Den här tiden på året drabbas jag alltid av melankoli vid tanken på att trädgården håller på att gå i dvala och inte ska vakna till liv igen förrän om ett halvår.
Känslan är extra stark i år; säsongen vi just har lagt bakom oss kändes snöpligt kort (trots att den vädermässigt sett har varit jättelång), som att den aldrig riktigt hann komma igång förrän den var slut. Förmodligen var det jag själv som aldrig riktig hann komma igång...
Detta måste ju trotts allt varit typ längsta säsongen ever? Jag kan fortfarande skörda där ute 😳💚
SvaraRaderaDet lustiga är att tiden går så himla fort, nu blir det dags för amaryllisar och hyacinter, sen krispiga tulpanbuketter och innan man vet ordet av står man där och arrangerar penséer. Inte för jag vill att det ska gå så fort, men det där halvåret brukar rusa iväg.
SvaraRaderaKram,
Jenny
Jag känner precis som du - melankolisk!
SvaraRaderaDet ÄR något visst med hösten och att allt går i dvala!
Själv längtar jag redan tills i vår, när allt börjar spira igen!
Du har verkligen lyckats fånga den känslan i bilden här!
(I kören har vi börjat öva på jullåtarna ikväll....bara en SÅN sak!)
Kram
Lisa
Jag tittar på löven extra mycket nu, inte de gula utan de gröna, för snart är de borta rätt länge. Det var för varmt för att trädgårdera under sommaren, trevligt på sitt vis förstås =) Det gav en djupare förståelse för avsaknaden av planteringar i sydliga länder...
SvaraRaderaEfter vinter kommer vår med ny kraft och spänning stor!!
SvaraRaderaJa tycker den har känts ovanligt lång, började så tidigt och här är fortfarande varmt. de sa på radion att det varit så varmt hittills här i norra Halland att det egentligen kan räknas som sommar enligt metrologerna.
SvaraRaderaHa en fin torsdag
Hanna