Midsommarafton och midsommardag

På Solhäll har vi vår egen midsommartradition. Lagom till lunch dyker det upp goda vänner både söderifrån och norrifrån, och sen tillbringar vi en härlig heldag tillsammans. Det lunchas, det fikas och det grillas, och däremellan hinner vi umgås och bara vara. Det är lika fint varje år. Och har man tur blir det en bit tårta över, som man kan äta till frukost på midsommardagen. 

Det ljuvliga sommarvädret fortsätter, och idag har jag skrotat runt i trädgården hela dagen och dragit i lite småprojekt här och där. Ett av dem var att få upp ett litet parasoll vid däckstolen, så att jag kan sitta där i skuggan och faktiskt ta det lite lugnt mellan varven. Det är en så himla trevlig plats att sitta på, men solen gassar på rätt bra under dagen, så lite skydd för huvudet här blir toppen. 

Parasollet är av det billigare slaget. Jag köpte det på rea på rean på Lagerhaus redan förra sommaren, men då kom jag aldrig till skott att använda det. Både mönstret och fransarna påminner mig lite grann om 70-talet. Hade inte mina morföräldrar något liknande på sin balkong? Lite kul ändå. Dessutom är det himla praktiskt, eftersom överdelen går att vicka i sidled. 

Jag grunnade lite på vad jag skulle ha som parasollfot. Det är ju inte standardstorlek precis, utan snarare smalt som ett strandparasoll. Efter att ha rotat runt i ladan en stund hittade jag en gammal garnvinda med hål i perfekt mått. För att det skulle stå stadigare tyngde jag ner det med två rejält tunga gatstenar. Inte den snyggaste lösningen man har sett, men man tager vad man haver. 

Och tänk, sen satt jag faktiskt här en lång stund och sörplade citronläsk i skuggan. Det här blir en bra pausplats i sommar. 

För övrigt har jag laddat ner Bookbeat-appen idag, för ett av sommarens projekt ska bli att lära mig att lyssna på skönlitteratur. Det verkar så mysigt, och dessutom är det ju praktiskt att man kan uppleva skönlitteratur samtidigt som man grejar med annat. Som mjuk övergång från poddar och P3 Dokumentär har jag börjat med "Om du dör morfar, så dör jag med", som är skriven av Amanda Fors (medförfattad av Leone Milton), dotter till den så kallade Arbogakvinnan. Jag har redan lyssnat på halva boken och ser redan fram emot fortsättningen imorgon.