Hej Malmö!

Idag tog vi oss en liten tur till Malmö, där vi mötte upp med svärmor för lunch. Den intogs på Laziza på Baltzarsgatan, där det serverades libanesisk buffé. Alldeles förträffligt gott, måste jag säga. Svärmor och jag hann även med ett besök på Gudrun Sjödén, där jag köpte en skogsgrön långkofta. "Men du har ju redan en grön långkofta," konstaterade maken. "Ja, men inte en sån här grön långkofta," sa jag. Så var det med det. 

Sen blev det kaffe hemma hos svärmor i Rörsjöstaden. Jag passade på att kika ut på den fina bakgården, som är som en hemlig trädgård mitt i stan. Vilken underbar oas! Och så roligt att det finns utrymme för trädgårdskreativitet även för människor som bor i lägenhet i storstan. När vi bodde i Malmö (a.k.a. "Storstad") hade vi också tillgång till en makalöst fin bakgård med klätterrosor, fläderbuskar och blommande körsbärsträd. Fast inget av det fina var min förtjänst. Jag hade noll trädgårdsintresse på den tiden, men hade iallafall vett att njuta av allt det vackra som en grupp trädgårdskunniga grannar skapade. 

Imorgon vaknar jag till sommarens sista semesterdag. Nog känns det lite vemodigt ändå, men jag får säga att jag faktiskt känner mig utvilad, framförallt mentalt. Kanske klämmer jag in någon semesterdag till under augusti, om det blir fint väder. Jag ska iallafall börja med att njuta lite extra av morgondagen. 

Nersågat i köksträdgården

Det är rejäla nivåskillnader mellan oss, grannarna i norr och grannarna på baksidan. Våra tomter ligger lite tripp-trapp-trull kan man säga, där vår tomt är "trapp". Dessutom ligger tomten på baksidan lite omlott, så grannarna där har en tomt som gränsar både mot oss och våra grannar i norr. Nivåskillnaderna är uppbyggda med rejäla stenblock, som mer liknar ett upptravat röse än en stenmur. De störtregn vi har haft de senaste åren har luckrat upp jorden rejält, och med tiden har det där röset börjat luta betänkligt ner mot grannarna på baksidan. På det högsta stället har stenarna rasat ner helt, och det är ju lite otäckt. I början av semestern kom vi överens om att börja med att såga ner tjocka busk- och trädstammar, som trycker på de där stenarna. Det gjorde vi idag. 

Det mesta som vi behövde ta bort växte på den högsta nivån hos grannarna i norr, men det blev också en hel del kapat på vår sida i hörnet av köksträdgården, bland annat hassel och slånbär som hade blivit stora som träd. Den stora stubben på bilderna är dock inte ett resultat av dagens arbete, utan är ett minne från en gigantisk alm som vi tog ner redan för 15 år sedan.

Det gick trots allt ganska snabbt att såga ner, packa på släp och köra till tippen. Nu är det helt öppet på baksidan nere i köksträdgården. Det är lite ovant, men å andra sidan kommer det in mer ljus nu än tidigare, och jag tycker faktiskt om att det känns lite luftigare. Buskarna kommer ju dessutom att växa upp igen över tid. Vi har dessutom turen att ha trevliga grannar. 🙂

När vi var klara kunde jag inte låta bli att snygga till lite på vår sida. Jag hade en stor fjärilsbuske i kruka, som jag grävde ner i den tomma hörnan. Bakom den terrasserade jag lite grann med stenar och planterade murgröna som jag också hade hemma. Nu blev det iallafall lite grönt i hörnet. 

Den raserade delen av stenröset gränsar inte till vår tomt, men även på den lägre delen hos oss finns det lösa stenar som behöver stabiliseras. Det får vi titta på gemensamt en annan dag. 

