Hibiskusen blommar igen

När man själv går runt och känner sig lite vissen är det desto trevligare att det finns annat här hemma som blommar. Min fina rosa hibiskus, till exempel. Efter ett kortare uppehåll på ett par veckor, så har den börjat blomma igen. Förvisso är livslängden på varje enstaka blomma inte så jättelång, men det kommer nya hela tiden. Krukan står i ett söderfönster för att växten ska få maximalt med ljus, och jag vattnar den 1-2 gånger i veckan med lite näring i vattnet ibland. I övrigt gör jag inte så himla mycket mer. 

Vilken dröm om den på sikt blir en sådant där knotigt gammalt träd, som jag vet att just hibiskus kan bli. Min svärmor har två sådana praktexemplar med flera decennier på nacken. Jag får hålla tummarna. 

Tippen är toppen

Vi har en väldigt bra soptipp i vår kommun. Eller återvinningscentral, som det egentligen heter. Den ligger bara 7 kilometer hemifrån, och sedan vi skaffade skåpbil för fem år sedan är besöken där ganska mycket tätare. Det tar inte särskilt lång stund att fylla skåpet med skräp och köra och lämna av det.  En bonus är att det finns en speciell varsågod-och-tag-hylla, där man kan lämna och ta blomkrukor. Där hittar man nästan alltid något. Vid ett besök häromdagen plockade jag till mig två mellanstora krukor, som kan bli fina i trädgården i sommar. Lite ny färg på den vita, kanske. 

Det finns också en speciell bod, där man kan lämna överblivet byggmaterial. Där är det också fritt att plocka vad man vill ha, och det är ju himla smart. Sist hittade jag två tjocka plankor, som fick följa med hem. De är bredare än vad det ser ut som på bilden här nedanför och skulle kunna funka fint både som rejäla hyllplan och att bygga en liten bänk av. 

Vi skulle till exempel behöva en ny sittbräda på bänken utanför bastustugan, för den gamla håller på att murkna och gå av på mitten. Det senaste året har vi inte använt den alls, utan sitter alltid på den röda bänken runt hörnet när vi bastar. 

Jag skulle också behöva lite rejälare hyllplan ovanför planteringsbordet vid ladan. Där bytte jag till gamla golvplank häromåret, men de är lite klena, och jag har inte ens orkat såga till långsidorna för att få bort fjädern och noten. (De sista två begreppen fick jag googla mig till, hihi!) Det blir fint att ha några småprojekt att dona med i vår. Nu har vi ju dessutom en ypperlig kapsåg, så det går snabbt att såga till den längd man vill ha. 

Numera kan man även lämna loppisgrejer på återvinningscentralen. Det finns en särskild container till det, som sedan körs direkt till någon av de lokala välgörenhetsloppisarna. (Jag tror det är flera olika som delar på tömningarna.) Det är himla smidigt att slippa köra separata rundor till tipp och loppis. Nu kan man istället slå två flugor i en smäll. Man blir av med grejer, och man plockar på sig nya. Ge och ta. Mycket bra. Tippen är toppen, helt enkelt. 

Vilsamhet och rastlöshet

Jag blev visst en smula rastlös i min vilsamhet. Efter lunch tog jag en sväng bort till en av byns välgörenhetsloppisar för att botanisera lite. Det var mindre än en timme kvar till stängning, och då är den värsta rusningen alltid över. Skönt när man kan gå i lugn och ro och titta, utan att stångas med andra hugade spekulanter. Det är ju inte mer än två helger sedan jag var där sist, men omsättningen är hög och det ställs fram nya saker hela tiden. Idag handlade jag några småsaker för sammanlagt 40 kronor, mest för att stilla min rastlöshet: En vävd duk i vitt och grönt till köksbordet, en svenskgjord kakelplatta med grönt mönster och en liten keramikljusstake för smala ljus. Jag köpte ju så många fina gröna julgransljus i Göteborg, som jag tänker kan vara minst lika fina att ta fram och tända under våren. 

Det är vansinnigt grått och kallt ute idag. Temperaturen ligger runt nollan, och det blir liksom inte riktigt dagsljus. Nu ska jag återgå till min vilsamhet resten av dagen. Jag är fortfarande enögd, så det får nog bli några poddar istället för läsning. Fast först ska jag gå och stryka den där duken och se om den blir fin i köket.

