sedan stå på tillväxt på hyllan i växthuset. Både smidigt och platsbesparande.

Den 17 maj skrev jag ett långt inlägg om våra kommande renoveringsplaner för tak, vind och gavlar. Under dagen hade vi haft besök av vår byggare för att se över vad som behövdes göras. Ni som har följt bloggen under hösten vet att det blev ett ganska omfattande projekt innan vi var klara. Det har ju faktiskt bara gått några veckor sedan allt blev klart, men jag har nästan redan glömt hur det såg ut innan. De där eternitskivorna kommer ingen att sakna. Inte den fula parabolen heller...

Den 17 juni förundrades jag över nävan i den stora plåtkrukan nere vid bastustugan. Den kommer igen år efter år, trots att jag inte har bytt jord en enda gång. Just den här platsen är för övrigt ett av de ställen i trädgården som jag är allra mest nöjd med. Sten, grus och grönska är onekligen ett vinnande koncept. 

Den 17 juli hade semestern börjat. Det var smällhett och jag höll mig i skuggan och snyggade till nere vid de sammanflätade mirabellerna. Jag planterade några stora ormbunkar (träjon), som blir naturligt vackra coh inte stjäl showen för mycket från de vackra stammarna. Det helt färdiga resultatet visade upp igen så sent som i förra veckan. 

Den 17 augusti hade semestern varit slut ett par veckor, men det var söndag och jag grävde igen. Den här dagen stod rabattrenovering vid uteplatsen på schemat. Det visade jag visst också i ett inlägg i förra veckan, men blomsterfägring kan man ju titta på många gånger. 

Den 17 september fastnade allmogeskåpet i hallen på bild igen. Jag gläntade på dörren och visade min samling loppisljusstakar. Nåväl, delar av den iallafall...

Den 17 oktober var det fredag och jag hämtade födelsedagsbukett nummer 1 på byns finaste lilla blomsteraffär. Jag fick ju ett "klippkort" med fyra buketter av maken när jag fyllde år, men det har varit så rörigt under renoveringen att jag har avvaktat med att utnyttja det. Jag har faktiskt tre "klipp" kvar, som jag tänker kommer väl till pass nu när vi börjar få lite ordning på oredan i huset. Nästa bukett hämtar jag alldeles bestämt till helgen. 

Den 17 november har varit en kall och stundtals riktigt solig dag, men någon bild på det har jag tyvärr inte att bjuda på. Numera är det ju becksvart när man kör hem, och fotografering är allt annat än lockande. Tur då att man kan bjuda på gammal skåpmat. 

Flitig som ett bi

Jag har haft en heldag med hemmastök. Det där kan ju låta vansinnigt trist, men jag kände mig faktiskt inte alls tyngd av några måsten, utan tog mig an nya småprojekt vartefter andan föll på. Jag målade räcket på vinden en ny runda, tvättade lakan, bäddade rent i sängen, vädrade filtar och mattor, dammtorkade, dammsög och såpskurade trägolven. Flitig som ett bi, minsann. Anledningen till att det mer eller mindre blev en heldag var egentligen inte mängden sysslor och tiden det tog att utföra dem, utan det faktum att jag gjorde helt andra saker mellan varven. Som att titta på dokumentärer på Netflix, äta en halv kebabpizza, mumsa vidare på gårdagens snask och bläddra i trevliga tidningar. En alldeles utmärkt söndag, får jag säga.

Imorgon drar vi igång en ny arbetsvecka. Nu är det bara fem veckor kvar till julledigheten. Och bara två veckor till första advent. Jag kom just på den lysande idén att lägga in en semesterdag fredagen den 28 november, så att man får en hel extra dag till adventsstöket. Så myyyysigt! Ibland har jag tur när jag tänker.