Gräver och grunnar

På förmiddagen körde jag till tippen för att tömma skåpbilen på alla grenar som jag klippte ner under gårdagen. De låg så hårt packade och intrasslade i varandra att jag tömde ut allt i ett enda drag. Mycket praktiskt. Efter lunch fortsatte jag mitt nya lilla grävprojekt, som handlar om att "döda" hörnan till vänster nedanför uteplatsen. Här sluttar marken ganska rejält bort från uteplatsen, och gräsmattan består mest av mossa, eftersom det är skugga här större delen av dagen. 

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt vad jag vill göra här, när jag har grävt klart. Ibland tänker jag att jag bara ska plantera buskar i en halvcirkel som får forma en svängd grön "vägg", som en slags avslutning på det här trädgårdsrummet. Men så har jag en massa fina udda buskar hemma, som jag tänker att jag vill använda. Som hortensian 'Bonfire', som för tillfället står i en kruka utanför ytterdörren. Den köpte jag redan i höstas, och den skulle behöva komma i riktig jord. Dessutom är den redan ganska stor både på höjden och bredden och skulle nog fylla ut fint i en ny plantering. 

Jag har dessutom ett par udda spireor i krukor, som också skulle kunna passa bra att använda här. På innergården vid bastustugan har jag även en hängsälg i en tunna. Den har stått i tunnan i samma jord i 5-6 år och skulle nog må bra av att planteras ut i riktig jord. Jag har även en nyare hängsälg i en kruka, som jag kan använda. Eller så får den ersätta den äldre sälgen i tunnan. 

Vi får väl se vad jag hittar på. Det där är ju ett angenämt problem, och det är ju inte första gången jag freestylar ett trädgårdsprojekt. Det är nog snarare lite av mitt signum faktiskt, och jag älskar att jobba så. Men det är lite grävning kvar att göra, så jag har mer tid att grunna. 

Frigöra ytor

Idag var det äntligen öppet på välgörenhetsloppisen uppe i backen, så vi körde dit två vändor med skåpbilen och lämnade av massvis med möbler, kläder, böcker och grejer. Så befriande att frigöra ytor, både på vinden och i gröna rummet, där en massa kassar har stått på vänt i flera veckor. Det kan nog bli en runda till innan veckan är slut. Vi har en del grejer ute på Marketplace, och om vi inte blir av med dem åker de också iväg till loppis. 

Idag drabbades jag av akut grävabstinens och började så smått ta mig an den trista problemhörnan bakom uteplatsen. Även där vill jag frigöra ytor, kan man säga. Jag kom inte speciellt långt med spaden, men jag har iallafall klippt ur en hel del i buskaget längs vår södra tomtgräns. Där växer det hassel, lönn, syren och gud-vet-vad, och mycket är i behov av rejäl föryngringsbeskäring. Där fanns även en hel del döda grenar, som jag också tog ner. Se där, nu är skåpbilen full igen. Imorgon får det bli en ny utflykt till tippen. Fint att man håller sig sysselsatt på semestern. 

Stillsam söndag med bastubad

Det har varit en stillsam dag på Solhäll. Maken har förvisso sorterat vidare lite grann i några lådor på vinden, men själv har jag verkligen helgat vilodagen och mest bara tagit det lugnt. Det regnade en kort stund mitt på dagen, men i övrigt har det varit fortsatt varmt. Vi gjorde ändå inte avkall på söndagsbastun, som sannerligen är en av guldkanterna i tillvaron. Efter allt stökande på vinden behövde vi verkligen ånga ut porerna rejält från damm, svett och smuts, och dessutom är ett bastubad faktiskt det allra bästa sättet att kyla ner kroppen när det är varmt. 

Åtta år senare är vi fortfarande rörande överens om att bygget av vår lilla bastustuga har höjt vår livskvalitet med hur många procent som helst. Bastubadet är också ett fint sätt att njuta av trädgården. Ibland sitter vi på innergården innanför planket, men allra mysigast är det att sitta på den röda bänken på norrsidan, där man kan titta ut över grönskan. Hortensiorna, brokspirean och de marktäckande rosorna blommar så fint nu. 

