Hej då 2013!

Så kan vi snart lägga ännu ett år till handlingarna. Nog sitter man här smått förvirrad och undrar vart tiden tog vägen. 2013 kommer ändå gå till vår egen historia som året då vi faktiskt investerade i mer ledig tid, vilket onekligen har skapat både harmoni och balans i tillvaron för oss båda. 2013 har också varit ett år då Solhäll genomgått en hel del renovering, ett år med en fantastisk sommar och fantastiska möten. Men framförallt kommer 2013 vara ett speciellt år för oss eftersom vi knöt hymens band i april och blev man och fru.

2013 har också varit ett fantastiskt bloggår. Fler och fler besökare har hittat genom cyberrymden hit till Fröken Gröns blogg, och ni är många som stannar till, läser, ger av er tid och berikar min tillvaro med värmande kommentarer och mail. Jag förundras gång på gång över den mäktiga känsla av samhörighet, engagemang och oförställd vänskap som råder i "Blogglandia". Tack för i år, kära ni! På återseende 2014!

Gott Nytt År!

Röjning av pysselrum

Snorig är jag fortfarande, men nu håller jag nog ändå på att bli frisk. Jag börjar nämligen bli lite rastlös efter allt stillasittande. Under eftermiddagen har jag varit nere i pysselrummet och stökat runt. Det har nämligen varit sorgligt eftersatt under hela källarrenoveringen, så all sköns bråte har samlats här inne. För att inte tala om all smuts vi har dragit in när vi har klafsat runt. Men nu är det städat och fint igen!

Det gamla linneskåpet vi köpte förra vintern står kvar i det här rummet. Så himla bra förvaring för allt pyssel och plock, som man inte vill ha framme. Den grönmålade dörren leder in till pannrum/städutrymme.

Som ni ser är taket inte det allra bästa; bara påspikade råbrädor. Det finns ingen isolering mellan golvet där uppe och taket här nere i källaren, mer än där vi har lagt nytt hallgolv i sommar. Det spelar ingen roll hur noga man dammsuger i springorna; titt som tätt drösslar det ner sågspån och skräp ändå. Ett nytt innertak skulle nog behövas här om man vill slippa det, men man får väl acceptera att det faktiskt är en källare. Nu är det rent för den här gången iallafall.

Renar, rocky road och danska bovar

Fast man har precis hur mycket julgranspynt som helst så har man alltid ett öga på span efter något nytt. Som med blomkrukor ungefär. Och handväskor... Nytt för i år i granen på Solhäll är tre små renhuvuden i läderband, som jag hittade på trevliga blomsterbutiken Flora i Osby precis innan jul. Jag ångrar nästan att jag inte köpte fler.

Efter att ha gått i samma pyjamas i 2,5 dygn (underkläder ska vi inte ens prata om...), så har jag söndagen till ära svidat om till mysbrallor. Det går framåt vill jag lova! Idag förbarmar jag mig över överbliven rocky road och konsumerar Mordkommissionen på DVD därtill. Igår krängde jag sju avsnitt på raken och var så absorberad av alla danska bovar och stiliga poliser (läs: Mads Mikkelsen) att jag missade julspecialen av Downton Abbey. Nåväl, ingen skada skedd: Jag tog igen det på SVT Play redan till frukost.

Jul i röda rummet

Julens mesta rum på Solhäll är utan tvekan vårt röda rum. Inte bara för att färgen passar så bra så här års, utan för att det är här man hänger när man vill slappa, läsa, titta på TV, käka godis, ta en tupplur på soffan, ja bara vara allmänt slö. Och det vill man ju verkligen! 

Här finns husets bästa läshörna, fast vår gamla trearmade lampa (som inte riktigt syns i sin helhet på bilden) börjar tyvärr ge upp; det är bara den ena lampan som fungerar nu. Kanske det är dags att lämna in den och få elen omdragen. Vad kostar sånt?

Nära till gottebordet är det också. Fast här vaktar min amerikanska nutcracker-soldat så att man inte tar för många kolor på en gång. Det är den enda motionen jag får på julen; rundorna till och från gottebordet. I år kan jag iallafall skylla på dunderförkylning och min vrickade fot!

Ofta sitter jag i en av fåtöljerna när jag bloggar. Och om sanningen ska fram så är det faktiskt här vi äter våra flesta måltider när vi inte har gäster. I bakgrunden skymtar vår "sovkabyss". Bra att ha nära mellan soffan och sängen, så att man inte behöver röra sig så mycket i onödan!

