Halloween

Halloween är inget vi firar direkt här hemma. Anledningen är inte på något sätt ett aktivt ställningstagande, utan snarare mer en konsekvens av att vi inte har någon riktig relation till traditionen som sådan. Som 19-årig au pair firade jag riktig amerikansk Halloween i USA i början av 90-talet, och jag minns det som både stämningsfullt och kul. Under flera år har jag haft som tradition att karva en jack-o-lantern (pumpalykta) att ställa ut på verandatrappan, men det har jag inte gjort i år. Jag gjorde det inte förra året heller. Då var vi i Göteborg den 31 oktober och passade på att slinka in på Liseberg för att uppleva atmosfären där, när vi ändå var i krokarna. Det var otroligt mysigt. 

Det enda Halloween-inslaget här hemma i år blir i form av godis. Det återstår att se om det kommer någon och knackar på dörren, eller om jag får äta upp det själv. Ni kan ju gissa vilket av alternativen jag hoppas på, hihi!

Fint till jul

Jag hade tid för mammografi i Kristianstad på förmiddagen. Kanske inte den roligaste aktiviteten man kan tänka sig på sin semester, men samtidigt är det ju med tacksamhet man går dit. Det slumpade sig så bra att Naturkompaniet skickade ett SMS medan jag var där och meddelade att min jacka var färdiglagad och redo för upphämtning. Ibland har man flyt ändå. 

När jag ändå var i stan, så passade jag på att köra inom C4 Shopping en sväng. Jag drack pumpkin spice latte på Waynes och strosade i butiker en stund. Kläder orkade jag inte bry mig så mycket om, men jag tittade på inredning och julgrejer lite här och där. På H&M Home har de alltid så mycket fint till jul, och eftersom det mesta är himla prisvärt där, så slog jag till på både det ena och det andra. 

Jag köpte benvita linneservetter med broderade gröna rankor på. De låg inte på julavdelningen, men kan ju bli hur fina som helst på juldukningen, tänker jag. 

Det fanns även fina pappersdekorationer i olika storlekar och färger. Jag slog till på ett paket med sex stycken i en mindre modell med olika former. Lite gammaldagst fina, på något sätt. Det kan mycket väl vara så att de åker upp i granen så småningom. Eller kanske som dekoration i en kruka med granris till advent. 

Jag hittade också en fin jullöpare med tryckt motiv i rött med renar, ekorrar, harar och diverse växtlighet. Så fin!

Mera julgrejer, alltså. Det var ju precis vad jag behövde... Men jag har ingen motståndskraft mot sådant, hihi! Jag får väl kompensera genom att smyga ner några gamla dukar i en loppiskasse. 

Stannar värmen i huset nu?

Ikväll har vi tänt en brasa i den öppna spisen. (Ja, om man nu kan kalla det för "öppen spis", när det faktiskt är en inbyggd spiskassett.) Vi eldar träspillbitar från vindsrenoveringen och är nyfikna på att se hur temperaturen kommer att bli uppe på vinden, när murstocken blir varm. Förr gick ju värmen rakt ut, men nu när både väggar och tak är isolerade hoppas vi naturligtvis på att värmen stannar inne i huset. Det är ju liksom hela grundtanken med renoveringen.  

Nu väntar fyra lediga dagar bakom hörnet, och vi har siktet inställt på att lägga större delen av tiden på en rejäl byggstädning på vinden. Vi har dessutom köpt färg för att fräscha upp den tidigare helt omålade murstocken lite grann. Den står ju fristående mitt i vindsrummet och är synlig från alla håll, så det skadar inte om den ser lite fräsch ut. Sen ska vi börja planera hur vi ska organisera upp utrymmet. Det ska faktiskt bli riktigt kul, även om det mesta handlar om förvaring. 