Vår lilla gargoyle Hilda sitter under rönnen och kontemplerar. Hon hade ingenting emot att få sällskap en stund.

Skrubbsalt från Rituals ingår alltid i basturitualen. Den skrubbar bra och doftar vansinnigt gott. Vi har testat flera olika sorter, men The Ritual of Karma och The Ritual of Jing är återkommande favoriter. Nu är vi så rena så vi får bädda rent i sängen innan läggdags.  

Hej Karlskrona!

Vi har haft en fin dag i Karlskrona, där det trots fortsatt sommarvärme kändes som att det äntligen var lite syre i luften vi andades. Karl XI hälsade välkommen till sin stad på väggarna till utedasset på kajen vid Bataljon Sparre. Fint ska det vara när ilandhoppade amerikanska lyxkryssarturister behöver kissa, innan de promenerar vidare för att upptäcka staden.

Vi promenerade över bron till Stumholmen, som kanske är den trevligaste stadsdelen i hela Karlskrona. Här myllrar det av människor när solen skiner, och det finns många spännande byggnader att gå runt och titta på. Min favorit är fyren Karlskrona Nedre, som jag har skrivit om tidigare här på bloggen. Här fantiserade jag om att bo, när jag var liten. Då var ön militär och till en början inte tillgänglig för allmänheten, så man fick stå på kajen på andra sidan sundet och titta. 

Idag är ön öppen för allmänheten och bostadsområde för privatpersoner, så numera kan man gå ända fram till foten på fyren. Som vuxen inser man dock att det skulle vara väldigt opraktiskt att bo här, för det finns inga riktiga fönster och man kan nog knappast ligga raklång ens där fyren är som bredast. Men i mina ögon är det fortfarande Karlskronas finaste byggnad. 

Vi kikade in en snabbis på museishoppen på Marinmuseum och gick sedan utsidan runt för att titta på båtarna. På fullriggaren Jarramas (som för stunden har en av masterna på lagning) jobbade jag tre somrar i rad i början på 90-talet. På den tiden fanns det en servering ombord med räkaftnar och trubadurkvällar. Fast då låg inte fartyget här, eftersom det nya marinmuseet inte var byggt än. 

Bakom de stora glasrutorna på bilden här ovanför finns en speciell hall för 13 gigantiska galjonsfigurer. Majoriteten av dem har suttit på fartyg som var inblandade i stora sjöslag under 1700-talet, många av dem 1788-1790 när Sverige låg i krig mot Ryssland. De flesta figurerna är skapade av bildhuggaren Johan Törnström, som levde mellan 1744-1828. I nutid har han fått en gymnasieskola i Karlskrona uppkallad efter sig. Jag tror att galjonsfiguren bakom glaset på bilden här nedanför är den fornnordiska gudinnan Fröja, som har suttit på en fregatt med samma namn. Från utsidan speglade sig himlen i glaset, så bilden jag tog ståendes utanför på kajen blev alldeles blå. Nästan som om hon är under vatten. 

Ikväll somnar vi väl ovaggade, nu är vi har andats havsluft. Det är vi inlandsbor inte vana vid, hihi!

Broderade jordgubbar

Hela poängen med att ha semester är att man får ligga och dra sig länge på morgonen. Jag hämtar en kopp kaffe och återvänder till sängen, där jag sedan kan ligga och slöscrolla på mobilen i evigheter. Jag spelar dagens ord på Ordel-appen. Läser dagstidningen vi prenumererar på. Kollar igenom mail och Facebook. Tittar på fina bilder och dumma filmer på Instagram. Väskor tycks vara grejen i min algoritm just nu. Jag fastnar i filmer från en lyxig väskaffär i London och Dubai, dit man kan gå om man vill köpa eller sälja en Hermes-väska för helt sinnessjuka summor. Som en skön kontrast verkar det också vara en trend just att leta beaded bags (pärlbroderade väskor) med roliga motiv på de amerikanska budgetvaruhusen Marshalls och Tj Maxx. Körsbär, jordgubbar, citroner, sardiner och martinis tycks stå högst i kurs. Kanske var jag influerad av det när jag slog till på en necessär med jordgubbar på under ett besök på Normal häromdagen. Grönrandig var den ju också. Fast jordgubbarna är broderade, inte beaded. 

