Okej, jag vet att vi bara är precis i början på mars. Och jag fattar att det kan komma hur många köldsmockor som helst innan det är vår på riktigt. Men när jag klev ur bilen på uppfarten efter jobbet idag kände jag faktiskt livet i mig. Trädgården är trist och tråkig, och alldeles alldeles underbar. För nog kan man se bortom det gyttjiga vattnet i snäckdammen, de nedblåsta grenarna, de slafsika lövhögarna, den geggiga gräsmattan och den ingrodda smutsen på krukorna på uteplatsen...
... och istället se det här?
Okej, jag vet att vi bara är precis i början på mars. Och jag fattar att det kan komma hur många köldsmockor som helst innan det är vår på riktigt. Men nu börjar jag se ljuset i slutet av tunneln. Så alldeles fullkomligt ljuvligt!
Jag kan inte låta bli att citera Kafka. "Var inte alltför optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg." :)
SvaraRadera😂
RaderaHärligt med din optimism, själv brukar jag lida av vårtrötthet & se hela trädgården som ett för stort oöverstigligt projekt men senare när pionerna blommar då älskar jag trädgården iallafall.
SvaraRaderaJag ser oftast trädgårdsarbetet som ren meditation. Jag går in med inställningen att det får ta tid, och att det man inte hinner blir fint ändå. Avgränsar man projekten i etapper blir man ju "färdig" varje dag. Den känslan ger mig ny energi till nästa projekt. 🙂
Radera