TV-fria kvällar

Vi har varit utan TV sedan byggställningarna försvann i förra veckan. Vår gamla parabol satt nämligen fast lite provisoriskt på en av stolparna under renoveringsperioden, men nu ligger den på marken och tar inte emot någon signal alls. Det är faktiskt riktigt skönt att vara utan TV, och om vi får abstinens kan vi ju alltid titta på strömningstjänster på datorn så länge. Från början var planen att parabolen skulle tillbaka upp på en av vindskivorna på den norra gaveln när renoveringen var klar, men sen tyckte både vi och montören på antennfirman att det var himla synd att slänga upp något så klumpigt och fult på det fina nya taket. Parabolen satt där en kort stund förra helgen, men sen togs den ner illa kvickt igen. 

Planen ändrades sedan till att ha parabolen på ladan istället, men innan den hann komma upp hann planen ändras igen. Ni är det bestämt att vi ska prova på att ha TV via fiber, som ju redan finns indraget i huset. Det har visst varit lite spridda åsikter i närområdet huruvida det fungerar bra eller inte, men nu provar vi det så får vi se hur det går. Bra, förhoppningsvis. För ur ett estetiskt perspektiv är det naturligtvis det allra bästa alternativet. En sladd och en box under TV:n kan man ju helt klart leva med. Men fram tills dess att grejerna har kommit på plats, så fortsätter vi köra på TV-fria kvällar. "Skönt," sa Bull. 

Voffo blev det kväller?

Jag jublade verkligen över vintertiden när klockan ringde vid 6-snåret imorse. För en gångs skull kände jag mig riktigt utvilad en måndagmorgon. Däremot jublade jag inte sen eftermiddag på jobbet, när det plötsligt redan började bli mörkt utanför fönstren. Den där lilla detaljen hade jag visst helt glömt bort. Man känner sig onekligen lite som en rumpnisse, som sitter och undrar voffo det blev kväller... 

Grund- och gymnasieskolan har höstlov den här veckan. Eller läslov, som det kanske heter numera. I den skolform jag själv undervisar i finns det inga sådana ledigheter, men jag tänker iallafall lyxa till det med lite semester på torsdag och fredag. Städlov, kan man kalla det, för maken och jag ska göra ett ryck och byggstäda rejält på vinden, så att vi kan börja flytta tillbaka lådor och annat löst bös. Vårt matrum har mer eller mindre varit ett förråd sedan i slutet av augusti, så det ska bli himla skönt att bli av med alla grejer där. Vi rensade förvisso ut rejält när vi bar ner allt, men det borde nog kunna försvinna ytterligare grejer. Vi har därför lovat att rannsaka oss själva angående varendaste sak vi bär tillbaka upp. "Ska vi verkligen behålla det här?" Jag hoppas vi är motståndskraftiga nog att svara nej ofta på den frågan. 

Citronträd, uppgrävda knölar och vintertid

Min mor hade ett citronträd på balkongen som hon ville bli av med, så vid mitt förra besök stoppade jag in det i skåpbilen och tog med det hem. Sedan dess har det lilla trädet stått mer eller mindre bortglömt nere i växthuset, och det verkar det faktiskt ha mått riktigt bra av. Det är grönt och frodigt och har till och med en liten citron som hänger och dinglar. Det är dock inte vinterbonat i växthuset, så idag flyttade jag över krukan till glasverandan. Inte för att det är vinterbonat där heller, men det är ju inte frostrisk iallafall. Jag vet att citrusträd gillar ljus på vintern, och det här är husets ljusaste plats. Vi får väl se hur länge det gillar läget här, eller om jag får hitta en annan plats.  

För övrigt har vi varit uppe på vinden och sorterat renoveringsskräp, som vi ska köra och lämna på tippen under veckan. Vi passade också på att ta bort en äcklig gammal vinylmatta, som täckte delar av de fina gamla golvbrädorna. Efter lunch var jag ute ett par timmar och grävde upp dahliaknölarna, som nu har hamnat på vinterförvaring i källaren. Det där är ju ett himla tråkigt jobb, men nu när det är gjort känner jag mig nöjd. Bäst av allt med dagen har dock varit att vi har ställt om till vintertid. Det passar mig ypperligt, och jag är säker på att jag kommer att njuta av omställningen ännu mer imorgon bitti. Jag kanske rentav kommer att vara pigg, när väckarklockan ringer. Man kan ju alltid hoppas, iallafall.