Nu väntar en dusch och ett avsnitt av "Tyst vittne". Ett bra slut på ännu en varm semesterdag. Imorgon väntar en utflykt till Karlskrona. Där brukar det ju iallafall blåsa, tack och lov. 

Julitorsdag

Rostornet har fått en ny knopp. Den hade funktionen som någon slags trofé när makens arbetplats hade sommarfest i juni, och när jag kom och skulle hämta honom var det bara han och den kvarglömda knoppen kvar. Jag tog hem båda, men jag har bara målat om den ena, hihi!

Nu har stockrosorna börjat blomma. Det blir alltid mängder av olika pastellfärger, men den på hörnan vid källartrappan är alltid mörkt svartlila. Den är finast av dem allihop, och jag är så glad att den återkommer år efter år. 

Det är många fjärilar i trädgården i sommar, och det blir man ju glad av att se. När jag var ute och grejade igår, hade jag sällskap en god stund av en vacker påfågelöga. Den satt snällt kvar och poserade, fast jag var närgången med mobiltelefonen. När jag var liten hade jag länge en uppstoppad påfågelöga i en genomskinlig plastburk, men jag får ju säga att den är bra mycket trevligare levande. 

Jag hittade en solcellslinga i ladan, som jag hade glömt att jag hade. Tidigare somrar har jag hängt den på långsidan av växthuset, men nu låter jag den hänga på laduväggen ett tag. Där ser man den när man kommer ut på trappan och borstar tänderna på kvällen, och det kan ju vara trevligt. Det blev lite ojämt, för jag hängde den på spikar som redan fanns. Om jag gillar att ha den där får jag väl fixa till det lite bättre. Jag får väl försöka ta en bild någon kväll när det lyser, fast att fånga lysande lampor på bild är ju alltid svårt att få till på ett bra sätt. 

För övrigt trotsade vi värmeböljan och fortsatte röja på vinden ett par timmar på förmiddagen. En effekt av att vinden är oisolerad är att det blir löjligt varmt där uppe när det är varmt ute, så efter lunch gav vi upp. Nu är skåpbilen fylld till bristningsgränsen med skräp som ska till tippen, men dit orkade vi inte åka idag, så det får bli morgondagens aktivitet. Vi har dessutom en massa möbler, kläder och grejer som vi inte bryr oss om att sälja själva, som vi ska köra till en välgörenhetsloppis i nästa vecka. (De har naturligtvis haft semesterstängt de två senaste veckorna.) Nu börjar vi iallafall kunna skönja slutet på den här delen av vindsprojektet. Så skönt det ska bli när vi är helt klara.  

Hej Halland!

Gårdagen tillbringade jag i södra Halland, närmare bestämt i Laholm och Skummeslövsstrand. Där håller kära utlandsväninnor till om sommaren, och det har blivit lite av en tradition att vi sammanstrålar där en dag i juli varje år. I år anslöt även en tredje väninna, som jag inte har sett på många år, så det var en extra bonus får man säga. Det blev god lunch med efterföljande glass på Rökeriet i Laholm, som ligger med utsikt ut över Lagan. Framtåt kvällskvisten hann vi även med en promenad på stranden i Skummeslöv, söder om Mellbystrand. Det var rejäl algblomning i vattnet närmast strandkanten, men ett fotbad dristade jag mig iallafall till. Och några snäckor vill man ju alltid plocka med sig hem. 

