Näva i kruka

För flera år sedan köpte jag ett gäng nävor för 15 kronor plantan, när Oppmanna plantskola hade sin midsommar-rea. Jag gillar nävor, och även om jag inte hade någon direkt planteringsplan för dem vid inköpstillfället, så kunde jag inte motstå den goda affären. I väntan på en mer permanent lösning planterade jag dem allihop i en stor rostig zinkbalja, och där har de sedan blivit kvar. Det har nämligen visat sig vara så himla maffigt att ha dem där, och de frodas och mår bra år efter år. Ett vinnande koncept vill man ju helst inte ändra på. Jag har ställt baljan på ett gammalt eldfat, så att den kommer upp lite från marken. 

Jag stödvattnar då och då, men i övrigt har jag inte gjort någonting sedan planteringen. Jag gissar dock att det börjar bli dags för lite ny jord, för det kan inte vara mycket näring kvar i jorden nu. Fast jag tänker nog inte göra det förrän till hösten, för nu blommar det så fint så fint. 

För övrigt har jag och en kollega på jobbet varit på besök i en jättefin villaträdgård i grannbyn ikväll. Så roligt det är att få se hur andra har det. Bättre inspiration får man leta efter. Nu är jag himla sugen på en flerstammig rosenprakttry och att sätta uppstammade rosor i kruka. 

Värme och nyfriserad spirea

Igår hade vi sommarens hittills ljuvligaste dag med temperaturer runt 25 grader och strålande sol. Då ska man väl mest sitta stilla och ta det lugnt i värmen, och det gjorde jag faktiskt också i en hel timme på eftermiddagen. Jag bläddrade i tidningar och drack sockerfri MER med lingonsmak, som jag får säga är en riktig tiopoängare. Sockerbristen kompenserade jag med en låda sura godisstänger, så jag tänker att det nog blev plus minus noll ändå...

Dessförinnan hade jag hunnit avverka flera timmars trädgårdsarbete, där runt hörnet på bastustugan. Där var det nämligen skugga större delen av dagen, och dessutom den sista delen av trädgården som inte var vårstädad.

Jag gick en runda med häcksaxen och klippte in praktspirean som växer längs grusgångarna. De blev riktigt bulliga och fina. Just praktspirea fungerar fint som låg kanthäck, för den blir inte så stor. Min sort heter 'Little Princess'. 

In mot baksidan av växthuset växer det brudspirea på högra sidan och björkspirea på vänster sida. Jag passade på att frisera dem också, och när jag hade sopat av stenplattorna fick korgstolen komma ut från ladan.

Det är riktigt mysigt att stå på baksidan och kika in i växthuset. Här är det inte så uppväxt än, men tomater, gurka och paprika är på gång. 

Den här nedre delen av trädgården har blivit så mysig. De buskar och träd jag har planterat under de senaste åren har tagit sig fint, och i år är det frodigare än någonsin. Murgrönan är suverän som marktäckare på stora ytor där man vill tränga undan kirskålen. 

Under natten till idag har det faktiskt regnat lite, och det känns ju som en genial deal med nattregn. För mina nyklippta buskar kändes det säkert som aloe vera på solbränd hud, hihi!

'Coral charm'

I sommar levererar äntligen 'Coral Charm'-pionen. Den har ett par år på nacken, men har aldrig riktigt gillat läget. Jag flyttade den för något år sedan, och nu känns det äntligen som att den håller på att etablera sig. Förvisso blir det bara två blommor i år, men hela plantan i övrigt ser friskare och frodigare ut än någonsin tidigare. Redan igår kväll var knopparna på gång att öppna sig. Bakifrån såg de nästan ut som polkagrisar. Så fina! 

Under dagen idag har blommorna öppnat sig helt. Färgen är otroligt svår att göra rättvisa på bild, men nyutsprungna är de mer knalligt varmrosa än korallfärgade. Kronbladen ljusnar dock med tiden vet jag, vis av erfarenhet från en och annan snittblomsbukett från byns finaste lilla blomsteraffär. Hoppas de inte blommar över för snabbt i värmeböljan. Jag vill njuta av dem så länge som möjligt. 