Loppisar, tomtelykta och uppstädad hörna

På lördagar är det skönt att ligga kvar i sängen efter att man har vaknat och slöscrolla lite. Jag fick upp en story med tips om att Alexandra skulle ha öppet på sin fina loppis Kärt och Cirkulärt två timmar under förmiddagen. Det ligger bara en kvarts bilfärd härifrån, så det kändes som en lagom lördagsutflykt. 

Det är alltid så fint iordninggjort där, både utomhus och inomhus, och idag var inget undantag. Det här är ingen knökfull stökig loppislada, utan ett ställe med kurerat men fortfarande väldigt prisvärt utbud i stämningsfull omgivning. Väldigt trevligt. Jag köpte ett grönblommigt fat för 25 kronor, som jag glömde att fotografera. Jag tänker att jag nog ska ha det i tallrikshyllan i gröna rummet.

När jag ändå var ute på vift, passade jag på att köra inom två av välgörenhetsloppisarna här hemma i byn. På en av dem hittade jag en tomtelykta i trä, som nog egentligen ska få stå inomhus. Den inspirerade mig iallafall till att städa upp lite på hörnan och ställa tillbaka det lilla symaskinsbordet. Jag fick räfsa bort rejält med småspill och annat skräp från takomläggningen först, och sedan passade jag på att dra lite ogräs och kratta till gruset också. Inom ramarna för bilden här nedanför ser det ju riktigt prydligt ut, hihi! 

Så skönt det var att få vara utomhus och greja en liten stund på eftermiddagen. Det har regnat hela veckan, och jag var verkligen i behov av lite frisk luft. Om det blir uppehåll imorgon finns det fler skräphögar att städa bort utomhus. Det är skönt att göra helt färdigt på en bit i taget, precis som jag alltid gör när jag jobbar i trädgården. Det är himla tillfredsställande att det iallafall blir fläckvis fint på direkten. Nu ska jag gå ut och tända ett värmeljus i min lilla tomtelykta. Trevlig helg på er!

Att småsnegla mot advent

Jag erkänner rakt av att jag börjar småsnegla lite grann mot jul. Inte mot själva julfirandet i sig, för det är inte alls det som lockar mig, utan mot allt det där mysiga med veckorna i advent. Att få pynta och fixa lite grann här hemma varje dag i en hel månad. Hänga upp ljusslingor, sätta fram stakar och tända ljus. Rota i jullådorna på vinden. Spana in julutbudet i affärer och på webbshoppar. Springa på julmarknader och julloppisar. Plocka mossa och kottar i skogen. Dekorera både inomhus och utomhus. Ta fram grejer, ta bort grejer, ändra om grejer. Ja, för mig är det faktiskt pysslandet under adventsveckorna som är hela grejen. 

Det där med "novent" är dock inget jag har anammat som tradition. Även om jag har advent i huvudet redan så här i mitten av oktober, så blir det inget fixande i praktiken förrän dagarna innan första advent. Det är bara fint att man får gå och längta lite. Jag har redan köpt julnumren av flera olika inredningstidningar, och dem ska jag frossa i och låta mig inspireras av under helgen som kommer. Om det retar någon som tycker att det är alldeles på tok för tidigt, så kan jag göra det i smyg, hihi!

Nu stänger vi dahliasäsongen 2025

Nu är dahliasäsongen 2025 definitivt över, för nu strök mina plantor definitivt med i nattfrosten vi hade på besök förra helgen. Det enda som finns kvar är några kollapsade slemmiga stjälkar i mina pallkragar. Jag har inte fått upp en enda knöl ur jorden än, men jag får nog ta och ombesörja det i helgen. Det där är ju lika tråkigt varje år, och man ångrar nästan lite att man köpte så många. Men nog är det värt mödan. Man får titta på bilder från sommaren, peppa sig själv och tänka att man vill återuppleva allt det där vackra nästa sommar. Jag vill utse 'Cornel Bronze' till årets favorit. Den tillhör årets nya bekantskaper, och den har levererat på alla sätt och vis både i färg, form och mängd. Är inte bolldahlior de allra vackraste ändå?