På vägen hem lyssnade jag på Klas Erikssons sommarprat i bilen, och det var både hjärtskärande sorgligt och fint på samma gång.  I övrigt har jag inte hunnit lyssna på fler sommarprat än, men det ska jag absolut göra. Det brukar vara en fin guldgruva att ösa ur. 

Rosen 'Rosenholm' 10 år

På förmiddagen idag var det molnigt och "bara" 22 grader varmt, så jag passade på att gå en sväng med gräsklipparen. Jag hade några poddar att lyssna ikapp mig på, så det passade bra. Sen blev det över 25 grader varmt vid lunch, men då var jag redan klar. 

Rosen 'Rosenholm' blommar för fullt nu och har gjort så ett par veckor redan. Den blir bredare och bredare för varje år som går. Nu fyller den både ut ena sidan av rosportalen och ett klättertorn i smide till vänster om den. 

Rosen fyller 10 år i år. 2015 planterade jag den på kanten till moraset, där det inte fanns någonting mer än uppväxt sly på den tiden. Det är rätt kul att jämföra bilden ovanför och bilden nedanför, som alltså visar samma vy med 10 års mellanrum. 

Blommorna på 'Rosenholm' hänger ner som vindruvsklasar. Den här sorten remonterar inte, så man får passa på att njuta så länge det varar. Å andra sidan brukar den blomma länge. 

Det här är trädgårdens i särklass friskaste och mest växtvilliga ros. Den tål ganska kraftig beskärning, vilket den fick i samband med att bastustugan byggdes och träportalen kom till. Numera brukar jag dock mest ansa bort döda grenar. I övrigt låter jag den hållas. Det är en trädgårdsfilosofi jag applicerar på det mesta.

Imorgon drar jag till Halland för att hänga med två sköna bönor. Om det hinner bli något blogginlägg då vet jag inte, men det märker ni. Annars är jag alldeles säkert här på onsdag igen. 

Skönlitterär bootcamp

Jag fortsätter min skönlitterära bootcamp. Träningen har som mål att jag äntligen ska bli en läsande människa igen, och som en del av den planen vill jag lära mig att lyssna på inlästa böcker. Då kan jag lättare hitta lästid, eftersom jag kan lyssna samtidigt som jag gör andra saker. Via Bookbeat har jag nu lyssnat på fem böcker sedan midsommar, och det får man ju ändå säga är bra. Eftersom jag redan är en inbiten lyssnare av Alex och Sigges podd tänkte jag att övergången till att lyssna på Alex Schulman läsa sina egna böcker inte skulle vara så stor. Det var det inte heller. På två dagar klämde jag både "Skynda att älska" och "Att vara med henne är som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött". Den förstnämnda var riktigt fin. Schulmans övriga böcker har jag redan läst, så nu får jag hitta något annat att lyssna på. 

 

Nu när det har varit så himla varmt har det även funnits tid för traditionell bokläsning. Här utgår jag numera från devisen att all läsning är bra läsning, och som uppvärmning för att komma igång överhuvudtaget valde jag att läsa en serie om tre ungdomsböcker av den amerikanska författaren Jenny Han: "Sommaren jag blev vacker", "Ingen sommar utan dig" och "Sommar för evigt". Böckerna har filmatiserats och går just nu som serie på Amazon Prime, och jag har fått upp inlägg där serien diskuteras i mitt Instagramflöde hela sommaren. Böckerna handlar om Belly, som i hela sitt liv har tillbringat somrarna i mammans bästa väninnas strandhus. I tonåren uppstår en kärlekstriangel mellan Belly och väninnans två söner, vilket naturligtvis leder till både förvecklingar och hjärtesorg. Nu hör jag ju inte direkt till den tänkta målgruppen, men fjortonåringen i mig uppskattade böckerna. Jag läste alla tre på tre dagar. 

