Kollegial lunch och trögstartade dahlior

Idag har jag tekniskt sett haft min sista semesterdag. Helgen är förvisso också ledig, men från och med måndag drar vardagen igång igen. Jag stämde träff med två kollegor för lunch på Gästis här i byn. Vi har inte setts på fem veckor och tänkte att det nog var bäst att börja vänja oss vid vararandra igen, hihi! Skämt å sido, det var väldigt trevligt, och nu känns det plötsligt inte så motigt att avsluta semestern. 

Efter lunch fikade vi här hemma i trädgården. Vi var alla tre rörande överens om att våra dahlior är ovanligt trögstartade i år, trots att vi väckte knölarna i god tid i våras. Kanske det är en konsekvens av sommarens torka, för trots att man har vattnat i krukor och pallkragar så har ju jorden torkat upp på nolltid. Förhoppningsvis kan vi se fram emot en mer rejäl blomning under augusti månad. Hur går det med era dahlior? Är de också sena?

Torra löv, stockrosor och tråkiga böcker

Det hör kanske inte direkt till vanligheterna att man krattar torra löv i slutet på juli, men det är faktiskt precis vad jag har gjort idag. Sommarens långvariga torka i kombination med stundtals riktigt hård blåst har onekligen lämnat sina spår i trädgården. Det ser för bedrövligt ut. Fast den övervägande känslan är att bara låta det vara. Det är inte så mycket att göra åt. Bättre att glädjas åt det som är fint, som stockrosorna runt huset till exempel. De kommer i alla tänkbara färger, och de blir bara fler och fler för varje år som går. Jag låter dem fröså sig lite som de vill, men hamnar de ute på uppfarten (vilket de ofta gör) gräver jag upp dem och flyttar dem. 

Vi har haft närmare 30 grader varmt idag, och jag har mest tagit det lugnt i skuggan. Jag har börjat lyssna på  den hajpade boken "Yesteryear" på BookBeat, men 20% in i boken har jag inte riktigt bestämt mig för om den är tillräckligt intressant för att fortsätta lyssna på. Det fanns en tid i mitt liv då jag såg det som ett nederlag att inte läsa klart böcker jag påbörjade, även om de inte fångade mig, men så känner jag inte alls längre. Det är ju inte precis så att man får duktighetsmedalj för att man står ut med en tråkig roman. Då lägger jag hellre tiden på att läsa något jag faktiskt gillar. Man ska läsa för att man vill, inte för att man måste. Jag ska lyssna lite till, innan jag bestämmer mig. 

Heldag i Halland

Idag stämde jag träff med mina väninnor på ett riktigt mysigt ställe: Kvarnen i Kornhult - skogscafé och gelateria. Kornhult är en liten by som ligger strax öster om Hishult i södra Halland, cirka 2,5 mil från Laholm. Jag har aldrig varit där förut, men det var verkligen ett jättefint ställe som jag gärna återvänder till igen. Vi kom dit cirka 10 minuter före öppning vid lunch, och då ringlade redan en rejält lång kö framför grindarna. Stället är helt klart populärt, och det är inte svårt att förstå varför. Det här stället är en upplevelse både för öga och gom. 

En av väninnorna hade varit där tidigare och var klok nog att gå direkt och ta ett bord nere i trädgården på baksidan av huvudbyggnaden, medan vi andra två ställde oss i kö till kassadisken där man beställer. Tur var väl det, för sedan blev det fullt överallt ganska omgående. Vill man äta lunch här lönar det sig alltså att vara här direkt vid öppning. Annars bör man nog hellre vänta till lite senare på eftermiddagen. 

Kvarnen serverar sin egen variant av smörrebröd med närproducerade ekologiska råvaror och viltkött från skogen, garnerade med örter, blommor och bär från den egna trädgården. Smörrebröden var stora, så det räckte gott och väl med ett för att bli mätt till lunch. Jag valde ett med älgtartar, libbstickamajonnäs, picklad rättika och ett gott hemmagjort chips med paprikasmak. Väninnorna valde kyckling och rökt hjort. Allt var så otroligt gott, och dessutom vansinnigt vackert att titta på. Vi hann även med kaffe och hemmagjord italiensk gelato, och den sistnämnda gick verkligen inte heller av för hackor. 