Med 25 grader på termometern idag har jag mer eller mindre gått in i semesterläge. Jag kände mig nästan lite snopen, när jag insåg att jag faktiskt ska jobba imorgon. Tur att det är ljust så länge på kvällarna. 

Alldeles ljuvlig lördag

Det har varit en särdeles produktiv och alldeles ljuvlig trädgårdsdag. Jag har klippt gräset och städat upp bakom bastustugan, där det fortfarande var helt ostädat efter hösten och vintern. Där samlas det stora lövhögar som blåser in och lägger sig längs husväggen, och det efter höststormarna ligger det alltid mängder med pinnar från träden i gruset. Med en vanlig räfsa gick det förhållandevis snabbt att få upp allt. Jag fyllde tre sopsäckar... 

Det här är nästan min favoritplats i hela trädgården, för stämningen när ljuset silar in genom trädkronan är smått sakral. Det gamla zinkbadkaret kom på plats. Det vinterförvarar jag under en presenning uppe på den gamla slaktarbänken mot husväggen, och där står båda skyddade för väder och vind. Några bad i karet blir det inte. Jag har det bara till lyst, för det är ju så makalöst vackert. Man kan bara fantisera om var det har stått en gång i tiden och vem som faktiskt har badat i det. Jag tror inte att det är svenskt. Någon engelsk lady, kanske. 

Ekorr'n satt inte i granen, han satt på grenen. Köpt på Temu, innan jag visste bättre. Men jag är glad för min lilla trädgårdskompis. 

En runda till tippen blev det faktiskt också. Vi bor ju så nära, och med skåpbilen är allt så himla praktiskt. Som belöning får man titta på varsågod-och-ta-en-kruka-hyllan och välja en kruka. Lite som att gå till tandläkaren när man var liten och välja ett bokmärke, hihi! Idag hittade jag en bärnstensgul ampel, som ska få bo på glasverandan eller i köket. Den där lite brungula färgen gör sig så himla bra som kontrast mot den övriga färgskalan här hemma. Fast snörena ska jag trä om, för de är både fula, ojämna och lite för korta

När jag pallrade mig in framåt kvällskvisten var jag som vanligt skitig upp till hårfästet. Och vet ni, det är det bästa jag vet, hihi! Jag ser redan fram emot en repris på det imorgon. 

Sommarväder och studentuppvaktning

Äntligen har vi fått ljuvligt sommarväder i "Glesbygd". Jag flexade ut ett par timmar tidigare för att få vara ute i solen och njuta. Jag hann med ett par timmars trädgårdspyssel, innan det var dags att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för att åka på studentuppvaktning hemma hos goda vänner. På kalaset förlorade jag mitt hjärta till en stabbig liten fransk bulldog, som var den charmigaste lilla krabaten jag har mött på länge. Som en liten gremlin med underbett och grön fluga. Helt bedårande. 

Helgen är helt fri från inbokade aktiviteter, och jag ser fram emot att bara vara hemma och njuta av att sommaren äntligen har hittat hit. Imorgon blir det gräsklippning och kaffe på trappen. Lovely!

'Alchymist' och trista steklar

Det är ju allmänt känt att det ofta tar tre år för något nyplanterat att etablera sig. Att det stämmer finner jag bevis för ganska ofta. Just nu är min 'Alchymist'-ros ett exempel på just det. Jag planerade den sommaren 2022, och den har i och för sig mått hyfsat bra både sommaren 2023 och sommaren 2024, men det är först nu sommaren 2025 som den börjar bli riktigt fin. Färgen på blommorna är verkligen helt gobsmacking. De har olika nyans i olika stadier, allt från saffransgult till orange till aprikos till ljusrosa. Magiskt!

