Hejdå 2014!

Så sitter man här igen på årets sista dag och undrar vart tiden tog vägen. 2014 i synnerhet har känts som ett rekordsnabbt år. Går tiden snabbare när man blir äldre, tro? Jag tror nästan det. I år blir det ingen riktig årskrönika, utan mest en snabb resumé av vad som har hänt här på Solhäll under året som gått. Klicka gärna på länkarna för mer text och bilder!

Semestern startade storstilat med rejält stopp i avloppet. Sen hade vi ett stort renoveringsprojekt mitt i sommaren, med takmålning som först gick galet snett (minns ni den ceriserosa färgen som gav mig sån ångest?), men som slutade bra efter ommålning. Samma vecka bestämde sig rören i brunnen för att det var dags att rosta igen, vilket först skapade panikläge, men sedan slutade bra när nya rör kom på plats efter en heroisk brunnsklättring av vår vän rörmokaren. En tuff vecka för fröken Grön! Desto trevligare var det när vår nya smidesgrind kom på plats; den var verkligen ett lyft för hela huset. I slutet av året kom en riktig badkarskran på plats, och jag fixade till en arbetsbänk i tvättstugan, som underlättar tillvaron betydligt.

2014 har varit ett mellanår på trädgårdsfronten. Vi körde ett rejält röjningsryck den första semesterveckan, men sen blev det liksom inte så mycket mer. En stor del av sommaren var det alldeles för varmt och torrt för att tanken på nyplantering skulle kännas rimlig, och min skalle var nog lite överhettad ett tag, den också. En och annan ny planta kom i jorden mot slutet av sommaren, och en och annan rabatt grävdes om, men några drastiska förändringar har det inte blivit i år.

Det nya året väntar vi traditionsenligt in i glada vänners lag. Det blir god mat, gott bubbel och en och annan glitterbomb, om vi har tur. Ett riktigt gott slut och en härlig nyårsafton önskar jag er, kära läsare. Tack för alla era besök här på bloggen och alla uppmuntrande kommentarer under det gångna året. På återseende 2015!

En smula vårfnatt

Nu har vi tulpaner i stugan! Kan man annat än drabbas av en smula vårfnatt vid åsynen av dessa ljuvliga små härligheter? Jag tjuvstartade redan till jul med en bukett röda tulpaner, men de kändes mer som julblommor än som vårblommor. Nu så här till nyår vill man ju mest bara att allt ska vara vitt, vitt, vitt. Fast den gråröda jullöparen får nog hänga med ett tag till, för det är så himla fula kaffefläckar på linneduken under. Jag menar, man vill ju helst inte tvätta och stryka samma duk TVÅ gånger samma år...

Mitt nyårslöfte för 2015 blir att unna mig nya tulpaner varje vecka. Det gjorde jag förra året med, och jag har kommit fram till att det baske mig var den enda anledningen till att jag överlevde årets första kvartal överhuvudtaget. (Enligt mig har perioden januari-mars faktiskt inte så mycket andra positiva inslag att bidra med...) 

Idag har jag varit utomhus för första gången sen gud-vet-när. Maken och jag tog en långpromenad längs Helge å, och min totala semesterslapphet till trots får jag erkänna att det faktiskt var riktigt skönt. Fast skönt är det också nu så här efteråt, när man kan hoppa i myskläderna och krypa ner i soffan igen. Hoppas ni också har det gott!

Göra ingenting

Ja jäklar, så kallt det blev! Imorse vaknade vi till årets bottennotering på -14 grader här i "Glesbygd". Glasverandan förvandlas till rena rama igloon under rådande temperatur, men i övriga delar av huset är det varmt och gott. Elementen jobbar verkligen för högtryck, hehe!

Jag har fallit in i den stora latheten, så här när julhelgerna är slut och alla sociala aktiviteter är avklarade. Igår var jag inte utanför dörren överhuvudtaget (inte ens med soporna, som står kvar ute i smatten), och känner jag mig själv rätt lär det förmodligen bli samma visa idag. Ingen är så bra på att göra ingenting som jag!