Sammanlagt kan jag alltså bocka av åtta skönlitterära böcker hittills i sommar, och fler hoppas jag att det ska bli. Både genom ögonen och öronen. Jag ska nog välja nästa titel redan ikväll. 

Dahlior och dallrande värme

Att ha dahlior i sin köksträdgård är som att ha en egen godisbutik. I år har jag flera nya sorter, som alla är mycket angenäma bekantskaper. Färgerna är naturligtvis valda med baktanken att fungera tillsammans i bukett. Knoppig skogsaster och ormbunke fungerar som utmärkt utfyllnad. 

En av de nya favoriterna är 'Cornel Bronze', som verkligen är en riktig honeycomb-dahlia, eller pompondahlia som vi säger på svenska. 

Bolldahlian 'Linda's Baby' är också en av de nya favoriterna. Skillnaden mellan en bolldahlia och en pompondahlia ligger främst i storleken på blommorna och hur de är formade. Namnet till trots, så är bolldahlian lite plattare än pompondahlian, som är mer klotrund.

Som i resten av landet har det varit ännu en dallrande varm dag i "Glesbygd". Man orkar inte göra så mycket mer än att hålla sig i skuggan och dricka kall päronsoda med is. Eller inomhus framför en fläkt, för den delen. Orken för aktiviteter är lika med noll, men å andra sidan är det inte helt fel att bara ta det lugnt och vila lite grann. Semestern är ju ändå tänkt att även vara tid för återhämtning. Det ser ut att bli ännu en sådan dag imorgon. 

Smålandsauktion

Det var dallrande varmt redan när vi vaknade imorse, men vi tänkte att en tur i bil med AC kunde råda bot på det. Målet var Barkhult utanför Älmhult, där sommarens bästa auktion skulle äga rum. Det har blivit något av en tradition att åka dit, för där finns det alltid så fina saker, och dessutom är det ju vansinnigt underhållande med auktion. Gott om folk finns det också, så även idag, värmen till trots. 

Dagens utbud var en blandning av bondauktion och samlarauktion. Det såldes både lådor med blandat innehåll och allmogeföremål med samlarvärde. 

Mina ögon dras alltid till allmogesakerna, men de brukar bli väldigt dyra. Det är alltid många uppköpare och antikhandlare på den här typen av auktioner.

Det fanns många fina skrin och schatull från 1800-talet, som var som vackra konstverk utanpå...

... och ännu vackrare inuti. 

Det fanns också en hel del fina trädgårdssaker, som till exempel den här supertunga gjutjärnskrukan. 

Den här rara träljusstaken hade gärna fått följa med mig hem, men den hade ett väldigt sent utrop, som vi inte orkade stanna och vänta på. 

Likaså den här roliga varianten av julgransfot för en liten granruska. 

Vi tittade runt på visningen, åt en hamburgare till lunch och stannade sedan mindre än en timme på själva auktionen, för sen blev det på tok för varmt. Vi tänkte också att det inte direkt är läge att komma hem med en massa nya grejer, nu när vi försöker få ordning på det vi redan har. Fast vi kom ändå hem med två runda guldramar, som var utrop nummer 10. Dem vill maken använda till ett framtida målarprojekt, som jag kanske får tillfälle att visa någon gång framöver. 

Att råda bot på grävabstinens

Alla större trädgårdsprojekt har hamnat på vänt på grund av den pågående vindstömningen, men imorse vaknade jag med grävabstinens och kände att det nog alldeles bestämt behövde bli en trädgårdsdag. Jag hade ett lagom avgränsat projekt bakom växthuset i tankarna, och det passade ju bra att hålla sig i skuggan eftersom det har varit både varmt och soligt idag. 