Tyvärr är det någon slags ohyra på nästan alla rosor i trädgården. Bladen liksom kryllar ihop sig, och på många blad är det dessutom söndergnagda små hål. Jag gissar att det är någon form av stekel som är i farten och lägger ägg längs kanterna på bladen, vilket medför att . Det verkar i och för sig inte påverka blommorna, men det ser ju himla trist ut. Dessutom finns det risk att larverna som kläcks förpuppar sig i jorden och blir kvar där till nästa vår. Jag får nog ta mig en runda och plocka bort de där bladen i helgen.

Snöbollar och godisklubbor

Det ligger ett mjukt lager snö över hela uteplatsen. Ja, inte riktig snö förstås, utan kronblad från snöbollsbusken strax intill. Den har blommat med ganska små bollar i år, men desto fler. Busken har blommat i flera veckor nu, men i de senaste dagarnas hårda blåst börjar blommorna vittra sönder och spridas för vinden. Därav uppenbarelsen av nysnö på stensättningen på uteplatsen och gräsmattan intill. Underbart är verkligen kort. Blundar man för länge, så hinner man inte med. 

Den kylslagna våren så här långt gör så att pionknopparna inte riktigt vill slå ut. Än så länge står de rakt upp i givakt, som hårda godisklubbor i rabatten. Jag väntar med stor entusiasm, för så många knoppar som det är i år har det aldrig varit tidigare. Jag drömmer redan om alla pionbuketter jag ska plocka in och ställa i vas. Det räcker och blir över för att sprida glädje både utomhus och inomhus. Förhoppningsvis får vi inta midsommarlunchen omgiven av rosa fluff i år. 

Någon sommarvärme är det faktiskt inte idag heller. Jag var just nere i växthuset och vattnade en runda, men det var både blåsigt och kallt i trädgården, så jag stannade inte ute längre än vad jag behövde. Jag försöker intala mig själv att det är tur att det är som det är, eftersom det trots allt är tre veckor kvar till semestern börjar och eftersom jag ändå måste tillbringa hela dagarna inomhus fem dagar i veckan. Jag är tyvärr inte särskilt övertygande...

En alldeles nyskriven deckare

Nu är sommarlektyren är säkrad. Det blir en alldeles nyskriven deckare i solstolen på semestern. Och inte vilken deckare som helst, utan en skriven av min goda vän och före detta kollega Anna Gren i samarbete med Lilly Kullberg: "Skuggor över Härskogen". Bokens huvudpersoner är (precis som författarna själva) två kvinnliga lärarkollegor som åker till en sommarstuga utanför Landvetter för att ladda batterierna inför läsårets slut (precis som författarna själva), och som dras in i mystiska möten och märkliga händelser. Äntligen en deckare med lärare i huvudrollerna!

Anna Gren och Lilly Kullberg. Helt säkert Sveriges blivande deckardrottningar. Kom ihåg var ni läste det först. 

Jag tänker på Ludwig Späth

Förra sommaren planterade jag en koreansk blomsterkornell på gräsmattan lite snett framför huset. Den hade stått planterad i en tunna på uteplatsen två somrar i rad och växt till sig riktigt fint, men den tredje sommaren började den plötsligt ge upp. Att plantera den i riktig jord var alltså lite av en räddningsauktion, men det blev faktiskt också riktigt trevligt med en buske där. 

Redan under våren började jag misstänka att kornellen inte hade klarat vintern, för det verkade inte vara liv i den alls. Både stammar och grenar var täckta av silvrig lav, och bara några enstaka ynkliga blad slog ut. Jag inser nu i efterhand att det nog var kört redan vid plantering. Blomsterkorneller gillar inte att stå i utsatta blåsiga lägen, och det var tyvärr precis vad jag bjöd den på här. 

Idag grävde jag upp kornellen och ersatte den med en flerstammig ädelsyrén av sorten 'Andenken an Ludwig Späth'. Jag läste mig till att den utvecklas bäst på soliga och öppna platser, och det är ju på pricken vad den får här. Den får purpurlila blommor, som lär vara både väldoftande och populära hos fjärilar och andra pollinatörer. Plantskolan Späth i Berlin tog fram den 1883 till minne av den tidigare ägaren Ludwig Späth, som dog samma år. (Vad gjorde man före Wikipedia, hihi!)