Stad i ljus

Vi tog tåget till Malmö över dagen igår, för att fira jul med makens familj. Att vi själva bodde i Malmö fram till 2010 känns märkligt avlägset nu, men jag måste medge att det är en mycket speciell känsla att vandra genom staden så här i decemberskrud. Så otroligt stämningsfullt med alla ljus som lyser upp i mörkret! 

När jag går där i mörkret och njuter av belysningen, så startar alltid samma film i mitt minnes korridorer: Jag sitter på en halmbal vid den upplysta skridskobanan på Lilla Torg och dricker varm choklad med en skvätt päronkonjak, till tonerna av It takes a fool to remain sane med the Ark. Märkligt det där, hur vissa - egentligen ganska obetydliga - ögonblick bara stannar kvar, utan att man egentligen minns något annat runt just den händelsen. Händer det er ibland? 

Idag går jag hemma i stugan och plockar lite grann; det är märkligt så snabbt man tröttnar på julpyntet. Nu längtar jag efter tulpaner och vårblommor!

Jul i gröna rummet

Gröna rummet (vårt matrum) är lagom pyntat i år. Jag har inte satt fram en endaste tomte, utan satsat mer på naturligt grönt, röda äpplen och massor med levande ljus. När brasan är tänd blir det juligt så det förslår ändå härinne. 

Vit duk blir fint på bordet tillsammans med den fina löparen jag köpte från Nyblom Kollén tidigare i december. Maken har kryddat egen julsnaps (en med saffran och en med lakrits) och hällt i gamla buteljer.

Bland trädgårdspryttlarna i ladan hittade jag den här fina zinkkrukan på fot, och med murgröna, grön mossa och några julgransljus i antika små hållare blev det ju rena rama Ernst-installationen. En fin lite centerpiece, helt enkelt!

Det är nära och bra till köket, när man ska hämta påfyllning på tallriken. Som ni ser kör vi mysbrallor i jul. Här gör vi oss inte till i onödan, hihi!

Gröna rummet har två fönster (ett i söder och ett i väster), så det kommer in mycket ljus här. Och om debatten kring vilket yrke Pippis pappa egentligen hade sätter ribban för vad som anses vara politiskt korrekt, så är vi nog fortfarande lite plumpa här på Solhäll. (Fast för alla som känner oss råder det ingen tvekan om var vi egentligen står i den riktiga frågan.)

Det blev inga julstjärnor i fönstren i år, men å andra sidan kan ingenting konkurrera i skönhet med min fina Wild-orkidé. Och med lite mossa i krukan blir vad som helst juligt, eller hur? Duvorna i gjutjärn hänger med året runt.

I söderfönstret står en Nusnäs-ljusstake och kopparkrukor med murgröna. Den bruna hyllan är min akilleshäl när det gäller inredning. Den är en riktig dammsamlare och mest fylld med diverse brokigheter och sådant jag inte vet var jag ska göra av annars. Det ska nog bli ett vitrinskåp i det här hörnet inom en snar framtid, hoppas jag. (Vänta du bara, kära granne!)

Till vardags är matbordet mest ett enda stort pysselbord. Dessutom är vi oftast slarviga och äter framför TV-n. Jag tycker dock att det är härligt att matrummet inte bara blir en plats som används vid högtidligare tillfällen. Fast bor man på 76 kvadratmeter, så får man minsann räkna med att flera av rummen har en multifunktion!

Gröna kastruller och pyjamasdag

Juldagen tillbringade vi i Blekinge, på besök hos mina föräldrar. Det blev en härlig dag, som toppades av mammas goda porterstek och den numera traditionsenliga (om mamma får bestämma) fruktsalladen. Julklappsutdelning blev det med, och jag kan konstatera att Blekinge-tomten nog är en flitig bloggläsare, för han kom bärandes på de där två jättefina Kastrull-kastrullerna från IKEA, som jag bloggade om tidigare i höst. Så fina, så fina!