Jag köpte några påsar tulpanlökar på rea på ICA Maxi tidigare i höst, och dem ska jag nog passa på att pilla ner i en av pallkragarna nu när det blir tomt. Det kan ju vara trevligt med en liten plockodling till senvåren 2026, tänker jag. Jag har redan glömt både vilken sort och färg det är, men jag får väl återkomma om det. 

Den gyllene cirkeln

Dagen före hemresan från Island avslutade jag och mina kollegor vår vistelse med en riktig höjdpunkt i form av en guidad dagstur med buss runt det som kallas för Gullni hringurinn - Den Gyllene cirkeln. Det är en 30 mil lång rundtur i sydvästra delen av Island, där man både får uppleva det dramatiska landskapet, geologiska underverk och historiska platser. Förvisso i sällskap av mängder av andra turister, men inte desto mindre fantastiskt för det. 

Vi blev upphämtade vid vårt lägenhetshotell 07:30 på morgonen och körde sedan rakt ut i den isländska vildmarken. Dagens första anhalt var nationalparken Þingvellir, som kallas Tingvalla på svenska. Utsikten från höjden där bussen stannade var minst sagt hänförande. UNESCO har utsett platsen till världsarv, och det kan man ju begripa när man ser den. Träden på bilden här nedanför var för övrigt nästan de enda vi såg på hela resan. Island är nämligen Europas mest trädfattiga land.

I Þingvellir hittar man gravsänkan där den europeiska kontinentalplattan möter den nordamerikanska kontinentalplattan. Det sägs att sprickan mellan plattorna ökar med 2,5 centimeter varje år, eftersom plattorna fortfarande rör sig och är på väg ifrån varandra. Kul fakta för svenskar är att filmen "Bröderna Lejonhjärta" spelades in här, och nog kan man nästan föreställa sig Tengils soldater komma ridande mellan de svarta stenväggarna. 

Det här är en viktig plats historiskt sett, för det var här som det isländska parlamentet Alltinget startade på 900-talet. Det är det för övrigt äldsta existerande parlamentet i världen, och förutom en kort period i början av 1800-talet har det varit aktivt i över tusen år. Bergväggen som kallas Lögberg (Lagberget) erbjöd utmärkt akustiska förhållanden, så att alla närvarande kunde höra bra, och platsen användes även som domstol. När Island utropade sig som republik efter avslutad union med Danmark den 17 juni 1944 skedde ceremonin just här. Platsen markeras idag med en flaggstång, och vi kom promenerandes lagom till den dagliga flagghissningen. Det kändes onekligen högtidligt att stå där och känna historiens vingslag susa runtomkring en. 

I nationalparken ligger också sjön Þingvallavattn, som är Islands största sjö. Vattnet är klart, kallt och fullt drickbart. I sjön finns undervattenssprickor där man kan snorkla mellan två kontinenter. 

Nästa stopp på resan blev det geotermiskt aktiva området i dalen Haukadalur, som är fullt av kokande varma källor med 103-gradigt svaveldoftande vatten.

Här ligger de två kända gejsrarna Strokkur och Geysir, varav den sistnämnda har gett upphov till den internationella benämningen på sprutande varma källor i allmänhet. Ordet "gejser" kommer ifrån det isländska verbet "geysa", som betyder "att forsa" eller "att välla". Geysir är till stor del sovande numera och har inte haft något utbrott sedan 2016, medan den något mindre Strokkur får utbrott ungefär var femte minut med en vattenpelare på uppemot 30-40 meter rakt upp i luften. Det var en himla häftig upplevelse att se. 

Det sista stoppet på resan var Gullfoss, som är det största vattenfallet på Island och finns i floden Hvítá. Vattenfallet faller ner i två etapper, varav det första fallet är 11 meter högt och det andra 21 meter. Sprickan som vattnet landar i är 20 meter bred och 2,5 kilometer lång. 

Det var mäktigt som tusan att stå där uppe på klippan och titta ner i det skummande vattnet. Ett värdigt crescendo på en helt fantastisk dag. 

Hej från en blöt men lycklig fotograf!

