När jag var 9 år skaffade jag en brevvän via en annons i en barntidning. Varje vecka i tre år skrev vi innehållsrika brev om ditt och datt som vi skickade till varandra. Det var med stor förväntan jag kom hem från skolan om eftermiddagarna, - skulle det ligga ett brev i brevlådan och vänta på mig?
Lite samma känsla får jag idag när jag sitter vid min dator. Jag skriver lite i min egen blogg, surfar runt och läser andras bloggar, delar tankar, drömmar och idéer, skriver en kommentar här och där, får personliga kommentarer tillbaka...
Så många fantastiska människor det finns, som man aldrig skulle ha träffat på något annat vis! Så många levnadsöden man får ta del av och så många starka kvinnor (och en och annan man) som inspirerar!
Visst väljer vi alla väl valda delar av våra liv att dela med oss av så här offentligt (vilket enbart känns sunt), men det känns ändå som att man har en personlig relation till många av er där ute, som att man känner er lite grann, "träffar" er flera gånger i veckan och får ta del av era liv. På samma sätt som ni tittar "hem" till mig och lämnar värmande spår.
Det gör en så glad!
Lite som när man var nio år och brevväxlade.
Visst är det så!!! Det är så himla kul;o)
SvaraRaderaKram Malin
Jag tycker om dig jag, trots att vi "bara" känner varandra genom cybervärlden.
SvaraRaderaDu beskriver det bra.
För visst är det så att man tar del av varandras liv på olika plan och olika sätt.
Och hur konstigt det än kan låta för andra så följer en del bloggmänniskor med en i tankarna.
Hemma med feber och värk i dag.
Roar mig med att kolla bloggar och läsa.
Känns rätt bra ändå i ett sånt läge=))
Ja det är roligt detta. Helt nytt för mig - kan ej face-booka och ej msn:a. Känner mig uråldrig ibland. Men du Fr. Grön: Du har alltid en sådan härlig ton i dina inlägg -blir Glad av att vara här inne hos dig. Så det så.
SvaraRaderaKramar Jessika
Hej! Jag håller med dig. Man lär känna dessa fantastiska människor ute i landet som man aldrig hade "pratat" med annars. Ha en trevlig kväll! /Ing-Mari
SvaraRaderaDu sätter ord på exakt samma tankar som jag har och jag hade också en brevvän under ett par år när jag var barn . Kramar Susanne ♥
SvaraRaderaVilket fint sätt att beskriva bloggandet på! Precis så känns det ju! Nu ska jag spana vidare i din fina blogg! :)
SvaraRaderaKramar, Emma
Precis så som du beskriver är det med bloggen, hjärtat slår några extra slag när man öppnar kommentarsfältet. Brevvänner hade jag också i min ljuva ungdom, tror jag höll igång tjugo brevvänner samtidigt. Veckopengen gick till porto och LP-skivor. Det var tider det!
SvaraRaderaNej nu ska jag kila till jobbet, önskar dej en skön helg!
Eija
det stämmer så rätt!
SvaraRaderaoch jag håller med om ditt förra inlägg... det är ju så charmigt med gamla hus och jag känner att det hade varit så trist om allt redan var klart när jag flyttade in... vad skulle jag göra då? vad skulle jag drömma om?!
Kram pernilla
Du har helt rätt... extra kul är det ju att få kommentarer när man gjort något man är riktigt stolt över, som när vi renoverat klart ett rum eller bakat något riktigt fint. Och det känns som om vi har blivit riktigt goa vänner här ute i blogg-världen.
SvaraRaderaJag tycker det låter toppen med hemgjorda mandelsnäckor, de är nog inte så krångliga att göra heller. Själv ska jag sätta en pepparkaksdeg i helgen, har jag tänkt. Jag köpte fina amerikanska formar i USA som jag gärna vill testa.
Det låter så charmigt med ert lilla hus, ganska skönt att kunna släppa alla krav på inredning och renoveringar. Själv är jag jättestressad av att hallen i vårt hus är så ful och sliten, det är inget trevligt att släppa in folk på besök trots att övriga rum börjar bli klara nu.