Ibland förundras man lite extra över de små skådespel som äger rum i trädgården. Som när det regnar och mängder av vinbärssnäckor plötsligt finns lite varstans. Var kommer de ifrån så plötsligt? De tar sig ju inte fram i racer-fart precis, så frågan är minst sagt befogad.
Idag hittade jag den här lille parveln, som inte bara hade tagit sig ända upp till andra trappsteget vid ladan, utan också hade gett sig den på att det gick alldeles utmärkt att i slow motion sträcka sig över stupet för att komma över till ett närliggande solrosblad. Precis som om det vore självklart att det tunna, rangliga bladet skulle hålla för hans tyngd. Härligt hopplös optimism!
Härligt, keep calm and carry on! :) Kram Hanna
SvaraRaderaDet är fantastisk vad man kan få se om man tar sig tid och verkligen ser sig om. Kram!
SvaraRaderaDet är fantastisk vad man kan få se om man tar sig tid och verkligen ser sig om. Kram!
SvaraRaderaOj jag hoppas du räddade den, innan....!!! Vi har också sådana vidunder på vår tomt, de ser majestätiska ut när de ljudlöst glider fram i slow-motion med sitt gigantiska bo på ryggen.
SvaraRaderaHa det fint!
Kram,
Regina
Jag vet var de bodde innan jag klippte ner häcken vid dammen bredvid er lada! Muahahaha!
SvaraRaderaUnderbart med dessa iakttagelser. Se´n vill jag ju säga att jag inte jublar, när jag ser spanska mördarsniglar (som enligt en spansk bekant, inte alls är spanska!) Men den lilla parveln som du har fotat är inte heller så beskedlig som hen ser ut. Fint foto i alla fall! / SIV
SvaraRaderaEn sån fin ögonblicksbild!
SvaraRaderaKram
Kul bild:)
SvaraRaderaVilken underbar bild! Vilket mod det måste krävas för att våga sig ut för stupet. Fint fångat!/ Kram Titti
SvaraRaderaHihi, så fint och härligt! Å ja, vart kommer de ifrån?!
SvaraRadera<3 Jennie