Juldukning

I linneskåpet hittade jag den fina handbroderade julduken, som utan tvekan var förra årets allra bästa loppisfynd. Jag grävde fram den i en tyghög i en loppisbutik på Hallandsåsen i december förra året, och jag vill minnas att jag bara gav 40 kronor för den. Hur är det ens rimligt för så fint hantverk? Jag längtar redan till jul, när jag ska få duka bordet med den igen. För jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer att hitta något finare och juligare. 

Det där med juldukning är ju alltid rolig att gå och fnula på. Jag gör lite olika år från år, beroende på vad jag känner för just då. Ett år körde jag med stora runda knäckebröd som bordstabletter och vedklabbar som ljusstakar mitt på bordet. 

Gröna dukningar funkar ju även på julen, i synnerhet i kombination med rött. De broderade servetterna på bilden här nedan är också ett kärt loppisfynd, men jag har tyvärr bara fyra stycken, så de kommer bara fram de gånger vi inte är så många runt bordet. Glasen på hög fot med scalloperad kant är också loppisfyndade. De är verkligen jättefina, men svåra att dricka ur om man inte bara smuttar, för rätt som det är rinner musten längs hakan...

Ett år dukade jag med en mönstrad duk från Lagerhaus. Den har jag faktiskt bara använt en gång, men den kanske kan få komma fram redan nu till advent. Jag tänker att vi kommer att hinna spilla på många dukar innan julafton, så det är nog bara bra att jag har mer än en att byta med, hihi!

I år blir det nog som sagt en favorit i repris på julafton med den fina broderade duken på den första bilden. Kanske med de fina tygservetterna jag köpte på H&M Home för ett par veckor sedan. Jag får fnula vidare på det där. 

Julmarknader x 3

Lördagen före första advent har det blivit lite av en tradition för mig att köra runt mellan flera olika julmarknader här i närområdet. Det brukar vara små mysiga marknader med lokala utställare, och det bästa är att de ligger så nära att jag brukar kunna klämma in alla tre på bara en timme eller två. En av dem är julmarknaden på Sjögård i Tydinge. Här dukas det upp till marknad i en härligt julpyntad lada, och har man inte kommit in i adventsstämning innan, så gör man det garanterat efter ett besök här. 

I Stenhuset i Östanå är det årlig julmarknad i regi av det otroligt driftiga byalaget. Förr om åren har jag både köpt goda hembakade kakor och fina och mycket prisvärda dörrkransar på den här marknaden, och jag hoppas på en repris i år. Stenhuset i sig är väl värt ett besök. Jag vill påstå att det är en av de finast byggnaderna i kommunen. Det uppfördes 1781 som sädesmagasin för Wanås gods och ser ut som ett gammalt hus från den engelska landsbygden. 

I Kvistalånga är det julmarknad för andra året i rad (eller kanske tredje?) på loppisstället Kärt och cirkulärt. Här får man hänga på låset när det öppnar, för sen säger det bara svisch och sen är godbitarna borta. Vill man tjuvkika på utbudet i förväg, så kan man göra det på Instagram.

Det är onekligen härligt med småskaliga julmarknader. Och extra härligt är det att de är så nära, för sen vill man ju hem och fortsätta adventsstöket. Fast i år har jag gjort slag i saken och lagt in en semesterdag på fredag, så nu blir det gott om tid för stök ändå. Där hade jag tur när jag tänkte, hihi!

Är det ute med rustikt?

"Är den rustika trenden över?" frågar jag Microsofts AI-assistent Copilot.

På två sekunder kommer svaret: "Nej, den rustika trenden är inte över, men den har utvecklats. Istället för den överdrivet lantliga farmhouse-stilen har vi sett en övergång till en mer förfinad och balanserad stil som kallas Rustic Modern Revival." 

Minsann. Vi är alltså inne i en inredningstrend som kombinerar rustik design med minimalistisk modern stil. Så nu vet vi det. Fast jag ska inte skriva i "vi"-form, för jag själv är alldeles bestämt inte inne på någon minimalistisk linje. Jag skulle kunna byta namn till Fröken Prylmaja vilken dag som helst...

När shabby chic-stilen var som störst, myntade maken begreppet "shabby fake". Jag tänker att den stilen iallafall ligger bakom mig. Med åren har jag "förfinat" min inredningssmak åt ett mer autentiskt rustikt håll. Jag går fortfarande mer än gärna på loppis, men har blivit mer kräsen med vad jag släpar hem. (Nåväl, med ett och annat återfall...) Numera går jag helst i mer renodlade antikaffärer, när tillfälle till det bjuds. Möbler och bruksföremål i allmogestil står alltid högt upp på önskelistan, men även importerad utländsk vintage kan kännas lockande ibland. Som ett krus eller en gammal snidad träskål från något land vid Medelhavet.