På plantskolan fanns det även andra fina syrénsorter att välja på, men jag valde just den här för att stammarna var så vackert symmetriska, och så tyckte jag att färgen på blommorna var fin på bilder jag googlade. Den beskrivs som purpurröd på vissa sidor och mörklila på andra, men vilket som tror jag blir bra. Det blir trevligt med lite färg. Så här ser den ut på en lånad bild:

Jag planterade i ösregn i eftermiddag, men det är ju faktiskt det bästa tänkbara planteringsvädret. Än så länge är min lilla buske en ganska fjuttig krabat, men den växer nog till sig hyfsat snabbt. Syréner brukar ju inte vara så svårflörtade. 

På bilderna ser det ut som att busken står väldigt nära huset, men det är något av en synvilla, för det gör den inte. Jag får ta en bild framifrån någon dag när det inte regnar så himla mycket. På onsdag kanske. Då blir det sol och sommar på riktigt. 

Pingstafton

Pingstafton har bjudit på sommarväder och marknad i byn. Vi bor ju bara ett par hundra meter från marknadsplatsen, som ligger längre upp i backen, så ute på gatan har det varit fart och fläkt mest hela dagen. Jag tog mig en kort sväng på förmiddagen för att köpa årets första svenska jordgubbar. Några sommarblommor blev det också, men annars var det verkligen mest skräp. Resten av dagen tillbringade jag istället hemma i trädgården, där jag fortsatte feja och greja med mina små projekt. 

Penséerna börjar sjunga på sista versen. De som står på det lilla symaskinsbordet på hörnan är fortfarande helt OK, och samma sort växer även i mina två vita urnor vid trappen på baksidan. De andra sorterna börjar däremot se risiga och vissna ut. Jag ska nog börja byta ut dem mot sommarblommor. Kanske redan imorgon. 

Nationaldagen

Nationaldagen, ja. Den har jag inget som helst förhållande till, på det sättet att vi inte har några fasta traditioner för hur den ska firas. Jag njuter mest att ha en extra ledig dag så här i början på juni, och i år bidrar den ju dessutom till att man får en riktig långhelg. Min dag började med sovmorgon och kaffe i sängen, följt av ett besök hos grannen i norr, som säljer finfina hemodlade plantor av diverse slag på ett bord på sin uppfart. Jag inhandlade både rosa och ljusgul rosenskära, ljusrosa sommaraster, blåparasoll (ny för mig) och en tomatplanta med det lockande namnet "Hundreds and thousands". Vilken lyx att ha en granne som gör det tråkiga förarbetet, hihi!

Regnet till trots klafsade jag sedan runt i gummistövlar och regnjacka och småpysslade i trädgården i tre timmar. Sen plockade jag med mig en bukett trädgårdsblommor av okänd sort och hängde inomhus i mysbrallor resten av dagen. Jag älskar dig vänaste land uppå jord. Speciellt de 1500 kvadratmetrarna som är min egen lilla plätt. 

Gaura, petunia och spirea

I en kombination av uppdämt behov och helgkänsla körde jag inom TVÅ plantskolor på vägen hem. Jag ville mest reka utbudet, men sen slank det ju med ett och annat hem ändå. På en handelsträdgård som bara har säsongsöppet plockade jag på mig både gaura (sommarljus) och storblommig petunia. Det sistnämnda brukar jag faktiskt aldrig köpa, för jag är så dålig på att plocka bort överblommade blommor, och så blir de så "geggiga" om de står ute när det regnar. Men två plantor av en högst märklig färgblandning av ceriserosa och orange kunde jag inte motstå. De var ju nästan too much, men samtidigt helt oemotståndliga. De mörka stjälkarna på gauran matchar fint, men de kommer nog ändå få bo på olika ställen framöver. 