Det stora grävprojektet väntar egentligen under presenningen på andra sidan mirabellträdet, men idag kändes det lagom att börja med den sida av trädet som vetter mot plattsättningen. Här låg det redan markduk med stenar ovanpå sedan tidigare. Stenarna har liksom bara hamnat här, när jag skulle tömma de stora säckarna vi beställde för många år sedan. Jag lät stenarna ligga kvar, och sen grävde jag ut området närmast trädet och även en liten bit mellan det lilla stenröset och betongplattorna. Det ser inte mycket ut för världen, men det var ganska svårgrävt med många rötter att rensa bort. 

Fördelen med att ta sig an en avgränsad yta är att man kan färdigställa sitt projekt helt på en dag. Dessutom blir det som en slags grävbelöning att man får plantera och göra fint direkt. Lite som när man har gjort det tråkiga förarbetet och äntligen får börja måla. Fast skillnaden är att jag faktiskt gillar själva grävandet. Jag planterade träjon mellan trädstammen och det lilla stenröset. Ormbunkar och bräkenväxter av olika slag kvalar definitivt in på min 10-i-topp-lista över oumbärliga växter i trädgården. Så skirt och vackert. Trädstammen på mirabellen i sig är otroligt dekorativ. Som hämtad ur en sagobok. Som ni ser på bilderna här nedanför är det egentligen två träd, som har växt samman och bildar en enda gemensam trädkrona. 

Pollarna jag gjorde häromdagen gav mersmak. Jag hittade en bit av vad jag tror är en avsågad bit av en av de liggande stockarna som bär upp takstolarna. (Vad kallas en sådan?) Den hittade jag när vi tömde garaget i förra veckan, och nu grävde jag ner den som en slags centerpiece och kontrast mot allt det gröna här. I växthuset hade jag tre astilbeplantor, som jag planterade runtomkring. Längst fram mot stenkanten längs plattorna växer det in murgröna. Den fanns här sedan tidigare. När jag var klar var jag riktigt nöjd. 

Stridsängeln stod gömd vid mirabellen tidigare, men hon har fått flytta över till den andra sidan. Det finns ormbunkar att gömma sig i där också. Man anar ett tema...

För övrigt har jag rejält svullna händer och fingrar efter gårdagens getingstick. Jag vaknade tidigt imorse och kände redan då att det var läge att ta av sig ringarna, och tur var väl det, för när jag vaknade nästa gång såg fingrarna ut som prinskorvar. Som det kan bli.

Två små draman

Vi röjer och röjer. Sorterar, kastar, packar och flyttar runt saker. Idag fick jag upp ett meddelande som sa att jag hade maxat min månadsgräns på Marketplace (jag visste inte ens att det fanns en sådan), så nu har maken fått ta över försäljningsruljansen. Idag har vi sålt ett gammalt väggvitrinskåp, och ytterligare saker väntar på köpare. Vi börjar äntligen se slutet på vindstömningen, och det känns verkligen utomordentligt befriande. Vi vet fortfarande inte om renoveringen startar i augusti eller senare i höst (det hänger bland annat på leveranstider), men snart är vi redo oavsett vilket startdatum det blir. Så skönt. 

För övrigt har två små draman utspelat sig idag. Det första var strax före lunch, då jag plockade ner kläder från en klädstång på vinden och blev varse den hårda vägen att det fanns ett aktivt getingbo inne i en av mina gamla jackor. Det resulterade i flera getingstick i händerna och en kasserad jacka. Det andra dramat inföll under eftermiddagen, då det drog in ett åskväder rakt över byn. Plötsligt blixtrade det till, följt av en superknall i nästan exakt samma sekund. Vi både hörde och kände hur åskan slog ner alldeles i närheten. Jisses, vilken smäll det var... Vi har inte hört något mer om det sen, så förhoppningsvis gick den rakt ner i marken. 

Jag såg just att man numera kan streama alla 10 säsongerna av "Beverly Hills 90210" på TV4 Play. Vore inte det en nostalgitripp som heter duga? Nu får det gärna regna resten av sommaren, hihi!