Fotoroulette och fotofunderingar

Härförleden fick jag ett meddelande om att mitt lagringsutrymme på iCloud håller på att ta slut, och att jag måste uppgradera det om jag vill behålla alla bilder i mitt bibliotek på dator och mobiltelefon. Alternativet är annars att frigöra utrymme. Dags att börja överföra bilder till min externa hårddisk, med andra ord.  Det har jag inte gjort på över två år... Jag har börjat så smått, men över 3000 bilder tar sin lilla tid att organisera. Jag vill nämligen gärna kunna hitta vad jag söker rimligt enkelt, så jag gör mappar med år och undermappar med olika namn. Just nu känns det som ett evighetsprojekt, men samtidigt är det lite kul att gå igenom alla bilder. Och på hårddisken finns det bilder från de senaste sex åren samlade. Ska vi köra en liten fotoroulette och se vad det blir? 

Den första slumpmässiga bilden kommer från mappen märkt "2020". Det är augusti i kökträdgården. I pallkragarna ser det ut att växa tomatplantor, vit purpurklätt och säkert något mer. Planket in mot komposthögen finns inte, utan jag har bara satt upp två vikväggar i pil från Rusta mellan tre stolpar. Hassel och slån bildar en frodig grön vägg mellan oss och grannen, att jämföra med bilden jag visade häromdagen, där det är helt öppet efter sommarens förebygga-ytterligare-stenras-aktion. Nog saknar jag det där gröna lite grann, men det växer väl upp igen vad det lider. 

Bild nummer två kommer från mappen märkt "2021". Det är februari, och maken och jag har kört ner till Haväng mellan Brösarp och Kivik för att promenera. Pandemin har bjudit på en lång tid av isolering, och även om vi har varit ute en del, så har vi helt missat att E22:an är ombyggd söder om Kristianstad. Det finns en ny avfart söderut mot Österlen och Ystad, som vi missar helt. Vi får köra ända till Linderöd innan vi kan vända. Vi skrattar åt eländet. På Haväng skiner solen över isflaken i strandkanten. Vi andas frisk luft och vädrar bättre tider. 

I mappen märkt "2022" har jag slarvat med undermapparna, men jag ser på bilden att det måste vara vår. Jag har köpt franska tulpaner och stoppat ner några små rosafjuniga vippor, eukalyptus och spireakvistar som sällskap. På väggen på glasverandan hänger någon slags smidesgrunka att hänga grejer på. Jag minns att jag köpte den på antikladan i Gottåsa mellan Älmhult och vägskälet mot Alvesta. Den är charmig, men har aldrig riktigt hittat sin plats här hemma. Den är numera förpassad ut i ladan. Jag kanske ska leta reda på den och göra ett nytt försök. 

Nästa bild kommer från mappen märkt "2023". Där har jag inte heller sorterat bilderna, utan alla ligger huller om buller utan datumordning. Inte så smidigt... Dagen när bilden tas har jag planterat årets första penséer, och några av dem har jag hängt upp i luffarsmidesamplar i mirabellen bakom växthuset. Grenarna sträcker sig in över kastanjestaketet, så krukorna hänger inne i köksträdgården. Amplarna köpte jag när konkursförvaltaren för Hittarps Handelsträdgård i Glimåkra sålde ut allt i alla lager för inga pengar alls. Den enes olycka - den andres lycka, eller hur är det man säger?

"2024"-mappen är bara delvis fylld än så länge, men slumpen landar på en bild från maj, då jag besöker Lesbos i Grekland. Jag bor i staden Mytilini tillsammans med mina kollegor under fem dagar i samband med ett Erasmus-projekt, som jag har halkat in på mer eller mindre på ett bananskal. Jag har inga direkta förväntningar, men det blir en fantastisk resa på så många sätt. Varje dag passerar vi ett ruckligt gammalt hus, som jag fantiserar om att köpa och bosätta mig i när jag blir pensionär. Den tanken kan roa mig fortfarande ibland. Jag skulle nog passa som grekisk tant. 

Mappen märkt "2025" är inte heller klar, men när jag klickar på måfå dyker det upp en bild från glasverandan. Den knallgröna ljusstaken i keramik är ett loppisfynd för året, och jag har hittat en rolig tändsticksask med en tupp i en låda här hemma. Ja, bara så. Inte mer. 

Det slår mig hur sällan jag tittar på mina gamla bilder. Det gör jag nästan bara när jag letar efter något speciellt. Förr i tiden framkallade man foton och gjorde fina album att bläddra i, men det gör man aldrig nuförtiden. Iallafall inte jag. Å andra sidan är det en himla skillnad mellan en analog filmrulle som rymde 24 eller 36 bilder och en digitalkamera som tar 3000 bilder i ett nafs. Kommer alla de där digitala bilderna ens finnas kvar i framtiden? Det räcker ju att den där hårddisken kraschar, och så är allt borta. Fast med tanke på att jag nästan aldrig tittar på bilderna, så kanske det inte spelar någon roll. Det är nästan lite ledsamt att man tänker så. Hur tänker ni?