Ja, ni ser ju själva att de där kastrullerna är som gjorda att stå i köket här hemma på Solhäll. Ni ser nog också att samma kök börjar bli i desperat behov av en uppfräschning när det gäller både det ena och det andra. Bänkskivor, kakel och väggfärg börjar iallafall kännas som i akut behov av en make-over. Hmmm, det får nog skrivas upp på att-göra-listan för år 2015.

Idag vaknade vi till -10,4 grader och strålande sol. Jag bestämde redan igår kväll att jag inte ska kliva ur pyjamasen idag, och så får det minsann bli. Jag sätter mig nog så nära gottebordet jag kan i sällskap av julklappsboken ("Gone Girl" av Gillian Flynn) och mammas veckotidningar. Låter som en hanterbar annandag jul!

Hohoho!

Tänk, tomten hittade till Solhäll igår! Och en ny fin skruvdragare hade han minsann med sig. Det måste vara arbetsamt att vara tomte; hela årsarbetstiden ska ju liksom klaras av i december månad. Och med regn och plusgrader ute i år kan han ju inte åka släde heller, så det var nog tur att han hade vandringskängorna på sig.

En liten tupplur på glasverandan unnade han sig iallafall, innan det var dags att traska vidare mellan hus och gårdar i "Glesbygd". Han snarkade så gott, så jag hade nästan inte hjärta att väcka honom. Vad drömde du om, lille tomte?

Hejdå tomten! Jag hoppas att du vill komma och sitta på min veranda nästa år igen.

Julhälsning

Handdukshängare

Den fina handdukshängaren i emalj, som jag vann på Tradera för några veckor sedan, har kommit upp på väggen i köket. Jag tycker den är så fin, så fin! Om jag inte missminner mig finns det liknande hängare i grön emalj också (har jag inte sett en sådan hos dig, Lisa?), men vitt fungerar det med. Tyvärr hann jag inte fota medan det var vettigt ljus, så ni får hålla tillgodo med en tradig bild i glödlampsljus.

Min klumpiga gamla skruvdragare har beslutat sig för att den inte vill vara med längre, så jag fick skruva upp hängaren för hand idag. Men som av en händelse ligger det ett stort, tungt paket under granen med mitt namn på. Jag ska nog gå och klämma lite... Om tomten är snäll kanske jag kan dra åt skruvarna lite bättre imorgon, hihi!

Amaryllisbukett

Jag köpte snittamaryllisar på torget inne i stan i lördags. Tillsammans med några kvistar eukalyptus har jag satt dem i en gammal emaljkanna på det lilla bordet i hallen på baksidan. Det blev en alldeles lagom röd färgklick mot den vita murstocken. 

Så enkelt, men så juligt och så makalöst vackert! Varför har jag aldrig köpt amaryllis som snittblomma förr? Jag har nog varit för snål... Men det här gav mersmak!

I några klädnypor på snöre (som nog egentligen är en adventskalender) hänger årets julkort mot murstocken. Jag knipsade av några kvistar kryptomeria och nöp fast här och där, och några småprydnader som jag hittade bland julsakerna. Det blev nästan som en girlang.

Plastmattan på golvet är vändbar och nu till jul har sidan med flest vita rutor hamnat uppåt. (Himla fiffigt med vändbara mattor. Vi har gjort likadant i köket.) En fårskinnsfäll på pallen där vi sitter och knyter skorna, ett par ljus, de små kopparrenarna och ett vitt tyghjärta på källardörren; juligare än så här blir det inte i en hall som för övrigt går i gult och grönt.

Nu är julmaten inhandlad, julmusten utställd för kylning på glasverandan, paketen inslagna och fröken Grön nyklippt. Från och med nu tar vi det lite som det kommer. Det vi inte orkar göra, det får vara, helt enkelt!

Julegran och julkonsert

Så står granen grön och grann i stugan; en knubbig rödgran blev det i år. Efter att ha rotat runt i min digra julkulelåda, så blev det till slut en ganska spartansk blandning av riktigt gamla loppisfyndade glaskulor i rött, grönt, vitt och guld som fick pryda grenarna, tillsammans med ett gäng små glasänglar i samma färger. Några gamla halmprydnader åkte också upp för att skapa den där extra gammaldags känslan. Glittret fick stanna kvar i sin påse, men min gamla ängel från 1976 hamnade i toppen som vanligt, och under granen ruvar julugglan för tredje året i rad. Lite traditioner får man ju ändå ha!

