Nymålat i köksträdgården

Det känns som om jag är stamkund på Jem&Fix numera, för efter jobbet idag svängde jag inom där igen. Ärendet den här gången var att handla Falu rödfärg till pallkragarna. Varianten jag hittade hette rätt och slätt "Rödfärg" och var mer än hälften så dyr som originalet. Jag misstänker att man får vad man betalar för, men med tanke på vad den ska användas till tror jag det duger gott. 

Det var fortfarande fint väder när jag kom hem, så jag hoppade i oömma kläder, tog fram knädynan och skred till verket. Planen var att bara måla de två nya pallkragarna (som alltså egentligen är fyra stycken till antalet) till att börja med. Jag tänkte att det där grejar jag på ingen tid alls, men det tog faktiskt längre tid än jag trodde. Första lagret på omålat trä blir ju inte helt täckande heller, så jag får nog dra på ett par lager till någon annan dag. Jag behöver bättra på färgen på flera av de gamla pallkragarna också, så det kan gärna få bli fint väder kvällarna framöver.

Tre trevligheter

Tre blommande tulpaner blev det slutliga resultatet av lökarna jag stoppade ner i en hink så sent som den 10 mars. Då hade en del av lökarna redan grott, och jag chansade lite och tryckte ner dem i jord. Tre är ju trevligare än ingenting.

Trevligt är det också att det rosa löjtnantshjärtat blommar bakom Putte i snäckdammen. Plantan står nästan helt i skugga här, och det trivs den alldeles förträffligt med. När den inte blommar, är den som en grön liten buske resten av sommaren. Love, love, love it!

Sedan någon vecka tillbaka blommar en av mina 'Cunningham's White'-rhododendron i vitaste vitt. Det är också mycket trevligt. Jag har fem stycken sådana placerade lite här och där i trädgården. Fyra av dem är köpta för 99 kronor styck på en reavagn utanför en av lågprisbyggkedjorna. Den femte är köpt på en plantskola för 499 kronor. Och tänk, det är faktiskt inte så himla stor skillnad på dem. 

Den som blommar nu är den jag planterade i riktig jord sist av alla. Den står i rabatten i hörnet bakom uteplatsen, som jag grävde i slutet av förra sommaren. Bladen har blivit lite frostskadade av den kalla vårvintern, men vad gör det när den blommar så fint. De andra fyra står lite skuggigare och är grönare och frodigare, men på dem är det inga blommor än. Jag väntar, om än en smula otåligt. 

Gammal och ny nejlikrot

Nu blommar nejlikroten 'Mai Tai' i rundeln framför köksträdgården, och jag konstaterar åter att den är en av mina absolut största rabattfavoriter. Jag älskar både färgen, växtsättet och formen på blommorna. Så delikata. Enda nackdelen är att jag aldrig har lyckats få den att blomma om med ett andra flor, men i år ska jag nog vara lite mer på hugget och klippa bort blomstänglarna så fort de har vissnat. 

En annan nackdel är att nejlikroten är en relativt kortlivad perenn. Moderplantan lever 2-5 år, men har man tur frösår den sig och bildar nya små plantor. Det har jag inte heller haft tur med. Idag grävde jag bort plantorna jag planterade nere vid bastustugan 2021 (eller var det till och med redan 2020?), för de var helt slut och bestod bara av torra rotklumpar.

Vilken tur då att jag redan hade bunkrat upp med nya plantor. Under mitt besök på trädgårdshandeln på Löfstad slott härförleden hittade jag en sort som heter 'Tempo Coral'. Den har jag inte sett tidigare, och jag köpte på mig tre plantor. Lite dumsnålt med bara tre, men bättre än ingenting. Idag har jag planterat ut dem där jag grävde upp de gamla nere vid bastustugan. De blommar inte än, men den som väntar på något gott... 

Planen idag var annars att jag skulle måla om pallkragarna, men sen upptäckte jag att hinken med Falu rödfärg hade stått i ladan hela vintern och var bortom all räddning. Jag försökte röra upp pigmentet, men det låg kvar som klumpar i botten och resten av färgen var som utpädd vattning saft. Färgen har nog frusit sönder, helt enkelt. Jag får väl åka och shoppa ny färg någon dag i veckan. 

Den sista pallkragen på plats

Imorse sov jag som klubbad, efter att ha suttit uppe alldeles för länge igår kväll och tittat på alla avsnitt av dokumentären om Kylie Minogue på Netflix. Hennes ungdom under 80-90-talet var även min, och det var nästan som att göra en tidsresa från soffan. Nostalgi deluxe. Därför hann klockan alltså bli ganska mycket, innan jag kom ut i det vackra sommarvädret idag. Jag började med en snabb utflykt till Jem&Fix i Osby för att köpa två nya pallkragar och ett gäng jordsäckar, men sen återvände jag hem för att ta tag i den sista pallkragen i köksträdgården. Den hade stått längst av alla, och det tog faktiskt längre tid än jag trodde att gräva ur den, för den var helt full av rötter. 

Stolpar och armeringsnät hade jag redan hemma, och att sätta upp det tog nästan ingen tid alls. Jag kom på att jag hade fyra rostiga "kakelplattor" med årstidernas namn, som jag kunde sätta upp i armeringsnätet. Sen bytte jag plats på näten, för att det blev bättre balans med fyra plattor på pallkragen som står i mitten och en platta på pallkragarna som står på sidorna. Det gick snabbare att byta armeringsnäten än att ta ner alla plattor och sätta upp dem igen, för jag har bara fäst dem med vanligt trädgårdssnöre på stolparna. När jag ser bilden här ovanför tänker jag att jag nog ska flytta ner de ensamma plattorna en ruta. Precis som det spelar någon roll, när luktärterna tar över. 