Island är verkligen ett otroligt vackert land. En sjutimmars bussresa räcker inte långt till, men gav oss iallafall en liten glimt av allt det fantastiska som ön har att bjuda på. Egentligen skulle man nog hyra en bil och köra runt på egen hand, så att man kan stanna var man vill och stanna hur länge man vill. Jag kan bara hoppas att det blir tillfälle att göra det en annan gång. 

Blomsterglädje och omskakande dokumentär

Sommarens mesta och längsta glädjespridare har onekligen varit amplarna jag köpte för 70 kronor styck hos en blomsterbonde i Oppmanna precis efter midsommarhelgen. Jag har väl aldrig sett på maken till blomstervilliga petunior. Och vilken underbart glödande rosa färg, sen. Ampeln utanför dörren på baksidan har hängt kvar ända till i förrgår, då frosten tog de sista blommorna. Var inte det valuta för pengarna, så säg? Jag måste alldeles bestämt göra ett återbesök hos den där blomsterbonden nästa sommar. Då ska jag köpa ännu fler amplar och fylla varenda kruka på uteplatsen också. 

Ikväll har jag tittat på "The Perfect Neighbor" på Netflix, och jag känner mig fortfarande helt omskakad. Jag har sett många true crime-dokumentärer genom åren, men jag har nog faktiskt aldrig reagerat lika känslomässigt som nu. En ung svart fyrabarnsmamma blir ihjälskjuten av sin granne; en vit äldre kvinna som ringer polisen i tid och otid och klagar på att barnen på gatan är för högljudda när de leker. Händelserna före och efter skildras genom ihopklippta scener från polisernas kroppskameror, och man är bokstavligt talat där i realtid två minuter efter att skottet har avlossats och ambulansen inte ens har hunnit komma. Det är fullständigt hjärtskärande... Filmen vann pris på filmfestivalen i Sundance tidigare i år, och jag förstår varför. Men just nu önskar jag nästan att jag inte hade sett den.

Bye bye byggställningar

Nu är ni säkert mer än trötta på alla renoveringsinlägg, men idag försvann äntligen byggställningarna runt vårt hus. På pricken 40 dagar sedan de sattes upp den 10 september. Lika länge som syndafloden varade i Bibeln. Spåren av byggarbetsplats är fortfarande uppenbara, men känslan av lättnad är ändå total. Det känns som att hela huset har blivit befriat. Som en fågel som släppts ur sin bur och äntligen får flyga. Och för första gången får vi en helhetskänsla av hur det nya taket ser ut. Tack och lov känner jag inte ett endaste spår av taktrauma den här gången, hihi! Färgen på det nya taket är faktiskt inte helt olik den tidigare färgen, och det känns skönt att jag känner igen mitt hus. Den nya plåten är vald med utgångspunkt från taket på glasverandan, som vi bytte så sent som 2022 och som har fått ligga kvar. Nyansen skiftar beroende på ljusförhållandena, precis som på det gamla taket. I molnigt väder är taket ljusare, i stark sol är det mer falurött och i kvällssol är det mörkare rött. Bilderna nedanför är tagna i kvällsljus.

Stuprören på framsidan är inte uppsatta än, men på baksidan är allt helt klart. Vi har fått två roliga små "skorstenar" där badrumsfläkten och köksfläkten går ut, och en helt ny sotarstege och snörasskydd har också kommit på plats. Jag var lite orolig över att snörasskydden skulle bli för klumpiga, men de blev faktiskt helt OK. Vi övervägde den mer arbetade varianten med små grindliknande spjälor först, men fick höra att det fastnar mängder av löv där på hösten och att man får stå med lövblåsen och blåsa bort dem i tid och otid. Vi valde istället enklast möjliga modell med två vågräta rör, och det var nog ett bra val för både oss och huset. Snörasskydden på sidorna på glasverandataket är jag dock lite skeptisk till, men plåtslagaren säger att de går lätt att montera ner om man skulle vilja det. Nu får de iallafall sitta kvar över vintern, så får vi utvärdera om de behövs eller inte. 