Snart är jag på väg till Osby kyrka, för några sista timmars övning inför kvällens stora begivenhet. Titta förbi om ni är i krokarna, vet ja!

En riktigt fin fjärde advent önskar jag er, kära läsare. Hoppas ni har det bra där ute i stugorna!

Nu har vi gran!

Maken och jag dristade oss in till Kristianstad idag, vilket kan förefalla spritt språngande galet så här lördagen innan jul. Förvisso var det mycket folk på gator och i affärer, men eftersom vi har beslutat att skära ner på julklapperiet i båda våra respektive familjer, så kunde vi ta det ganska lugnt. Det blev sushilunch, torgbesök och julgransinköp, innan vi styrde kosan hemåt mot "Glesbygd" igen.

För andra julen i rad använder vi världens bästa julgransfot, framgrävd och fyndad hos vår lokala skrothandlare. Aldrig har det varit så lätt att få granen på plats! Med hjälp av det lilla hjulet skruvar man fast de rörliga armarna, och hux flux så sitter foten som en smäck runt granstammen. Den stora ringen nertill gör att granen står stabilt; det ska mycket till för att den ska välta över. Och färgen är ju så härligt giftigt grön!

Nu står granen på plats inne i stugan och väntar på påklädning. Vilket angenämt kvällsnöje! Bilder  på det färdiga resultatet kommer alldeles säkert framöver.

Hej jullov!

Efter en dag av fina stunder tillsammans med mina elever och kollegor känns det fint att hälsa 18 dagar julledighet välkommen. Jag firade traditionsenligt med en lång middagslur när jag kom hem, och tänker på sin höjd flytta mig från sängen till soffan ikväll. Det gäller ju att inte förta sig, nu när semestern precis har börjat!

Mätt och belåten (snudd på lite för mycket) är jag med, efter ett helt fantastiskt julbord till lunch. Möjligen pillar jag i mig en skål filmjölk ikväll. Fredagsmys så det förslår!

Julgranskulor

Julgranskulor är beroendeframkallande. Nya sådana. Fråga mig, för jag är definitivt julkuloholic. (Undrar just om det finns något 12-stegsprogram för ett sådant beroende?) Trots att jag redan har mer än en proppfull låda med julgranspynt på vinden, så slinker det med nya kulor hem vartendaste år. Lite som med blomkrukor, faktiskt.

Årets nytillskott i den digra samlingen är fem guldgula skönheter, som är så där läckert antikbehandlade och härliga i formen. Känner jag mig själv rätt kommer de inte ens hamna i granen, för oftast slutar det med att det är ett gäng gamla kulor som får göra jobbet. Fast man kan ju göra som här, och bara lägga dem tillsammans i ett tråg.

På Solhäll kommer det in julgran för påklädning redan till helgen. Julgransshopping står på att-göra-listan på lördag, och den finns det ju ingen anledning att vänta. Återstår att se vad som åker upp i grenarna i år. 

Andas ut och in

Efter en mycket intensiv dag ramlade jag innanför ytterdörren för en stund sedan och tänkte att nu får det minsann vara pyjamasbralleläge som gäller resten av kvällen. Två minuter senare blev jag påmind av min käre make om att jag ska vara tillbaka i Osby om två timmar, för genrep i kyrkan inför en stor julkonsert på söndag. Och där kan jag lugnt säga att luften gick ur mig för en stund.

Sen kom jag att tänka på vilken energi man får av att sjunga tillsammans. Vilken glädje och kraft som vilar i musiken, och hur makalöst pigg jag brukar känna mig när jag åker hem från en körövning. Nu andas jag in ny luft igen och kör på ett tag till!

Wild

Ikväll trotsar jag decembermörkret och bjuder på en stilstudie av min nya orkidé, som den ter sig i skenet från två stearinljus. Nog gör den skäl för namnet Wild? 