TV har vi här inne också; den står under fönstret man skymtar på bilden här ovan. Inte den charmigaste möbeln i huset kanske, men absolut nödvändig. Det där med TV-fritt i vardagsrummet för estetikens skull väljer vi bort helt. Däremot kan man ju se till att redigera bilderna så att den inte syns, hehe!

Nu går jag en runda via gottebordet och återvänder till soffläge. Over and out för idag!

Snörvel, snor och sentimentalitet

Jo jo, nog förutspådde jag framtiden väl i slutet av gårdagens inlägg; idag är det pyjamas som gäller hela dagen. Förutom att den totala jullättjan äntligen har infunnit sig, så har jag lyckats dra på mig dunderförkylning med snuva och lite feber. Den första på hela hösten, faktiskt. Ganska vältajmat ändå, nu när alla firanden är över och jag ändå är ledig och inte hade planer på att göra något annat än att slappa.

Tack och lov för att det är lite schyssta matinéer på TV, så här i jultider. Nyss slutade del 3 av Narnia-filmatiseringen. Lejonet Aslan måste väl ändå vara den ultimata hjälten, alla kategorier. Slutet var naturligtvis sorgligt och sentimentalt så det förslog; tur att jag har nära till näsdukarna och kan passa på att snörvla lite extra utan att det märks!

Nu har jag skickat maken till affären med inköpslista. Idag står nyponsoppa, köttsoppa, juice och glass på menyn. Och har jag tur blir det kanske också en påse ostkrokar! Det man äter när man är sjuk räknas inte. Host, host...

Förträffligt med tåg

Julens tredje dag har vi tillbringat i "Storstad". I skrivande stund sitter jag brevid maken på Öresundståget mot norr igen. På den sista skånska stationen innan smålandsgränsen hoppar vi av och tar bilen hem de sista 17 kilometrarna. Så smidigt med tåg; skönt både att slippa köra 12 mil och att få känna sig lite miljövänlig på kuppen.

Med mig i bagaget har jag tre engelska inredningstidningar, nyss inhandlade på Pressbyrån på Centralstationen i Malmö, och en dansk dylik, som jag hittade alldeles gratis här på tåget. Imorgon tror jag bestämt inte att jag går ur sängen på hela dagen...

Oortodoxt inslag på julbuffén

Julmaten och jag är inte riktigt överens om varandras förträfflighet. I år tröttnade jag snabbare än någonsin och vaknade imorse med en stark längtan efter något friskt, fräscht, lätt och läskande. Juldagslunchbuffén fick därför ett ganska oortodoxt inslag, i form av en härlig fruktsallad med färsk ananas, äpple, banan, amerikanska blåbär, spanska jordgubbar och färska fikon. (Apelsin hade nog också passat bra, men min mor är allergisk så vi skippade det.)

Vi var alla rörande överens om att det här var det godaste vi har ätit på hela julen. Att uppläggningen var vansinnigt vacker att titta på gjorde ju inte ätandet sämre precis. Fruktsallad blir nog ett stående inslag på juldagarna framöver!

Nu råder lugn och julefrid

Nu råder lugn och julefrid

Tids nog tar något annat vid
Men här får morgonens skuggor inte ruva
Och sjunger kanske nån för mig 
Och sjunger kanske nån för dig
Ett sprucket men ett hoppfullt halleluja
Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja

God Jul alla fina bloggläsare!

önskar 

Fröken Grön

Dan före dopparedan

Vi vaknade till regn och blåst, men innan jag väl hade tagit mig ur sängen så hade solen börjat tränga fram genom molnen. Jag tog på mig morgonrock och skor och tassade ut i trädgården med min kamera. Precis som om det vore sommar...

Igår kom fågelmataren från Wildlife Garden på plats. Vi har ställt den så att man ser den från fönstret i smatten och från det lilla köksfönstret. Jag tänkte att det kunde vara trevligt att stå och kika på fåglar medan man står i diskbaljan. Nu får vi hoppas att de hittar hit!

Opp amaryllis

Jag tror aldrig jag har haft en amaryllis som har varit så vältajmad som i år. Med två dagar till godo till julafton har min Ambiance nu slagit ut, och nog är den vacker så man nästan tappar andan! Nästan utomjordisk i all sin prakt, med pistiller som långa ludna tentakler.

Idag slappar och pysslar vi lite om vartannat. Jag har bäddat i jullakanen i sängen, maken stoppar nejlikor i apelsiner och däremellan dricker vi kaffe och tittar på Vinterstudion. Vi ägnar oss inte åt något julklappsshoppande i sista minuten, har bara handlat favoriterna till julbordet och tänker nog inte släpa fram så speciellt mycket annat julpynt i år än det som redan är framme. Det får bli som det blir, helt enkelt. En sådan stressfri jul tror jag aldrig jag har varit med om tidigare. Det kan man kalla julefrid!

