Jag jublade verkligen över vintertiden när klockan ringde vid 6-snåret imorse. För en gångs skull kände jag mig riktigt utvilad en måndagmorgon. Däremot jublade jag inte sen eftermiddag på jobbet, när det plötsligt redan började bli mörkt utanför fönstren. Den där lilla detaljen hade jag visst helt glömt bort. Man känner sig onekligen lite som en rumpnisse, som sitter och undrar voffo det blev kväller...
Grund- och gymnasieskolan har höstlov den här veckan. Eller läslov, som det kanske heter numera. I den skolform jag själv undervisar i finns det inga sådana ledigheter, men jag tänker iallafall lyxa till det med lite semester på torsdag och fredag. Städlov, kan man kalla det, för maken och jag ska göra ett ryck och byggstäda rejält på vinden, så att vi kan börja flytta tillbaka lådor och annat löst bös. Vårt matrum har mer eller mindre varit ett förråd sedan i slutet av augusti, så det ska bli himla skönt att bli av med alla grejer där. Vi rensade förvisso ut rejält när vi bar ner allt, men det borde nog kunna försvinna ytterligare grejer. Vi har därför lovat att rannsaka oss själva angående varendaste sak vi bär tillbaka upp. "Ska vi verkligen behålla det här?" Jag hoppas vi är motståndskraftiga nog att svara nej ofta på den frågan.
Ungefär så var det för mig med. Nja, jag kanske inte direkt jublade när klockan ringde i morse, men det var så ljust så jag blev inspirerad att cykla till jobbet, vilket jag annars är lite lat med. Det blir bara när vädret är toppen, ingen vind (vilket är sällan här) och inget regn. Och så var det ju i morse, men när jag klev ut från jobbet vid kvart i fem var jag inte lika peppad, det var kolmörkt, och så lite duggregn på det...
SvaraRaderaLycka till med rensandet, det brukar kännas bra efteråt!
Kram Gunilla