Tre gula (fula) kryddgubbar bodde en gång i min farmors kök i Västmanland. De stod uppe på en hylla ovanför spisen, och även om man hade kunnat haft salt och peppar i dem så fanns de mest där som prydnad. Den tjocka gubben i mitten har en spricka över skallen, sedan min mamma i sin ungdom råkade slå ner honom. Men med hjälp av Fammes flinka fingrar, och lite Karlssons klister, stod han snart på hyllan med sina kompisar igen.
När jag var liten var jag lite rädd för den tjocka gubben. - Han såg så elak ut, tyckte jag. Med åldern övergick rädslan i fascination, och den i sin tur i förtjusning. På något sätt har den tjocka gula gubben och hans två kamrater kommit att representera tryggheten i Fammes kök, där det alltid vankades köttbullar, plättar eller ett parti "Vändåtta".
När Famme sålde huset och flyttade till lägenhet fick gubbarna flytta söderut, hem till mig. Idag bor de i den gröna hyllan, i köket på Solhäll. Åsynen av dem framkallar fortfarande lukten av plättar och minnet av att vara liten i "Fammes" kök...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!