Att hitta hem

Under dagen har vi hjälpt kära vänner med flytt från "Storstad" till ett mindre samhälle en bit därifrån. Ja, jag har ju inte flyttat så mycket grejer precis, utan mest suttit i soffan och kommit med glada tillrop. Så roligt det är att komma till ett helt nytt ställe och få fantisera om hur det kommer att bli när möbler och allt kommer på plats! Och så alldeles extra roligt det är när man ser vilket härligt hem det kommer att bli för människor som man vet har längtat och drömt och som nu har hittat hem!

Härligt är det också när man kör hem i regn och mörker och får svänga in på uppfarten till den plats man själv älskar mest på hela jorden. Att hitta hem, både bokstavligt och bildligt talat. 

Gran i stugan!

Nu står granen grön, grann och klädd i stugan. Årets modell är tät och kompakt, inhandlad på två minuter i duggregn på ICA:s parkering. När vi kom hem fick vi som vanligt kapa toppen för att den skulle kunna stå raklång i röda rummet. Min gamla ängel från 1976 får som vanligt vara "stand-in" för julstjärna där uppe. Om det blev något speciellt tema på årets pynt, vet jag inte precis. Det blev lite rött och lite grönt och lite vitt. Det blev premiär för den häftiga gamla julgransfoten, som jag loppade på skroten i somras. Den är nästan lite steam punk chic, hihi!

Nu börjar julledigheten för både maken och mig. Först den 7 januari behöver vi ställa väckarklockan igen; så vansinnigt skönt vi ska ha fram tills dess! 

Äntligen nya muggar!

Vi har letat efter nya kaffemuggar ganska länge. Tittat på alla möjliga sorter, både billiga och dyrt designade, men inte hittat något vi gillar. I början av hösten åkte vi till Lerkärlet Krukmakeri, som ligger precis utanför vår by. Där beställde vi muggar och bad att få dem i färg och form precis som vi ville ha dem, och idag var de äntligen klara! 

De är gjorda i gotländsk lera med glasyr i gult och med små utstickande glacerade prickar i grönt. Lite Provence-inspirerat så där, fast vi får väl kalla dem av Solhäll-modell. Nog var väntetiden ganska lång, men oj vad vi är nöjda! Och de kom ju lagom i tid för att bli en härlig julklapp till oss själva. Nu ska här drickas kaffe!

Fint på framsidan

Trots den gröna gräsmattan ser det riktigt juligt och fint ut på framsidan. Granriset och den lilla granen i korg kom ju på plats redan i slutet av november. En lykta från Fröjd lyser så fint redan när jag kommer hem om eftermiddagarna. De där batteridrivna ljusen med inbyggt skymningsrelä är himla fiffiga, får jag säga.

För tredje julen i rad hänger en av Pernillas fina kransar på dörrarna. Den införskaffades på julmarknaden i Norra Sandby redan lördagen innan första advent, men har inte kommit upp förrän nu. Den lilla randiga grisen är väl för härlig!

Till nästa jul kan vi nog bli självförsörjande på grön mossa; vi gör vårt bästa för att odla hela gräsmattan full!

Någon vit jul lär det inte bli i Skåne, enligt väderprognosen. Men meteorologerna har ju haft fel förr... Man måste TRO!!!

Det ska nog gå bra, det här!

Foten känns bättre, om än stel och lite oföljsam. Det gick faktiskt riktigt bra att arbeta idag. Med stöd av en endaste krycka och en hjälpsam kollega som chaufför, så tog jag mig både till och från jobbet utan problem. Nu ser jag plötsligt helt nya vinster med att ha hjul på skrivbordsstolen, hehe!

Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Ni är söta som bryr er; jag blir alldeles varm om hjärtat. Det ska nog gå bra, det här!

Saltomortal

Tydligen har det gått tillräckligt lång tid sen vi lade in hallgolvet för att jag ska ha hunnit glömma att det gäller att se upp för den nya nivåskillnaden. Igår kväll lyckades jag nämligen trampa snett på den där kanten, när jag kom älgandes i full fart i mina klunsiga fårskinnstofflor, med siktet inställt på att rädda middagsmaten ur ugnen. Jag kan intyga att man inte faller speciellt graciöst när man är 42 år och stel som en pinne...

Nu så här dagen efter sitter jag här med en stukad fot och ojar mig. Tur i oturen att vi redan hade ett par gamla kryckor på vinden. Det hör nämligen till historien att somliga har stukat foten tidigare. Jag var visst stel som en pinne redan när jag var 32. Och 22...