De tre containrarna har också forslats bort under dagen, så nu kan vi äntligen parkera bilarna på uppfarten som vanligt igen. Byggarna har städat bort rejält runt huset, men det blir ändå en hel del för oss att röja upp och snygga till framöver, inte minst i rabatterna runt huset. Det vanliga höstarbetet med lövkrattning har vi ju inte ens påbörjat än, men det kan ju få bli ett projekt för kommande helger. Ikväll firar vi husets nyvunna frihet med vinägerchips och Troccadero. Skål! 

Målat och putsat

Idag har vi målat takfot och vindskivor en sista gång. Temperaturmässigt är det egentligen lite för kallt för att måla med linoljefärg nu. Vi hade rejäl frost i natt, men väderprognosen lovar varmare temperaturer under natten som kommer, så vi fick chansa lite. Byggställningarna försvinner nämligen imorgon, och efter det blir målningen där uppe i taknocken avsevärt mycket svårare. Vi skulle egentligen ha målat redan förra söndagen, men byggarna bad oss vänta eftersom de ville kunna tejpa skyddsplast över takfoten inför putsningen av gavelspetsarna i början på veckan. Det var nästan bara skönt att slippa måla då, för jag hade kommit hem från Island sent på natten och ville mest ligga på soffan och slappa och äta isländsk lakrits.

Murbruket på gavelspetsarna kom på plats i början av veckan. Det är dock bara grovputsat än så länge. Den vita texturerade ytputsen får vi vänta med till längre fram i vår, för den är lite för temperaturkänslig. Dessutom får grundputsen en chans att hinna torka ordentligt över vintern. Den kommer att vitna vartefter den torkar, så det kommer inte att se så tokigt ut ändå. Till våren passar vi nog också på att snygga till den undre delen av fasaden, när de ändå är här och sprutar ovandelen. Den är 17 år gammal och har fläckar och missfärgningar lite här och där. Men visst ser det redan ut som ett nytt hus? De fula eternitskivorna kommer vi verkligen inte att sörja. 

Kajor som får skaffa bajamajor

Det satt två kajor och språkade på byggställningen igår. De såg lite konfunderade ut, och jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna lite grann på deras konversation. Snacket lät ungefär så här: 

Kaja 1: "Tjena, Åke. Har du sett vilket tjusigt tak de har fått på huset?"

Kaja 2: "Ja, det är verkligen rasande grant. Men du, vart har den gamla TV-antennen tagit vägen? Du vet, den som vi kajor brukar sitta på när vi uträttar våra behov?"

Kaja 1: "Tja, den verkar ju dessvärre vara helt borta numera. Och parabolantennen också."

Kaja 2: "Hmm... Var i hela friden ska vi sitta nu, har de tänkt?"

Kaja 1: "Ja, inte här iallafall. Vi får väl helt sonika hitta ett annat hustak att skita ner. Eller en bajamaja..."

Ja, det är iallafall vad jag hoppas att de sa. (Mina kunskaper i kajspråket är ytterst begränsade.) Fast idag har jag faktiskt inte sett till dem, så de har kanske gjort slag i saken och hittat ett nytt ställe att hänga på.

Happy Friday!

Vissa fredagar är mer efterlängtade än andra. Idag är det alldeles bestämt en sådan fredag. Både tempot och arbetshögarna har varit extremt höga på jobbet under veckan, men det är ändå ett billigt pris att betala för möjligheten att få åka på studieresor utomlands på arbetstid. Jag har suttit hemma och jobbat idag och nu är allt avbetat på min att-göra-lista. När jag hade loggat ut firade jag med ett besök på byns finaste lilla blomsteraffär, som jag lämnade med ett knippe ljuvligheter att ha i min stora grönglaserade urna. Ser ni de små gröna ekollonen på den mörkgröna kvisten i förgrunden? Så fina!

Imorgon behöver jag köra in till Kristianstad för att lämna min Fjällräven-jacka på lagning på Naturkompaniet. Jag lyckades pilla sönder kläppen längst ner på dragkedjan redan innan jag åkte till Island, och min provisoriska lagning höll tyvärr inte så länge under resan. Jackan går förvisso att knäppa med knappar också, men man vill ju kunna stänga till den på riktigt när det blåser och regnar. Jag har rotat fram en gammal allvädersjacka som jag kan ha så länge, men jag får erkänna att jag nog har lagt ut lite sedan jag hade den sist...