Så vacker så jag trillar baklänges! Bilder på den i dagsljus kanske kommer en annan dag. 

Oskrivna blad

Och så påbörjade man årets sista arbetsvecka. Med fem dagars semester beviljade (jodå, det finns lärare med vanlig semestertjänst) har jag snart 18 dagars sammanhängande ledighet att se fram emot. Tanken känns nästan svindlande!

Kanske blir det tid att ta tag i ett och annat nytt projekt här hemmavid; kanske blir det tid att göra så lite som möjligt. Skönt är det iallafall med många oskrivna blad i sin kalender!

I en vrå i köket

Jag pysslar fram lite mer jul för varje dag som går. Gräver i mina kartonger på vinden, väljer och vrakar, plockar upp och lägger tillbaka. Vissa saker hamnar på samma ställe som tidigare år, men ofta har jag glömt hur jag hade det förra julen, och så är det ju så roligt att testa nytt. Igår fick hörnan mellan skafferiet och spisen en lite juligare make-over.

På det lilla hyllplanet står bland annat glasburkar med hasselnötter och mandelmusselformar, stjärnanis i en liten japansk soyaskål och ett rött äpple med karvat hål för julgransljus. Röda äpplen min absoluta favorit till jul; de återkommer på flera ställen här hemma i stugan. Naturligt, billigt och fint. Och så kan man ju äta upp dem!

Nere på bänken framför trälådan med olja och vinäger står tre små ärggröna värmeljuskoppar från Fröjd. De ser nästan ut som kronorna på de tre vise männen i sin form.

Med hjälp av lite hobbyfärg, lim och fuskgräs på burk (lånade ur makens pyssellåda) fixade jag till tre små loppisfyndade plastdjur. Det blev en hel liten Bambi-familj!

Polkagrisar är väl ändå det ultimata julgodiset? De gör sig iallafall himla bra som pynt i en av Redahyllans många skäppor.

I pyntlådan hittade jag också några gamla kanelstänger, som förvisso börjar tappa sin doft, men som gör sig himla fint i en gammal äggkopp. Soda-skylten (vintagefynd från loppis i USA) är inte så värst julig; jag kanske ska hitta något att ställa för den.

Och så en liten julen i ett gammalt litermått som pricken över i. Det 50-talsgröna i bakgrunden är kanske inte så konventionellt som julfärg, men jag tycker faktiskt att det funkar helt OK.

Känner jag mig själv rätt kommer jag hinna plocka om i den här vrån många gånger innan jul. Det är ju mer än en hel vecka kvar!

Koppar

Vitt, rött och guld till jul i all ära, men typ sist av alla i hela Sverige har jag nu hoppat på trenden med kopparfärgat. Jag har nämligen upptäckt att det är en alldeles förträfflig julfärg, som passar väldans bra tillsammans med den gröna och naturella stilen jag gillar att julpynta med i övrigt. Flera av krukväxterna här hemma har få matta kopparkrukor (från Blomsterlandet). De små kopparrenarna (från byns finaste lilla blomsteraffär) har jag visat tidigare här på bloggen. De flyttar runt lite här hemma, i jakt på de perfekta betesmarkerna.

På bilden hamnade också flaskan (även den från Blomsterlandet) med den batteridrivna ljusslingan. Grönt funkar alldeles utmärkt som julfärg, eller hur? (Fast grönt funkar ju alltid, if you ask me!)

Om ni undrar om allt advents- och julpyssel verkligen hamnar ute på glasverandan, så kan jag meddela är svaret nej. Det råkar bara vara det enda stället som funkar för fotografering så här års. Jag tillhör fortfarande "vi-som-vägrar-blixt-klubben". (Läs: Jag har aldrig riktigt lärt mig använda blixten på ett vettigt sätt...)

Han den där Alexander som skulle komma igår märkte vi faktiskt inte så mycket av. Däremot tror jag baske mig att jag har lite ryggskott idag, efter att ha stått stilla rätt upp och ner en hel timme i kyrkan igår. Men fint var det! Vad gör man inte för konsten, hihi!