När tredje ljuset brinner

Den torra mossan runt mina adventsblockljus började kännas lite smulig och brandfarlig. Kan Ernst så kan väl jag, tänkte jag och tog fram saxen och klippte helt sonika av långa fina rankor från murgrönan i fönstret och ersatte mossan med dem.

När tredje ljuset brinner skriver jag årets julkort, diskar av några loppisfynd från gårdagen (som jag får visa senare) och funderar som bäst på om det inte vore väldans roligt att dekorera ett sånt där färdigbakat pepparkakshus. Kassen med lånad komplett serie av Mordkommissionen känns också väldans lockande. Stressigt med så många val i juletid, hehe! Jag går och fyller på min kaffekopp och funderar vidare...

Renoveringsåret 2013

När jag ser tillbaka på år 2013, så inser jag vilket renoveringsår vi har lagt bakom oss här på Solhäll. Projekt som har varit i våra tankar länge blev äntligen av under det gångna året, och nu så här i slutet kan vi bara konstatera att levnadsstandarden här hemma har ökat tack vare det. Här följer en liten resumé över allt som har hänt:

Januari

I slutet av januari påbörjades källarrenoveringen så smått med att vi lät en fönsterfirma byta ut de ruttna gamla fönstren i tvättstugan. Kanske ingen större förändring rent kosmetiskt, men desto viktigare ur energisynpunkt.

Februari

I februari drog vi om elledningarna i hela huset och bytte kontakter och urtag nästan överallt. Inte heller någon storslagen förändring utseendemässigt, men mycket tryggare. Tidigare hade vi blyinfattade ledningar och ojordade urtag i hela huset.

Juni

Efter elomdragningen pausade vi i flera månader, men i juni drog nästa omfattande renoveringsetapp igång. Den gamla trappan på baksidan revs...

... och en ny murades upp. Vi är sååå nöjda med resultatet!

Ute i smatten på baksidan revs den gamla panelen för att göra plats för isolering i både väggar och tak. Golvet isolerades underifrån, via vedförrådet i källaren.

I hallen innanför smatten revs det gamla golvet och nytt plankgolv lades in.

Väggarna i nästan hela källaren murades om, och tvättstugan fick superfina putsade fönsternischer. I kombination med de nya fönstren blev resultatet toppen!

Juli

Mitt i semestern anlände vår nya ytterdörr från snickeriet. Jag målade den röd på utsidan...

... och vit på insidan. Maken shoppade fint dörrhandtag och roliga fuskgångjärn som vi monterade på. Äntligen sluter dörren tätt, och varken kyla eller möss kan komma in!

Augusti

Först när vår egen semester egentligen var slut, så fick vi tummarna ur och tog tag i målning av de nyputsade källarväggarna. Maken pusslade också ihop BERGO-plattor ovanpå betonggolvet. Helt plötsligt såg det ju riktigt fräscht ut här nere!

När industrisemestern var slut och hantverkarna kom tillbaka, så sattes ny panel på väggar och tak i smatten. Vi fick också ett nytt 3-glasfönster, istället för det gistna gamla 1-glasfönstret vi hade tidigare. 

När snickaren var klar, så målade vi allt själva. Det blev vit panelfärg i taket (och så småningom även på den nya fönsterbrädan), och sedan en vackert grön linoljefärg på väggarna. Det tog tre lager färg innan de shellackade kvisthålen försvann...

Utvändigt så fick smatten nya vindskivor och en avrinningsplåt i nederkanten av träpanelen, som jämnades till så att alla brädor blev lika långa. (Det var de nämligen inte innan, vilket syns tydligt på en tidigare bild här i inlägget.)

Alldeles i slutet av månaden beställde vi ett fristående badkar, som levererades inom loppet av några dagar. Nu kunde man helt plötsligt ta sig ett bad nere i tvättstugan! (Årets bästa förändring, if you ask me!)

September

I september hade det nylagda golvet äntligen "satt" sig ordentligt, så att vi kunde dekorvaxa och hårdoljevaxa det. Väggar, tak och lister fick en ny omgång färg, och den gamla badrumsdörren lutades av och kom på plats. Nu trodde vi att vi var klara för i år och att det var dags för en välbehövlig paus...

November

... men redan i början av november fick vi för oss att hallen på framsidan såg sjaskig ut, nu när allt annat var så fräscht och fint. Jag rev bort den gamla linoleummattan och hittade plankgolv under. Sen målades golvet, väggar, lister och tak.

Puh! Det har varit ett renoveringsår som heter duga. Men NU, nu vilar vi oss och njuter av resultatet. Åtminstone ett litet tag...