Det var till och med fint på toaletten, hihi!

Under eftermiddagen har jag även hunnit bada fötterna på stranden i Mellbystrand och besöka en trevlig bokhandel, en väskaffär och en klädesbutik inne i centrala Laholm. Det blev en riktig heldag i Halland, med andra ord. Så mysigt med minisemester, och så härligt att få kvalitetstid med väninnorna. Nu dröjer det säkert ett helt år tills vi är samlade på samma ställe igen. Jag längtar redan. 

Fönsterlås och linoljesåpa

På förmiddagen idag körde vi en sväng till Folkes Byggnadsvård, som är en fantastiskt fin byggvårdsbutik i de södra delarna av vår kommun. Det är för övrigt samma företag som renoverade vår glasveranda för några år sedan, och här har vi även fått hjälp och råd med linoljefärg och fönsterrenovering. Jag älskar att gå runt i butiken och bara titta och sniffa på allt, för det luktar ju så gott. Ärendet idag var dock att köpa fönsterlås till sovrumsfönstren. Två av låsen har nämligen gått sönder. Vi sätter ofta fönsterhaken i den nedersta öglan när vi vädrar och inte vill ställa upp hela fönstret, och vid två tillfällen i sommar har vindarna ryckt i fönstren så att metallöglan har brutits av. 

I butiken fanns det både nytillverkade fönsterlås och begagnade. Vi valde begagnade och fick fem stycken till samma pris som ett nytt. De har inte riktigt samma färg som de gamla låsen, så vi tänkte att det var bäst att byta alla fyra så att det blir samstämmigt i fönstret som helhet. Nu har vi också ett i reserv, och naturligtvis behåller vi även de två vi skruvade av som är hela. En flaska linoljesåpa med lavendeldoft blev det också. Internettrollen har raljerat lite över ett blogginlägg som Elsa Billgren skrev om just den här såpan, men jag har använt den i flera år och kan bara hålla med henne: Den är suveränt bra mot smuts, och den doftar alldeles underbart.

Imorgon åker jag till Halland för den årliga sommarträffen med två kära väninnor. Vi träffades i Seattle när vi jobbade som barnflickor där 1990-1991, och sedan dess har vi följts åt genom livet. Idag bor de andra två utomlands, men vi försöker alltid få till en gemensam träff när båda är i Sverige på semester. En särdeles härlig tradition. 

Zinnior, vila och vatten

I köksträdgården blommar zinniorna jag direktsådde på försommaren. Något litet skadedjur har gått loss på bladen på nästan alla, men blommorna är iallafall fina. Jag plockar in buketter och fyller på med friskare blad från andra plantor. Det fungerar fint det med. 

Det har varit en vilsam dag på Solhäll med lunch på Gästis som enda riktiga aktivitet. Solen är framme då och då, men det blåser som attan och regnar med jämna mellanrum. Fast jag blir lycklig över varje skur som kommer. 14 millimeter på ett dygn är förvisso inga mängder, men det är iallafall 14 liter vatten per kvadratmeter. Det fuktar jorden cirka en decimeter ner, och det räcker ju iallafall för att fräscha upp gräsmattan och grunda perenner. Fast det blir ju inte direkt någon rotblöta för buskar och träd, särskilt inte med tanke på hur torr jorden är sedan tidigare. Men man får vara glad för det lilla.

Nymålad grind

Grinden på framsidan var i rejält behov av lite ny färg. Jag tror inte att den har blivit målad sedan den var ny, vilket var 2013. Jag fick både med mig svart metallfärg och penslar från pappas garage när jag körde hem i torsdags, så allt var förberett för att sätta igång idag. Jag fick börja med målartvätt för att få bort alger och smuts, och jag fick även gå loss ett varv med sekatören för att knipsa bort lite utväxt på ligusterhäcken, men sen var det bara att skrida till verket. Jag satt på en pall, lyssnade på poddar och målade. Det var riktigt rofyllt, och resultatet blev kalas. 