Lucia och Alexander

I köksfönstret lussar Lisa Larsons lilla luciatåg, och i kyrkan mitt i byn lussar fröken Grön och hennes körkompisar ikväll, tillsammans med musikskolans ungdoms- och barnkörer. Tänk att vi tanter fortfarande får vara med! 

Ett annat namn på allas läppar idag är Alexander; en stormig herre som visst också ska gå tunga fjät över södra Sverige i kväll och i natt. Här gäller det nog att hålla i hatten när man går nerför backen mot kyrkan om en stund. Kanske tur att man inte ska vara stjärngosse, för då hade man nog fladdrat iväg som en rymdraket...

Sucker for package

I'm a sucker for package. Det skulle nog faktiskt nästan gå att sälja vad som helst till mig, bara paketeringen var tillräckligt trevlig. Det händer att jag handlar hem saker vi nästan aldrig använder, bara för att paketet är snyggt. Vårt skafferi är fullt med sådana exempel, och ofta hinner bäst-före-datumet passera innan vi ens har kommit halvvägs i paketen och kryddburkarna. Och nu när vi äntligen har fått lite snyggt i tvättstugan kunde jag naturligtvis inte motstå att klicka hem en glassig flaska flytande tvättmedel från Maison Belle. Med rejäl rabatt förvisso, men bara av den enkla anledningen att innehållet är härligt mangofärgat och att flaskan kommer med en snygg etikett, haha!

Billigt tvättmedel som kommer i pappkartong häller jag över i zinkburkar, sköljmedel (som jag faktiskt har slutat använda) i plastflaska har jag hällt över i en gammal julflaska från IKEA och fläckborttagningspulvret (som kommer i den där knallrosa burken, ni vet) gör sig bättre i en glasburk med lock, som jag fyndat för en spottstyver på Erikshjälpen.

Så visst är jag en sucker for package, men vet ni vad? Det blir faktiskt himla mycket trevligare att tvätta när det är lite piffat och fint på hyllan där nere!

Första snön

Förvisso kändes det mer som regn än som snö, men idag föll faktiskt de första flingorna över nordöstra Skåne. Eftersom temperaturen har legat strax över nollan hela dagen, så försvann de dock så snart de landade på marken. Fast nog är det ändå speciellt med den första snön!

Det första julkortet landade också idag. (Tack Annika E med familj!) Årets julkort från invånarna på Solhäll låter nog vänta på sig. De är nämligen fortfarande på tillverkningsstadiet. (Om det blir några alls i år...)

P.S. Efter gårdagens inlägg undrade signaturen "Stina" om vi måste lyfta på dörrkransen varje gång vi går ut, men det enkla svaret är att vi inte använder den här ingången alls vintertid! D.S

Vinterbonad veranda

Även om verandan egentligen är alldeles för kall att vistas på, så hindrar det ju inte att man kan ha den som "tittskåp". Det är rätt mysigt att stå i innerhallen och titta "ut" genom fönsterglasen på dörrarna, och därför försöker jag hålla lite ombonat här även på vintern. 

Den gråa trasmattan köpte jag på ICA Maxi i söndags. Den är lagom julig och passar bra färgmässigt, och så blir det faktiskt aningen mindre isigt på golvplankorna. Kransen hänger kvar på dörrhandtaget, och de små träskorna vid dörren tillhör nog hustomten...

Liten bordsgran med batteridriven ljusslinga hjälper till att skapa stämning i mörkret, tillsammans med lyktor i taken och ljuskoppar i fönstren. 

Rottinghjärta från ovan nämnda mataffär, med spetsband som blev över från adventsljusstakarna. (Ett impulsköp, kan man nog säga.)

Små enar i det andra fönstret, röd kudde på stolen och en hög med kryptomeria på den nyloppade pallen i hörnet. Kryptomerian ligger där i väntan på kommande projekt.

Jag älskar vår glasveranda, oavsett årstid! Fast, som sagt, för min del fungerar den mest som tittskåp 50% av året...