En promenad på Alamedan

Idag vaknade jag upp till en kall och krispig dag i Karlskrona. Solen strålade från en klarblå himmel, och för ovanlighetens skull blåste det inte ett endaste dugg. Med Islandströja och varm mössa var jag väl rustad för en sväng på stan med mina föräldrar. Vi promenerade upp längs Alamedan, som är en av de charmigaste gatorna i stan och dessutom gatan med det mest udda namnet. Det är en försvenskning av det spanska ordet alameda, som betecknar ett promenadstråk kantat av träd. En slags allé, alltså. Det som är så annorlunda med just den här allén är att träden växer i mitten och delar upp gatan i två delar. Det lilla brunnshuset från 1859 står i mitten och är ett ljuvligt inslag i gatubilden. 

Jag stannade på EKO-hallen i Fjälkinge på vägen hem. Deras gigantiska julavdelning är onekligen lite av en upplevelse, men några inköp där blev det inte. Däremot snaskar jag för fullt på godis från deras gigantiska godisavdelning. Det är ju ändå lördag, hihi!

Små trädgårdsprojekt 2025

Trädgårdssäsongen 2025 blev något av en mellansäsong i vår trädgård. Inga större projekt genomfördes, men lite småfix här och där blev det iallafall. Ska vi ta oss en titt?

En av sommarens varmaste dagar höll jag mig i skuggan och började helt spontant röja upp runt det lutande mirabellträdet allra längst ner i trädgården. Eller mirabellträden i plural ska det nog vara, för det är två stammar som liksom är ihopflätade. Sagolikt vackert! Jag planterade några ormbunkar, murgröna och några astilbeplantor framtill, och sen fick jag ett ryck och slog ner en avsågad bjälke som jag hittade i ladan som en slags installation. Stråket av mindre naturstenar lade jag dit för flera år sedan, när jag skulle tömma det sista i en stensäck på uppfarten. I all sin enkelhet blev slutresultatet riktigt fint. 

En annan dag snyggade jag till lite grann i en hörna i köksträdgården, där jag ställde en whiskeytunna med ett silverpäron i. Trädet fick sällskap av en liten silvrig rödvidebuske, som jag planterade direkt i marken. Så småningom kom det också på lite täckbark på den fula markduken. 

På framsidan hade min lilla blomsterkornell 'China Girl' strukit med över vintern, så jag grävde bort den och planterade en flerstammig ädelsyrén istället. Än så länge är den spinkig som tusan, men jag älskar ju flerstammigt och tänker att den kan bli riktigt fin när den får växa till sig. 

Som en konsekvens av att nivåskillnaderna i marken har börjat röra på sig mellan oss och två andra grannar, fick vi gemensamt klippa ner en hel del växtlighet mellan våra tomter. För vår del rörde det sig om hörnan längst ner i köksträdgården. Från att ha varit mer eller mindre uppväxt och insynsskyddat där, är det numera helt öppet. Buskaget som växte där behövde å anda sidan föryngringsbeskäras rejält, så det kan nog bli bra nu när det får börja om lite grann. 

Jag gjorde äntligen slag i saken och rundade av den tråkiga hörnan av gräsmattan, där det ändå aldrig växer något gräs. Jag har haft så himla många olika tankar om vad man skulle kunna plantera här, men nu slutade det med att jag tog sådant jag redan hade hemma. Det blev lite av varje, som till exempel en hängsalix, några vita rhododendronbuskar, hortensia, buxbom och lite annat smått och gott. Någon kant framtill har det inte blivit än, men nu får det vänta till nästa säsong. 

Efter ett sensommarbesök på Norrvikens trädgårdar föll jag in i ett skov av inspiration och renoverade delar av rabatten vid uteplatsen med lite ny blomsterfägring. Det blev höstanemoner, solhattar, stäppsalvia och buxbom. Solhattar och höstanemoner har varit lite svåra att övervintra på andra ställen i trädgården, men jag håller tummarna för att det går bättre den här gången. 

Sommaren försvann så märkligt snabbt i år. Fast så där känns det i och för sig varje år. Underbart är onekligen kort här uppe i det kalla norr. Men att trädgårdssäsongen inte varar hela året är ju vad som gör den så ljuv. Och nu har vi en hel vinter på oss att grunna, planera, drömma och längta efter nya projekt nästa sommar.