På mataffären plockade jag åt mig veckans nummer av Leva&Bo, som har jultema. Det är inte en dag för tidigt, hihi! Jag köpte julmust också, så ikväll vet ni vad jag gör. Det är bara skumtomtarna som fattas. Happy Friday, allihopa everybody!

16 oktober x 10

Jag kör en favorit i repris och tittar tillbaka på dagens datum i bloggarkivet. Varsågoda, här kommer den 16 oktober i tio olika versioner. 

Den 16 oktober 2024 hade jag just gjort den lyckosamma upptäckten av en benvedbuske med vackra karminröda bär, som plötsligt stod i tomtgränsen mellan oss och grannen i söder.  Det där hade jag helt glömt bort. Över sommaren gör benveden inte så mycket väsen av sig, men de där bären är ju fullkomligt bedårande på hösten. Står den ens kvar i år? Jag måste ta mig en titt imorgon. 

Den 16 oktober 2023 hade vi besök av en snickare, som var här för att justera två nyrestaurerade fönster på norrsidan. Fönsterbågarna hade varit på lagning på ett lolkalt byggvårdssnickeri, och när vi skulle sätta tillbaka dem kärvade de lite grann. Det där fixade snickaren till. När han väl kom... Det jag annars lägger märke till i bilden nedanför är hur vansinnigt trista de där eternitskivorna faktiskt var. Men nu är de tack och lov ett minne blott sedan ett par veckor tillbaka. 

Den 16 oktober 2022 var vi ute på söndagspromenad i det vackra höstvädret. Promenader var tydligen en söndagstradition på den tiden, vilket vi borde se till att återinföra. Med undantag för Islands-resan har det varit en enormt stillasittande höst för min del. Det har ju inte ens varit läge för trädgårdsarbete. Min kondition är nästintill obefintlig...

Den 16 oktober 2021 var visst också en söndag. Jag var nere i köksträdgården och grejade med lövkrattning, plattsättning och jordslagning av diverse buskar och träd som jag hade haft i krukor över sommaren. Det där har jag inte hunnit göra än i år, men det blir väl tid för det också. 

Den 16 oktober 2020 hade jag köpt vita cyklamen, som jag satte i två loppisfyndade krukor på glasverandan. Jag försökte också redan ut varför det stod "1884" på krukorna och googlade fram tänkbara svar på saker och ting som hände just det årtalet. När jag tittar på bilden nu lägger jag mest märke till att verandan fortfarande var orenoverad då. Fin på sitt sätt, men i så mycket bättre skick nu fem år senare. 

Den 16 oktober 2019 gjorde jag ett helt blogginlägg om mitt otvättade hår. Snacka om bloggtorka, hihi!

Den 16 oktober 2018 var jag och mina två malmöväninnor på teatern i Kristianstad och såg musikalen "Singing in the rain". Trevligt med lite kultur på höstkanten. Och teaterbyggnaden i Tivoliparken är ju en upplevelse i sig. Så maffig!

Den 16 oktober 2017 var en måndag och jag hade visst haft en riktig rivstart på veckan. Körövningen hade blivit inställd, så jag låg hemma i soffan och tittade på "Mindhunter" på Netflix. Jag minns att jag tyckte den var bra. 

Den 16 oktober 2016 hittade jag en uggla i en låda med blandade saker från min farmor. Det är en sparbössa från Gabriel, och jag minns den från när jag var liten. Sedan den här dagen står den i vitrinskåpet i gröna rummet. 

Den 16 oktober 2015 hade jag en vansinnigt söt Saintpaulia Taita i köksfönstret. Den kan dock inte ha levt så länge, för jag har inget minne av den alls...

Den 16 oktober 2025 finns det just inte så mycket att säga om, mer än att jag har en trave trevliga tidningar att ta mig an. Jag ska nog ta med mig dem och krypa till kojs tidigt ikväll. Fint som snus. 