Ännu en otippad färgskräll står bladverket på spirean 'Pink Sparkler' för. Den spontanköpte jag rätt upp och ner på plantskolan på min jobbort, för jag blev helt förälskad i den knasiga färgen. Bladverket kommer nog förvisso övergå till en grönare färg längre in på sommaren, men sedan slår det om till rödorange på hösten. Busken har ett vackert rundat och kompakt växtsätt och får fullt med ljust rosa blommor i juni-juli. Har man tur blommar den dessutom om i september. Jag har naturligtvis ingen som helst plan för var jag ska plantera den, men det där löser sig ju alltid. Utrymme i trädgården finns det gott om fortfarande. Fast tills vidare skulle jag gärna bara ha den i kruka ett tag. 

Efter tre helger i rad på olika äventyr känner jag mig smått euforisk över att jag har tre helt oplanerade lediga dagar framför mig. Jag ser fram emot lite hemmatid, oavsett om den blir inomhus eller utomhus. Förhoppningsvis blir det tid för både och. 

"Köpte du det gröna skåpet?"

"Köpte du det gröna skåpet?" undrade min mor, när jag skickade en bild från besöket på Dakabom i lördags. Ja, det kan man ju önska. Men något skåp kom jag faktiskt inte hem med. Det var lite svårt att få in ett sådant i vår lilla Renault Captur, om man säger så. Och så har vi ju inte direkt plats för något skåp här hemma. Däremot kom jag hem med något annat på bilden. Kan ni gissa vad?

Ja, man behöver nog inte vara Einstein för att gissa rätt. Ett grönglaserat krus, så klart. Sådana kan man ju inte få för många av. Och sen var det ju betydligt mer plånboksvänligt än ett restaurerat vintageskåp från ungerska landsbygden... Titta så fint det passar ihop med mitt loppisfyndade danska krus från påskens antikmarknad i Glimåkra. Jag har faktiskt ett större lite mörkare grönt krus också, som står på bordet i hallen. Man anar en samling. 

En liten brun träpall fick också följa med hem. "Ja, för någon sådan har du ju inte," sa mannen med en ironisk blinkning till alla andra pallar jag har släpat hem genom åren. Jag valde att ta honom på orden, hihi!

Jag kan för övrigt meddela att det inte blev något besök på handelsträdgården idag heller. Man kan ju undra om jag har blivit sjuk. Men den som väntar på något gott...

Städat på uteplatsen

Med 44 minuter kvar av ordinarie arbetstid utnyttjade jag min möjlighet till flextid för att hinna njuta lite av det vackra junivädret. Resten av veckan ska det nämligen regna, så det gäller att passa på när tillfälle erbjuds. Jag övervägde att stanna på handelsträdgården jag kör förbi om dagarna, men då hade jag ju missat värdefull utomhustid. Chockerande nog tänkte jag faktiskt också att jag nog borde städa på uteplatsen först, innan jag släpar hem en massa sommarblommor. Så fick det bli. 

En och annan snabb kopp kaffe vid cafémöbeln bakom smatten har det blivit i vår, men på uteplatsen har vi inte suttit en enda gång än. Det har helt enkelt inte varit tillräckligt lockande väder för det. Jag började med att såpskura bordet och bänkarna med linoljesåpa. Jag vet inget bättre sätt att få ingrodd lort att tränga upp ur träet. Det är otroligt tillfredsställande. (Lite som att klämma pormaskar, hihi!) Jag drog upp lite ogräs och sopade av stenläggningen, men den gröna mossan i fogarna mellan stenarna fick faktiskt var kvar. Jag tycker det har sin charm att det ser lite gammalt ut. 

De gamla IKEA-bänkarna har många år på nacken. Jag har dillat om att måla om dem flera somrar i rad nu, men har aldrig kommit till skott. Det gör jag nog inte i sommar heller, men när sittdynorna kommer på tänker man inte så mycket på att sittbrädorna är lite bleka i färgen. Jag har inte ställt i ordning så mycket på uteplatsen än, men jag flyttade upp svartögat och två jätteverbenor från köksträdgården så länge. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska köra vidare på zinktemat eller om jag ska ha terracottakrukor här istället. Det är ju ändå både snyggt och vilsamt för ögat när det är någorlunda enhetligt. Fast känner jag mig själv rätt blir det nog båda delarna till slut. Jag har ju en tendens att komma hem med nya blommor titt som tätt under sommaren, så alla krukor jag har brukar komma till användning förr eller senare. 

