För andra sommaren i rad drabbades mina Louise Odier-rosor av svartfläckssjukan, och tyvärr inte så lite heller. När jag googlade problemet på internet kom jag fram till att just Louise Odier är en av de rosor som lätt drabbas av den här svampparasiten, och att dess sporer lätt övervintrar i jorden och angriper rosen på nytt året efter. Jag plockade blad och plockade blad och plockade blad, tills det nästan bara var stammar och blommor kvar. Tradigt på en sådan fin ros...
Till slut tröttnade jag och grävde helt sonika upp alla tre plantorna. Jag klippte ner dem rejält och stoppade ner dem i en pallkrage, och med rötterna i osmittad jord tar de sig minsann hur bra som helst. Nu återstår det att se var plantorna hamnar mer permanent. Någon garanti för att svartfläcksjukan håller sig borta finns det naturligtvis inte, men man måste ju försöka. För säga vad man vill om Louise Odier, men när hon är frisk och blommar som allra bäst, så är hon baske mig en av de trevligaste rosorna i trädgården!
Ja hon är granner hon! Håller tummarna att hon klarar sig ✊✊
SvaraRaderaJa den var vekligen fin!
SvaraRaderaHoppas du slipper "svartsjukan" ;) hädanefter !
Hälsningar Ewa :)
Vilken tur att du lyckades med den ljuva ros!
SvaraRaderaEtt elände detta med olika sjukor på rosorna.
Jag har också haft en del med mina i sommar - först löss och jag sprutade med såpvatten i värmen. Sen blev det "rost" på dem eller kanske var det svartfläck här också. Jag klippte ner rosen som drabbats värst och nu har ny fräscha skott kommit upp med knoppar dessutom, så jag hoppas på den! Bra tips detta att helt enkelt flytta den i frisk jord...!
Tack för tipset!
Lisa
Ja, fy så jobbigt med rosor som blir trista så snart blomningen är över - eller under tiden för den delen. Jag har haft ganska tur både i fjol och i år, men helt skonad är nog ingen. Rosen är väldigt fin i alla fall!
SvaraRaderaKram
Elin
Hoppas den klarar sej, den är ju så vacker.
SvaraRadera