Nog är det ändå så att ens inredningsstil präglas av hur man bor. Och nu bor vi ju i ett skevt litet hus från slutet av 1800-talet, där det skulle vara fruktansvärt malplacerat med modern minimalism. Vilken tur, hihi!

Friskushibiskus

Tänk att min rosa hibiskus fortfarande lever. Jag minns inte exakt hur länge jag har haft den, men det är nog minst två år iallafall. Den har blivtit riktigt grov i stjälkarna, och kanske är det hela receptet för dess fortsatta överlevnad. Den känns både tåligare och stadigare än tidigare och är inte alls lika känslig för förflyttning som den var i början. Och bäst av allt: Den producerar nya knoppar och nya blommor så gott som hela tiden. En riktig friskushibiskus, helt enkelt.

Friskus är inte bloggerskan, för hon är hostig och har lite ont i halsen. Men vad är väl en bal på slottet. After all, tomorrow is another day. 

Bukett, lådor och loppis

Efter jobbet igår hämtade jag en ny bukett på byns finaste lilla blomsteraffär. Ni minns kanske att jag fick ett "klippkort" på fyra buketter av maken när jag fyllde år i augusti, så jag kan i princip bara glida in och peka på allt som är vackert i kyldisken och sedan gå därifrån utan att betala en enda krona. Det är så vansinnigt lyxigt. Jag kan nästan inte tänka mig en bättre födelsedagspresent till någon som mig. "Du får hålla koll på budgeten," säger jag till floristfröken F, men ibland känns det nästan som att det inte finns någon sådan. 

Det här är bara min andra bukett. Jag har medvetet valt att vänta med att lösa ut dem, eftersom vi har haft det så himla rörigt inne i huset under vinds- och takrenoveringen. Den som spar, hon har. Och det är kanske nu i november man behöver blomsterfägringen som allra bäst. 

Den här gången utgår hela buketten från två olika sorters kvistar med någon sorts "kottar" på och en kvist med vinröda bär. Det blev dessutom två olika sorters krysantemum, en kvist med fjärilsranunkel och sedan rejält mycket utfyllnad i form av eukalyptus, bok och några riktigt mörka tuppkamliknande kvistar. Kommer jag någonsin tröttna på den här stilen med rufsiga buketter? Jag tror inte det. 

Idag roade maken och jag oss med att besöka tre olika loppisar, men vi köpte faktiskt inte en enda sak. Men att titta på julpynt på loppis är verkligen ett sant nöje, även om man inte köper någonting. Sen åkte vi hem och tömde hela gröna rummet på lådor, så imorgon har jag det stora nöjet att kunna börja städa av ordentligt där inför adventshelgen. Jag har dessutom lyckats med konststycket att hitta både adventsstakar och jullådor allra längst in i ladan, så nu är jag redo för det riktiga adventsstöket på fredag och lördag i nästa vecka. Jag kan knappt bärga mig. 

På hemmaplan

Det kom mer snö i natt. När klockan ringde imorse, var jag glad att jag slapp skotta fram bilen och köra på moddiga vägar till jobbet. Istället kunde jag bara hoppa i fårskinnstofflorna och öppna mitt hemmakontor. Det är skönt att ha en arbetsdag i veckan då man får sitta osminkad och ostörd och bara jobba undan saker. Att stänga locket om datorn när man är klar och vara hemma och ledig i samma sekund. Jag känner tacksamhet över förmånen att kunna välja att ha det så nästan varje fredag. 

Vi har inte bokat in något mer än att bara vara hemma den här helgen. Här finns fortfarande en hel del småprojekt och högar att dra i, så sysslolösa blir vi nog inte. Men jag älskar ju det där småstökandet på hemmaplan, så för mig är det rena rama drömhelgen.

Snö och lyktor

Jodå, nu har det kommit snö på riktigt. En omgång i natt, och sedan ytterligare ett rejält lass under eftermiddagen. Nu är hela världen vit där ute i mörkret. Jag lyxar till det dubbelt upp och eldar både i spisen och i ljuslyktorna på spiselkransen. Så varmt och gott. Lyktorna har jag har samlat på mig lite här och där under det senaste året, vartefter jag har sprungit på färger jag gillar. Ingen av dem kommer från samma märke, men de bildar ändå en trevlig enhet. Nästan alla är dessutom enkla budgetvarianter från ställen som ICA Maxi, EKO-hallen och Blomsterlandet. Det duger alldeles utmärkt för mig. 

Maken fick äran att inviga vår nya snöskyffel, som vi så lägligt införskaffade för bara någon vecka sedan. Den gamla, som vi ärvde med huset, hade trasigt blad och vägde två ton. Den hamnade på tippen när vi rensade i garaget under sommaren. Tur att vi hann komma ihåg att vi skulle köpa en ny.