Det blir extra trevligt att sitta på uteplatsen i år, nu när det är så fin utsikt ner mot planteringen runt Putte i snäckdammen. Tänk att det var helt överväxt med kirskål där i början av förra sommaren. Att gräsmattan runtomkring fortfarande är mossig och gul, bryr jag mig inte ett endaste dugg om. Gräset brukar växa igenom mossan vad det lider. 

Det känns som väl investerad 44-minutersflex att detta blev gjort. Nu kan jag ju stanna på handelsträdgården med gott samvete när jag kör hem imorgon, hihi!

Rosa svartöga

Eftersom affärerna på stan var stängda på Kristi himmelsfärdsdagen, så passade jag på att köra till några helgöppna butiker i utkanterna av Linköping. Och tänk, bilen körde mig till både på Blomstertorget och Plantagen. Det är ju ändå himla kul att gå runt på ett riktigt stort garden center och bara titta. Köpa växter tänkte jag först inte göra, eftersom de i så fall skulle behöva stå i bilen i två dygn, men sen kunde jag ändå inte låta bli. Rosa svartöga vill man ju inte vara utan på sommaren, så när jag hittade ett ståtligt exemplar tänkte jag att det var bäst att slå till.

Lite nervös var jag allt att den stackars plantan skulle koka bort helt i bilen, för det var ju faktiskt ganska varmt och soligt ute. Men bilen stod sedan parkerad i ett parkeringshus större delen av vistelsen, så den klarade sig faktiskt bra. Jag planterade om den i en stor zinkbalja så snart jag kom hem. I ladan hittade jag en fin pilspaljé, som jag hade glömt att jag hade. Klättra på nu, lilla vän! I krukorna i bakgrunden på bilden blommar ett övervintrat syrénträd och en rosendeutzia som heter 'Yuki Cherry Blossom', så du får fint sällskap.  

För övrigt har jag gått sommarens första snigelrunda ikväll. De rejäla regnskurarna idag har tydligen lockat fram dem ur sina gömmor. Och jag som hade hoppats att det kanske inte var ett snigelår i år. Så dumt av mig...

Gräsklippning och grusgångsrensning

Efter en resa är det alltid ljuvligt att komma hem till sin trädgård. Idag har jag varit ute och grejat i över fem timmar. På vår två dagars frånvaro hade det hunnit växa upp en gulblommande äng på framsidan av huset, och hur ljuvlig den än var så var det onekligen läge att dra fram gräsklipparen. 

Redan för någon vecka sedan började jag befria grusgången på framsidan från ogräs, men då hann jag  bara färdigställa halva. Den andra halvan gav jag mig i kast med efter gräsklippningen idag, och efter en genomkrattning efteråt blev resultatet riktigt prydligt. Vi har faktiskt inte lagt någon markduk under gruset här, för allt ogräs som kommer upp kommer via frön ovanifrån. 

Det utlovades regn och åska redan vi 14-tiden, men vädergudarna kan uppenbarligen inte klockan, för de första dropparna började inte falla förrän nu vid 20-snåret. Åskan mullrar lite i bakgrunden och jag tänker att det vore mysigt om den faktiskt kom hit. Då får vi sitta på glasverandan och kura och betrakta skådespelet. Regn behöver vi fortfarande mer av, och att det regnar om kvällarna när man har gått in för dagen är ju en bra deal. Kronblom står beredd med regnmätaren. 

När man har varit ute och rest är det himla skönt att få en dag på hemmaplan, innan det är dags att gå till jobbet. Och så skönt att vara tillbaka i rutinen med söndagsbastu, som jag har missat på grund av aktiviteter på bortaplan de två senaste helgerna. Nu är jag både avslappnad, ren och väldoftande. Ett perfekt sätt att avsluta en vecka och göra sig redo för en ny.