Stöka, pyssla, plocka, vattna, torka...

Renoveringstankarna till trots tycker jag väldigt mycket om vårt slitna gamla kök. Det är mysigt att vara där, stöka runt, pyssla och plocka. I söndags tillbringade jag en stor del av eftermiddagen där. Jag diskade, vattnade blommor, torkade av alla flottiga ytor och avslutade med att lägga på en ny löpare på köksbordet. Om man trollar bort alla skavanker ur kameravinkeln, så ser det ju riktigt prydligt ut.

Sen fick de tjugo tulpanerna från Tingsryd flytta hit. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om den där loppiskannan. Skål från Sthål och fat från Bordallo Pinheiro är favoriter sedan tidigare och får stå framme på köksbordet oavsett tid på året. Grönt funkar ju såväl till jul som till midsommar och alla årstider däremellan. 

Jag brukar alltid lyssna på någon podd medan jag stökar runt i köket. Den här gången blev det P3 Dokumentär om agentmordet i Lillehammer 1973 och de första två avsnitten av P1 Dokumentär om den 12-åriga dataspelskillen i Jönköping, som planerade och genomförde ett knivattentat på sin skola sensommaren 2018. Den händelsen har jag faktiskt helt missat tidigare; jag som annars brukar ha koll på det mesta när det gäller samtida svenska kriminalfall.

På hyllan ovanför kökssoffan samlas både bruksföremål och loppisgrejer som bara är till lyst. Hur många små skålar och udda tallrikar kommer man undan med att ha i ett hem? Många, tycker jag. Inte SÅ många, tycker min man, hihi!

Skymtar ni amaryllisen där i bakgrunden? Det kom inte med på bild, men den blommar igen med en helt ny stängel, så den får stå framme ett tag till. Blomman är vit, så jag låtsas att det är en vårblomma. Jag är faktiskt inte helt fel på det, för under 1800-talet betraktades amaryllisen faktiskt som en vårvinterblomma. 

Köksstök, alltså. Det är ändå väldigt meditativt på något sätt. Jag önskar att jag kunde säga detsamma om matlagning, men när det gäller den biten är jag nästintill ointresserad. Ännu tråkigare är det att stå i affären efter jobbet och försöka komma fram till VAD man ska äta. Fast själva ätandet är ju inte så dumt, förstås...