När vi tog över Solhäll 2008 konstaterade vi ganska snart att grindarna som fanns på plats då var en ganska tråkig historia. Med tanke på att huset är en gammal smedsbostad och att ägaren före oss faktiskt var smed, kunde man ju ha hoppats på något bättre än gunnebostängsel. Vi tänkte redan då att vi skulle byta ut grindarna mot något finare på sikt, och när vi gifte oss 2013 fick vi nya grindar i present av mina föräldrar. Jag hade nästan glömt hur de gamla grindarna såg ut, men hittade den här bilden i ett gammalt blogginlägg:

De nya grindarna tillverkades av en lokal smed, som återanvände både låsanordningen och sprinten nertill. Temat med en strålande sol var givet, med tanke på husets namn. Klart vi ville ha en sol på Solhäll. Smeden ordnade också ett trappsteg i sten för att göra övergången mot den mycket högre trottoaren mindre påtaglig. Vi målade sedan grinden själva och valde svart för att alla andra metalldetaljer på huset (stuprör, hängrännor och ledstänger) är svarta. Svart poppar också så fint mot det gröna från vårt håll, och mot det vitputsade huset när man står ute på trottoaren.

När man fotograferar Solhäll utifrån vägen får man välja om man vill ha ett rakt hus eller en rak grind på bilden. Vi bor ju i en rejält brant backe, och trottoaren sluttar lika rejält. Inne på vår tomt har man förmodligen schaktat upp jord och utfyllnadsmassor på framsidan, för delen som ligger framför huset är i stort sett plan. Däremot är hela tomten terrasserad i olika nivåer bakåt, vilket innebär att husgrunden är mycket högre på baksidan. Där har vi ju en uppmurad trapp som leder upp till ytterdörren.

Den vänstra grinden tiltar lite grann i förhållande till den högra, så mönstret på grinden stämmer inte så exakt längre. Vi får nog dra åt skruvarna på upphängningen lite grann. Dessutom behöver den ena grindstolpen klippas fram lite grann på insidan, för den är helt gömd av ligusterhäcken just nu. Men det får bli ett projekt för en annan dag. 

Skohylla för 25 kronor

Vi hade ärenden in till Hässleholm i förmiddags, och eftersom vi ändå skulle dit passade vi på att planera in ett stopp på Kronomagasinet. Det är en second hand-butik med både loppisgrejer och antikvititeter, som håller öppet varannan lördag under det varma halvåret. Där finns alltid fina saker att titta på, och familjen som driver det plockar fram nya grejer inför varje öppning. Vi hittade en gammal skohylla i trä, som verkar vara platsbyggd för sitt tidigare utrymme med tanke på att baksidan har en avfasning för att passa in över en hög golvsockel. Den ser ut att ha stått i en gammal skolgymnastiksal eller i ett liknande omklädningsrum. De ville nog bli av med den, för priset var sänkt till 25 kronor, och det kan man ju tycka att den var värd. Först tänkte vi att vi skulle ha den på vinden, men när vi kom hem hamnade den i hallen. Där passar den riktigt bra. 

Hallen står för övrigt också högt upp på önskelistan för framtida renovering. Det är ett rum med sex dörrar (dörren till städskåpet räknat) och är därför ganska begränsat när det gäller möblering. Innerdörren ut till smatten öppnar dessutom inåt, så halva väggen med skohyllan täcks av den när den är öppen. (Vilket den är nästan jämt.) Väggar och tak är otroligt sneda och slitna, och elementet är förmodligen en man-tager-vad-man-haver-lösning, för det är varken rätt dimensionerat eller rätt placerat. Hatthyllan i smide satte vi upp själva som en tillfällig lösning 2008, och sen dess har den hängt där. Det är definitivt dags för ett omtag snart. Fast skohyllan kan säkert ha en framtid även i en renoverad hall på sikt.