Stanna upp, njuta och vara tacksam

Fredag igen. Den här veckan rasslade undan lika snabbt som de tidigare veckorna under 2025. Inte mig emot, för det har onekligen varit en väldigt tråkig vecka. Händelsen i Örebro har verkligen trängt in under huden på en, både privat och yrkesmässigt, och det lär den nog göra ett tag till. Att jag har fått irit (regnbågshinneinflammation) på högerögat för sjuttioelfte gången känns som ett fjuttigt problem att gnälla över. Det går ju faktiskt över. 

På Solhäll är tacosalladen redan uppäten, och jag väntar på att maten ska smälta undan tillräckligt mycket för att jag ska kunna ge mig på en påse kinapuffar. Helgen är ett tomt blad, och jag ska nog mest försöka göra vilsamma saker. Stanna upp, njuta av livet och vara tacksam. För att jag kan.

Marockansk kruka och franska tvålar

Under besöket i Malmö i lördags sprang jag förbi en trevlig butik inne på Triangeln. Den heter Casa Marrakech och har (precis som namnet antyder) inredning med marockanskt tema. Det fanns bland annat mängder med ljuvligt grönvitt porslin (ja, andra färger också för den delen) och sådana där trevliga gröna dricksglas med "bilring" på mitten. Priserna var faktiskt riktig rimliga. Det var nog tur att det bara var en kort stund kvar till stängning, för där hade jag kunnat shoppa loss på hur mycket som helst. Nu nöjde jag mig med en grönrandig kruka från ett rea-bord. Den blir perfekt att ha som kryddkruka i köket. 

Ett par väldoftande franska olivtvålar fick jag också med mig. Jag är den första att erkänna att jag valde ut dem helt på grund av färgen. De påminner om amerikansk grön mintglass med chokladkross i utseendet,  och vem kan motstå det?  Fast jag kan intyga att de dessutom luktar vansinnigt gott. Google Translate har just lärt mig att verveine betyder verbena på svenska. Tack för det!

Någon gång när jag har mer tid till mitt förfogande, så ska jag absolut kika förbi här igen. Butiken har även en webbshop, som man hittar om man googlar namnet. Jag ska nog kika in där och frossa lite redan nu. 

Körsbärslycka

I'm a cherry kind of girl. Därför var sommarens absolut största trädgårdshöjdpunkt att ett av våra två körsbärsträd levererade skörd som aldrig förr. I flera dagar i månadsskiftet juni-juli satt jag uppflugen på en stege  som en skata och mumsade i mig frukterna direkt från de dignande grenarna. Vilket oerhörd lycka att få äta sig mätt på det man älskar att äta mest. 

Lyckan är också stor över att "Coca Cola Cherry" äntligen har hittat till Sverige. Smaken är en riktig vattendelare, men jag älskar den. Under mitt år som au pair i USA 1990-91 drack jag den nästan varje dag, och nu mer än trettio år senare finns den i svenska matbutiker. Förvisso inte i "Glesbygd", men jag bunkrar varje gång vi storhandlar i Hässleholm. 

En annan nyhet i matbutikerna är "Yoggi Cherrylicious" som jag har ätit till frukost nästan varje dag det här året. "Årets smak" står det på förpackningen. Måtte det inte vara en tillfällig besökare i kyldisken...

Nu väntar jag bara på att "Cherry Garcia" från Ben&Jerry ska bli en stapelvara i min matbutik, för då vore körsbärslyckan fullbordad. Jag ser den nästan aldrig i svenska matbutiker, men det är den gooooodaste glassen i världen. Den är för övrigt döpt efter Jerry Garcia, sångare och gitarrist i det legendariska rockbandet the Grateful Dead. Så nu vet ni det. 

Lightläsk heter ju för övigt diet soda på engelska. Visst är det roligt när vi svenskar översätter engelska ord med helt andra engelska ord, hihi! Prova att beställa en "Coca Cola light" nästa gång ni är ute och reser. De kommer inte att fatta vad ni menar. 

💚💚💚

Vem anade att den 4 februari skulle bli så hjärtskärande. Mitt hjärta blöder för Örebro. För mina yrkeskollegor på Komvux och deras elever. För de som aldrig kom hem från skolan idag. För de som kom hem i spillror. För de som fortfarande kämpar för att hålla sig kvar. För familjer som aldrig mer blir desamma. Hur kunde det bli så?