Om det fina vädret fortsätter imorgon, tar jag nog fram hinken med falu rödfärg och drar på ett par lager både på de gamla och de nya pallkragarna. Sen har jag melonplantor att plantera i växthuset, tobaksblommor att plantera i kruka ocn de där klematisplantorna som väntar på att planteras ut i trädgården. Gräsklippning står också på schemat. Sicken tur att det är söndag imorgon. Jag helgar vilodagen med trädgårdsarbete, för det är utan tvekan det vilsammaste man kan göra. 

"Lektioner i kemi"

Medan jag planterade lite krukor efter jobbet idag, lyssnade jag klart på "Lektioner i kemi" av den amerikanska författaren Bonnie Garmus. Jag fick den rekommenderad av två olika kollegor på jobbet och tyckte att den lät charmig, och eftersom det gick snabbt att komma in i berättelsen fortsatte jag lyssna.

I romanens centrum står Elizabeth Zott. Hon är en extremt kompetent kemist, men hon har flera försvårande omständigheter att navigera runt i livet: Hon är kvinna, hon är ateist, hon vill absolut inte gifta sig och hon försöker göra karriär under tidigt 60-tal, då kvinnor fortfarande helst ska vara hemmafruar eller på sin höjd skriva maskin och koka kaffe. Elizabeth är dock inte det minsta intresserad av att spela med i 60-talets könsroller och religiösa skenhelighet, och trots att hon ständigt motarbetas av den mansdominerade värld hon verkar i, vägrar hon att anpassa sig och falla till föga. Den enda som ser henne som en jämlik är den högt ansedda forskaren Calvin Evans, som blir hennes soul mate och stora kärlek. Men säg den lycka som varar för evigt. Genom en rad oväntade händelser hamnar Elizabeth som programledare för tv‑programmet "Middag klockan sex", där varje avsnitt blir som en lektion i organisk kemi. Producenter och recensenter rasar, men publiken älskar det, och kvinnor över hela USA börjar inse att livet bjuder på fler möjligheter än att föda barn och vara någons fru. 

Det här är onekligen en udda historia. Charmig, rapp, dråplig, smart och tankeväckande på samma gång. Jag tänker flera gånger att stilen påminner lite om John Irvings böcker, som jag läste på 1980- och 90-talet. Det är lite samma typ av annorlunda karaktärer och skruvade händelser som vävs ihop till en sammanhängande historia. Det hör ju inte direkt till vanligheterna att man berättar delar av historien ur en hunds synvinkel, men Bonnie Garmus får det att kännas helt naturligt. 

Summa summarum så tycker jag att det här var en trevlig läsupplevelse. Lena Endre gör ett bra jobb som uppläsare, och 14 timmar och 32 minuter känns betydligt kortare än så. Imorgon ska jag koka mina ägg i en halvliter H₂O och äta dem med en nypa natriumklorid. 

AW-grillning och syrener i blom

Trivselgruppen på min arbetsplats anordnade en liten AW-grillning direkt efter jobbet idag. Efter utstämpling åkte vi till ett friluftsområde med grillplats och utsikt över Osbysjön, där vi bara tog det lugnt och hade trevligt tillsammans. Så himla lagom, och så himla fint att bara få hänga en stund under avslappnade former. Vi hade tur med vädret, för det var uppehåll hela tiden, trots att det stundtals var ganska regntunga skyar. 

På hemmaplan njuter jag av att syrenerna har slagit ut. Det blir nästan inte mer svensk försommar än så. Vackrast är blommorna på 'Mme Lemoine', som växer som ett L-format buskage på kanten bakom gårdspumpen. I helgen måste det helt bestämt bli trädgårdshäng för hela slanten, så att jag hinner njuta av härligheten. 

'Million bells'

Redan vid lunch idag bestämde jag och min pendlingskollega att det äntligen var dags att stanna till vid handelsträdgården vi passerar till och från jobbet varje dag. Vi har båda känt att det har varit lite för kallt om nätterna fram till nu, men nu orkade vi inte vänta längre. Det är ett säsongsöppet växthus med egenodlade sommarblommor, kryddor och grönsaksplantor, och dessutom en och annan perenn. Att gå in där är som att komma in i en godisbutik. Det är mycket av allt, och färgerna på sommarblommorna är underbara. Man vill ha en av varje. 

Jag bestämde mig dock för att inte gå helt överstyr, utan se det som ett första besök av många och bara handla lite lagom nu så här i början av säsongen. Det blev iallafall ett gäng minipetunior av sorten 'Million Bells' i två olika nyanser, - en varmt korallrosa och en lite kallare och karamelligare rosa. Det fanns även mängder av storblommiga petunior i alla tänkbara färger, som verkligen såg ljuvliga ut. Min upplevelse är dock att de storblommiga sorterna är svårare att hålla fina om det blir en regnig sommar, för blommorna brukar bli så sladdriga då. 

Jag köpte även ljusrosa blomstertobak och ännu ljusare rosa tvillingsporre. Nu står allt i växthuset så länge, men till helgen blir det krukplantering deluxe. Det ska bli 24 grader varmt på lördag, så någon frostrisk är ju inte direkt överhängande. Iallafall inte den här veckan.