Stillsam Lucia

En stillsam Luciamorgon på Solhäll börjar gå mot förmiddag. Jag sitter fortfarande i pyjamas, dricker kaffe, mumsar lussekatter och gör mest ingenting. Skönt med sådana stunder! Ikväll sjunger jag och min damkör i kyrkan, lite så där i bakgrunden av den yngre generationens luciatåg. Det brukar bli en stämningsfull stund; Lucia är onekligen en av de allra vackraste skatterna i vår kulturkista.

När jag tassar runt i vårt lilla hus förundras jag lite över hur lite jag har julpyntat i år. Här brukar det annars vara maxläge som gäller redan från första advent. Jag tror faktiskt det blir en mer avskalad jul i år, men en gran ska vi nog iallafall ha som vanligt. Sen är det är ju ändå en och en halv vecka kvar till jul, så jag hinner nog rota en extra runda i jullådorna tills dess.

Gigantmatare

Inom familjen har vi bestämt att vi inte ska köpa en massa julklappar till varandra i år. Däremot har jag just beställt en klapp till trädgårdens alla småfåglar: En fågelmatare från Wildlife Garden. Just den här modellen kallas Gigantmatare och är extra stor, så att man inte behöver fylla på nya frön så ofta. (Passar mig bra, som är både lat och frusen.) 

Den är riktigt fin, tycker jag, - som en liten kopia av huset från Mumindalen. Jag förstår varför den har nominerats till designpriset Formex Formidable. (En röstning som fortfarande pågår, om jag har förstått saken rätt.) Stolpe att montera mataren på har jag minsann redan i ladan. Hoppas att de där söta små domherrarna kommer tillbaka på middag någon dag!

Ljus, ge mig ljus!

Jag får erkänna det nu: Det är något med ljusslingor ute och inne som gör mig alldeles varm i hjärtat. Inte plastiga lysande tomtar eller sådant där blinkande trams, men slingor eller nät med många små lampor som lyser upp i vintermörkret. Så stämningsfullt!

Jag skulle egentligen kunna klä in hela huset om jag fick, men för att inte passera gränsen mellan vad som är stämningsfullt och vad som är too much och enbart kitschigt, så kör jag på hederligt svenskt lagom. Fast en slinga  i en helt vanlig glasburk kan man ju ha på verandan. Den lyser upp så fint där ute!

Domherre på besök

I helgen fick vi ett hastigt besök av två vackra domherrar, som satt och gungade i mirabellträdet. En av dem lyckades jag fånga på bild:

Jag kan inte minnas när jag såg en domherre senast. Roligt att de hittade hit, och fast jag skrämde bort dem ganska omgående när jag kom klampandes med kameran, så hoppas jag att de kommer igen!

Kök i advent

I år har jag inte julpyntat så mycket i köket, utan försökt hålla det så där lite lagom. Den fina Nusnäs-staken står iallafall i fönstret och julgardinen har kommit upp, men några julblommor i fönstret tror jag inte det blir i år.

I soffan har jag bytt ut en av de gröna kuddarna mot en röd. Fast jag tycker faktiskt att det ljusgröna funkar till jul också. Grönt funkar året runt, helt enkelt!

På arbetsbänken står lite tallris i den vita kannan, och ur farmors gröna burk (som står framme året runt) kan man förse sig med pepparkakor.

Inte ens på köksbordet hittar man några julblommor. Jag pillade helt sonika ner en kotte och några kanelstänger bland blommorna i betongkoppen som redan stod där. Med lite fantasi ser ju den där suckulenten ut som en liten gran!

Plastmattan på golvet är vändbar och har fått den vita sidan upp. En och annan julhandduk hänger här och där, och glöggflaskan får stå framme på spisen.

I det lilla fönstret ovanför diskbänken står två små runda enar (?) i krukorna från Fröjd, som jag visade härom dagen. Lisa Larsons adventsbarn tillhör mina absoluta julfavoriter och får stå på första parkett varje år. Trevligt att tända ljusen när man står i diskbaljan!

Lite mer tallris i ett gammalt litermått på den lilla hyllan i hörnet får räcka som pynt där. 

På dörrhandtaget hänger den fina handtextade skylten som Susanne King har gjort, och som jag hade turen att vinna i en bloggutlottning för några år sedan.

Ja, det blev ju faktiskt en del pynt trots allt; inlägget blev riktigt långt. Kanske smyger det sig även fram någon liten tomte till jul. Vi får väl se hur det blir med den saken. Avslutningsvis säger jag grattis på namnsdagen till alla andra "Annor" där ute!