Det har säkert inte undgått någon att det är fössta tossdan i mass idag. Smålands nationaldag, alltså. Och är man gift med någon som talar klingande småländska, så måste man naturligtvis fira det. Bästa sättet? Massipanbakelser, så klart! Förvisso köpta i kyldisken på vår lokala ICA-butik, men goda likafullt.
Det där med dialekter är allt bra kul, för visst handlar den här dagen inte så mycket om Småland som landskap, utan mer om att smålänningar inte kan säga -r, eller för den delen det där sch-ljudet som jag själv producerar på min uppländska dialekt. För mig är den här dagen [föschta toschdan i masch] och inget annat. Jag pratar förvisso inte så mycket dialekt alls. Mer rikssvenska, om det nu finns något som heter så. Vilken dialekt pratar ni?
Man tar ju ändå varje tillfälle att fira i akt, så jag passade på att köpa en packe billiga rosa tulpaner när jag ändå var i farten. Dem arrangerade jag med det som fortfarande lever från förra veckans bukett. Det blev fint.
För övrigt kom det faktiskt några snöflingor innan lunch idag, men snön fattade nog att den inte var välkommen, för det slutade ganska omgående. Värre ska det visst bli i nästa vecka, när jag ser snöflingor på min väder-app flera dagar i rad. Men det är väl sådant man får räkna med i mars.
Den här trogna läsaren pratar väldigt bred värmländska, en dialekt som är väldigt svår att få bort eller dölja. :-)
SvaraRaderaÅh, värmländska som är så charmigt! Absolut inget du ska försöka dölja, tycker jag. :-)
RaderaRoligt med dialekter. Jag som är född i Stockholm, uppväxt nära Uppsala så talar jag väl någon typ av Uppländska men eftersom mina föräldrar är skåningar så kan det kanske komma några små antydningar från den dialekten. Snön yr här bland snödroppar och tussilago. Kraaam Pia
SvaraRaderaSjälv är jag född i Uppsala med västmanländska föräldrar, delvis uppväxt i Blekinge och sen bott hela mitt vuxna liv i Skåne. Vad blir det av det, tro? Fast jag pratar nog mest ganska neutralt. :-)
RaderaFrån Göteborg och det råder ingen tvekan om det när jag öppnar munnen. Hade varit skönt om min dialekt inte var fullt så tydlig. Det låter ju inte så proffsigt i möten när man bräker på som "Veiron i Ottan".
SvaraRaderaHaha, Veiron som är en sån go' gubbe! :-)
Raderadet blir "fööasta toasdan i maaas" typ om man kommer från Halmstad som jag, men blivit lite Skånefierad
SvaraRaderaTack för en trevlig blog-stund varje dag förresten
Titti
Åh, halländska! Jag har goda vänner i Laholm och Mellbystrand, så det känns som en välbekant dialekt.
RaderaTack för att du tittar in här varje dag!
Som född östgöte hjälpte det inte med 40 år i Huvudstaden, där jag för övrigt fick skava av mej dialekten på högskolan när jag skulle utbilda mej till lärare. Det var bara rikssvenska som gällde när man undervisade (Då!). Det var värmlänningarna och jag som fick ljuda på ö:na. Så snart jag talade med någon östgöte i telefon, eller bara åkte hem åkte jag dit direkt och föll glatt in i östgötskan, och nu har jag ju flyttat tillbaks så det är bred östgötska som gäller både för mej och runt omkring, men visst kan jag fortfarande tala rikssvenska, om jag skärper mej. Ja, visst är det härligt med dialekter!
SvaraRaderaKram
Lisa
Ofattbart att man var tvungen att "offra" sin dialekt om man ville bli lärare. Sådana fasoner hade de tack och lov lagt av med på 90-talet, då jag läste på Lärarhögskolan.:-)
Radera