Planteringsbord på lånad tid

Mitt stackars planteringsbord lever på lånad tid. Det har stått ute i 6 år, sommar som vinter, och börjar bli rejält väderbitet och murket. I år fick jag dra i ett par rejäla trallskruvar för att det skulle hålla ihop överhuvudtaget, men det är väl vad man får räkna med när man behandlar det så omilt som jag gör.

Zinkskivan har blivit missfärgad och ful av väder och vind, så i år lade jag på det lilla bakbordet jag hittade på loppis i våras. Jag hade egentligen andra planer för det, men nu hamnade det här. Hyllan ovanför börjar också bli lite gisten, skev och ful, men den hänger med ett tag till. Här plockar jag om mest hela tiden!

I våras hittade jag ett litet fönster i ladan som jag har slängt upp på översta hyllplanet. Här har jag också samlat min lilla kollektion rostiga hjärtformade klätterstöd, som mest låg och skräpade lite här och var. Terracottakrukor hittar hem hit i parti och minut, efter nästan varje loppisbesök. Jag tycker de är himla dekorativa i all sin enkelhet!

Snöre i burk är alltid bra att ha till hands. (Jag knyter upp både tomater och rosor med vanligt hampasnöre.) Den rostiga gamla spiken är ett arkeologiskt fynd från en av mina många utgrävningar i trädgården.

Jag älskar mitt skeva lilla bord! Vi får väl se om det överlever en vinter till. Har jag tur så räcker det med ytterligare några trätrallskruvar nästa vår!