Snart i mål

Det var länge sedan jag fotograferade något inomhus här hemma. Sedan vi tömde vinden och renoveringen drog igång har det mest bara varit rörigt, så inspirationen har inte varit på topp direkt. Det finns ju inte heller något speciellt att visa. Vi har grejer mest överallt, och huset känns både byggdammigt och fullt av spindelväv. Nu börjar jag få lite abstinens efter färska snittblomsbuketter, såpskurade trägolv och fri utsikt genom fönstren. Fast det här ser faktiskt ut att vara den sista veckan med byggställningar, och det återstår inte mycket mer än detaljer av renoveringen. Så skönt att vi snart går i mål. 

Till helgen ska vi passa på att måla vindskivor och takfot en gång till, medan vi fortfarande når upp utan problem. Men sen får det nog bli tid för lite städning och inomhuspyssel också. Och redan till fredag ska jag nog se till att beställa den första av mina fyra födelsedagsbuketter. Nu vill jag återta mitt hus, både från byggdamm och spindlar. 

Fyra tips

Utöver våra skolbesök hann jag och mina kollegor med en hel del andra aktiviteter under vistelsen på Island. Här kommer fyra tips för framtida islandsresenärer:

Hallgrímskirkja står mitt i centrala Reykjavik och är verkligen ett riktigt landmärke i staden. Den 74 meter höga kyrkan invigdes så sent som 1986, men byggnationen påbörjades nästan 40 år tidigare. Det är en kristen kyrka, men samtidigt byggd för att efterlikna Tors hammare med handtaget uppåt. En fin blinkning till den isländska historien, får man säga. Kyrkan är verkligen en upplevelse utöver det vanliga, både invändigt och utvändigt. Man kan ta hiss och trappor upp i tornet, varifrån man ser ut över de färgglada plåttaken på husen runtomkring. Statyn framför kyrkan föreställer Leif Eriksson, sannolikt den första europén som landsteg i Nordamerika. 

Perlan är ett museum som ligger högt upp på en kulle med utsikt över hela Reykjavik. Det är ett interaktivt museum, där man både kan se ut över staden från ett observationsdäck, gå runt i en 15 grader kall isgrotta med tunnlar, uppleva norrsken på en 360-graders filmduk i ett planetarium och färdas ner i en aktiv vulkan via immersive experience-teknologi. Ett helt otroligt museum. Kanske rentav ett av de bästa jag har varit på.

Blue Lagoon är ett geotermiskt spa som ligger i ett lavafält nära Grindavík, söder om Reykjavik. Det är känt för sitt mineralrika, turkosa vatten som håller en behaglig temperatur på 37-40 grader och har utsetts till ett av världens 25 underverk av tidskriften National Geographic. Vattnet i lagunen kommer från underjordiska källor och innehåller mineraler som kisel och svavel. Det här är förmodligen Islands allra största turistattraktion, och bussarna går hit i skytteltrafik. Periodvis har lagunen varit stängd för besökare på grund av dess närhet till aktiva vulkaner. Ett utbrott den 22 november 2024 förstörde hela parkeringen, och idag har man byggt upp en 15 meter hög vall runt lagunen för att leda bort eventuellt framtida lavafloder. Ett besök här är svindyrt, men onekligen en once-in-a-lifetime-upplevelse. 

The Icelandic Phallological Museum är något så knasigt som världens största (och kanske enda) penismuseum. Här finns över 200 exemplar från alla tänkbara sorters djur, från små hasselmöss till stora valar, men också ett och annat mänskligt exemplar. Roligast är bronsavgjutningarna av det isländska handbollslandslaget som vann OS-brons i Beijing 2008. (Där kan man verkligen prata om laguppställning, hihi!) Och vilket tema det är på prylarna i museets gift shop kan ni ju räkna ut själva. Kanske inte ett museum för den mest pryda, men faktiskt både intressant och humoristiskt. 

I fredags åkte vi på en heldagsutflykt med buss, som bjöd oss på flera riktigt fantastiska naturupplevelser. Men det får jag berätta mer om en annan dag.