Den har tillhört sambons farfar, och bär hans initialer; I. L.
Jag tyckte den var så fin att den nu får stoltsera på översta raden i tallrikshyllan.
Varför har man inte sådana saker nuförtiden? För att nästan ingen skickar traditionella brev längre?
Tänk, vad mycket fint man går miste om när teknologin utvecklas...
Det gör man faktiskt, missar mycket med teknologin.
SvaraRaderaTänk bara det här med julkort.
Nu är det sms och mail som gäller mest=))
Den var fin!
Och kul framför allt att den tillhört en släkting.
Må gott i snön som faller igen.
Det är så kul när man hittar saker efter sina egna släktingar, jag har fått kökshanddukar efter min farmor, tror inte ens hon har använt dem.
SvaraRaderaUpptill har hon broderat in sina intitialer, vilket gör dem extra personliga.
Vacker!
SvaraRaderaKul att du kommenterat i Bokklubben, hoppas de andra hänger på!
Kram
Se där.., den som letar hon finner!!!
SvaraRaderaVacker sigill och ännu roligare att den tillhör familjen sedan länge:)
Jag kände ditt välkomnande till Skåne när jag var där men du bjöd oss ju inte på något vårväder..., hihihi!
Det var regningt och blåsigt så det var synd att säga att man kände vårtecken.
Jaja, i pappas trädgård blommade snödropparna förståss.
Här hemma ligger dom fortfarande kvar under en halv meter snö:(
Ha en fortsatt skön vecka...
Kram kram
Marianne